Återställande av assistansreformen

Motion 2007/08:So389 av Hans Backman och Agneta Berliner (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska ta initiativ till en utredning som får i uppdrag att se över möjligheterna för staten att ta över hela kostnadsansvaret för systemet med personlig assistans och möjligheterna för ett statligt kostnadsansvar för lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS).

Motivering

Handikappreformen med rätten till personlig assistans för personer med funktionshinder innebar en frihetsrevolution för dem som fick hjälpen. Den gav tusentals människor med funktionshinder möjligheten att ta makten över sina egna liv och leva självständigt.

Men redan våren 1996 började försämringen av handikappreformen, då rätten till personlig assistans skars ned. De farhågor Folkpartiet liberalerna förde fram inför det riksdagsbeslutet visade sig dessvärre välgrundade. Många funktionshindrade fick sin rätt till personlig assistans omprövad. En annan konsekvens blev att flera försäkringskassor skickade över ansvaret till kommunerna och alltså gjorde en snävare bedömning än tidigare. Även möjligheterna att kombinera personlig assistans med andra insatser enligt lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) i skola och förskola inskränktes.

Staten borde därför ta på sig hela kostnadsansvaret för personlig assistans. En del av inskränkningarna i handikappreformen var att kostnadsansvaret för de 20 första assistanstimmarna enligt lagen om assistansersättning (LASS) åter lades på kommunerna. Lagen innebär att den som omfattas av LSS i vissa fall kan få rätt att för sin dagliga livsföring få assistansersättning för personlig assistans för sina grundläggande behov under ett visst antal timmar per vecka. Beslutet att kommunerna ska ta kostnaderna var ett mycket olyckligt beslut.

För de människor som berördes innebar det att en återgång delvis skedde till situationen före handikappreformen – då de var beroende av den enskilda kommunens välvilja och ekonomi samtidigt som insatserna skilde sig åt mellan kommunerna. För kommunerna innebar förändringen att de fick kostnadsansvar för något som de inte kan påverka – ett ingrepp i det kommunala självstyret.

Systemet med personlig assistans bör alltså i princip i sin helhet finansieras av staten. Vidare bör även ett statligt kostnadsansvar för LSS utredas. En verksamhet som är så reglerad som LSS bör inte finansieras med kommunala skattepengar, då det i praktiken inte finns någon möjlighet att kommunalt påverka kostnaderna för LSS.

Regeringen bör ta initiativ till en utredning som får i uppdrag att se över möjligheterna för staten att ta över hela kostnadsansvaret för systemet med personlig assistans och möjligheterna för ett statligt kostnadsansvar för LSS.

Stockholm den 27 september 2007
Hans Backman (fp)	Agneta Berliner (fp)