Arvsrätt för kusiner

Motion 1989/90:L413 av Rolf Dahlberg och Lars Ahlmark (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L413

av Rolf Dahlberg och Lars Ahlmark (båda m)
Arvsrätt för kusiner

De personer som för närvarande har arvsrätt efter en ogift arvlåtare är i
första hand den avlidnes bröstarvingar (barn, barnbarn osv.). Om det inte
finns några bröstarvingar går arvet till den avlidnes föräldrar och deras avkomlingar
(syskon, syskonbarn osv.). I sista hand går arvet till den avlidnes
far- och morföräldrar och deras barn (farbröder, fastrar, morbröder och
mostrar).

När en gift person avlider är även den efterlevande maken arvsberättigad.
I syfte att stärka den efterlevande makens ställning infördes den 1 januari
1988 ändringar i ärvdabalken som innebär att den efterlevande maken har
rätt till arv framför makarnas gemensamma bröstarvingar.

Finns det inte någon efterlevande med ett så nära släktskap till den avlidne
som ovan sagts tillfaller arvet enligt vår nuvarande arvsordning en särskild
fond, allmänna arvsfonden. Den avlidnes kusiner har alltså inte någon rätt
till den avlidnes kvarlåtenskap ens om de är dennes enda släkt.

Enligt äldre svensk rätt hade kusiner arvsrätt. Denna arvsrätt upphörde år
1929 i samband med att lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden infördes.
Ett skäl för lagändringen var att den dittills gällande arvsrätten för kusiner
innebar risk för en uppsplittring av jordbruksfastigheter och andra produktionsenheter
på många små enheter, något som ansågs inge synnerliga betänkligheter
från nationalekonomisk synpunkt.

Det är uppenbart att det nämnda argumentet mot arvsrätt för kusiner vilket
kan ha haft fog för sig i dåtidens agrarsamhälle - inte längre har bärkraft.
Enligt vår mening har utvecklingen i stället gått dithän att det nu finns
starka skäl för att återinföra arvsrätten för kusiner.

Sålunda är det numera ganska vanligt att vuxna personer saknar egen familj.
En sådan person känner ofta en familjesamhörighet med något mera
avlägsna släktingar, t.ex. kusiner. Dessa är som regel i vederbörandes egen
ålder, vilket befrämjar kontakterna dem emellan. Över huvud taget synes
det sociala mönstret utvecklas i riktning mot allt livligare kontakter och
bättre sammanhållning mellan släktingar utanför den trängre familjekretsen.
Kulturpåverkan till följd av den ökade invandringen kan här ha spelat
en betydelsefull roll.

En annan, mera tragisk företeelse i det moderna samhället är att det alltför
ofta inträffar trafikolyckor och andra svåra olyckar som i ett slag utplånar
en hel familj. Av förståeliga skäl har det många gånger inte skrivits något

Mot. 1989/90
L413

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återinförande av arvsrätt för kusiner.

Stockholm den 23 januari 1990

Rolf Dahlberg (m) Lars Ahlmark (m)

testamente, och följden blir att det inte finns någon arvsberättigad eller testamentstagare.

Om även kusiner hade arvsrätt kunde i sådana fall finnas en möjlighet att
trots allt behålla familjens egendom i släkten, något som helt säkert skulle
stå i överensstämmelse med allmänhetens rättsmedvetande.

Ytterligare ett viktigt skäl för kusiners arvsrätt är att det måste anses principiellt
oriktigt att staten inträder som arvinge efter avlidna personer med
tämligen nära släktingar i livet. Argumentet är tungt vägande, särskilt som
den egendom som tillfaller allmänna arvsfonden kan användas för ändamål
som kanske varit den avlidne mycket främmande.

4