Åtgärder för en levande skärgård

Motion 1989/90:A442 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A442

av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall
(båda s)

Åtgärder för en levande skärgård

Vårt land har en unik tillgång i sina kust- och skärgårdsområden. Att hålla
skärgården levande är viktigt både av regionalpolitiska och säkerhetspolitiska
skäl, men det kan bara åstadkommas om man på olika sätt underlättar
för människor att permanent bo och verka där. Utvecklingen är tyvärr inte
särskilt positiv.

Permanentboende

Allt fler skärgårdshemman övergår i utbors ägo och permanentboende omvandlas
till fritidsboende. Den stora efterfrågan på sommarhus innebär att
marknadspriserna pressas upp till helt orimliga summor vilket omöjliggör för
många ortsbor och andra som tänkt sig permanentboende att köpa fastigheten.
I flera Östgötakommuner är det s.k. utboägandet mycket stort.

Statsmakterna har uppmärksammat problemet. 1987 gjordes ändringar i
lagen om kommunal förköpsrätt. I den fick sammanlagt 19 kommuner, de
flesta på västkusten och i Stockholms skärgård, rätt att gå in och förköpa
fastighet som man ansåg borde vara permanentbostad om en tilltänkt köpare
tänkte använda det som fritidshus.

En utvärdering av verksamheten har visat att den dock inte hade avsedd
effekt. I flera av kommunerna har omvandlingen från permanentboende till
fritidsboende fortsatt i oförminskad takt. Ingen av Östergötlands skärgårdskommuner
omfattas av denna lag. En ny proposition kommer att föreläggas
riksdagen i maj.

Förslaget är f.n. ute på remiss hos vissa kommuner. Ett annat problem
utgör de ökade kostnader som följer på de höga taxeringsvärden som dessa
fastigheter åsätts med hänsyn till sin attraktivitet. Det är rimligt att skärgårdsfastigheter
som bebos permanent särbehandlas i fastighetstaxeringen
eller beskattning.

Transporter

När riksdagen under våren 1988 fattade beslut om trafikpolitiken inför 90talet
(prop. 1987/88:50) så ställde man sig samtidigt bakom de fem trafikpolitiska
mål som formulerades i propositionen. I ett av dessa fastslås att Infrastrukturens
och kommunikationernas har en närmast historisk roll som redskap
för regionalpolitiken. Även fortsättningsvis bör transportsystemen ut

formas så att det bidrar till att åstadkomma en balanserad befolkningsutveckling
och tillgång till arbete, service och en god miljö i alla delar av
landet.

För en levande skärgård har detta särskilt stor relevans. Väl fungerande
transporter har en avgörande betydelse för öbornas möjligheter att bo kvar
och finna sin utkomst i skärgården.

För den som bor på en ö utan bro- eller färjeförbindelse kan transporterna
vara både besvärliga och kostsamma. För att underlätta härvidlag kan kommuner
och länsstyrelse med stöd av glesbygdsförordningens paragraf 37 utge
transportstöd för vissa transporter. Detta får dock enligt samma förordnings
paragraf 40 utbetalas bara i ett inledningsskede i högst 3 år. Sådant transportstöd
infördes 1980 för Östgötaskärgården. Stödet visade sig fylla ett stort
behov och var till stor nytta för näringarna på öarna. Behovet kvarstod naturligtvis
också efter 3 år och länsstyrelsen i Östergötland såg sig därför
tvungen att på annat sätt självfinansiera hela transportstödet.

Denna 3-årsregel motverkar länsstyrelsens viktiga arbete för en levande
skärgård och missgynnar skärgårdsborna. Därför bör glesbygdsförordningen
ändras så att statligt transportstöd kan utgå utan denna begränsning. Det kan
också ses utifrån ett rättviseperspektiv. Den öbo som har en fast färjeförbindelse
eller en bro till sin ö har ju därigenom fått ett permanent statligt stöd
för sina transporter. Också för att utjämna dessa skillnader bör transportstöd
kunna utgå utan tidsbegränsning.

Den här frågan förutsattes av arbetsmarknadsutskottet i 1988/89:13 behandlas
av regionalpolitiska kommittén i dess slutbetänkande SOU 1989:26.
Kommittén har tyvärr inte tagit upp detta.

Trygghet/säkerhet

Kustbevakningens sambandscentral i Gryt utgör en trygghetsfaktor för den
bofasta befolkningen i östgötaskärgården. Genom den upprätthålls också
vissa servicefunktioner som ligger utanför de rena kustbevakningsuppgifterna
t.ex. sjuktransporter och brandbevakning. Sambandspersonalen känner
skärgården och skärgårdsbefolkningen väl och denna lokalkännedom
kan inte överskattas. Sambandscentralen är av utomordentligt stor betydelse
för den bofasta skärgårdsbefolkningen, för båtturisterna och för myndigheter.
Därför beslöt riksdagen efter förslag från skatteutskottet 1986/87 att
sambandscentralen skulle hållas öppen dygnet runt.

Berörda regionala och lokala myndigheter såsom länsstyrelsen, militären,
brandvärnet, marina hemvärnet, skärgårdskommunerna stöder alla samfällt
kravet på fortsatt oförändrad verksamhet vid sambandscentralen.

Kustbevakningskommittén har i SOU 1989:26 bl.a. utrett sambandscentralernas
verksamhet. Kommittén skriver att man på nytt vill pröva regeringens
beslut från 1986 och anför följande:

Om man emellertid av andra skäl än de vi har att utreda vill behålla sambandcentralen
i Gryt och anslå särskilda medel härför så kan centralen
överta en stor del av fiskerirapporteringen. Kustbevakningen bör således i
ett sådant fall även i fortsättningen vara huvudman för centralen i Gryt men
också pröva möjligheten att tillföra uppgifter. Sambandscentralen har re

Mot. 1989/90
A442

12

dan genom den regionala ledningens försorg tilldelats utökade arbetsuppgif- Mot. 1989/90

ter i form av datorbaserad verksamhetsstatistik för hela regionen, samt en A442

del allmänna kontorsuppgifter som tidigare utfördes i Stockholm.

En försöksverksamhet har också startats i vilken sambandscentralen i
Gryt ska utgöra beställningscentral för sjötaxitrafiken i hela Östergötland i
samarbete med AB Östgötatrafik.

Den fiskerapportering som kommittén nämner avser s.k. aktiv och passivrapportering
från alla utländska fiskefartyg som fiskar i svensk ekonomisk
zon i Östersjön. Enbart detta är ett mycket omfattande arbete som i sig motiverar
fortsatt drift av sambandscentralen.

De utökade arbetsuppgifter som redan tillförts centalen i Gryt samt eventuellt
tillkommande, resulterar i en personalbesparing vid de regionala huvudorterna.
Att centralen i Gryt dessutom sköter delar av kustbevakningens
sambandstjänst och utgör en serviceinstans i skärgården får man så att säga
på köpet. En avgörande drivkraft bakom dessa konstruktiva effektiviseringsförslag
har varit personalens och länsmyndigheternas absoluta övertygelse
att sambandscentralen måste få fortsätta sin viktiga verksamhet till
nytta för skärgårdsbefolkningen, båtturisterna och den militära säkerheten i
skärgården från Landsort till Västervik.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade kostnader för permanntboende i skärgården
på grund av fastighetstaxeringen,1]

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
glesbygdsförordningen att statligt bidrag kan utgå till transportstöd i
skärgården utan den begränsande 3-årsregeln,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sambandscentralen
i Gryt även fortsättningsvis skall vara dygnet-runtbemannad.2]

Stockholm den 25 januari 1990

Viola Furubjelke (s) Maj-Inger Klingvall (s)

1 1989/90:Sk410

2 1989/90:Fö716

13