Arbetsskador

Motion 1990/91:Sf355 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

Om arbetsskadorna verkligen ökat de senaste
åren är mycket svårt att konstatera genom statistik eller
undersökningar. Om man enbart tar hänsyn till den förda
statistiken är det dock helt klart att så är fallet.

Antalet anmälda arbetsskador ökade starkt
mellan 1983 och 1988, från 183 000
till 257 000
år 1988, men 1989 har en minskning inträtt. Då
anmäldes 245 000
skador.

Tidigare var arbetsskadan något som i viss mån
accepterades, man var utsliten. Den förändring i
inställningen till arbetsskador som vi har fått i Sverige är
utmärkt, human och nödvändig. När någon får skador på
grund av olämplig arbetsmiljö och/eller olämpliga
arbetsmetoder ska han/hon få den ekonomiska ersättning
som vederbörande enligt LAF är berättigad till. Riskerna
för arbetsskador ska för övriga anställda förebyggas på ett
tidigt stadium.

I första hand anser miljöpartiet de gröna dock att man
ska arbeta förebyggande. Statistiken över de olika typerna
av arbetsskador visar att enbart förslitningsskadorna och
ryggoch nackskador kostar samhället över 28 miljarder. Här
bör man gå in och kräva förändringar i arbetsmiljön.

Det är självklart så, att arbetsplatserna vid behov ska
handikappanpassas som miljöpartiet anfört i en annan
motion. Riskerna för övriga anställda ska förebyggas på ett
tidigt stadium.

Anpassa arbetsplatserna

Arbetsplatserna behöver ''människoanpassas'' och dit
har vi lång väg att gå. Det gäller både fysiskt och psykiskt.
Enformiga och monotona arbeten behöver regelbundna
avbrott. I bullriga miljöer ska ljudnivån om möjligt sänkas
eller hörselskydd användas, något man slarvar med på
många arbetsplatser. Ensamarbete är ett stort problem för
många människor, kanske särskilt inom hemtjänst,
jordbruk och viss administration. Miljöpartiet de gröna
anser att regeringen ska ge arbetsmarknadsdepartementet i
uppdrag att göra en analys av problemen med ensamarbete.

Rehabilitering

År 1990 infördes en arbetsgivarperiod i
sjukförsäkringen, som innebär att arbetsgivaren ska betala
ut sjuklön de första 14 dagarna. Miljöpartiet reserverade sig
då det finns en stor risk att människor med stor
sjukfrånvaro, föräldrar med småbarn, kroniskt sjuka,
handikappade m.fl. grupper kommer att få svårigheter att
få anställning, särskilt när arbetslösheten ökar. Detta bör vi
från riksdag och regering vara mycket observanta på.

När försäkringskassorna inte längre har hand om de
korta sjukdomsfallen anser miljöpariet de gröna, att
personalen ska arbeta med rehabiliteringsåtgärder i
samarbete med arbetsförmedlingen, arbetsgivare, sjukvård
och företagshälsovården.

Rehabiliteringen ska kunna sättas in snabbt medan
utredning pågår utan att möjligheterna att få arbetsskadan
godkänd minskar. I Avesta vill man starta ett
rehabiliteringsprojekt med patienter redan efter en månads
sjukskrivning, detta om man misstänker långsiktiga skador
eller besvär. Under tiden görs en utredning. Redan 1990
kan detta projekt starta. Liknande projekt kan med fördel
drivas i anslutning till mindre sjukhus.

Se över arbetsmiljön fysiskt och psykiskt

En mycket viktig fråga är också individens
förutsättningar. Här behövs kraftinsatser. Hjälp behövs i
förebyggande syfte, så att människor hamnar på rätt
arbetsplats. Här kan företagshälsovården kopplas in både
före placering på ett visst arbete och sedan snabbt, om något
visar sig gå snett.

En helhetssyn är nödvändig när det gäller friskvård och
förebyggande hälsovård. Redan i skolan och inom
fritidssysselsättningar måste rörelsen och motionen in på ett
helt nytt sätt för att motverka alltför mycket stillasittande i
skolan och framför TV och dataspel. Breddidrotten,
skolgymnastiken och friluftsdagarna spelar här en viktig
roll. På arbetsplatserna borde en utökad pausgymnastik
förbättra konditionen och förebygga arbetsskador. Detta
har miljöpartiet de gröna behandlat i en annan motion.

Miljöpartiet de gröna efterlyser den år 1987 av riksdagen
begärda analysen av orsakerna till det ökande antalet
arbetsskador. Regeringen bör snarast tillsätta och låta
slutföra denna analys och lägga fram förslag för att
motverka det ökande antalet arbetsskador och de ökande
kostnaderna härför. På längre sikt spelar här de
förebyggande åtgärder som miljöpartiet de gröna föreslagit
en stor roll. Snabbinsatt rehabilitering och försök att
återföra arbetsskadade till nya arbeten är också viktiga
åtgärder.

Det är viktigt att arbetsgivarna tvingas ta sitt ansvar när
det gäller arbetsskadorna. Här föreslår miljöpartiet de
gröna att de arbetsgivare som bara spottar ur sig
arbetsskadade människor ska få en höjd arbetsgivaravgift.
En sänkning av avgiften bör i motsvarande mån ske på
arbetsplatser som endast har ett fåtal arbetsskadade eller
inga alls.

Där vissa försäkringsbolag, t.ex. AMF, begär
utredningsarbete och statistik av de allmänna
försäkringskassorna bör ett pris sättas på detta och
försäkringsbolagen betala fullt ut. Livräntan till
egenföretagare som småföretagare och jordbrukare bör ses
över och man ska ta hänsyn till i vilken mån de i framtiden
kan erhålla inkomst från eget arbete. Här bör i varje fall tas
hänsyn till ett längre tidsperspektiv, då uttag från
skogskonto t.ex. ger en missvisande bild av arbetsförmågan
kontra inkomsten.

Arbetsskada som grund för avsked

I princip gäller i Sverige enligt anställningsskyddslagens
7:e paragraf att arbetsskada inte är saklig grund för avsked.
Det har i flera fall förhandlats mellan arbetsmarknadens
parter om huruvida saklig grund för avsked har förevarit i
arbetsskadefall med långtidssjukskrivning som följd.
Därför bör riksdagen klart uttala att under inga
omständigheter kan arbetsskada godtas som saklig grund
för uppsägning av anställning.

Ur arbetslivsfonden ska 15 miljarder kronor fördelas
under en femårsperiod för att förbättra arbetsmiljön och
farliga arbetsplatser. Här kan naturligtvis väsentliga insatser
och förbättringar ske vilket vi ser med tillfredsställelse.

Hemställan

Men hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen hos regeringen begär en analys av
ensamarbetets problem och behov av stimulans,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående snabb rehabilitering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående ersättning till FK av AMF,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsgivarens ansvar för
arbetsskador och behovet av en översyn av lagstiftningen
för detta ansvar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att i anslutning till paragraf 7 i anställningsskyddslagen
arbetsskada under inga omständigheter skall kunna godtas
som saklig grund för uppsägning av anställning,1]

4. att riksdagen som sin mening regeringen till känna vad
i motionen anförts angående förebyggande vård och
friskvård.

Stockholm den 23 januari 1991

Ragnhild Pohanka (mp)

Anita Stenberg (mp)

Inger Schörling (mp)

Eva Goe s (mp)

Gösta Lyngå (mp)

1 1990/91:A271