Arv och gåva som enskild egendom

Motion 2003/04:L272 av Hillevi Engström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 7 kap. 2 § äktenskapsbalken ändras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arv eller gåva skall vara enskild egendom om inte annat föranstaltas av testamente eller gåvobrev.

Motivering

Äktenskapsbalken (1987:230) har en lång tradition i vårt samhälle, men det finns starka skäl att göra en översyn och förändringar i vissa delar. Det kan konstateras att ungefär hälften av alla äktenskap som ingås slutar i skilsmässa. Det är en relativt ny företeelse och knappast något som lagstiftaren kunnat förutse. När äktenskap avslutas sker ofta nya relationer i form av samboskap eller nytt äktenskap. Par har egna barn, gemensamma barn och andras barn i familjen. Det innebär både fördelar och problem. Dagens människor är i de flesta fall välutbildade och både man och kvinna yrkesarbetar. Det gör att båda parter har möjlighet att själva försörja sig efter en skilsmässa.

Vid äktenskapsskillnad skall boet skiftas. Enligt reglerna i 7 kap. 1 § äktenskapsbalken är makes egendom giftorättsgods i den mån det inte är enskild egendom. Mycket få makar har dessvärre enskild egendom. Det kan bero på att man tycker att det är krångligt att skriva ett äktenskapsförord, man vet inte hur man skall göra, att anlita en jurist är dyrbart, äktenskapsförordet skall inges till domstol etc. Det finns även ett inbyggt psykologiskt hinder. Makar som ingått äktenskap vill varken tro eller tänka att just deras äktenskap, liksom hälften av alla äktenskap, skall sluta i äktenskapsskillnad. Det känns för många som ett misstroende mot sin äkta hälft att väcka frågan.

Jag anser att 7 kap. 2 § äktenskapsbalken måste ändras så att arv och gåva inte skall ingå i giftorättsgodset per automatik. Det är orimligt att en maka eller make, som av sina föräldrar ärvt t.ex. en släktfastighet, i ett senare skede skall tvingas bodela denna med sin f.d. äkta hälft. Mycket sällan har detta varit arvlåtarens mening. Alltför få är insatta i nuvarande regler. Man känner inte till att man måste föranstalta i förväg att arvet eller gåvan skall vara enskild egendom. Man kan inte begära att särskilt äldre personer skall ha kunskaper om denna för många mycket viktiga fråga. Dessvärre är det många som drabbas av hur reglerna i äktenskapsbalken enligt ovan negativt påverkar en möjlighet att behålla t.ex. en ärvd fastighet. Problemet omfattar utöver fastigheter även lös egendom.

Stockholm den 5 oktober 2003

Hillevi Engström (m)