Återvinningssystem för kolväten

Motion 1988/89:Jo954 av Kent Carlsson och Anneli Hulthén (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Jo954

av Kent Carlsson och Anneli Hulthén (båda s)
Återvinningssystem för kolväten

Vid bensinstationer runt om i landet säljs årligen miljontals liter bensin. På
vägen till den enskilde konsumentens tank har bensinen hanterats i flera
olika led. I samband med hanteringen avgår stora mängder kolväten till
luften, bl.a. beroende på ångtryck i vätskan, men också beroende på sättet
att hantera och lagra produkten.

Av flera skäl är det svårt att beräkna storleken av utsläppen. Olika
utrustningar och sätt att hantera bensinen gör att utsläppen kan variera i
omfattning från bensinstation till bensinstation. Beräkningar utförda på
uppdrag av den europeiska petroleumindustrin visar dock att de samlade
utsläppen är i storleksordningen 0,4 % av den genompumpade volymen.
Omräknat till bensinförsäljningen enbart i Stockholms kommun innebär
detta årligen utsläpp om ca 1 200 kubikmeter eller 900 ton kolväten, dvs.
ungefär lika mycket som de samlade kolväteutsläppen från industriell
verksamhet i Stockholm.

Bensin består av en blandning av ett stort antal kolväten och andra
organiska ämnen. Hälso- och miljöfarligheten varierar beroende på vilket
ämne som studeras. Det mest framträdande ämnet är bensen. Bensen kan ge
upphov till leukemi. Bensinen innehåller också aromatiska ämnen t.ex. xylen
och toluen, som kan orsaka störningar på centrala nervsystemet. Andra
ämnen ger upphov till retningar, irritationer, yrsel och trötthet.

Bensinen avger också lukt. Eftersom många bensinstationer, inte minst i
större städer, ligger i närheten av bostäder är klagomål på lukt från
stationerna inte ovanliga.

En annan mycket allvarlig påverkan på den yttre miljön från kolväten,
bl.a. från bensinhanteringen, är att de kan medverka vid bildandet av t.ex.
ozon i de lägre luftlagren. Ozon förmodas vara en av orsakerna till de alltmer
uppmärksammade skogsskadorna. Ämnet anses också ha en direkt negativ
inverkan på människors hälsa.

Det står således klart att det är angeläget att minska utsläppen av kolväten
från bensinhanteringen. Teknik för att återföra gaser och återanvända dem
finns också framtagna, såväl vad gäller tankning från tankbil till cistern som
från pump till bensintank i bil. OK-Stockholm tillämpar t.ex. sedan snart tre
år ett system för återföring och omhändertagning av utsläppen vid fyllning av
nedgrävda stationscisterner. Ett system för återföring av utsläpp vid tankning
från pump finns installerat vid vissa av de bensinstationer som ägs av
Göteborgs kommun.

Med anledning av regeringens proposition om miljöpolitiken inför 1990

talet väcktes två motioner om införandet av återvinningssystem för kolväten.
Vid jordbruksutskottets behandling av motionerna anförde utskottet att
naturvårdsverket fått i uppdrag att kartlägga utsläppen av kolväten och att
verket dessutom fått i uppdrag att utarbeta allmänna råd för hantering och
distribution av bensin. Utskottet menade att detta tillsammans med petroleumindustrins
egna planer på åtgärder för återvinning var tillräckliga och att
motionerna därför inte påkallade vidare åtgärder från riksdagens sida.

I Stockholm har kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning, med stöd
av lagstiftningen, meddelat råd och föreskrifter för hantering av bensin vid
bensinstationer inom kommunen. Man har lämnat rådet att ett stort antal
stationer före utgången av 1989 skulle införa system för återföring av gaser
vid tankning från tankfordon till cistern och före utgången av 1990 införa
motsvarande system vid tankning från pump till bil.

Den kommunala förvaltningen har samtidigt begärt en redovisning av
planerade tidpunkter för åtgärderna. Erfarenheten är att det är mycket svårt
att få bensinstationerna att hörsamma råden. Inte någon station har
inkommit med plan för genomförandet. Enligt gällande lagstiftning finns
möjlighet att vid vite förelägga varje enskild bensinstation att installera
nämnda utrustning. Detta är dock ett mycket trubbigt instrument, eftersom
det förutsätter resurser att administrera en mängd ärenden, med därpå
följande överklaganden, samtidigt som processen tar lång tid.

Naturvårdsverket har utarbetat förslag till sådana råd för hantering av
bensin som jordbruksutskottet nämnde i sitt betänkande 1987/88:23. Förslagen
har för synpunkter tillställts berörda myndigheter, branschorganisationer
och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. De råd som naturvårdsverket
har skisserat överensstämmer i stort med dem som meddelats av
miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Stockholm. Inte heller naturvårdsverkets
råd är tvingande, utan anger det handlingssätt som är lämppligt. Det
förefaller inte troligt att naturvårdsverkets råd, utan möjlighet till förelägganden
eller vite, skulle efterkommas på ett bättre sätt än dem, meddelade av
tillsynsmyndigheten.

De negativa effekterna av utsläppen av kolväten på hälsa såväl som miljö
är väl kända och dokumenterade. Tekniken för återföring och återvinning av
utsläppen är utprovad och har visat sig inte bara fungera utan också i vissa fall
vara lönsam för petroleumbranschen. (OK-Stockholm har beräknat en
avskrivningstid på fem år för sin anläggning för återföring och återvinning av
gaser från tankning från bil till cistern.)

Mot bakgrund av vad som har anförts bör lagstiftningen ändras och
utformas så att petroleumbranschen, såväl i grossist- som detaljistledet,
åläggs att så snart som möjligt utrusta alla anläggningar för lagring,
distribution och försäljning av bensin och därmed jämförbara produkter med
system för återtagning och återvinning av kolväteutsläpp.

Mot. 1988/89
Jo954

8

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
miljöskyddslagen eller lagen om kemiska produkter, att återvinning
av kolväten, i enlighet med vad i motionen anförts, blir obligatorisk.

Stockholm den 25 januari 1989

Kent Carlsson (s) Anneli Hulthén (s)

Mot. 1988/89
Jo954

9