Arbetsrehabilitering av psykiskt långtidssjuka enligt Fontänhusmodellen

Motion 2004/05:Sf314 av Jan Ertsborn (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regelförändringar så att statliga medel hos försäkringskassorna och arbetsmarknadsmyndigheterna kan användas till att stödja den verksamhet med rehabilitering av långtidssjuka som pågår på Fontänhusen i Sverige.

Motivering

Fountain House grundades i NewYork 1948 av patienter från ett mentalsjukhus. Dessa patienter skapade ett alternativ som utgick från varje människas egen förmåga, frihet och rätt till egna beslut. Genom en meningsfull arbetsinriktad dag skapades förutsättningar för att återerövra den egna självkänslan. Man bröt med vårdens traditionella fokusering på sjukhusbilden och fokuserade på förmågan till arbete, delaktighet och social gemenskap. Namnet Fountain House kom till av den enkla anledningen att det fanns en fontän på gården till det hus där verksamheten började.

Genom den välkända radiorösten Lis Asklund kom Fountain House (på svenska Fontänhuset) till Europa och Sverige. Det första Fontänhuset öppnades i Stockholm 1980. Därefter har ytterligare 11 Fontänhus öppnats i Malmö, Nyköping, Örebro, Göteborg, Helsingborg, Båstad, Lindesberg,

Falkenberg, Eksjö, Älmhult och Jakobsberg. Ytterligare några ligger i startgroparna. Verksamheten är organiserad i stiftelseform eller föreningsform och bedrivs helt utan vinstintresse samt är partipolitiskt neutral och religiöst obunden.

Tidigare finansierades verksamheten till största delen av bidrag från landstingen men efter psykiatrireformen 1995 är det kommunerna som är de största bidragsgivarna. I någon utsträckning erhålls fortfarande bidrag från landstingen och då såsom förebyggande sjuk- och hälsovård. Endast i något fall kommer bidrag från arbetsmarknadsmyndigheterna och i några fall från försäkringskassorna. Medlen från försäkringskassorna slussas till Fontänhusen via respektive kommun enligt särskilda samverkansavtal. Såväl arbetsförmedlingarna som försäkringskassorna har centrala föreskrifter och regler som försvårar och förhindrar stöd till denna verksamhet, som egentligen väl faller in under dessa myndigheters ansvarsområden. På några håll har representanter för försäkringskassorna direkt klargjort att gällande föreskrifter hindrar försäkringskassorna från att stödja verksamheten.

Det är väl känt att försäkringskassorna har medel till förfogande för köp av arbetsinriktade rehabiliteringsinsatser, vilka medel under senare tid inte kommit att till fullo kunnat förbrukas för avsett ändamål. En förklaring härtill är säkert regelverkens utformning, som försvårar för försäkringskassorna att stödja den verksamhet som bedrivs vid de olika Fontänhusen i Sverige.

Regeringens psykiatrisamordnare Anders Milton har nu flera gånger pekat på föreliggande bristande samverkan mellan berörda offentliga organ. Milton har också tydligt klargjort att anslagen till gruppen psykiskt sjuka på ett olyckligt sätt nedprioriterats tydligt i dagens kärva budgetläge för kommuner och landsting. Det är därför glädjande att regeringen i budgetpropositionen anslår 500 milj. kr för 2005 och 200 milj. kr för 2006 såsom bidrag till psykiatri och social psykiatri. Regeringens uttalande i budgetpropositionen om att anslagen skall användas till "att förbättra tillgängligheten till, och stödja och stimulera verksamhetsutveckling inom, vård och socialt stöd för personer med psykisk sjukdom och/eller psykiskt funktionshinder" inger förhoppningar om att större stöd från olika samverkande offentliga organ kan komma att ges till Fontänhusen.

Fontänhusmodellen för rehabilitering av psykiskt långtidssjuka visar bra resultat till en låg kostnad. För enskilda personer skapas en social samvaro med det viktiga syftet att kunna återkomma till arbetslivet. Samhället avlastas egen verksamhet för psykiskt långtidssjuka och inom vården görs besparingar på grund av att personerna ifråga behöver mindre vård. Det sociala stöd som medlemmarna erhåller på Fontänhusen medför mindre arbete för socialtjänsten. Många exempel finns på personer som genom denna verksamhet kunnat återkomma till arbetslivet. Det finns alltså många olika skäl för samhället att stödja den verksamhet som bedrivs på Fontänhusen i Sverige. Ett bättre och tydligare system för samhällets stöd till verksamheten skulle med all säkerhet leda till att flera Fontänhus tillskapas. För detta krävs förändringar i centrala regler och föreskrifter så att tillgängliga medel för arbetsrehabilitering av långtidssjuka inom arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna kan användas till att stödja Fontänhusen i Sverige.

Riksdagen bör förtydliga vikten av såväl samverkan som stöd genom ett tillkännagivande om det värdefulla i att verksamheten vid Fontänhusen kan fortsätta och utvecklas till en bra komponent i psykiatrin.

Stockholm den 4 oktober 2004

Jan Ertsborn (fp)