Arbetsrätt

Motion 2001/02:A349 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

1 Sammanfattning

Denna motion tar sin utgångspunkt i övergången från industrisamhälle till informations- och kunskapssamhälle. Förändringen påverkar samhällsekonomin och arbetslivet.

Den traditionella, storskaliga industriproduktionen ersätts nu i snabb takt av en mer individanpassad företagsamhet. Synen på anställning förändras och nya relationer suddar ut invanda gränser mellan anställda, uppdragstagare och ägare. Medarbetarna ges större ansvar och befogenheter samtidigt som kraven på kunskap och kompetens ökar.

Förändringarna, decentraliseringen och individualiseringen av arbetslivet innebär en utmaning. Den svenska lagstiftningen har inte hängt med i svängarna. Det arbetsrättsliga regelverket är ålderdomligt och anpassat till gårdagens arbetsmarknad. Det blir därmed ett ökande hinder för tillkomsten av nya jobb och måste följaktligen moderniseras.

I motionen framläggs förslag om grunddragen i en förenklad och moderniserad arbetsrättslig lagstiftning. Förslagen tar sin utgångspunkt i att det är den enskilde som skall vara bärare av arbetets rättigheter. Fackliga organisationer skall företräda arbetstagarna på grundval av deras uppdrag, inte till följd av tvingande lagregler.

Förslag framläggs om modernisering av konfliktreglerna och avskaffande av Arbetsdomstolen. Partssammansatta specialdomstolar bör inte förekomma, utan arbetsrättsliga tvister bör avgöras inom det allmänna domstolsväsendet.

Det är viktigt att en omodern, nationell arbetsrätt i stället för att avvecklas inte överförs till europeisk nivå. Sverige bör därför verka för att EU:s regelverk på det arbetsrättsliga området begränsas.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 20

2 Innehållsförteckning 21

3 Förslag till riksdagsbeslut 22

4 En förändrad arbetsmarknad 23

4.1 Sven-Erik och verkligheten 23

4.2 Från industrisamhälle till kunskapssamhälle 23

4.3 Förr kommer inte tillbaka 24

5 ...men samma gamla lagstiftning 25

5.1 Staten, kapitalet och arbetet 25

5.2 På de starkas sida 25

5.3 När människor och företag kommer i kläm 25

5.3.1 Krögaren som inte ville teckna kollektivavtal 25

5.3.2 Butikerna som ville sälja korv på natten 26

5.4 Arbetsrätten hindrar nya jobb 27

6 En arbetsrätt för människor 27

6.1 Fria avtal 27

6.2 Verklig avtalsfrihet 28

6.3 Verklig föreningsfrihet 28

6.4 Verklig rättssäkerhet 29

6.5 En fri arbetsmarknad i Europa 29

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en moderniserad, förenklad och individualiserad arbetsrättslig lagstiftning i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fri förhandlingsrätt om arbetsvillkor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillämpning av kollektivavtal.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den positiva och negativa föreningsfriheten på arbetslivsområdet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vetorätt och stridsåtgärder mot företagare.

6. Riksdagen beslutar att avskaffa Arbetsdomstolen i enlighet med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den svenska arbetsrättsliga hållningen i EU.

4 En förändrad arbetsmarknad

4.1 Sven-Erik och verkligheten

Sven-Erik, 45, hade varit anställd på tidningen i två år. Tidningen var stor och ledande i länet, ända tills andratidningen gav sig på daglig Internetutgivning av sina nyheter i stället för den veckovisa sammanfattning på papper som man hade konkurrerat med förut. Dessutom lockade andratidningen till sig några riktigt vassa journalister som med en kombination av tur och skicklighet lyckades skapa egna intressanta nyheter i stället för att ta in andras notiser. Annonsörerna strömmade till konkurrenten och marknaden för Sven-Eriks tidning vek kraftigt.

Tidningens ledning tog situationen på största allvar och bestämde sig för att starta en egen webbredaktion för att möta konkurrensen. Men man blev ändå tvungen att säga upp hälften av alla sina anställda på grund av arbetsbrist. Sven-Erik var både ung och relativt ny, särskilt jämfört med många av sina kollegor som varit anställda länge. De placerades högre i turordningslistan och Sven-Erik fick gå. Men efter bara några dagar insåg chefredaktören att han nu saknade kompetens för att lyckas med webbutgivning. Ingen av de journalister som var kvar behärskade tekniken och ingen av grafikerna heller.

Sven-Erik var däremot både duktig redigerare och ganska duktig på webbpublicering och den kompetensen behövdes nu. Chefen ringde och förklarade läget. Å ena sidan kunde Sven-Erik inte få sin anställning tillbaka eftersom neddragningen var gjord, men å andra sidan behövdes ju någon som kunde göra webbtidning och det kunde väl Sven-Erik. Hade han möjligtvis tid och möjlighet att jobba lite som småföretagare?

Sven-Erik, som just startat en liten firma, blev glad över att få en uppdragsgivare och åtog sig uppgiften som småföretagare. Han visste att han inte skulle få sitt gamla jobb tillbaka. Och han visste att som företagare skulle han vara mycket lättare att göra sig av med än de fast anställda som var kvar. Men vad skulle han göra?

4.2 Från industrisamhälle till kunskapssamhälle

Just Sven-Eriks exempel är fiktivt, men det finns många exempel på hur en ny arbetsmarknad växer fram som skiljer sig från hur det gick till för hundra år sedan. I dag har allt färre fast heltidsanställning. I stället ökar andelen småföretagare, projektanställningar, anställda i bemanningsföretag och andra på arbetsmarknaden. Man kanske är fast anställd ett tag, jobbar åt bemanningsföretag en period och blir arbetsgivare under en period. Allt färre har samma fasta anställning under hela sin yrkeskarriär. Gränserna mellan anställd, arbetsgivare och företagare suddas ut och många är alla tre någon gång under sitt arbetsliv.

Allt fler byter jobb ofta – när undersökningsföretaget Universum1 till exempel frågar ungdomar hur länge de vill stanna på sitt första jobb svarar de flesta att tre år är i mesta laget. Ändå efterfrågar många den trygghet som en fast anställning ger, men vill ändå byta jobb ofta och kanske även yrke. Hur ska man kombinera det?

Bara drygt hälften av arbetskraften har fast anställning på heltid2. Andra jobbar deltid, frilansar och/eller har någon form av visstidsanställning. Ungefär 14 procent av alla som är anställda har någon form av tillfällig anställning. Andelen tillfälligt anställda är störst på mindre arbetsplatser.

Cirka tio procent av arbetskraften verkar i små, egna företag med sig själva som främsta resurs. Bemanningsföretagen sysselsatte över 40.000 personer år 2000 och hyrde sedan ut dessa för kortare och längre projekt hos de företag som efterfrågar kompetens. Men fast tillsvidareanställning är fortfarande utgångspunkten för den svenska arbetsmarknadspolitiken.

Två av tre som arbetar gör det i tjänstesektorn, dvs. mer med huvudet än med händerna. Allt fler har s.k. kunskapsarbeten, där den som utför arbetet gör det med hjälp av sin kunskap och erfarenhet. Chefen vet sällan bättre än kunskapsarbetaren. Polisen, sjuksköterskan, läraren eller konsulten har makt över hur arbetet utförs, men ofta för lite makt över dess organisation.

4.3 Förr kommer inte tillbaka

Inte ens den som vill stanna inom ett yrke kan räkna med att göra det, ens om man skriver det i lagtext. Nya yrken tillkommer och andra försvinner, fortare och fortare. För fem år sedan fanns det få webbredigerare, nattöppetbutiksföreståndare eller bemanningsföretagskonsulter. Men fler postkassörer, tidningsbud och valutaväxlare än vad det gör i dag. Allt färre har samma yrke hela sitt arbetsföra liv, inte ens de som vill det kan vara säkra på att kunna ha det.

Anställda i företag som Ericsson och ABB tillhör numera globala koncerner. Gång på gång ser vi exempel på hur en hel svensk ort lamslås när produktionen flyttar till någon annan enhet. På en allt mer rörlig arbetsmarknad kan du inte vara säker på att behålla ditt arbete eller ens ditt yrke så länge som du vill. På sätt och vis var det bättre förr. Men förr kommer inte tillbaka. Därför måste lagstiftningen göras om för att göra nytta på dagens arbetsmarknad.

5 ...men samma gamla lagstiftning

5.1 Staten, kapitalet och arbetet

Det enda vi riktigt säkert kan säga om arbetsmarknaden är att den aldrig mer kommer att bli som förut. Men den arbetsrättsliga lagstiftningen bygger fortfarande på den tidens verklighet. När fackföreningsrörelsen bildades hade cheferna stor makt och arbetarna nästan ingen. Den genomsnittliga tiden inom samma arbete var mycket längre än i dag.

Arbetsrätten så som den byggdes upp på 70-talet var präglad av industrisamhällets krav men rimmar illa med dagens verklighet. Arbetsrätten byggdes upp i tron på det korporativa Sverige. Tilltron till centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer var stor. Dessa skulle kunna rita upp arbetsmarknaden i lämpliga delar och räkna med att den förhöll sig ungefär så.

Dagens arbetsrättsliga lagstiftning tar ställning för organisationerna och då kommer individen i kläm. I den lagstiftning som gäller i dag kan facket bestämma vilket kollektivavtal som ska gälla för dig, även om du inte är med i facket och även om du hellre skulle organisera dig ihop med några kollegor eller inte alls.

Bestämmelser om avtalsområden, rätt för centrala organisationer att bestämma vilket kollektivavtal som ska gälla på arbetsplatsen och den fackliga vetorätten mot entreprenader är bara några exempel på hur lagen bestämmer över företagens och de anställdas huvuden hur de ska bedriva sin verksamhet. Det hämmar företagande och hindrar nya arbetstillfällen.

5.2 På de starkas sida

Lagstiftningen skyddar i dag dem som har lyckats ta sig in på arbetsmarknaden och gör det på bekostnad av dem som ännu inte lyckats göra det. Genom till exempel turordningsregler, krav på tillsvidarekontrakt och kollektivavtalade villkor gynnas de väletablerade. Samtidigt är den svenska arbetsmarknaden internationellt sett usel på att välkomna ungdomar, invandrare och andra nykomlingar. När konjunkturen viker vet vi dessutom att muren mellan de fast anställda och de andra blir större. När uppgången i ekonomin avtar kastas de icke-etablerade, som hade behövt trygghet mest, ut i arbetslöshet. Trots att deras kompetens hade behövts för att både utföra och skapa viktiga arbetsuppgifter.

5.3 När människor och företag kommer i kläm

5.3.1 Krögaren som inte ville teckna kollektivavtal

Krögaren Torgny Gustafsson på Gotland är ett exempel på hur det kan gå när en företagare kommer i konflikt med den svenska arbetsrätten. Torgnys restaurang på Ihrebaden hade fem säsongsanställda med löner över kollektivavtalets beslutade nivåer. Däremot hade man inte kollektivavtal. Ingen av de anställda var heller medlem i något fackförbund. Gustafsson var heller inte själv medlem i någon central arbetsgivarorganisation.

Sommaren 1986 fick Hotell- och restauranganställdas förbund (HRF) på Gotland ett telefontips om att restaurang Ihrebaden saknade kollektivavtal. Sommaren 1987, när HRF hade fått en medlem på Ihrebaden begärde man att Gustafsson skulle teckna kollektivavtal med sina anställda. Han vägrade och sattes i blockad av fem olika fackförbund. Här ingick transporter av råvaror, sophämtning och liknande livsnödvändiga funktioner för en krogrörelse. Gustafsson stod på sig i början men gav upp efter några år och sålde sin rörelse.

Torgny Gustafsson drev sin sak i Europakommissionen för mänskliga rättigheter och fick rätt mot svenska staten, som dock friades av Europadomstolen för mänskliga rättigheter något år senare. Om den domen tvistas det och skrivs än i dag, bland annat för att LO fick lämna nya uppgifter men inte Gustafsson. Domstolen menade att facket hade rätt att vidta stridsåtgärder om kollektivavtal saknades.

5.3.2 Butikerna som ville sälja korv på natten

Dygnetruntbutikerna i kedjan 7-Eleven är ett annat exempel. 1992 började kedjan bygga nattöppna butiker med snabbmatsservering och tecknade kollektivavtal med HRF. Butikerna var inte självklara att klassificera som vare sig restaurang eller livsmedelsaffär, men man valde HRF-avtalet som till skillnad från Handelsanställdas förbunds (HA) kollektivavtal (som organiserade många butiksanställda) tillät nattarbete.

De nattöppna butikerna blev snabbt populära och kedjan växte. 1994 hade avtalet med HRF gått ut och man tecknade ett nytt. Efter bara en månad sades det oväntat upp av HRF. Nu krävde i stället HA att 7-Elevenbutikernas ägare skulle teckna avtal med deras organisation i stället. Som inte tillät sina anställda att arbeta på natten. Efter hårda förhandlingar och debatt bestämdes att HA:s avtal skulle gälla på dagen och HRF:s på natten och att man skulle täcka över livsmedlen på natten när butiksavtalet inte gällde.

Skynkena över mjölken blev snabbt föremål för offentlig debatt och närmast löjeväckande gränsdragningsfrågor om när till exempel en banan var snabbmat respektive livsmedel. Efter ytterligare några år och en stämning i Arbetsdomstolen skrev 7-Elevenkedjans VD på ett specialavtal med HA som var tillämpligt dygnet runt.

Ett problem i det här fallet var att 7-Eleven inte självklart passade in i befintliga avtalsområden. Och i stället för att låta det beslutet fattas i butikerna utbröt interna strider inom LO. Än i dag säljer olika butiker runt om i landet både mjölk och bananer dygnet runt, utan att fråga hur kunden tänker konsumera sina varor. Mackarna omfattas av Transports avtal, 7-Eleven av HA:s och gatuköken av HRF:s. Och vem som tar vem bestäms på central nivå. På sistone har 7-Elevenbutikerna dessutom börjat med bankverksamhet, vilket gör det ännu svårare att placera in företaget i en gammal mall.

5.4 Arbetsrätten hindrar nya jobb

Både fallet Gustavsson och exemplet 7-Eleven visar hur företagare som vill utföra tjänster tillsammans med sina anställda hindras av fackliga regler. I båda fallen har facket, enligt gällande lagstiftning, rätt att kräva att centralt uppfunna avtal tillämpas på människor som inte bett om dem eller vill ha dem. Men i valet mellan arbetsplatsens åsikt och den centrala fackliga organisationens tar lagen ställning för den sistnämnda. Även om det innebär att människor och företag kommer i kläm.

Företagen som har möjlighet lägger ned tid och pengar på att förstå och leta efter kryphål i de gällande reglerna. Bara inom den arbetsgivarkrets som förr tillhörde Svenska Arbetsgivareföreningen finns cirka 600 olika, centralt formulerade, kollektivavtal. Men advokater, utlandsbolag och utredningar är svårt för den lilla tjänsteföretagaren att ha råd med. Hon vill ju hellre anställa folk och sälja fler tjänster, vilket blir omöjligt om hon till exempel försätts i blockad.

6 En arbetsrätt för människor

Vår utgångspunkt är att det är människor som är bärare av arbetets rättigheter och skyldigheter. Företag bildas när människor tillsammans organiserar sig för att utföra vissa uppgifter. Formen för hur de gör det ska inte diskriminera människor. Anställda, projektanställda, egenföretagare och andra ska alla kunna känna trygghet och rättssäkerhet på arbetsmarknaden. Just rättssäkerhet är centralt på arbetsmarknaden, eftersom den som får betalt för att utföra en viss uppgift ofta befinner sig i underläge i förhållande till den som betalar för det.

6.1 Fria avtal

En fungerande arbetsmarknad står, precis som ett fungerande samhälle, på två viktiga ben.

Det ena är avtalsfrihet. Hur, när och för vilken ersättning ett visst arbete utförs ska först och främst vara en fråga för den som vill ha arbetet gjort och för den som kan och vill utföra det. Visst kan man organisera sig för att ställa krav, eller föreslå att ett standardkontrakt används, men lagstiftningen bör utgå från att människor möts i fria förhandlingar.

Det andra är rättstrygghet. Vid oenighet om villkoren för arbetet ska parternas rättigheter kunna utkrävas och skyddas. Oskäliga avtal eller uppsägningar ska kunna överprövas och hävas. En viktig skillnad mellan dagens arbetsrätt och den vi vill ha är att rättstrygghet är till för individen. Om människan och fackföreningen är osams ska den enskilde kunna få sina rättigheter prövade. I dag vinner den fackliga tolkningen ofta över den enskildes rätt. I vårt samhälle ska lagen skydda den enskildes rätt på arbetsmarknaden.

6.2 Verklig avtalsfrihet

Vi vill att avtal om arbete ska slutas mellan de parter som berörs. Ofta pratas det om arbetsmarknadens parter men syftas på centrala organisationer utan direkt kontakt med den enskilde eller arbetsplatsen. Vi menar att de relevanta parterna på arbetsmarknaden är de som utför respektive betalar för arbetet. Fria avtal på arbetsmarknaden ska utgå från dessa, dvs. individer och företag.

En arbetsgivare ska inte vara skyldig att tillämpa ett kollektivavtal på andra arbetstagare än dem som omfattas av kollektivavtalet, dvs. som är medlemmar i den avtalsslutande fackliga instansen. Denna regel måste vara tvingande för att den enskildes rätt inte ska bli illusorisk.

I lagstiftningen bör man införa regler som gör att kollektivavtalen blir dispositiva genom individuella avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det skulle innebära att individer och företag fritt kan reglera sina mellanhavanden. Först om någon av dem inte önskar ett sådant avtal kan ett kollektivavtals bestämmelser träda in.

Verklig avtalsfrihet kräver frihet om vad som avtalas. Regler om att anställning ska vara tillsvidare och begränsningar av möjligheter till projekt- och säsongsanställning måste tas bort. Regler om normalarbetstid begränsar också – en viss uppgift kanske tar 80 timmar i anspråk och en annan 10. Under en period kanske man arbetar mycket och en annan mer. Arbetstiden, både i anställningens längd och vad gäller timmar per dag eller vecka, ska kunna avtalas fritt. Begränsningsregler om nattarbete begränsar den avtalsfriheten och bör avskaffas.

6.3 Verklig föreningsfrihet

Rätten att organisera sig och gå med i en förening tillhör våra grundläggande medborgerliga rättigheter. Att den som är medlem i en fackförening kan omfattas av organisationens kollektivavtal är lika rimligt som att arbetsgivare tecknar gruppförsäkringar för sina anställda.

Men det är inte acceptabelt att den som går ur en fackförening påtvingas organisationens avtal mot sin vilja. Eller att den icke-medlem som råkar arbeta på en arbetsplats där det finns en enda medlem gör det. Det är främmande för en demokrati att en företagare som kommer överens med sina anställda utan kollektivavtal ska utsättas för stridsåtgärder av en facklig organisation i syfte att teckna deras version av avtal.

Verklig föreningsfrihet måste vara både positiv och negativ. Båda måste stärkas.

I den positiva föreningsfriheten ingår rätten att ingå i en förening. Denna rätt är i dag tandlös för anställda som startar en lokal fackförening utan central tillhörighet. I dag kan en sådan förenings ställning och förhandlingsrätt på arbetsplatsen tas över av en central organisation. I positiv föreningsfrihet på arbetsplatsen måste ingå rätten att organisera sig och förhandla lokalt utan att bli överkörd av andra organisationer.

Den negativa föreningsfriheten avser människans rätt att slippa vara med i en förening. Här sker de mest frekventa och uppenbara kränkningar i dag. Kollektivavtal, hängavtal och stridsåtgärder drabbar gång på gång människor som inte har bett om dem.

Kollektivavtal ska omfatta dem som vill omfattas av dem – inte tvingas på dem som inte vill det. Därför föreslår vi att medlemskap ska krävas i den fackliga organisation som vill att den enskilde omfattas av dess kollektivavtal. En tydligare koppling mellan medlemskap och kollektivavtal stärker både fackets och individens ställning.

6.4 Verklig rättssäkerhet

Fria avtal kräver verklig rättssäkerhet, med skydd mot oskäliga avtalsvillkor. Ingångna avtal ska respekteras och avtalsbrott kunna prövas av opartiska instanser. Partsdomstolar som till exempel Arbetsdomstolen kan prioritera organisationernas bästa framför den enskildes, som då kommer i kläm.

Den risken vill vi ta bort genom att ta bort Arbetsdomstolen. Även det fackliga tolkningsföreträdet vid tvist om medbestämmandelagen (MBL) eller lagen om anställningsskydd (LAS) måste avskaffas eftersom det gynnar centrala organisationer på bekostnad av människorna på arbetsplatsen.

Stridsåtgärder mot företag som inte tecknar kollektivavtal drabbar småföretagare och gör människor arbetslösa. Samma effekt får den fackliga vetorätten mot anlitande av entreprenörer. Dessutom diskriminerar rätten till sådana stridsåtgärder de företag som inte följer de avtal som centrala fackliga organisationer föredrar.

Det kränker den lokala avtals- och organisationsfriheten. Sympatiåtgärder kränker inte bara människorna på den berörda arbetsplatsen utan även helt oskyldiga på andra. Sådana åtgärder kan inte tillåtas på en arbetsmarknad där människans rättigheter och arbetsliv står i centrum.

6.5 En fri arbetsmarknad i Europa

Med moderat politik får den enskilde större makt och de centrala nivåerna mindre. Men tyvärr stannar inte det centralistiska arbetsmarknadstänkandet vid landets gränser. Sedan vi gick med i EU har det funnits starka centralistiska viljor även på unionsnivå, vilket syns i till exempel krav på sysselsättningskapitel i unionsfördraget. Det är viktigt att en fri arbetsmarknad inte hämmas på EU-nivå, till exempel i form av unionsomfattande kollektivavtal eller fackliga regler. Detta står i strid inte bara mot de principer som framförts ovan, utan även mot EU:s viktiga subsidiaritets- eller närhetsprincip. Svenska företrädare i EU:s instanser måste verka för att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt, även i arbetsmarknadsfrågor.

Stockholm den 5 oktober 2001
Mikael Odenberg (m)
Kent Olsson (m)	Patrik Norinder (m)
Henrik Westman (m)	Anna Kinberg (m)
Ewa Thalén Finné (m)	Anna Åkerhielm (m)
Rolf Gunnarsson (m)	Anna Lilliehöök (m)

[1]	Företagsbarometern, år 2000.
[2]	Källor: LO-rapport: Anställningsformer och arbetstider år 2001 och AKU från SCB.