Arbetsskadeförsäkringen

Motion 1989/90:Sf262 av Karin Israelsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf262

av Karin Israelsson m.fl. (c)
Arbetsskadeförsäkringen

Arbetsskadeförsäkringen infördes 1977 sorn ersättning för det tidigare systemet
med yrkesskadeförsäkring. Arbetsskadeförsäkringen omfattar ersättning
för skador som inträffat i arbetslivet, och täcker alla som förvärvsarbetar
eller genomgår utbildning i riket eller i vissa fall arbetar utomlands. En
arbetsskada är ett olycksfall eller en sjukdom till följd av skadlig inverkan i
arbetet, även olycksfall vid resor till och från arbetet räknas som arbetsskada.
Arbetsskadeförsäkringen beräknas 1989 kosta sammanlagt 9,7 miljarder
kronor.

1983 ändrades praxis så att ett större antal arbetsskadeanmälningar godkändes.
Denna förändring slog igenom först 1985; från och med detta år
ökade antalet utbetalade ersättningar därför kraftigt. Samtidigt ökade antalet
arbetsskadeanmälningar med drygt 42 procent fram till år 1988.

Medan arbetsskadeförsäkringens intäkter ökat med närmare 200 procent
över perioden, har dess kostnader ökat med drygt 600 procent. Enligt Riksförsäkringsverkets
egna prognoser kommer fondens underskott 1990 att
uppgå till närmare 17 miljarder kronor i dagens penningvärde. Arbetsskadeförsäkringen
väntas 1989 omsätta knappt 10 miljarder kronor och redovisa
ett underskott på drygt 5,5 miljarder, dvs. mer än halva omsättningen.

Kostnaderna för arbetsskadorna har ökat på ett mycket oroande sätt. År
1984 var antalet ärenden som skulle prövas hos försäkringskassorna drygt
54 000. 1988 beräknas motsvarande antal ärenden vara drygt det dubbla.
Försäkringens kostnader har under samma period ökat från 1 600 milj. kr till
beräknade 7 000 milj. kr. Inte minst har kostnaden för livräntor ökat. För
närvarande tillkommer ca 1 000 nya livräntetagare varje månad.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom en avgift på bruttolönen med

0,9 procent. Ersättningen till en person vid tillfällig skada är 90 procent av
lönen. Vid varaktig skada utgår ett belopp motsvarande hela lönen. Under
de 90 första dagarna sker en samordning med den vanliga sjukförsäkringen,
så att ersättningen under denna period utgår med 90 procent av lönen.

Arbetsskadeförsäkringens roll i det förebyggande arbetet har ofta framhävts
i debatten. Man har ofta framhållit försäkringens unika möjligheter att
spåra riskfyllda arbetsmiljöer. Tyvärr visar det sig att försäkringens roll i
detta sammanhang inte längre äger giltighet. Försäkringen uppfattas i första
hand ha en ekonomisk kompenserande funktion, medan frågan om arbetsmiljöinsatser
lokalt ute på företagen inte alls fått motsvarande genomslagskraft.
Det finns undersökningar, bl.a. i Kopparberg, som bekräftar detta och
man drar där slutsatsen att det är högst anmärkningsvärt hur liten vikt ar

betsgivarna tillmäter försäkringen som impulsgivare till miljöförbättringar. Mot. 1989/90

Yrkesinspektionen har genom minskade resurser inte kunnat leva upp till Sf262
rollen som impulsgivare.

Erfarenheter från försäkringskassan och företagshälsovården m.fl. visar
att de långa utredningstiderna om arbetsskada ofta utgör ett hinder mot rehabilitering.
Många försäkrade känner sig inte motiverade för rehabilitering
så länge beslut inte föreligger i arbetsskadeärendet. Ett sådant beslut kan
ofta ta ett år eller längre tid och en så lång sjukskrivning medför i sig drastiskt
försämrade möjligheter till rehabilitering. Erfarenheterna visar att ju längre
tid en försäkrad har varit sjukskriven, desto svårare blir det att återkomma
till arbetet. Skulle denna skillnad i ersättning försvinna finns det mycket som
tyder på att sjukdomsperioderna skulle förkortas och rehabilitering snabbare
kunna sättas in.

Redan i dag erhåller i stort sett alla anställda en full kompensation vid
sjukdom genom de kompletterande försäkringar som täcker de 10 procent
försäkringskassan inte betalat i sjukpenning. Dessa är avtalsgruppsjukförsäkring
(AGS) som betalas ut av arbetsmarknadsförsäkringar (AMF). Det
är Industrins och handelns tilläggspension (ITP) till tjänstemän som betalas
ut av Sveriges privatanställdas pensionskassa (SPP). En tredje form av kompletterande
sjukersättning är sjuklön som utbetalas av arbetsgivarna. De
grupper som har kompletterande avtalsförsäkringar 1987 är LO-kollektivet,
privata tjänstemän, statsanställda samt kommunanställda, dvs. nästan samtliga
anställda. De statsanställda ersätts enligt särskild ordning via arbetsgivarinträde.
Vid sjukdom betalar arbetsgivaren ut sjukersättning till arbetstagaren
och anmäler också sjukfallet till försäkringskassan. I efterhand betalar
sedan kassan tillbaka övervägande delen av sjukersättning till arbetsgivaren.

I debatten har de senaste åren förts fram krav på en hundraprocentig sjukpenningersättning
och att arbetsskadeförsäkringen därigenom integreras i
sjukförsäkringen. Riksförsäkringsverket har i en rapport redovisat att kostnaden
för att övergå till hundraprocentig sjukpenning för alla sjukförsäkrade
år 1987 varit 542 milj. kr.

Eftersom de allra flesta ändå har full kompensationsnivå vid sjukdom anser
vi det vara en rättvisefråga att alla får del av denna förmån. Detta talar
för att vi snarast beslutar om att höja kompensationsnivån inom sjukförsäkringen
till 100 procent. Detta avlastar försäkringskassan arbetsuppgifter som
i stället kan nyttjas i ett aktivt rehabiliteringsarbete. Det innebär vidare betydande
lättnader för de handläggare som i dag administrerar arbetsskadefallen.
Samtidigt försvinner behovet av särskilda ersättningar från kompletterande
försäkringar som i många fall innebär en överkompensation till den
sjuke. Riksdagen bör här ta initiativ till en lagstiftning som omöjliggör avtal
som överkompenserar ett inkomstbortfall. Livräntor och andra speciella förmåner
måste behandlas i särskild ordning. Avlastas arbetsskadeförsäkringen
alla de korta sjukfallen finns det också bättre förutsättningar att snabbt
handlägga livräntefallen samt ge en korrekt behandling av dessa.

4

Förebygg arbetsskador

Det viktigaste är att förebygga arbetsskador. Genom aktiva åtgärder ute på
arbetsplatsen och genom att individen också tar ett ansvar för sin livsföring
kommer en del av skadorna att kunna minimeras.

Arbetsmiljön måste förbättras och åtgärder vidtas för att förhindra att antalet
skador ökar i nuvarande takt. Arbetsskadorna har visat sig öka i ett
antal som inte var förutsebart.

Arbetsmiljön ger idag betydligt flera typer av skador än de som tidigare
drabbade arbetstagare, även om många farliga moment eliminerats. Vissa
typer av skador står mera än andra för det stora antalet arbetsskadeärenden.

Dit hör belastnings- och förslitningsskador. Inte minst kvinnor i vård och
omsorgsarbeten drabbas här i hög grad. Det är många faktorer som bidrar
till denna ökning, inte minst den stress och psykiska påfrestning som finns i
de arbeten där det saknas personal, och där arbetstiderna inte är anpassade
efter de krav som särskilt kvinnor måste få ställa. De har fortfarande ett
mycket stort ansvar för hemmets och barnens omsorg. Med större möjligheter
att påverka arbetstider och arbetets innehåll har det visat sig att antalet
sjukdagar också minskat.

Företagshälsovården

Företagshälsovårdens roll måste förstärkas och deras erfarenheter utnyttjas
på ett bättre sätt. Det finns stora fördelar att vinna med att även sjukanmälningar
meddelas företagshälsovården, som då snabbt kan komma in och arbeta
med förbättringar för att förebygga ytterligare skadefall.

Förtidspensionering

Förtidspensionering av 16-åringar sker i dag. Det gäller i de flesta fall ungdomar
med handikapp, ibland multihandikapp. Det är inte rimligt att ungdomar,
som ändå inte befinner sig i arbetsför ålder, skall förtidspensioneras.

De går i de flesta fall i någon skola och deras utbildning kostar inte mera än
de andra elevernas. Ambitionerna att finna arbetsuppgifter för en förtidspensionerad
sjuttonåring är mycket låga. Detta förhållande måste ses över
och ändras. Det bästa för även en gravt handikappad är att kunna få ett arbete
och därmed känna ökat självförtroende. De försök som nu pågår på
vissa platser i landet att aktivera handikappade måste därför utökas.

Förslag

Centerpartiet föreslår att arbetsskadeförsäkringen samordnas med sjukförsäkringens
ersättning och att denna höjs till 100 procent av arbetslönen.

Samtidigt måste alla avtalsbundna kompletterande försäkringar tas bort för
att förhindra att en överkompensation sker.

Vi kräver ökade insatser för rehabilitering som kan ske med hjälp av bland
annat den personal vid försäkringskassorna som nu administrerar arbetsskadeförsäkringen
.

Livräntor och andra kompletterande ersättningar behålls i nuvarande omfattning.
5

Mot. 1989/90

Sf262

Företagshälsovårdens roll måste förstärkas och arbetsskaderapporteringen
effektiviseras. Förebyggande insatser måste snabbare ske ute på arbetsplatserna.
Genom att införa en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen
kommer kraven på en bättre arbetsmiljö att visa sig mera påtagligt för arbetsgivaren.
Vi tar upp denna modell i en annan centermotion. Denna förändring
bör genomföras den 1 januari 1991.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande arbetsskadeförsäkringens integrering i sjukförsäkringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående en hundraprocentig sjukpenning för alla
sjukpenningförsäkrade fr.o.m. den 1 januari 1991,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts när det gäller lagstiftning som omöjliggör avtal som
överkompenserar ett inkomstbortfall,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande företagshälsovårdens roll för att förebygga arbetsskador,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande förtidspensionering av unga.

Stockholm den 18 januari 1990

Karin Israelsson (c)

Mot. 1989/90

Sf262

Rune Backlund (c)

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Göran Engström (c)

Roland Larsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)

1 1989/90:A725

6