Arvodering av förvaltare och gode män

Motion 2000/01:L415 av Harald Bergström (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en höjning av gränsen för arvoderingsansvar mellan kommun
och huvudman för förmyndare, gode män och förvaltare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kommunerna bör ha arvoderings- och utbetalningsansvaret
för förmyndare, gode män och förvaltare.

Motivering

1995 ändrades reglerna för bl.a. arvodering av förmyndare, god man och
förvaltare. I 1998/99:LU20 och 1999/2000:LU15 efterlyses en
uppföljning och utvärdering av de nya reglerna. Då en sådan ännu inte
presenterats från Justitiedepartementet kan följande svagheter belysas.

Skiljelinjen för huruvida det är kommunen eller huvudmannen (d.v.s. den
som får hjälpen) som ska betala är satt vid två basbelopp. Är huvudmannens
inkomst eller tillgångar lägre än två basbelopp betalar kommunen, annars
betalas arvodet av huvudmannen. Det har visat sig att den huvudman som
taxeras för något mer än två basbelopp som regel har mindre över att leva på
än den som taxeras för något mindre än två basbelopp. Orsaken är att den
taxerade inkomsten är ett bruttobelopp. Men huvudmannens
betalningskapacitet beror av det netto han har kvar efter skatt m.m.

Det borde i stället dras en gräns som grundar sig på kvarstående medel
efter det att skatt är dragen, bostadstillägg är utbetalt och hyran är betald.

Det är också olyckligt att en huvudman som tjänar endast något mer än den
satta gränsen ska få betala hela arvodet. Arvodet som huvudmannen ska stå
för borde inte få minska huvudmannens nettobehållning så att denna
understiger den satta gränsen om två basbelopp.

Även med denna åtgärd kan man inte komma ifrån ännu en prekär
situation som kan uppstå, nämligen att huvudmannens nettoinkomster minus
arvodet lämnar mindre kvar att leva på än förbehållsbeloppet. Gode mannen
har då att söka socialbidrag åt huvudmanen så att denne skall kunna betala
gode mannens arvode. Detta förfarande är ovärdigt både för gode mannen och
för huvudmannen.

Nivån på två basbelopp är för låg och måste höjas. Betalningstillfällena
bör också kunna delas upp månatligt så att komplikationer kan undvikas.

Vidare bör kommun stå som arvodesansvarig och som sådan betala ut
arvodena till förmyndare, gode män och förvaltare för alla huvudmän, även
de som själva ska stå för arvodet. Kommunen fakturerar sedan kostnaden till
huvudmannen. Detta skulle dels förenkla för gode mannen/förvaltaren vad
gäller redovisning till skattemyndigheten, dels garantera att arvodet betalas
ut,
och kommunen står för den ekonomiska risken, vilket är rimligt.

Stockholm den 22 september 2000

Harald Bergström (kd)