Arbetstid och ledighet

Motion 1989/90:A270 av Sonja Rembo m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A270

av Sonja Rembo m.fl. (m)
Arbetstid och ledighet

Arbetstidslagen

Den tekniska utvecklingen öppnar möjligheter för stora förändringar av
samhället och därmed för arbetslivet. En ökad decentralisering av boende
och arbetsplatser, en minskning av antalet arbetsplatser inom den direkta
varuproduktionen och en ökning inom tjänste- och servicesektorn ger och
kräver en stor förmåga till kombination av arbete, familjeliv och fritidsaktiviteter.
Betydligt större hänsyn än nu kan tas till individuella önskemål samtidigt
som produktionen av såväl varor som tjänster förutsätter variationsmöjligheter.

För att klara denna omställning är det nödvändigt att regelsystemet på arbetsmarknaden
görs så flexibelt som möjligt. Allomfattande, hårt bundna
och detaljerade lagar och regelsystem lämpar sig illa för dessa nya förhållanden.

Ett område som i dag är underkastat omfattande och ytterligt detaljerad
lagstiftning är arbetstiderna. Arbetstidslagen, semesterlagen och ledighetslagarna
m.fl. lagar innebär en begränsning av de möjligheter som måste finnas
att anpassa arbetstiderna till individuella önskemål och de krav som ny
teknik ställer.

Ianspråktagandet av ny teknik och nya produktionsmetoder har under det
senaste seklet lett till en kontinuerligt ökad produktivitet vilken till en del
tagits ut i minskad arbetstid. Det finns inga skäl att anta att den nya teknik
som nu vinner intåg på arbetsplatserna skulle bryta detta mönster.

Av tradition har arbetstidsförkortningarna i regel genomförts genom för
hela arbetsmarknaden gällande lagstiftning som - om än delvis dispositiv - i
praktiken utgjort standard på samtliga avtalsområden.

Under senare år har vi sett ett nytt mönster utvecklas på arbetsmarknaden.
För att kunna kombinera yrkesarbete med t.ex. vårdansvar har många,
framför allt kvinnor, valt att arbeta deltid. Många arbetar på tider som slentrianmässigt
betecknas som obekväma, men som för den enskilde arbetstagaren
är väl anpassade för dennes personliga situation. Det finns också exempel
på personer som under en period byter yrke, därför att arbetstiderna då
bättre kan anpassas till andra önskemål.

I framtiden torde det finnas ett avsevärt behov av en individuell planering
av arbetstiden med hänsyn till familjeförhållanden, ideellt arbete, studier

etc. Inom produktionen kommer i ökande utsträckning att finnas önskemål Mot. 1989/90

om ett varierat arbetstidsuttag för att maximalt kunna utnyttja högteknolo- A270

gisk och kapitalkrävande produktionsutrustning. I många fall kan då ett
flexibelt arbetstidsuttag förenas med såväl kortare arbetstid som oförändrad
lönebetalningsförmåga.

Inom servicesektorn kommer att finnas ökande behov av arbete på vad
som med dagens terminologi betraktas som obekväm arbetstid. Önskemålen
kommer att variera starkt mellan olika arbetsplatser och olika individer.

Samtidigt kommer möjligheterna för den enskilde att finna en arbetsplats
som kan erbjuda just de tider som han eller hon efterfrågar under olika perioder
av livet att öka. Härigenom erbjuds möjligheter till såväl ett rikare arbetsliv
som ett rikare privatliv. Därför ter det sig nu inte lika naturligt som
tidigare att räkna med att generella lagstadgade arbetstidsförkortningar ger
arbetstagarna det största utbytet.

Regleringen av de villkor som i varje enskilt fall kommer att behövas sker
i stället bäst om den läggs så nära den enskilda individen och arbetsplatsen
som möjligt. Arbetsgivare och arbetstagare bör ges så vida ramar som möjligt
inom vilka de kan förhandla. I många fall bör villkoren kunna avtalas
direkt mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Arbetsmarknadens parter bör vara beredda att medge stor flexibilitet och
individuella lösningar. De lokala fackliga organisationerna kan spela en
mycket viktig roll i arbetet med att utveckla arbetstidslösningar som passar
såväl produktionen som enskilda anställdas önskemål.

Det fortsatta reformarbetet bör inriktas på att begränsa lagstiftningen på
arbetstidsområdet till vad som är absolut nödvändigt med hänsyn till hälsooch
skyddsaspekter, liksom de oavvisliga rättigheter till semester och ledighet
som arbetstagarna bör ha. I stället bör arbetstagare och arbetsgivare ges
vida ramar för att träffa avtal individuellt och kollektivt. I den mån ILOkonventioner
anses lägga hinder i vägen för övergång till en sådan moderniserad
lagstiftning, bör Sverige verka för förändringar av berörd konvention.

Är detta inte möjligt att uppnå måste Sverige säga upp konventionen i de
aktuella avseendena. Sverige har goda förutsättningar att bli ett föregångsland
i fråga om en arbetstidslagstiftning som är anpassad till en ny tids förhållanden
på arbetsmarknaden.

Arbetstidskommitténs betänkande utgör ett underlag för en reformering
av arbetstiden i denna riktning.

Rätt till ledighet

De lagar som under senare år stiftats vad gäller möjligheterna till ledighet
från arbetet har utan tvivel var för sig varit motiverade och har haft stor betydelse
för de anställda. Vi anser dock att det är viktigt att erinra om de problem
av olika slag som tillkomsten av nya ledighetslagar fört med sig på arbetsplatsen.
Den höga frånvarofrekvensen innebär således en kraftigt ökad
belastning på såväl samhället som företagen. Särskilt korttidsfrånvaron leder
ofta till stora merkostnader i form av produktions- och produktivitetsbortfall.

Vi vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på att den an

ställningstrygghet sorn de fast anställda har som tar ledigt från arbetet, samti- Mot. 1989/90

digt har inneburit otrygga anställningsförhållanden för alla de vikarier som A270

måste anlitas. Detta problem för en allt större grupp kan i längden inte lämnas
utan avseende.

Vi har i en särskild partimotion med anledning av proposition 1989/90:59
avvisat regeringens förslag till en successiv förlängning av den lagstadgade
semestern med en vecka. Likaså har vi tidigare avvisat en förlängning av föräldraledigheten,
i det senare fallet till förmån för en vårdnadsersättning. En
sjätte semestervecka och förlängningar av föräldraledigheten innebär också
att utrymmet för andra ledighetstyper minskar.

Lagen om ledighet för studier medför för mindre och medelstora arbetsplatser
många gånger svårbemästrade problem.

Rätten till ledighet för studier bör därför begränsas till de fall då studierna
har anknytning till den anställdes arbetsuppgifter hos arbetsgivaren.

Den som utsetts till facklig förtroendeman eller skyddsombud har rätt till
ledighet på betald arbetstid för fullgörande av uppdraget.

På många arbetsplatser har den samlade ledigheten för fackligt arbete en
avsevärd omfattning. Antalet utsedda förtroendemän kan vara mycket stort.

Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) har uppgivit att 50.000 av
förbundets 300.000 medlemmar är fackliga förtroendemän.

Utvecklingen visar att det är nödvändigt att i lagstiftningen införa begränsningar
av ledigheten för fackligt arbete.

De fackliga organisationernas önskan och behov av att engagera så många
som möjligt av medlemmarna i fackligt arbete måste vägas mot berättigade
produktivitetskrav och krav på arbetsuppgifternas fullgörande.

Existerande ledighetsformer bör vägas mot andra berättigade krav på ledigheter.

Större hänsyn måste kunna tas till de ekonomiska konsekvenserna av
olika ledigheter liksom till förutsättningarna på den enskilda arbetsplatsen.

Särskild hänsyn måste tas till de förhållanden som råder i mindre företag.

En utvärdering av de olika ledighetsrättigheterna bör snarast genomföras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstidslagstiftningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ledighetslagarna
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1990

Sonja Rembo (m)

Anders G Högmark (m) Mona Saint Cyr (m)

Erik Holmkvist (m) Ulf Melin (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Lars Ahlström (m)

11