Arbetstid

Motion 2002/03:A316 av Anders G Högmark m.fl. (m)

1 Sammanfattning

I dagens Sverige upplever många människor att de inte lyckas få vare sig tid eller pengar att räcka till. Mamma och pappa vill vara mer tillsammans med barnen, men de har inte råd att jobba mindre eftersom skatten är så hög. Mamma och pappa arbetar hårt, men de får inte tillräckligt mycket kvar för att kunna lägga undan för en trygg framtid.

Varje människa och varje familj är unik. Det är därför omöjligt att besluta politiskt eller att träffa centrala avtal som kan tillfredsställa den enskilde människan eller familjen. Trots detta förs nu en debatt som handlar om lagstiftad förkortning av normalarbetstiden för alla – oavsett om man vill eller ej.

Vi vill i stället för att tvinga alla att göra likadant se till att den som vill har råd att korta sin arbetstid, samtidigt som det lönar sig bättre att arbeta mer för den som hellre vill öka sin arbetstid.

Den anställde och arbetsgivarna skall tillsammans, via individuella eller kollektiva förhandlingar, komma överens om arbetstidens längd och utformning. En allmän lag om minskad arbetstid tar bort rätten att själv bestämma över sitt eget liv.

En undersökning från opinionsinstitutet Skop visar att önskemålen om arbetstiden är varierande och individuella. Sju av tio arbetstagare vill inte sänka sin arbetstid. Ungefär fyra av tio arbetstagare vill arbeta exakt som de gör för närvarande.

Av undersökningen framgår vidare att 27 procent vill minska sin arbetstid, 13 procent vill arbeta mer än i dag och 14 procent vill arbeta lika länge som i dag, men på andra arbetstider. Detta talar sammantaget för ett ökat behov av flexibla och individuella arbetstider, inte generella politiskt beslutade arbetstidsförkortningar.

Sverige har internationellt sett en mycket låg faktisk arbetstid. En internationell jämförelse mellan femton OECD-länder pekar på detta. Den faktiska arbetstiden i Sverige är den näst lägsta, bara Norge har en lägre faktisk årsarbetstid.

Tre av varandra oberoende institutioner visar alla att en allmän generell förkortning av arbetstiden kommer att medföra ett antal negativa effekter för samhällsekonomin och näringslivet. Samtidigt kommer en generell förkortning av arbetstiden inte att medföra några positiva effekter på hälsan för de flesta enskilda arbetstagare.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Verklighetens utgångspunkter 4

4.1 Att räcka till 4

4.2 Eget val – starkare ekonomi 4

4.3 När pengarna räcker 5

5 Verkligheten pekar på behov av individuell arbetstid 5

5.1 Behov av individuella och flexibla arbetstider 5

5.2 Sverige har en låg faktisk arbetstid 6

5.3 En generell arbetstidsförkortning leder fel 7

6 Regeringen bär ansvaret 8

7 Råd att arbeta mindre – lönt att arbeta mer 9

7.1 Låt människor bestämma själv 9

7.2 Att kunna leva på sin lön 9

7.3 Rätt att välja 9

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upphäva nuvarande arbetstidslag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individuella arbetstidsavtal.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lagstadgad arbetstidsförkortning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge makten över vardagen till den enskilde.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta människor bestämma själva.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunna leva på sin lön.1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt skatt på boende.1

1Yrkandena 6 och 7 hänvisade till SkU.

4 Verklighetens utgångspunkter

4.1 Att räcka till

I dagens Sverige upplever många människor att de inte lyckas få vare sig tid eller pengar att räcka till. Man vill vara mer tillsammans med barnen, men man har inte råd att jobba mindre eftersom skatten är så hög. Man arbetar hårt, men man får inte tillräckligt mycket kvar för att kunna lägga undan för en trygg framtid. Man vill forma omsorgen om barnen efter vad som passar familjen bäst, men man är hänvisad till det politiker bestämmer. Man vill att barnen skall få den bästa av utbildningar, men man kan oftast inte välja skola.

De höga skatterna gör att många förlorar kontrollen över ekonomin. När låginkomsttagare betalar nästan två tredjedelar av sin totala inkomst i skatt och mer på marginalen är det svårt att bryta beroendet. Och när de offentliga tjänster som man tvingas betala så mycket för inte håller måttet har de flesta varken möjlighet att välja något annat alternativ eller råd att köpa tjänsten där den fungerar för de pengar som blivit kvar efter det att skatten är dragen.

Vägen genom livet känns utstakad, men den ser ofta inte alls ut som man hade tänkt sig. Och det värsta av allt är att många inte ser några större möjligheter att på egen hand förbättra sin situation. Särskilt hårt drabbas självfallet barnfamiljer där tiden är dyrbarast.

Vardagslivet snurrar allt fortare, men det är omöjligt att med egna val göra någonting åt det. Det är inte svårt att förstå att många känner sig maktlösa och uppgivna. Varje människa och varje familj är unik. Det är därför omöjligt att besluta politiskt eller att träffa centrala avtal som kan tillfredsställa alla. Ändå handlar debatten om hur människor skall kunna känna att de räcker till – för sig själv och sin familj – bara med just lagstiftning om kortare arbetstid eller möjliga centrala avtal som inte tar hänsyn till den individuella situationen.

4.2 Eget val – starkare ekonomi

En generellt kortare arbetstid för alla gör att tillväxten blir lägre, vilket drabbar dem hårdast som har det sämst. Och eftersom det blir svårare att hitta någon som kan jobba mer när arbetstiden sänks för alla blir det ännu svårare än i dag att jobba mindre för den som vill det. Dessutom gör man det svårare för människor att finansiera en period i livet med mindre arbete genom att jobba mer under en annan period.

Grundläggande är att skapa förutsättningar för en snabbt växande ekonomi där fler och fler arbetar. Då skapas successivt utrymme för att var och en får behålla en väsentligt större del av sina egna arbetsinkomster.

I stället för att tvinga på alla samma lösning vore det bättre att se till att den som vill har råd att korta sin arbetstid, samtidigt som det lönar sig bättre att arbeta mer. Då kan de som har behov av det arbeta mindre utan att den totala arbetstiden minskar. Tvärtom ökar förutsättningarna för att fler skall arbeta.

Under 1970-talet och 1980-talet gick i stort sett hela den ekonomiska tillväxten till politiker i stat och kommun. Det har medfört att löntagarna i Sverige lever med världens högsta skatter, utan att få valuta för skattepengarna. Låga och medelhöga inkomster beskattas i Sverige med 60 procent eller mer.

Politiken bör i framtiden ha som inriktning att enskilda människor och familjer själva skall få behålla den helt övervägande delen av tillväxten. Tillsammans med en politik som byter behov av bidrag och subventioner mot lägre skatter skapas därmed utrymme för rejäla skattesänkningar.

4.3 När pengarna räcker

Genom att sänka inkomstskatten för alla med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare skapas ekonomiska förutsättningar för den som vill att korta sin arbetstid. Samtidigt kommer det att löna sig bättre att arbeta, särskilt om marginaleffekter utanför skattesystemet minskar eller elimineras. Det leder såväl till att arbetskraftsutbudet kan öka som att det blir mera intressant att skaffa bättre kunskaper och större kompetens.

Det har förvisso diskuterats vilka tekniska lösningar som skall användas för att sänka inkomstskatten, men en huvudingrediens bör vara att höja grundavdraget för försörjningsinkomsten kraftigt. Genom ett särskilt grundavdrag för barn riktas skattesänkningar till de familjer som kan ha störst behov av att minska sin arbetstid.

Förutom sänkt inkomstskatt bör också fastighetsskatten slopas och bensinskatten, som belastar barnfamiljer i glesbygd hårdast och där de allmänna kommunikationerna är dåliga, sänkas.

Ett större ekonomiskt oberoende är viktigt, men långt ifrån tillräckligt. Människor måste få större valfrihet och ett mycket större inflytande över de tjänster som finansieras gemensamt. Det gäller föräldrarnas rätt att anpassa barnomsorgen till de egna behoven. Det gäller att alla skall kunna byta bort en dålig skola och välja den läkare man har störst förtroende för. Pengarna skall följa eleven, patienten och pensionären – inte som i dag fördelas av politiker.

Med fungerande välfärdstjänster som man väljer själv minskar stressen. Och med väsentligt lägre skatter har man möjlighet att själv avgöra hur mycket man vill jobba. De flesta skulle sannolikt utnyttja en sådan valfrihet till att arbeta både mer eller mindre vid olika skeden i livet.

5 Verkligheten pekar på behov av individuell arbetstid

5.1 Behov av individuella och flexibla arbetstider

I rapporten Bättre arbetstider för alla eller ett fåtal? från Svensk Handel visar att en betydande majoritet av alla arbetstagare är nöjda med arbetstidens längd. Det finns däremot hos många yrkesverksamma önskemål om att förändra utformningen av arbetstiden.

En undersökning från opinionsinstitutet Skop visar att önskemålen om arbetstiden är varierande och individuella. Sju av tio arbetstagare vill inte sänka sin arbetstid. Ungefär fyra av tio arbetstagare vill arbeta exakt som de gör för närvarande.

Bland de faktorer som har störst betydelse och påverkan för behovet av förändrade arbetstider är nuvarande arbetstid, inkomst och ålder. Naturligtvis påverkar även faktorer som familjesituation och fritid.

Av undersökningen framgår vidare att 27 procent vill minska sin arbetstid, 13 procent vill arbeta mer än i dag och 14 procent vill arbeta lika länge som i dag, men på andra arbetstider. Detta talar sammantaget för ett ökat behov av flexibla och individuella arbetstider, inte generella politiskt beslutade arbetstidsförkortningar.

Rapporten från TCO När jobbet är slut, är jag också slut, visar att 60 procent av tjänstemännen anser att de själva och deras arbetsgivare skall reglera arbetstiden. Bara tolv procent vill att politikerna skall blanda sig i arbetstidsfrågan. Arbetstidsfrågans betydelse verkar också variera med möjligheterna till flexibilitet.

Det stora problemet för de flesta är inte veckoarbetstiden, utan avsaknaden av en möjlighet att själv kunna bestämma hur, var och när man skall arbeta. En majoritet vill kunna ha flexibilitet under en arbetsvecka. Kvinnor önskar en större ökning av flexibiliteten jämfört med män.

TCO anser att samhället står inför en hotande ohälsobomb i samband med stress. Samtidigt konstateras att försök med kortare arbetstid inte gett några direkt positiva hälsoeffekter. Arbetstiden är dessutom av olika betydelse för olika yrkesgrupper. Därför bör man, enligt TCO, titta på riskfaktorer för respektive yrkesgrupp, snarare än att försöka finna generella lösningar på arbetstidsfrågan.

5.2 Sverige har en låg faktisk arbetstid

En vanlig vardag står var fjärde vuxen utanför arbetsmarknaden. Det handlar förutom alla de 700 000 som är arbetslösa främst om personer som är långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Uppemot en miljon människor som skulle kunna arbeta måste få möjligheten att komma tillbaka till arbetslivet igen. Detta är den svåra frågan att lösa på dagens arbetsmarknad.

Det är helt oacceptabelt att de långa sjukskrivningarna ökat med hundra (!) procent under de fyra senaste åren. Samtidigt har antalet personer som förtidspensionerats passerat 479 000 människor. Så ser verkligheten ut på arbetsmarknaden när människornas vardag tas som utgångspunkt.

Fakta visar samtidigt att Sverige har en låg faktisk arbetstid. Av arton undersökta jämförbara länder befinner sig Sverige på plats tolv. Den lagstadgade arbetstiden i Frankrike är exempelvis 35 timmar per vecka jämfört med 40 timmar i Sverige, men den faktiska arbetstiden är ändå i genomsnitt en dryg timme mer per vecka i Frankrike än i Sverige.

Placering	Land	Genomsnittlig faktisk veckoarbetstid	Lagstiftad veckoarbetstid
1	Japan	42,7	40
2	USA	39,6	40
3	Grekland	39,5	48
4	Portugal	38,2	48
5	Österrike	38,0	40
6	Luxemburg	37,9	40
7	Italien	37,2	40
8	Spanien	37,0	40
9	Frankrike	36,8	35
10	Tyskland	36,6	48
11	Irland	36,0	48
12	Sverige	35,7	40
13	Storbritannien	35,5	48
14	Finland	35,2	40
15	Belgien	34,0	39
16	Norge	33,4	40
17	Danmark	32,8	Ingen
18	Nederländerna	30,4	40

Källor: European Labour Force Survey och Europeiska kommissionen, avser år 2000.

Denna tabell visar hur många timmar per vecka samtliga anställda i genomsnitt arbetar. Men även om vi i stället bara studerar hur länge de som är heltidsanställda arbetar förblir bilden densamma. Svenska arbetstagare arbetar inte längre än sina kolleger i andra jämförbara länder, snarare tvärtom.

Detta bekräftas också av tidigare undersökningar. En internationell jämförelse mellan 15 OECD-länder från 1999 visade att den faktiska arbetstiden i Sverige var den näst lägsta, enbart i Norge hade arbetstagarna en kortare arbetstid.

5.3 En generell arbetstidsförkortning leder fel

Tre av varandra oberoende institutioner visar alla att en allmän generell förkortning av arbetstiden kommer att medföra ett antal negativa effekter för samhällsekonomin och näringslivet. Samtidigt kommer en generell förkortning av arbetstiden inte att medföra några positiva effekter på hälsan för de flesta enskilda arbetstagare.

Arbetslivsinstitutet pekar på att aktuell forskning visar att en generell förkortning av arbetstiden för de flesta arbetstagare inte skulle ge några positiva effekter på hälsan. På kort sikt kan sysselsättningen stiga om förhållandena är gynnsamma och kostnaderna för löner inte stiger, men på lång sikt blir effekten negativ eftersom produktiviteten minskar.

Konjunkturinstitutet skriver i rapporten Makroekonomiska effekter av en arbetstidsförkortning att en lagstiftad generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön medför att BNP-tillväxten blir lägre och näringslivets konkurrensförmåga försämras. Företagens vinstnivåer kommer att sjunka och leda till färre investeringar. Inflationen kommer att öka, räntan stiga och arbetslösheten öka.

Långtidsutredningen och Näringsdepartementet skriver att en generell förkortning av arbetstiden kommer leda till ett minskat utbud av arbetskraft.

I debatten gällande arbetstidens längd förs ofta fram argument om att kortare arbetstid skulle leda till lägre arbetslöshet och fler jobb. De internationella erfarenheterna tyder snarare på motsatsen, men en försiktig slutsats är att det inte finns något samband mellan arbetstidens längd och arbetslöshet.

6 Regeringen bär ansvaret

Det är regeringen som bär det politiska ansvaret för den orimligt höga beskattningen av låg- och medelinkomsttagare som bidrar till att få människor känner att de kan påverka sin arbetstid och att så många människor är arbetslösa. Med så höga skatter som Sverige har kommer ofrånkomligen människor med låga och medelstora inkomster att få bära den tyngsta bördan och ha svårast att minska sin arbetstid. Anledningen är enkel. De allra flesta människor har inte höga inkomster. De med låga inkomster i Sverige är de högst beskattade i hela världen. Ovanpå detta vill regeringen lagstifta om en generell förkortning av arbetstiden.

Konjunkturinstitutet har i en rapport visat att en generell sänkning av arbetstiden inte leder till en varaktigt lägre arbetslöshet. Konjunkturinstitutet har granskat vad olika alternativa arbetstidsförkortningar skulle få för konsekvenser för den samlade ekonomin, företagen, sysselsättningen och arbetslösheten.

Konjunkturinstitutets analys är entydig och konkret: Produktionsbortfallet vid en arbetstidsförkortning fördelas över hela befolkningen i form av lägre löner, transfereringar och offentlig konsumtion ... Arbetstidsförkortningen leder därför inte till en varaktigt lägre arbetslöshet.

En generell förkortning av arbetstiden leder inte till minskad arbetslöshet, vilket är ett av vänsterkoalitionens huvudargument för att införa en generell förkortning av arbetstiden: att arbetslösheten skulle minska om vi delar på jobben. Ett andra huvudargument som brukar användas är att stressen i arbetslivet skulle minska och därmed också sjukfrånvaron.

Även detta är ytterst tveksamt, för att inte säga felaktigt. Om en förkortning av arbetstiden sker finns två övergripande alternativ. Det ena handlar om att lönerna måste sänkas i motsvarande grad som arbetstiden sänks för att kunna kompensera för förlorad produktion. Det andra handlar om att alla arbetstagare måste bli lika mycket mer effektiva som arbetstiden sänks. I båda fallen är det de med lägst inkomster och minst inflytande över sina jobb och arbetstider som blir de stora förlorarna.

Utöver dessa oönskade effekter blir resultatet av en arbetstidsförkortning, enligt Konjunkturinstitutet, att en generell omfördelning sker i samhället till nackdel för arbetslösa, pensionärer och studerande. Detta är inget som Socialdemokraterna talar högt om av förståeliga skäl. Inte desto mindre blir detta resultaten av en generell förkortad arbetstid.

7 Råd att arbeta mindre – lönt att arbeta mer

7.1 Låt människor bestämma själv

Det är de enskilda arbetstagarna och arbetsgivarna som bäst avgör hur arbetstiden skall utformas och fördelas.

• Flytta makten över arbetstiden från politikerna till de enskilda individerna och deras arbetsgivare. Människor är olika och prioriterar olika. En och samma individ har olika önskemål och behov under olika skeden i livet.

• Det skall vara upp till arbetstagare och arbetsgivare att via kollektiva eller individuella avtal avgöra arbetstidens omfattning och förläggning.

7.2 Att kunna leva på sin lön

Om enskilda människor skall ha råd att arbeta mindre eller tycka att det är lönsamt att arbeta mer måste de ha verktygen för att själva kunna påverka sin livssituation och sin framtid. Man måste få behålla och förfoga över en större del av sina inkomster. Det viktigaste redskapet för att människor skall kunna gå ned i arbetstid och samtidigt finna det lönsamt att arbeta mer är sänkt skatt på arbete.

• Grundavdraget höjs kraftigt för försörjningsinkomster. I ett antal ytterligare steg höjs detta till 50 000 kronor.

• Fastighetsskatten avvecklas successivt. Taxeringsvärdena återgår till de lägre värden som gällde år 2000. Skattesatsen sätts till 0,9 procent på villor och 0,5 procent på flerfamiljshus år 2003.

7.3 Rätt att välja

En väsentlig förutsättning för att känna personlig trygghet är rätten att välja när det gäller viktiga tjänster som barnomsorg, skola och sjukvård. Det eliminerar, i kombination med en mångfald i utbudet av tjänster, dagens och gårdagens köer och ökar tillgängligheten. Samtidigt stärks kvalitet och effektivitet.

• En skattereduktion införs med 50 procent för hushållsnära tjänster. Fler kan få avlastning och fler får jobb. Jämställdheten främjas.

• Rätt och möjlighet att välja barnomsorg efter eget huvud införs.

• Genom en nationell skolpeng ges alla föräldrar rätten att välja skola. Resurserna följer varje enskild elev och disponeras fullt ut av den valda skolan.

• En allmän hälso- och sjukförsäkring ger alla rätten att välja den läkare eller det sjukhus som kan ge vård i rätt tid.

Stockholm den 23 oktober 2002
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)	Henrik Westman (m)
Tobias Billström (m)	Anna Lindgren (m)
Carl-Axel Johansson (m)