Åtgärder för handikappade

Motion 1986/87:So261 Nils Carlshamre m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :So261

Nils Carlshamre m. fl. (m)
Åtgärder för handikappade

Handlingsprogrammet måste följas upp

Samtliga partier i Sveriges riksdag står eniga bakom Handlingsprogram i
handikappfrågor. Det har snart gått fem år sedan detta program kom till.
Vad har hänt under tiden? Frågan är berättigad. Någon uppföljning har
nämligen inte skett.

Från olika handikapporganisationer antyds att förutsättningarna varierar
för stöd och bistånd beroende på var den handikappade bor i landet.
Risken att en ökad decentralisering av beslut kan medföra olika bedömning
i handikappfrågor är enligt organisationerna uppenbar.

Moderata samlingspartiet delar i viss mån denna oro även om det ligger
något positivt i att besluten ligger nära de människor som berörs. Staten har
ett övergripande ansvar för att handikappade skall ges möjlighet att kunna
verka i vårt samhälle på så långt möjligt samma vilkor som andra och att
detta kan ske var som helst i landet. Staten bör därför kunna utöva en så
pass effektiv tillsyn och kontroll att statsmakternas intentioner fullföljs. Vi
har därför i partimotion 1986/87:So426 angående en bättre hälso- och sjukvård
krävt att medicinalstyrelsen och länsläkarfunktionen skall återupprättas.

Det räcker emellertid inte bara med dessa åtgärder. Som nämnts föreligger
variationer på förmånssidan. Det gäller även avgifter. Exempelvis är
tolksituationen för döva mycket varierande. Avgifterna beträffande barnomsorg
för handikappade barn hanteras på olika sätt. Det synnerligen viktiga
stödet till skolelever med olika slag av handikapp varierar också. Med
beaktande av de nedskärningar, som föreslås i regeringens budgetproposition
inom detta område, har oron för ökade skillnader förstärkts. Enligt
moderat uppfattning måste en omfattande undersökning göras med utgångspunkt
från handlingsprogrammet i handikappfrågor. 1 första hand
bör statens handikappråd få i uppdrag att så fort som möjligt få till stånd en
beskrivning av läget i olika delar av landet. Det är viktigt att olikheter
kommer i dagen så att åtgärder skyndsamt kan vidtas för att komma till
rätta med dem.

Arbetsmarknaden

Att öka möjligheterna för handikappade personer att på samma sätt som
andra människor få verka på arbetsmarknaden är viktigt. Bidrag till arbetshjälpmedel
och löner har i detta avseende en mycket stor betydelse.

I många fall kan handikappade personer utföra själva arbetsuppgiften
utan speciella hjälpmedel. Men den handikappade måste också få möjlighet
att anpassa sig socialt på arbetsplatsen. Han eller hon måste få möjlighet
till den trivsel som arbetsgemenskap kan ge.

För exempelvis döva personer kan arbetsplatsen ofta skapa en känsla av
isolering. Främst förekommer detta då den döve där är ensam om sitt handikapp.
I någon mån bör situationen kunna hjälpas upp med texttelefon.
Arbetsgivare, som har döva personer anställda bör få birag till anskaffning
av texttelefon. Bestämmelserna oom bidrag till arbetshjälpmedel bör ges en
generösare tillämpning.

Ett flexibelt lönebidragssystem, som anpassas individuellt, bidrar till att
flera handikappade personer kan få arbete på vanliga arbetsplatser. En
annan moderat kommittémotion, 1986/87:A259 om arbetsmarknadspolitiken,
går närmare in på frågan om lönebidrag. Där anförs bl. a.:

Bidraget bör kunna varieras beroende på hur den handikappades arbetsförmåga
utvecklas och skall kunna utgå så länge den handikappade är anställd.
Även höga lönebidrag blir billigare än en anställning i Samhällsföretag,
samtidigt som den handikappades sociala situation i regel främjas av
att vara på en vanlig arbetsplats.

Handikappade ungdomars situation måste särskilt uppmärksammas. Den
nyss nämnda motionen tar också upp denna fråga. Där framhålls följande:

Handikappkommitténs betänkande visar bl. a. att alltför många handikappade
ungdomar har tvingats acceptera förtidspensionering vid unga år
på grund av brister i stödregler och dålig samordning mellan skola och
andra myndigheter. Såväl ur de enskilda ungdomarnas, som ur samhällsekonomisk
synvinkel finns det skäl att försöka göra det möjligt för flera att
komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.

Yrkanden i anslutning till vad här citerats återfinns i motionen i fråga.

De allmänna försäkringskassorna bör ges en central roll då det gäller att
åstadkomma en effektiv och väl samordnad rehabilitering. Varje handikappad
bör erbjudas en kontaktperson. Efter ett moderat initiativ (partimotion
1982) har sedermera en statlig utredning, rehabiliteringsberedningen,
tillsatts med uppgift att lägga förslag i fråga om förebyggande och rehabiliterande
verksamhet inom den allmännna sjukförsäkringens ram. Vi avstår
därför från att nu ställa yrkande i denna fråga.

Hälso- och sjukvård

I den inledningsvis nämnda moderata partimotionen angående en bättre
hälso- och sjukvård erinrar vi om att nu gällande riktlinjer för hälso- och
sjuskvården liksom Dagmarsystemet för ersättning från sjukförsäkringen
strider mot mål- och kravparagraferna i hälso- och sjukvårdslagen (HSL).
Moderata samlingspartiet var det enda parti som när frågan 1985 behandlades
i riksdagen inte godkände de riktlinjer för hälso- och sjukvården fram
till 1990-talet slut som regeringen föreslog (HS 90). Moderata samlingspartiet
har heller aldrig godkänt Dagmarsystemet, och vi har nu ånyo yrkat att
det skall avskaffas. Ett väsentligt skäl för vårt ställningtagande i fråga om

Mot. 1986/87

So261

10

HS 90 är att den utarmning av länssjukvården som HS 90 innebär det är
priset för en kraftig expansion av primärvården innebär en väsentlig
försämring för handikappade att få adekvat vård. Vi begär i vår hälso- och
sjukvårdsmotion att HS 90-riktlinjerna revideras till förmån för en balanserad
utbyggnad av primärvården som inte inkräktar på utrymmet för den
kvalificerade sjukhusvården.

Dagmarsystemet innebär att patienternas möjlighet till fritt läkarval
inom sjukförsäkringens ram minskats. Bl. a. har i påtaglig utsträckning
Dagmarsystemet medfört inskränkningar i läkarjourverksamheten och att
s. k. fritidspraktiker helt uteslutits från rätten att få ersättning från sjukförsäkringen
för patientbesök. I sådana fall är patienterna hänvisade till att
betala även den del av kostanden som sjukförsäkringen annars skulle ersätta.

Genom denna av oss hårt kritiserade nyordning undandras bl. a. handikappade
och äldre en väsentlig vårdresurs som närmast kunde liknas vid ett
hus- eller familjeläkarsystem.

Hälso- och sjukvårdslagen omfattar naturligtvis alla människor. Rätten
till fullgod vård kan och bör krävas av alla. Fortfarande saknas i viss utsträckning
kunskap om vissa handikapp, t. ex. utvecklingsstörning, hos läkare,
sjukgymnaster, sjuksköterskor m. fl. Detta skapar otrygghet och osäkerhet
hos många handikappade personer. I utbildningen till olika vårdyrken
är det viktigt att kunskap om bl. a. utvecklingsstörning meddelas i sådan
grad att på sikt nuvarande negativa tendenser försvinner.

Handikappade och i synnerhet flerhandikappade är beroende av en väl
utbyggd och utvecklad sjukgymnstik. Det torde på de flesta håll i landet
förekomma en brist på sjukgymnaster och särskilt på den typ av sjukgymnaster,
som har utbildning och praktisk erfarenhet av vård av människor med
flerhandikapp.

Remisstvånget för sjukgymnastisk behandling inom sjukförsäkringens
ram utgör många gånger problem bl. a. för handikappade människor. Det
innebär att de först måste göra ett besök hos läkare för att få remiss innan de
kan komma till sjukgymnasten. Det torde säkerligen inte innebära några
risker att släppa på detta remisstvång. Detta bör slopas med generell verkan.

Vårdbidrag för handikappade barn

Vårdbidraget ger en relativt god kompensation till familjer med handikappade
och långvarigt sjuka barn (46 272 kr. vid basbeloppet 24 100 kr.).

Vårdbidraget är emellertid ett trubbigt instrument, och många barn, t. ex
diabetessjuka barn, allergiska barn och barn med stomier hamnar lätt mellan
stolarna vid vårdbidragsbedömningen.

Vid en sammanvägning av hjälp- och tillsynsbehovet samt merkostnaderna
för vissa handikappade barn kan de enligt dagens bedömning inte nå
upp till kvalifikationsgränsen för halvt vårdbidrag.

Riksdagsmotioner har visat en möjlig väg för flera familjer att bli delaktiga
av det stöd som ett vårdbidrag utgör genom en finmaskigare gradering,
t. ex. en fjärdedels, ett halvt och helt vårdbidrag.

Mot. 1986/87

So261

11

Vid föregående riksmöte ansåg utskottet att det fanns skäl att utreda
huruvida de nuvarande nivåerna inom vårdbidraget ger ett tillräckligt stöd
för föräldrar med handikappade barn." Detta gavs regeringen till känna. I
årets budgetproposition ges inget förslag eller någon redovisning i ärendet
och vi återkommer därför med vårt förslag.

Bidrag till anhöriga, som vårdar sjuka och handikappade

Kommuner och landsting satsar alltmer på vård och social tjänst i hemmet.
Inte minst på grund av bristande ekonomiska resurser är samhället beroende
av att anhöriga gör en vårdinsats. De som vårdar anhöriga är emellertid
alltför litet värderade. Landstingens och kommunernas ersättning till
anhöriga uppgår endast till en spottstyver av vad en vårdplats kostar och
ändå betyder det så otroligt mycket för den sjuke och handikappade att få
vistas i sin egen hemmiljö.

Det är i regel svårt att få ledigt från arbetet för anhörigvård. Det finns
t. o. m. exempel på att många måste sluta ett välavlönat arbete för att kunna
vårda en anhörig.

Anhörigvårdkommittén föreslog redan 1983 att man skall ha rätt till ledighet
för vård av anhörig under 30 dagar. Kommitténs förslag har emellertid
aldrig framlagts i någon proposition och vi anser att frågan nu måste
komma till någon lösning.

Rätt till ledighet blir tyvärr ett slag i luften, om anhörigvårdaren inte
erhåller någon som helst ersättning. Vi menar att ATP-grundande ersättning
borde kunna utgå vid ledighet för vård av sjuk anhörig eller handikappad.
Vid svårare sjukdomstillstånd eller handikapp borde ersättningen
vara densamma som vårdarens sjukpenning. (Vi bortser naturligtvis från de
fall där ersättning utgår från den allmänna försäkringen. Denna avser emellertid
endast tillfällig vård av sjuka barn.) Vi anser att denna fråga snarast
bör utredas.

Handikappersättningen

I moderata motioner har vi tidigare påtalat att vissa sjuka och handikappade
har svårare än andra att få del av det ekonomiska stöd som handikappersättningen
ger. Det gäller t. ex. psoriasissjuka men även diabetiker och personer
med vissa tarmsjukdomar. Om ytterligare en grad infördes i handikappersättningen
anser vi att många, som nu får avslag på sin ansökan om
handikappersättning, kunde få ett värdefullt ekonomiskt stöd. Trots att
dessa handikappade har dryga omkostnader för salvor, badoljor, dietmat
osv. når de inte upp till den lägsta nivån för handikappersättningen enligt
gällande regler.

Hemställan

Med stöd vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
uppföljning och lägesbeskrivning bör genomföras som utgår från
handlingsprogrammet i handikappfrågor i enlighet med vad i motionen
anförts,

Mot. 1986/87

So261

12

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en generösare tillämpning av bestämmelserna
om bidrag till arbetshjälpmedel, bl. a. i syfte att göra
texttelefoner bidragsberättigande på arbetsplatser med döva,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare
en nivå av vårdbidraget t. ex. en fjärdedel av helt vårdbidrag
bör införas,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att remisstvånget för sjukgymnastisk behandling
inom ramen för sjukförsäkringen bör slopas,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag
bör föresläggas riksdagen om rätt till ledighet för vård av sjuk
eller handikappad anhörig i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av undervisning om utvecklingsstörning
i vårdyrkesutbildningarna.

[att riksdagen hos regerinen begär utredning om förslag syftande
till ytterligare en nivå för handikappersättningen.1].

Stockholm den 27 januari 1987

Nils Carlshamre fm)

Göte Jonsson (m)

Göran Ericsson fm)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gullan Lindblad fm)

Jerry Mart inger (m)

K ari-G ös t a Svenson (m)

Gunnar Biörck (m)
i Värmdö

Görel Bohlin (m)

Ingvar Eriksson (m)

Siri Häggmark (m)

Blenda Littmarck (m)

Ewy Möller (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Mot. 1986/87

So261

1 1986/87 :Sf320.

13