Arvsrätt för kusiner

Motion 2000/01:L408 av Stig Rindborg m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till återinförande av
arvsrätt för kusiner i enlighet med vad som anförs i motionen.
Bakgrund

Under tidigare riksmöte motionerade vi moderater om att
återinföra arvsrätt för kusiner. Vi har därefter fått många
reaktioner från allmänheten i detta ärende. För oss står det
helt klart att många människor lever i tron att kusiner de facto
är arvsberättigade, varför man aldrig tänkt på att upprätta
testamente.

Andra har pekat på hur svårt det är att övertyga Kammarkollegiet och
regeringen om att den avlidnes vilja var att en kusin skulle få bli arvtagare i
de fall testamente saknas. Släktingar och vänner till den avlidne upplever att
deras vittnesmål ifrågasätts. Kammarkollegiet är den myndighet som utreder
och bereder denna typ av ärenden inför regeringens avgörande samtidigt som
Kammarkollegiet även handhar Allmänna arvsfonden. Detta upplevs av
många som störande, då man anser att Kammarkollegiet är motpart i tvisten
om ett arv. Mot bakgrund härav återkommer vi i frågan och framför på nytt
vårt krav på att arvsrätt återinförs för kusiner.

Arvsrätt för kusiner ett sätt
att stärka släktbanden

Genom familjen får individen ett historiskt sammanhang,
förankring och ett kontaktnät över generationsgränserna. Det
finns många sätt att stärka familjernas ställning; ett sätt är
genom lagstiftning. I en partimotion, 1997/98:K202 av Carl
Bildt m.fl. (m), föreslår Moderata samlingspartiet att
regeringen skall ta initiativ till en bred kartläggning av hur
nuvarande lagstiftning allmänt sett kan förbättras i syfte att
tydliggöra och stärka föräldrars ansvar för sina barn. I en tid
med hög arbetslöshet och ökade svårigheter med att hålla
samman sociala relationer finns det goda skäl att också
fundera över vad som lagstiftningsvägen kan göras för att
stärka släktbanden. Ett sätt vore, enligt vår uppfattning, att
återinföra arvsrätten för kusiner.

Dessutom är det numera ganska vanligt att vuxna personer saknar egen
familj. I stället känner man ofta en familjesamhörighet med något mer
avlägsna släktingar, t.ex. kusiner.

De personer som för närvarande har arvsrätt efter en ogift arvlåtare är i
första hand den avlidnes bröstarvingar (barn, barnbarn och så vidare). Om det
inte finns några bröstarvingar går arvet till den avlidnes far- och morföräldrar
och deras barn (farbröder, fastrar, morbröder och mostrar).

När en gift person avlider är även den efterlevande maken arvsberättigad. I
syfte att stärka den efterlevande makens ställning infördes den 1 januari 1988
ändringar i ärvdabalken som innebär att den efterlevande maken har rätt till
arv framför makars gemensamma bröstarvingar.

Finns det inte någon efterlevande med ett så nära släktskap till den avlidne
som ovan sagts tillfaller arvet enligt vår nuvarande arvsordning Allmänna
arvsfonden. Den avlidnes kusiner har alltså inte någon rätt till den avlidnes
kvarlåtenskap ens om de är dennes enda släktingar.

Svåra olyckor kan i ett slag utplåna en hel familj. Av förståeliga skäl har
det många gånger inte skrivits testamente, och följden blir att det inte finns
någon arvsberättigad eller testamentstagare. Om även kusiner hade arvsrätt
kunde i sådana fall finnas en möjlighet att trots allt behålla familjens egendom
i släkten, något som säkerligen skulle stå i överensstämmelse med såväl de
förolyckades önskan som med allmänhetens rättsmedvetande. För oss
moderater, liksom för många människor i vårt land, framstår det således som
principiellt oriktigt att staten inträder som arvinge efter avlidna personer med
tämligen nära släktingar i livet. I synnerhet som den egendom som tillfaller
Allmänna arvsfonden kan användas för ändamål som skulle ha varit den
avlidne helt främmande.

Ytterligare en aspekt som vi anser bör vägas in är den kulturpåverkan som
invandringen till Sverige har fört med sig. Vi lever i dag i ett mångkulturellt
samhälle som bl.a. har påverkat vår syn på betydelsen av familjens och
släktens funktion som socialt och ekonomiskt skyddsnät. En lagändring om
att återinföra arvsrätt för kusiner skulle ytterligare kunna förstärka den
känslomässiga och praktiska betydelse som familjen och släkten enligt vår
uppfattning bör ha.

Stockholm den 28 september 2000

Stig Rindborg (m)

Henrik S Järrel (m)

Elizabeth Nyström (m)

Berit Adolfsson (m)

Anne-Katrine Dunker (m)

Anders Sjölund (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Tomas Högström (m)