Arbetsskadeförsäkringen

Motion 2002/03:Sf285 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

1Sammanfattning

Arbetsskadeförsäkringen bör reformeras i grunden för att ge ett bättre arbetsolycksskydd för arbetstagarna.

I dag är premien i arbetsskadeförsäkringen enhetlig. Det innebär att arbetsgivare med osäker arbetsmiljö saknar tillräckliga incitament att förbättra arbetsplatssäkerheten. Det betyder också att arbetsgivare inte belönas för god arbetsmiljö.

Arbetsolycksfall kan minskas med en riskdifferentierad försäkring som är obligatorisk för alla arbetsgivare. Med en riskdifferentierad försäkring kommer premien att variera beroende på skadeutfallet. Höga försäkringspremier kommer att skapa drivkrafter för att göra arbetsplatserna och arbetet säkrare. På sikt kan arbetsolyckorna minskas väsentligt med vårt förslag.

Arbetsskadeförsäkringen bör också förändras genom att arbetsolycksfall skiljs från arbetssjukdomar. Det är svårt att avgöra om sjukfrånvaro beror på arbetsplatsen, eller på andra faktorer.

Övergången från nuvarande, inte riskdifferentierade, ersättning för arbetsolyckor till en försäkringsmässig lösning kräver övergångslösningar. Gamla livräntor måste finansieras under lång tid framöver. Arbetsgivare med höga risker måste också ges tid att genom investeringar och annan prevention minska sina risker. Övergången måste ske med ett mått av gemensam finansiering, t.ex. genom en långsam nedtrappning av arbetsskadeavgiften för att underlätta övergången från det gamla till det nya försäkringssystemet, för de arbetsgivare som kännetecknas av höga risker.

Färdolycksfall från och till arbetet bör lyftas ut ur försäkringen för arbetsolycksfall och betalas genom trafikförsäkringen. Här får den enskilde överta vissa kostnader. Kompensation bör ges via skatteminskningar och/eller genom lönekompensation.

Arbetsgivarens plikt att ha en arbetsolycksförsäkring enligt vissa minimiregler skall lagfästas på samma sätt som gäller dagens trafikförsäkring. När det gäller ersättning för arbetssjukdomar får det övervägas om de skall lyftas över till sjukförsäkringen (sjukpenningförsäkringen). Bevisreglerna bör återgå till tidigare regler för att undvika att kostnaderna återigen ökar i den snabba takt som föranledde lagändringen 1992.

2Innehållsförteckning

1Sammanfattning20

2Innehållsförteckning21

3Förslag till riksdagsbeslut22

4Utformning av nuvarande arbetsskadeförsäkring23

4.1Bara Sverige har en renodlad offentlig arbetsskadeförsäkring23

4.2Nuvarande lagstiftning23

4.3Arbetsskadeförsäkringens utveckling24

5En effektivare arbetsskadeförsäkring25

5.1Vikten av rätt incitament25

5.2Informationsproblemet i försäkringslösningar25

5.3Arbetsskadeförsäkringen bör inte omfatta arbetssjukdomar25

5.4Individuella och kollektiva försäkringar26

5.5Överför trafikolycksfallen till trafikförsäkringen26

5.6Oklara regler för klassificering av arbetsskada26

5.7Spännvidden i premier27

6Effekterna av en riskdifferentierad arbetsolycksfallsförsäkring27

6.1Resultatet av en differentierad försäkring27

6.2Offentligt - privat28

7Övergångslösningar28

3Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om en riskdifferentierad arbetsskadeförsäkring i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetsolycksfall skiljs från arbetssjukdomar, samt att arbetssjukdomarna på sikt överförs till sjukpenningförsäkringen.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en utredning om en övergångslösning från en offentlig arbetsskadeförsäkring till ett arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att färdolycksfall till och från arbetet lyfts ur försäkringen för arbetsolycksfall och betalas genom trafikförsäkringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen återgår till 1992 års lagstiftning.

4Utformning av nuvarande arbetsskadeförsäkring

4.1Bara Sverige har en renodlad offentlig arbetsskadeförsäkring

En särskild arbetsskadeförsäkring tillhör de vanligaste inslagen inom socialförsäkringarna. Utformningen av arbetsskadeförsäkringen skiljer sig dock på väsentliga punkter mellan de länder som har en offentlig arbetsskadeförsäkring. I Sverige är arbetsskadeförsäkringen offentlig, i de övriga nordiska länderna i varierande grad administrerad av privata försäkringsbolag.

4.2Nuvarande lagstiftning

Ersättning för arbetsskador regleras i Sverige i två lagar - i lagen om arbetsskadeförsäkring, LAF och lagen om statligt personskadeskydd, som avser skador som inträffar under värnpliktstjänstgöring, vid vistelser på fångvårdsanstalter etc. LAF reglerar olyckor och skador som sker i samband med förvärvsarbete inklusive färdolycksfall till och från arbetet samt sjukdomar som har samband med förvärvsarbetet.

För att få en arbetsskada godkänd krävs att sambandet mellan skadan och arbetet kan styrkas. Beviskraven i 1976 års lag var svaga. Antalet godkända arbetsskador och kostnaderna för dessa ökade mycket snabbt. Detta ledde till en skärpning av lagstiftningen från 1992. För att en arbetsskada skulle godkännas som arbetsskada krävdes att en hög grad av sannolikhet talade för att skadan åsamkats av arbetsmiljöfaktorer samt att övervägande skäl också talade för detta.

Enligt 1976 års lagstiftning utges ersättning både för arbetsolycksfall och arbetssjukdomar. Ersättning utgår dels som arbetsskadesjukpenning, dels som arbets- och yrkesskadelivräntor, de senare enligt äldre lagstiftning. I vissa fall utgår också ersättning för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel.

Sjukpenningen för arbetsskador utgår enligt samma villkor som den generella sjukpenningen.

Livräntans storlek bestäms i princip av skillnaden mellan vad den försäkrade skulle haft som inkomst om skadan inte inträffat och den inkomst personen bedöms få efter skadefallet.

Ersättning för sveda och värk, lyte och liknande ersätts ej av försäkringen utan utgår genom Arbetsmarknadsförsäkringar, AMF i enlighet med TFA (trygghetsförsäkring vid arbetsskada).

Inhemsk sjukvård och rehabilitering vid arbetsskada utgår ur den allmänna sjukvårdsbudgeten.

4.3Arbetsskadeförsäkringens utveckling

Enligt regeringens antaganden i budgetpropositionen för 2003 kommer antalet förtidspensionärer att uppgå till 500 000 vid utgången av 2003. Det är en uppgång med cirka 130 000 sedan 1991 (Riksförsäkringsverkets hemsida). Detta kan jämföras med arbetsskadeförsäkringen där antalet fall som vunnit bifall minskade från 78 313 år 1989 till 11 152 år 1999 (Riksförsäkringsverkets hemsida). Arbetsskadeförsäkringen utgör således en mindre och minskande del av socialförsäkringssystemet även om det under de allra senaste åren har noterats en viss uppgång även av arbetsskadorna.

Lagändringen 1992 angående beviskraven har påverkat utvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen och minskat kraven på försäkringen. Andra transfereringssystem som sjukförsäkring och förtidspension kan i viss utsträckning ha fått överta ansvaret för försörjningen av personer som tidigare skulle fått arbetslivränta.

Trots detta visar en mer långsiktig trend att arbetsskadorna svarar för en förhållandevis liten och minskande andel av transfereringarna för ohälsa i form av sjukpenning, rehabilitering och förtidspension.

Antalet arbetsolycksfall, färdolycksfall och arbetssjukdomsfall har utvecklats på följande sätt fram till år 2000:

	1994	2000
Arbetsolycksfall	38 994	35 870
Arbetssjukdomar	17 475	23 516
Färdolycksfall	11 586	9 323

Av de 110 000 inkomna arbetsskadeanmälningar som kom in 2000 var fördelningen 51 procent män och 49 procent kvinnor. Av arbetsolycksfallen var den manliga dominansen 63 procent. Av arbetssjukdomarna utgjorde anmälningar från kvinnor 56 procent. Kvinnor verkar också råka ut för mer olyckor på väg till eller från arbetet i och med att de står för 67 procent av anmärkningarna.

Antalet olycksfall utgör den dominerande posten inom försäkringen av arbetsskador. Den har under lång tid varit minskande. Det gäller både olycksfall i arbete och andra olycksfall. Även arbetssjukdomarna har minskat, men här kan minskningen delvis härledas från strängare beviskrav.

Arbetsskadorna utgör således en minskande del av kostnaderna för ohälsa. De tre senaste åren har arbetsskadorna ökat, men detta förtar inte att trenden är nedåtgående.

5En effektivare arbetsskadeförsäkring

5.1Vikten av rätt incitament

Trots en förhållandevis positiv utveckling bör en förändring av arbetsskadeförsäkringen i mer försäkringsmässig riktning kunna bidra till att skapa en betydligt högre samhällsekonomisk effektivitet genom att öka drivkrafterna för prevention, rehabilitering och samordning mellan olika åtgärder för att förebygga arbetsskador.

Risker kan aldrig elimineras helt, men arbetsolyckor kan minskas genom förebyggande åtgärder. Både mänskliga och samhällsekonomiska kostnader som uppkommer på grund av arbetsskador kan begränsas genom en väl genomförd rehabilitering.

5.2Informationsproblemet i försäkringslösningar

Arbetsgivaren måste anses ha övergripande information om risker och sannolikheten för risker på arbetsplatsen. Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön, val av produktionsteknik, arbetsmetoder m.m. Arbetsgivaren skall därför svara för försäkringen för arbetsskador. För att skydda arbetstagaren bör det dock finnas en kunnig tredje part på riskbedömning, dvs. ett försäkringsbolag. Enligt lag bör staten tillförsäkra arbetstagaren ett skydd vid olycksfall genom att arbetsgivaren åläggs att teckna en fullständig försäkring gällande arbetsskada med riskdifferentierad premie. Obligatoriet motiveras av att ingen skall kunna undandra sig försäkringen och agera som fripassagerare.

Premien kommer att sättas efter de risker och skadefall arbetsgivaren genererar. En farlig arbetsmiljö blir dyrbar. Höga försäkringspremier skapar drivkrafter att minska riskerna genom tekniska insatser, utbildning, dvs. genom ett aktivt och konstruktivt säkerhetstänkande.

Försäkringsbolagen är den kunniga part som agerar för att minska riskerna både för arbetstagarna och arbetsgivarna.

5.3Arbetsskadeförsäkringen bör inte omfatta arbetssjukdomar

En riskdifferentierad försäkring är effektiv när det gäller arbetsolyckor, men går i de flesta fall inte att tillämpa när det gäller arbetssjukdomar. Orsaken till detta är att sambanden mellan en sjukdom och dess uppkomst samt arbetsmiljön är komplicerade och oklara. Kunskaperna på detta område är helt enkelt mycket bristfälliga. Därför bör andra lösningar väljas. Problemen med en riskdifferentierad försäkring som även gäller arbetssjukdomar syns väl i den danska arbetsskadeförsäkringen. För arbetssjukdomar går det inte att sätta korrekta premier, bl.a. därför att sjukdomarna ofta först uppträder efter lång fördröjning. Därför har staten fått subventionera ersättningen vad gäller arbetssjukdomar i det danska systemet som omfattar både olycksfall och sjukdomar. Vi föreslår därför att den svenska arbetsskadeförsäkringen görs riskdifferentierad men att den enbart omfattar arbetsolyckor. Arbetssjukdomarna får tills vidare behandlas på samma sätt som i dag. Man bör på sikt överväga att föra över arbetssjukdomarna till sjukförsäkringen.

5.4Individuella och kollektiva försäkringar

En försäkring kan vara antingen individuell eller kollektiv. En individuell försäkring, t.ex. en försäkring för arbetsskador gällande en arbetsgivare ger premier som kan anpassas till arbetsgivarens skaderisk. Administrationskostnaderna kan dock bli högre.

Kollektiva försäkringar ger lägre administrationskostnader men sämre koppling mellan premie och risk hos den individuella arbetsgivaren och då också sämre drivkrafter vad gäller prevention och rehabilitering. Vår nuvarande arbetsskadeförsäkring har en extremt kollektiv konstruktion, varför en myndighet måste övervaka personskadeprevention m.m. Denna uppgift utförs i dag av Arbetsmiljöverket.

Svårigheten i en riskdifferentierad försäkring är att finna en god avvägning mellan individuella och kollektiva försäkringar. En individuell försäkring fungerar bra, när en arbetsgivare har nått en viss storlek, medan de mindre arbetsgivarna bör omfattas av en kollektiv försäkring. I detta senare fall kan överenskommelser träffas om hur preventionen av skador skall ske, så att ambitiösa arbetsgivare inte skall behöva bära de mindre framsynta arbetsgivarnas högre skadekostnader.

5.5Överför trafikolycksfallen till trafikförsäkringen

En riskdifferentierad försäkring gör kostnaderna för riskexponeringen tydliga både för anställda och arbetsgivaren och på så sätt ökar incitamenten att minska riskerna.

I detta sammanhang bör färdolycksfallens plats inom försäkringen för arbetsskador ifrågasättas. Arbetsgivare har inga möjligheter att påverka och förhindra denna typ av olyckor. Därför föreslår vi att trafikolycksfallen inom arbetsskadeförsäkringen överförs till trafikförsäkringen som också skall utge ersättning för personskador.

5.6Oklara regler för klassificering av arbetsskada

Reglering av skadefall inom nuvarande försäkring för arbetsskador har kritiserats bland annat av JO. Skaderegleringen har i alltför många fall fastställt olika ersättning för lika skador. Skaderegleringen har tagit alltför lång tid och inneburit en rättsosäkerhet för den enskilde.

En av orsakerna till detta är en oklar och inte helt stringent lagstiftning. Bakgrunden är att man i Sverige har önskat generella regler för vad som är arbetssjukdom och inte som i de flesta andra länder använt sig av listor för skadefall som skall erhålla ersättning från försäkringen. Generella bevisregler för vad som är att betrakta som ersättningsbar skada för arbetssjukdom är utomordentligt svåra att tillämpa i praktiken, eftersom kunskaperna om sambandet mellan arbetsmiljö och sjukdom inte finns eller är oklara och bristfälliga.

Det finns därför en risk för att det generösare skaderekvisit som införts leder till en praxis som är otydligare med betydande mått av skönsmässighet som resultat.

5.7Spännvidden i premier

Arbetsgivare i skilda branscher uppvisar mycket olika risker för olycksfall i arbetet. Följderna av arbetsolyckor varierar också kraftigt mellan olika näringsgrenar. Inom jordbruket är antalet sjukdagar per olycksfall betydligt lägre än t.ex. inom hälso- och sjukvården samtidigt som antalet arbetsolyckor inom vårdsektorn är betydligt färre. Om de nu nämnda faktorerna vägs samman har verksamheter inom hantering av icke miljöfarligt avfall, slakt och sågverk, brand- och räddningsverksamhet samt charkuteri- och annan köttillverkning betydligt högre skadefrekvens än inom handel, viss tillverkningsindustri och banker och försäkringsbolag.

6Effekterna av en riskdifferentierad arbetsolycksfallsförsäkring

6.1Resultatet av en differentierad försäkring

Premierna för att täcka olycksfallsriskerna kommer att variera mellan olika arbetsgivare och näringar. I nuvarande arbetsskadeförsäkring betalar alla arbetsgivare samma avgifter trots mycket olika risker. Detta innebär att säkra yrken subventionerar de farliga arbetsplatserna. Om kostnaderna hade gjorts synliga för arbetsgivaren, hade säkerligen arbetet med att minska riskerna intensifierats. Investeringar i säkerhet hade blivit utomordentligt lönsamma i de mer riskfyllda verksamheterna. "Belöningen" hade blivit sänkta försäkringspremier. Att höga premier leder till ansträngningar att förbättra säkerheten kan vi iaktta på andra försäkringsområden, t.ex. när det gäller brandförsäkringar. Fortlöpande har inspektioner och konsultinsatser, inte minst från försäkringsbolagen, lett till minskande risker. Samma utveckling skulle vi se i en riskdifferentierad försäkring av arbetsskador. Kravet på en säker arbetsmiljö skulle påverka en rad beslut hos arbetsgivaren, inte minst investeringsbeslut gällande maskiner och annan teknisk utrustning. En sådan medvetenhet vad gäller kostnaderna för en riskfylld arbetsmiljö skulle samtidigt öka intresset för att skapa optimala arbetsförhållanden inom produktionen.

En riskdifferentierad försäkring med tydliga och rättvisande kostnader för skaderisker skulle sannolikt på sikt minska skadorna. Detta är en betydande samhällsekonomisk vinst och i hög grad en framgång för att minska svåra skador som kan skapa ett livslångt handikapp för enskilda individer.

6.2Offentligt - privat

Konkurrens är väsentlig för att driva fram den typ av dynamiska effekter som beskrivits ovan. Statens uppgift är att ge ramar för försäkringen och försäkringsbolagen. Bland annat måste det finnas en lagstiftning av samma slag som gäller för trafikförsäkringen. Alla arbetsgivare med anställda (och även egenföretagaren) måste ha tecknat en försäkring. Att lagen följs skall i sista hand staten kontrollera precis som i dag sker vad gäller trafikförsäkringen.

7Övergångslösningar

Arbetsskadeförsäkringen har betydande årliga kostnader många år framöver för gamla skador i form av livräntor. De totala utgifterna för livräntor inklusive det ändrade och mindre stränga skaderekvisitet budgeterades till cirka 5 790 miljoner kronor år 2002 av regeringen i propositionen om ändrade regler för arbetsskadeförsäkringen. I budgetpropositionen för år 2003 framgår dock att utfallet blev 6,7 miljarder kronor år 2002.

När arbetsgivaren börjar betala försäkringspremier för arbetsolycksfallen bör arbetsskadeavgiften successivt kunna reduceras. Övergången från nuvarande finansiering till en renodlad försäkringsfinansiering för arbetsolyckorna måste få ta tid, dels på grund av skulderna på gamla livräntor, dels på grund av den stora spännvidden för premierna mellan arbetsgivare med mycket små risker och arbetsgivare med mycket stora. De riskfyllda arbetsgivarna måste hinna med att investera i nyare och säkrare teknik samt satsa på preventiva insatser. Övergångstiden kräver en ganska hög grad av gemensam finansiering. Arbetsgivare med riskfylld verksamhet och höga försäkringspremier bör under en övergångstid få viss del av sina premier betalade ur en särkskild fond. Ett sätt att finansiera denna är att göra nedtrappningen av arbetsskadeavgiften långsammare än vad som teoretiskt skulle vara möjligt. Detta innebär att en något långsammare minskning av arbetsskadeavgifterna får ses som en investering i en säkrare arbetsmiljö med betydligt lägre framtida arbetsolycksfall.

Stockholm den 20 oktober 2002
Sten Tolgfors (m)
Anita Sidén (m)	Anna Lilliehöök (m)
Anne Marie Brodén (m)	Anne-Marie Pålsson (m)
Jeppe Johnsson (m)	Karin Enström (m)