Åtgärder för att främj a kooperativt nyföretagande

Motion 1988/89:N238 av Sylvia Pettersson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:N238

av Sylvia Pettersson m.fl. (s)

Åtgärder för att främj a kooperativt nyföretagande

Kooperativt nyföretagande är relativt sett litet i Sverige jämfört med framför
allt länder i Syd- och Mellaneuropa. En anledning är säkert den kraftfulla
arbetsmarknadspolitik som förts i Sverige medan en betydande arbetslöshet
troligen varit en bidragande orsak till det stora antalet nybildade arbetskooperativ
i Syd- och Mellaneuropa.

Eftersom antalet kooperativa nybildningar är så förhållandevis lågt, har
även kunskapen kring företagsformens speciella karaktär förblivit låg.

De senaste åren har utvecklingen i Sverige vänt och antalet kooperativa
nyföretagare har ökat. Det ser vi som en positiv utveckling eftersom ny
kooperation enligt vår uppfattning på olika områden kan bli ett värdefullt
alternativ och en komplettering till befintlig verksamhet. Vi tror också att en
väl fungerande kooperation verksamt kan bidra till att utveckla demokratin i
samhället, då den ständigt söker finna nya vägar och nya former för
demokrati.

Det finns ett växande intresse för nya samverkanslösningar av skilda
samhälleliga problem - främst inriktat på att i egen regi och tillsammans
försöka tillgodose vissa primära behov. Sökandet efter en alternativ samhällsstruktur
tycks vara en del av denna rörelse. Kooperationen kan vara en
lösning på vissa områden och det är bra om samhället har en öppen och
positiv attityd till försök med kooperativa lösningar.

De nya kooperativen har vuxit fram i både storstäder och glesbygd och
formerna har skiftat beroende på syfte och verksamhetsinriktning. Den
vanligaste formen är föräldrakooperativ, som kan räknas in i den konsumentkooperativa
sektorn. Över 300 nybildade föräldrakooperativ finns registrerade
i slutet av 1988.

Andra former är t.ex. samhällskooperativ, arbetskooperativ, bilandelsföreningar,
konsult- och tjänstekooperativ. Exempel finns även från idé- och
uppfinnarföreningar som bildat nätverkskooperativ för att utveckla en
ekonomisk verksamhet. Därigenom har de stärkt sin ställning gentemot
större företag i de förhandlingssituationer som uppkommer när en idé skall
omsättas i produktiv verksamhet i större skala.

En tendens i utvecklingen är att

- personalägda kunskapsföretag

- kultur- och mediakooperativa företag

- datautvecklingsprojekt i glesbygd med kooperativ anknytning ökat markant
de senaste åren. De senaste åren har ca 1 000 nya kooperativ bildats.

Internationella studier visar på att överlevnadsgraden i personalägda/

kooperativa företag inte är lägre utan snarare högre än för jämförbara Mot. 1988/89
företag i andra juridiska former. N238

För att stödja denna utveckling beslöt Kooperativa rådet 1985 att under en
femårsperiod bidra med 5 miljoner kronor årligen till ett program för
utveckling av nya kooperativa former. Den etablerade kooperationen
(Folksam, F1SB, KF, LRF m.fl.) svarar för 50 % av kostnaderna och staten
bidrar med 50 %.

Samtidigt drog staten bort de medel som tidigare funnits för personalägda
företag på utvecklingsfonderna.

I programmet för utveckling av nya kooperativa former ingår:

- Dokumentation, analys och opinionsbildning

- Stöd till regionala och lokala kooperativa informations-, rådgivnings- och

utbildningsorgan

- Kooperativ företagsservice i form av rådgivning och expertkunskap kring

ekonomiska och juridiska frågor

För att lokalt och regionalt främja utvecklingen av ny kooperativ
verksamhet arbetar i dag mer än tio kooperativa utvecklingsorganisationer
inom ramen för Kooperationens Utvecklingssystem. Man finner dem på
orter som t.ex. Malmö, Karlstad, Östersund, Södertälje, Umeå och Piteå.

Dessa regionala eller lokala kooperativa utvecklingsorganisationer spelar en
betydelsefull roll då de ofta lyckas samla resurser från olika myndigheter,
förvaltningar och organisationer.

I dessa stödorganisationer riktas stödet inte enbart till den traditionella
näringslivssektorn utan även till det sociala området, t.ex. bostadsområdesanknutna
kooperativ, föräldrakooperativ, handikappkooperativ, skolkooperativa
caféer och odlarkooperativ. Här är det nya aspekter på
företagandet som lyfts fram och som inte kan kopplas samman med de
traditionella företagsrådgivarnas arbete på banker och utvecklingsfonder.

De sociala motiven och folkrörelseidéerna är ofta starka - dock utan att
kravet på ekonomiskt tänkande åsidosätts.

Ideella och kooperativa organisationer deltar ofta i dessa stödorganisationer.

Den här lokala stödstrukturen är betydelsefull, då här ges konstruktivt och
realistiskt erfarenhetsstöd - ofta till människor som av tradition inte vågat ta
steget att försöka starta ett företag.

Den speciella kompetens som de regionala och lokala kooperativa
utvecklingsorganisationerna besitter är knuten till den ekonomiska föreningsformens
juridiska innehåll och praktiska användningsområde. Ofta får
man träda in där utvecklingsfonder och kommunala näringsutvecklare inte
kan lösa de juridiska formerna kring en företagsidé.

För samhället torde dessa lokala stödstrukturer med information, rådgivning
och utbildning kunna utgöra ett viktigt led i arbetet att ta vara på
människors engagemang och initiativkraft inom områden som traditionellt
inte faller inom ramen för snäva myndighets- och sektorsgränser. Insatserna
hittills har dock visat sig otillräckliga och motsvarar ej de behov som
föreligger.

De kunskaper som finns inom Kooperativa rådet kan tas tillvara bättre om
tillräckliga resurser ställs till rådets förfogande. En långsiktig lösning där de 13

ekonomiska och organisatoriska insatserna stärks bör snarast utarbetas och Mot. 1988/89

det är därvid av särskild vikt att hänsyn tas till både centrala, regionala och N238

lokala resurser.

Småföretagande och samhällsutvecklingen

Samhällets resurser för småföretagandet och särskilt utvecklingsfondernas
service och finansieringsprogram har ökat under senare år. Totalt uppgår det
samhälleliga stödet till ca. 160 milj. kr. via utvecklingsfonderna. Därtill har
riktade insatser i form av småföretagarstöd inom regionalpolitiken uppgått
till mer än 100 milj. kr.

Genom de uppdrag de regionala utvecklingsfonderna och länsstyrelserna
har som samhälleliga organ borde de dock, enligt vår uppfattning, kunna
spela en mer betydande roll för kooperativt nyföretagande inom närings- och
regionalpolitikens områden.

I samband med behandlingen av kooperationens kapitalförsörjning fastslog
riksdagen den principen att den kooperativa företagsformen borde ges
förutsättningar likvärdiga med dem som gäller för andra företagsformer.
Utvecklingsfonderna förutsätts därför beakta den kooperativa företagsformen
i sina insatser till stöd för nyföretagande och därvid försöka bygga upp
ett samarbete med motsvarande kooperativa organ på central och regional
nivå.

Tyvärr är det dock så att den kooperativa företagsformen ses som mycket
speciell - och den uppfattningen finns alltså företrädd även hos privata och
offentliga institutioner som har som sin uppgift att stimulera småföretagandet.

Vi vill här nämna två exempel på områden där den kooperativa företagsformen
har förutsättningar att lösa väsentliga problem för småföretagare och
innovatörer.

- Uppfinnarföreningarnas insatser har på olika sätt uppmärksammats under
senare år. Utvecklingsfonder har stött initiativ och skapat ett bra klimat för
uppfinnare och innovatörer. En viktig del i detta arbete har varit att ta vara
på och utveckla alla utvecklingsbara idéer. Olika samarbetsmodeller har
prövats för att tillvarata olika kompetenser inom ett utvecklingsområde samt
uppfinnarnas och innovatörernas intressen i kontakter med t.ex. större
företag. Den ekonomiska föreningen skulle kunna vara den mest lämpliga
juridiska formen att använda när det gäller att lösa detta flerpartssamarbete.

- Bostadsrättsföreningsformen skulle kunna utgöra en bra form att samordna
ett antal småföretagare i en och samma huskropp inom t.ex. en
småföretagarby. Exempel på detta finns bl.a. i Botkyrka utanför Stockholm.

Här kan förutsättningar skapas för att gemensamt dela på dryga investeringskostnader
och lösa vissa gemensamma servicebehov. En rad frågor kring
företagsformens tillämpning återstår dock att diskutera.

Som tidigare nämnts är kunskapen om ekonomiska föreningar bristfällig
inom såväl statliga som regionala och lokala organ och har därför inte
kommit till användning i den utsträckning som det funnits behov av.

Härav måste man dra den slutsatsen att det inte råder lika utvecklingsvill

14

kor för de olika företagsformerna samt att ytterligare insatser fordras för att Mot. 1988/89

ge samhälleliga institutioner kunskap om den kooperativa företagsformen. N238

Ett särskilt informations- och utbildningsprogram på detta område torde
kunna utarbetas genom Kooperativa rådets försorg under förutsättning att
medel ställs till förfogande.

Ett annat problem för kooperativt nyföretagande gäller behovet av
försörjning av riskkapital. Den ekonomiska föreningsformen skapar särskilda
behov av insatser på riskkapitalområdet. De hittills prövade insatserna
har ej löst de grundläggande problemen för de mindre nya kooperativa
företagen.

Utvecklingsfondernas insatser på ovanstående områden skulle kunna bli
avsevärt mycket bättre om man t.ex. kunde företa en organisatorisk
förändring så att särskilda grupper bildas inom fonderna för handläggning av
kooperativ nyföretagsamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av ökade informations- och utbildningsinsatser
för att ge den ekonomiska föreningsformen samma utvecklingsvillkor
som övriga företagsformer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av att finna former för en långsiktig
lösning av problemen med den nya kooperationens riskkapitalförsörjning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om småföretagarföreningar i bostadsrättsföreningens
form,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om fördelarna med den ekonomiska föreningsformen
som samverkansmodell för utveckling av idé- och uppfinnarverksamheten.

Stockholm den 24 januari 1989

Sylvia Pettersson (s)

Hans Rosengren (s) Kristina Svensson (s)

Bengt Kronblad (s)

15