Återställande av ursprunglig miljö för Merasjoki och Kinnerpuska

Motion 1990/91:Jo783 av Britta Bjelle (fp) och Per-Ola Eriksson (c)

Muonio älv delar sig vid Muonialusta i två älvfåror,
varvid en ö bildas mitt i älven. Den västra fåran benämnes
Kinnerpuska och den östra är således Muonio älv.
Kinnerpuskas nedre utlopp rinner först ut i Merasjoki och
därefter åter ut i Muonio älv.

Länsstyrelserna i Lapplands län och Norrbottens län har
1954 beviljat vägverket (dåvarande vägförvaltningen)
tillstånd att dels anlägga dammbank över Kinnerpuska vid
riksröse 22 -- med lämnande av en trumma för flöde i
Kinnerpuska --, dels anlägga en vägbank över Kinnerpuskas
nedre del vid Taipalensuu.

Arbetena var föranledda av att befolkningen på ön, som
tidigare var beroende av färja för överfart till fastlandet,
skulle erhålla fast förbindelse, samt att Kinnerpuska ställde
till bekymmer för flottningen. Det sjunktimmer som fanns
kvar i Merasjoki åtgärdades ej. Så vitt känt, har
vattendomstolen ej beslutat i ärendet. De utförda arbetena
fick som konsekvens att det tidigare mycket goda fisket i
Merasjoki praktiskt taget upphörde, då fiskens
lekmöjligheter hade raserats.

1973 begärde Merasjärvi fiskevårdsförening hos
länsstyrelsen i Norrbottens län att dammen skulle rivas och
vägbanken skulle ersättas med broförbindelse så att därmed
en restaurering av fisket skulle kunna erhållas. Denna
begäran avslogs på grund av brist på medel.

1980 begärde Merasjärvi fiskevårdsförening finsk-
svenska gränsälvskommisionens hjälp för att åstadkomma
en restaurering av Kinnerpuska. I länsstyrelsens yttrande
till finsk-svenska gränsälvskommisionen anfördes bl.a.
följande:

Bäcken Merasjoki har ett förhållandevis stort
nederbördsområde och är reproduktionsområde för
havsöring och laxöring. Vissa arbeten i syfte att förbättra
framkomligheten för vandringsfisken har tidigare utförts i
bäcken. Dessa åtgärder har dock inte ansetts tillräckliga och
fiskevårdsföreningens avsikt är att få till stånd ytterligare
återställningsåtgärder med bl.a. upprensning av
bäckmynningen från sjunkvirke samt återställning av
tidigare genomförd ändring av strömfåra i Muonio älv. -- --
--

Frågan om upprustning av aktuell strömfåra har
tidigare, år 1978, väckts hos länsstyrelsen av befolkningen i
Muonialusta. Ur allmän naturvårdssynpunkt är det
änskvärt att åtgärder vidtas för att förbättra vattenföringen
i strömfåran. Länsstyrelsen saknar dock egna medel att låta
utreda och genomföra erforderliga arbeten.

1982 tillskrevs åter länsstyrelsen i Norrbottens län av
fiskevårdsföreningen med förnyad begäran om en
restaurering av Kinnerpuska. Länsstyrelsen svarade 1983
åter att medel för projektet saknades.

1982 i december beslutade finsk-svenska
gränsälvskommissionen:

§ 1

Skrivelse från Erik Auvoja, Kiruna, rörande fiskeådra
m.m. föredrages.

Till protkollet antecknas att kommissionen föregående
eftermiddag besökt platsen och fått ärendet föredraget av
Auvoja. Efter överläggning beslutar kommissionen
följande:

1. Takaväylä och Taipaleesuunlahti tillhör Muonioälvens
vattenområde och följaktligen gränsälven.

2. Torrlagda älvgrenen -- Kaalonen-paus --
(Kinnerpuska; undertecknads anmärkning) får betraktas
som helt förstörd vad beträffar fisket. Någon uppstigning av
fisk torde under nuvarande förhållanden ej ske i älvgrenen.

3. I Takaväylä och Taipaleensulahti skall fiskeådran
anses utgöra en tredjedel av det djupaste vattenområdet i
enlighet med bestämmelserna i
gränsälvsöverenskommelsen.

Fiskeristyrelsen har gått ut med en allvarlig varning
beträffande situationen för de ursprungliga arterna av
naturlig lax och havsöring i våra nordligaste älvar. Läget för
dessa laxarters överlevnad sägs vara så akut, att varje
möjlighet att rädda den naturliga fortplantningen nu snabbt
måste tillvaratas.

I Muonio och Torne älvars vattensystem är de många
sidovattendragen dess viktigaste yngelproducenter. Enligt
en undersökning -- Fiskeristyrelsen BD, nr. 5/85 -- har
Merasjoki i norra Pajala kommun på den svenska sidan i
särklass den bästa potentiella fiskproduktionen. Merasjoki
har av hävd varit känd som ett rikt laxfiskevatten och är
klassad och skyddad som laxbärande vattendrag av
särskilda bestämmelser i Laxkungörelsen.

Genom de ovan beskrivna ingreppen i naturen blockeras
det stora tillskottet i vårvattenflödet som möjliggjort
laxfiskens vandring uppströms Merasjoki till lekplatserna.
Merasjokis mynning är igenslammad och det sjunkna timret
från flottningstiden är ej borttaget.

Området omkring dessa beskrivna vattendrag har en
särskild potential från turistisk synppunkt, då de erbjuder
en i övrigt orörd natur. I dessa områden kan den stressade
storstadsmänniskan finna särskild förnöjelse och
rekreation. En restaurering av vattendragen skulle
självfallet öka denna turistiska potential.

Detta ger i sin tur möjligheter till öppningar i detta av
arbetslöshet hårt belastade område, att expandera turismen
som näringsgren.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
återställa den ursprungliga miljön för Merasjoki och
Kinnerpuska.

Stockhom den 25 januari 1991

Britta Bjelle (fp)

Per-Ola Eriksson (c)