Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2006

Motion 2006/07:Fi2 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp)

1Innehållsförteckning

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning2

4Kommentarer till några av rapportens rekommendationer3

4.1Fastställandet av Riksbankens operationella mål3

4.2Tvåprocentsmålet3

4.3Förtydligande av penningpolitikens syfte4

4.4Förtydligande av tillgångsprisernas roll i penningpolitiken4

4.5Styrningen av penningpolitiken4

2Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en utredning som ser över de lagar som styr den svenska penningpolitiken och Riksbanken.

3Inledning

Ett enigt finansutskott utsåg den 10 november 2005 professor Frederic S. Mishkin och professor Franceso Giavazzi att utvärdera den svenska penningpolitiken 1995–2005. Utvärderingen visar att den svenska penningpolitiken varit framgångsrik och står sig väl i internationell jämförelse. Den penningpolitiska utvecklingen har förbättrats avsevärt mot tidigare efter införandet av ett inflationsmål och en självständig riksbank som arbetar på mandat av riksdagen. Utvärderingen konstaterar att den penningpolitiska utvecklingen också har främjats av en bra styrning av landet och en regeringspolitik inriktad på en ansvarsfull finanspolitik.

Miljöpartiet välkomnar utvärderingen av den svenska penningpolitiken som de två ekonomerna genomfört. Vi delar också utvärderingens generella slutsatser. Den svenska penningpolitiken har varit framgångsrik. Låginflationspolitiken har lett till en real ekonomisk utveckling som varit positiv. Låg och stabil inflation gör att människor har lättare att förutse den ekonomiska utvecklingen och själva ha kontroll över sin egen vardagsekonomi. Låga och stabila inflationsförväntningar gör också lönebildningen bättre och skapar förutsättningar för reala löneökningar. Låginflationspolitiken motverkar godtyckliga omfördelningar mellan olika grupper i samhället och ger ekonomin en stabil grund. För Miljöpartiet är detta viktiga grundläggande förutsättningar för en politik som syftar till en långsiktig ekonomisk utveckling och omställning av samhället i hållbar riktning.

I utvärderingen diskuteras olika sätt att utveckla den svenska penningpolitiken. Miljöpartiet ser positivt på flera av dessa rekommendationer. Några har redan genomförts helt eller delvis av Riksbanken och finansutskottet själva. Vi ser mycket positivt på att Riksbanken blivit mer transparent och tydlig när det gäller sin egen analys av den framtida utvecklingen av räntan och nu publicerar en egen räntebana istället för att utgå från marknadens förväntningar på räntan. Några andra förslag är av mer omfattande karaktär och kräver i vissa fall lagändringar. Miljöpartiet ser därför behov av en utredning som ser över de lagar som reglerar penningpolitiken med utgångspunkt från de rekommendationer utvärderingen lämnar.

4Kommentarer till några av rapportens rekommendationer

4.1Fastställandet av Riksbankens operationella mål

Riksbanken har idag ett övergripande mål som innebär att den ska upprätthålla ett fast penningvärde. Operationaliseringen av detta mål – att inflationen på två års sikt ska uppgå till två procent – har gjorts av Riksbanken själv men i efterhand bekräftats av riksdag och regering. Utvärderingen konstaterar att detta ur demokratisk synvinkel är något problematiskt. Själva faktum att målet varit välavvägt och att riksdag och regering i efterhand bekräftat det operationella målet för Riksbanken gör dock att utvärderarna inte lämnar några rekommendationer på denna punkt.

Ett sätt att se på denna fråga är att utgå från att Riksbanken själv är bäst på att operationalisera de av riksdagen fastställda målen för penningpolitiken. Det av riksbanken fastställda tvåprocentsmålet har varit mycket framgångsrikt och som utvärderingen visar med största sannolikhet det bästa mål som Riksbanken kunnat ha.

Miljöpartiet ser inget behov av att ändra tvåprocentsmålet i dag. Däremot anser vi att om målet ska ändras i framtiden bör detta av principiella demokratiska skäl fastslås av riksdagen på rekommendation av Riksbanken. Detta för att skapa större demokratisk legitimitet för inflationsmålet.

4.2Tvåprocentsmålet

I utvärderingen diskuteras som ovan nämnts det av Riksbanken operationaliserade målet om två procents inflation. Som utvärderingen fastslår har målet varit ett bra mål. Att Riksbanken missat målet under senare år, i huvudsak på grund av en oförutsägbar snabb produktivitetstillväxt, utgör inte i sig någon anledning att revidera målet. I utvärderingen förs dock en diskussion om tvåprocentsmålet är det bästa målet i dagsläget. Delar av senare års nationalekonomisk forskning har ifrågasatt tvåprocentsmålet och utvärderingen konstaterar att Seriösa undersökningar om det lämpliga målet för inflationen i Sverige skulle förvisso vara värdefulla.

Vi menar att det finns ett egenvärde i att inte ändra målet idag. Det finns ett egenvärde i den stabilitet som målet utgör och att ändra det idag skulle kunna skapa förvirring kring penningpolitiken. Däremot finns det alltid anledning att analysera målet och hur det påverkar penningpolitiken och vi ser därför att det kan finnas anledning att gå vidare och djupare analysera Riksbankens operationaliserade mål och om detta är välavvägt för de svenska förhållandena (rekommendation 6).

4.3Förtydligande av penningpolitikens syfte

I utvärderingen förs en omfattande diskussion om syftet med penningpolitiken. Utvärderingen lyfter fram att en riksbanks mål är att driva en penningpolitik som syftar till att dämpa svängningar i både inflation och sysselsättning (på kort sikt). Utvärderingen välkomnar också att Riksbanken tagit steg i denna riktning.

Den enkla beslutsregel som Riksbanken tidigare använt sig av, där hänsyn endast togs till inflationen, var troligtvis nödvändig i inledningsskedet av den nya penningpolitiken för att skapa trovärdighet kring inflationsmålet och för att möjliggöra en enkel kommunikation kring Riksbankens mål. En välfungerande penningpolitik behöver dock vara betydligt mer flexibel, vilket Riksbanken själv också gett uttryck för.

Det finns emellertid fortfarande bland allmänheten en viss tveksamhet kring Riksbankens mål. Många anser fortfarande att Riksbanken endast tar hänsyn till inflationen i sina räntebeslut. Ett förtydligande kring att Riksbanken utöver inflationen också ska ta hänsyn till svängningar i sysselsättningen och resursutnyttjandet är därför nödvändig (rekommendation 1). Detta bör också förtydligas i samband med den föreslagna översynen av de lagar som styr Riksbanken.

4.4Förtydligande av tillgångsprisernas roll i penningpolitiken

En viss oklarhet har funnits kring tillgångsprisernas roll i Riksbankens bedömningar av inflationen under senare år. Framför allt har oklarhet rått kring husprisernas utveckling och hur Riksbanken sett på dessa i förhållande till den underliggande inflationen, vilket också belyses i utvärderingen. För att råda bot på det här problemet anser vi att Riksbanken måste bli tydligare med att tillgångspriser (bland annat huspriser) inte är självständiga mål för penningpolitiken (rekommendation 2).

4.5Styrningen av penningpolitiken

Miljöpartiet välkomnar den förändring som skett i och med att tidpunkten för utfrågningen av Riksbanken skiljts från publiceringen av Riksbankens inflationsrapport (rekommendation 7).

När det gäller rekommendation 9 är vi positiva till att gå vidare och titta på hur riksdagens kontrollfunktion kan stärkas. Vi ser att det skulle kunna vara positivt att finansutskottet tar på sig en större roll när det gäller att granska personer som nominerats till direktionen. Ett ökat ansvarstagande av finansutskottet vid tillsättandet av direktionen skulle ge ökad legitimitet till och demokratiskt förankring av penningpolitiken. Men ett större ansvar för finansutskottet i tillsättandet av direktionen skulle också kunna riskera att underminera riksbanksfullmäktiges roll och därmed riskera en onödig politisering av direktionen. Av de här anledningarna anser vi att en utredning med syfte att se över de lagar som styr Riksbanken också får till uppgift att analysera de här frågorna vidare.

Stockholm den 12 mars 2007
Mikaela Valtersson (mp)
Per Bolund (mp)	Helena Leander (mp)