Arméns krigsmateriel

Motion 1990/91:Fö408 av Eva Björne (m)

Vi svenskar värnar om vår neutralitet. Skall den
respekteras i vår omvärld måste försvarsmaktens styrka och
kvalitet stå i ett trovärdigt förhållande till de uppgifter den
skall lösa.

Trots den stora nedrustning som NATO och
Warszawapaktens länder enats om i Central- och Östeuropa
finns det ingen världsdel som har så mycket vapen och
soldater inom sina gränser som Europa.

Nedrustningen i Europa sker utifrån ett utgångsläge där
de två stormaktsallianserna rustat upp till den gräns där i
vart fall Sovjetunionen inte orkade längre. I Sverige har vi
avrustat under såväl 70- som 80-talet. Vi har halverat flyget
och flottan och kraftigt eftersatt kvaliteten inom armén.

Situationen är ganska lik den på 20-talet utom när det
gäller materielutvecklingen. Under åren 1925--1939 satsade
staten medel för att utveckla artilleri-, luftvärns- och
pansarpjäser samt strids- och terrängfordon. Vid
krigsutbrottet fanns alltså sådana utvecklade svenska
vapen, de var moderna och kunde väl hävda sig med
motsvarande vapen i andra länder.

Dagens situation är helt annorlunda. En alltför stor del
av arméns materiel är från 50-talet och även om vissa
moderniseringar gjorts så har materielen en kvalitet som
t.ex. inte ger våra soldater det skydd som andra länders
materiel ger. För att ha ett bra försvar med god kvalitet
räcker det inte med välutbildade soldater. Vi måste också
ha moderna vapen som ger oss svenskar en fair chans mot
en angripare.

En viss procentsats av försvarsmaktens budget borde
därför avsättas till utveckling av ny materiel.

Det är också ytterst väsentligt att vi kan producera vapen
inom landet för i krislägen visar historien att det bara är de
aggressiva staterna som har vapen att sälja. Under andra
världskriget var vi hänvisade till att köpa flygplan och annan
materiel, innan vår egen produktion hunnit ikapp, från
Italien och det nazistiska Tyskland.

En inhemsk försvarsindustri ger oss även möjligheter att
utveckla materielen efter specifikt svenska behov. Inom
försvarsindustrin finns kunskaper och yrkesfolk som kan
utveckla effektiv materiel med svensk profil. Det ger också
en extra respekt utomlands för vår förmåga att kunna
försvara våra gränser.

Om utveckling och materielförnyelse försummas
innebär det att krigsförbandens kvalitet blir oacceptabelt
låg. Försvarsindustrin kan inte överleva och vi blir extremt
beroende av import som i ett krisläge kan visa sig vara
omöjlig. Vi får svårare att hävda vår neutralitetspolitik och
tvingas kanske att söka medlemskap i en försvarsallians.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en viss procentsats av
försvarsmaktens budget skall användas för utveckling av ny
materiel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten att arméns kvalitet
avsevärt förbättras.

Stockholm den 22 januari 1991

Eva Björne (m)