Åtgärder för handikappade

Motion 1989/90:So296 av Olof Johansson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So296

av Olof Johansson m.fl. (c)
Åtgärder för handikappade

Inledning

Allt kan ske så snabbt. På ett ögonblick kan en människas liv helt förändras.
Från att ha varit en helt frisk människa är kroppens funktioner plötsligt begränsade.
Många människor har också alltsedan födelsen varit handikappade
i olika avseenden. Vägen till ett drägligare liv är ofta lång och mödosam.

För att en återanpassning skall kunna ske krävs en rad samhälleliga insatser.
Insatserna måste baseras på tesen om alla människors rätt att leva i en
social gemenskap under så likvärdiga förhållanden som möjligt. Summan av
insatserna bör leda till en större valfrihet för den handikappade.

Handikappade lever inte idag på samma villkor som andra medborgare.
Detta kommer bl a till uttryck i sämre möjligheter att få:

- handikappanpassade bostäder

- arbete

- delta i utbildning och fritidsaktiviteter

- utnyttja olika kommunikationsmedel.

Centerpartiet kräver i denna motion att en offensiv samhällelig satsning görs
på handikappområdet.

Samhällsstruktur

Koncentrationen av samhälleliga funktioner i kombination med storskaligheten
har lett till att sambandet mellan boende, arbete och service har brutits
och medfört ökad segregation och isolering.

Detta drabbar särskilt de människor som av olika skäl är beroende av att
dagligen leva och vistas i omedelbar närhet till sin bostad; barn, handikappade
och äldre.

I Handlingsprogram i handikappfrågor (SOU 1982:46) uttalas att både bostäder
och andra miljöer samt utemiljön måste göras tillgängliga och användbara
för personer med funktionsnedsättningar. Inte minst de allergiska personernas
situation måste uppmärksammas.

Sedan handlingsprogrammets tillkomst har vi fått en ny plan- och bygglag
(PBL) och nya byggnadsregler som innebär att ambitionen vad gäller handikappanpassning
i hög grad bestäms av kommunerna. Genom inte minst de

handikappades egen erfarenhet finns mycket kunskap om hur man genom
olika byggnadslösningar kan lindra handikappet hos personer med olika
funktionsnedsättningar.

Nyuppförda byggnader och anläggningar visar dock prov på att denna
kunskap inte tas tillvara i tillräcklig utsträckning. En handikappvänlig planering
fordras liksom kunskap om olika handikappades behov. Samhällsplanerarna
behöver en bättre utbildning i dessa frågor. Det bör vidare slås fast att
handikapporganisationerna skall vara remissinstanser i frågor som rör deras
medlemmars situation. Dessutom måste socialtjänsten i högre utsträckning
medverka vid planeringen för de handikappade. Vad här anförts om de handikappades
möjligheter att påverka samhällsplaneringen bör ges regeringen
till känna.

Boendet

Samhällets strävan måste vara att göra boendet så lite segregerat som möjligt.
Delaktighet innebär inte endast att få en handikappanpassad lägenhet,
utan även att det ges möjlighet att komma in i offentliga lokaler och påverka
deras utformning.

Att få välja bostadsort och boendemiljö är viktiga inslag i den valfrihet
som måste gälla alla människor i samhället. Handikappade måste i möjligaste
mån kunna få bo i egen bostad. Bostaden kräver en anpassning till den
enskildes speciella behov. Olika stödinsatser för att underlätta det egna
boendet måste därvid tillgodoses.

Planeringen av bostadsområdena är viktig och måste planeras så att alla,
inte minst handikappade människor, får utrymme för sina aktiviteter.

Möjligheterna att kunna påverka boendemiljö, servicegrad och när och av
vem kommunens service skall ges är idag begränsade för många med hjälpbehov.
Det är viktigt att varsamt och i samråd med brukaren finna på de
bästa lösningarna på dessa problem. Vad som anförts om handikappades
medbestämmande vad gäller boendet bör ges regeringens till känna.

Bostadsanpassningsbidraget - det bidrag som utgår till ombyggnad och anpassning
av bostaden till personer med funktionshinder - måste finnas kvar.

I vissa kommuner har förslag funnits om att inte bevilja bidrag till bostadsanpassning.
Det är därför viktigt att staten inte i alltför hög grad överlastar
dessa kostnader på kommunerna.

Nya boendeformer måste skapas. Verksamhet liknande den som bedrivs i
independent-living-rörelsen (t ex STIL) och i andra sådana projekt bör utvecklas,
där hyresgästerna kan påverka utformningen av den hjälp som önskas.
Vad här anförts om behovet av utveckling av nya boendeformer för handikappade
bör ges regeringen till känna.

Majoriteten av hus byggda före 1920 saknar hiss. Det bidrag till utbyggnad
av hissar som finns har stimulerat utbyggnaden av hissar. Bidraget bör därför
finnas kvar, men i en form som är anpassad till PBL. I denna lag finns endast
krav på att förberedelse för hiss eller lyftanordning skall finnas i tvåvåningshus.
Ett särskilt hissbidrag bör därför utgå till hus vilka inte är aktuella för
en ombyggnad och där man inte kan ställa krav på hiss enligt PBL. Vad här
anförts om bidrag till hissar bör ges regeringen till känna.

Mot. 1989/90

So296

5

I den bostadspolitiska motionen har centern krävt att hissbidraget skall
behållas. 50 milj. kr. har anslagits för detta ändamål.

Statsbidrag bör även utgå för handikappanpassning av allmänna lokaler
samt föreningslokaler till pensionärs- och handikapporganisationer. Vad här
anförts om statsbidrag bör ges regeringen till känna.

Utbildning

De individuella behoven måste sättas i centrum vid planering av utbildning
för handikappade. I grund- och gymnasieskolan behövs ökade stödinsatser.
Det är viktigt att skolöverstyrelsen fyller sin roll som tillsynsmyndighet i
detta sammanhang och ser till att kommunerna lever upp till sin skyldighet
härvidlag.

Utbildningen av syo-konsulenter behöver bli mer inriktad på handikappades
behov. Lärare och cirkelledare måste tillägna sig kunskap om de handikappades
situation. Nya metoder för undervisning och bättre utformade läromedel/studiematerial
krävs för att passa de handikappades behov. Vad här
anförts bör ges regeringen till känna.

Möjligheter till fortbildning inom studieförbund, folkhögskolor och komvux
är viktig och verksamheten behöver utvecklas så att den bättre tillgodoser
alla gruppers krav. Vad här anförts om fortbildning bör ges regeringen
till känna.

Även i framtiden kommer behov att föreligga av särskolor för barn/ungdomar
med särskilda svåra funktionshinder. Det är viktigt att dessa skolor får
det ekonomiska stöd som krävs för att erbjuda en så kvalitativt god utbildning
som möjligt. Grundprincipen bör dock vara att förlägga handikappade
barns skolgång till hemorten. Specialskolorna behöver utvecklas till resurscentra
med utåtriktad verksamhet. Vad här anförts om utveckling till resurscentra
bör ges regeringen till känna.

En synnerligen eftersatt verksamhet är gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade
ungdomar. Centerpartiet har hårt drivit kravet på ett statligt
kostnadsansvar i det sammanhanget. Vad här anförts bör ges regeringen till
känna.

Fritid och kultur

Tillgängligheten till olika fritids- och kulturaktiviteter är betydelsefullt för
att ge handikappade en god livskvalitet.

Det allmänna fritidsutbudet bör utformas så att alla människor kan ta del
av det. En ökad samhällelig satsning behöver göras på fritids- och kulturområdet
för handikappade. Vad här anförts bör ges regeringen till känna.

En inventering av befintliga lokaler och anläggningar bör göras i varje
kommun. Inventeringen bör ligga till grund för upprättande av en plan som
tar sikte på i vilken takt lokalerna skall handikappanpassas. Vad här anförts
bör ges regeringen till känna.

Turistanläggningar är ofta dåligt anpassade för handikappade. De måste
ses över för att bättre motsvara kraven på tillgänglighet.

För handikappade innebär idrotten en fantastisk möjlighet till både fysisk
och psykisk rehabilitering. Idrotten ger självförtroende och självrespekt.

Mot. 1989/90

So296

6

Handikappidrotten är idag en erkänd och respekterad del av den svenska
idrottsrörelsen. Rätt till färdtjänst/riksfärdtjänst bör utökas när det gäller
deltagande i idrotts- och fritidsaktiviteter.

Idrottsgymnasium för utvecklingsstörda och andra handikappade bör vara
möjligt att starta på olika håll i landet. Vad här anförts bör ges regeringen
till känna.

En ökad satsning på textade TV-program, kassetter och tillgång till dagstidningar
för synskadade behöver ske. Hörselskada är ett kommunikationshandikapp.
Kommunikationen är en förutsättning för ett aktivt deltagande i
samhällsarbete och kulturliv. Det krävs bl.a. att offentliga samlingslokaler i
betydligt större utsträckning förses med utrustning för hörselskadade. Gravt
hörselskadade och döva bör vidare ha rätt till samhällsfinansierad tolk för
att kunna delta i samhällets olika kulturaktiviteter.

Studiecirkelverksamhet nyttjas i allt för liten utsträckning av handikappade.
Tillgängligheten och statsbidragssystemet kan vara bidragande skäl till
detta.

Arbete

Mångå människor med olika funktionshandikapp slås idag ut från arbetsmarknaden.
Trots stödåtgärder för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden
är vissa handikappgrupper missgynnade. Övergången från skola till arbetsliv
måste underlättas.

Det är ofta inte fråga om några oöverstigliga hinder som måste övervinnas
för att en handikappad skall kunna fungera i ett arbete. Den största svårigheten
är ofta att komma in i arbetslivet.

Förtidspensionering får inte vara ett alternativ till rehabilitering. Förtidspension
får enligt vår mening inte beviljas förrän försök till rehabilitering har
genomförts och utvärderats. Alla unga handikappade och de som nyligen
blivit handikappade skall ges alternativ försörjning till förtidspension så
länge de deltar i rehabilitering. Ersättningen som skall utgå får inte understiga
pensionen.

Det bör övervägas om inte delar av Samhalls verksamhet bör göras mer
tillgänglig för personer med svårare handikapp.

Anpassad utbildning och anpassning av arbetsplatsen är avgörande för
möjligheterna att ge den handikappade sysselsättning. Arbetsgivarna måste
ta ett betydligt större ansvar för arbetsmiljön och lägga ner mer resurser på
att förbättra den.

Utvecklingen inom datatekniken innebär stora möjligheter för handikappade
att i allt större utsträckning delta i arbetslivet. Det är därför viktigt att
datatekniken även fortsättningsvis används på ett för den handikappade utvecklande
sätt i arbetslivet.

I forskningsrapporten Social revision av ett ämbetsverk från 1989 konstateras
att den ständiga bristen på arbetsvägledare försämrar servicen för
handikappade. Det finns inte personal för dem som verkligen behöver stöd.
Rapporten visar på behovet av ökat anslag för personal i den offentliga sektorn.
Vi utvecklar i en särskild motion de handikappades möjligheter till arbete
och sysselsättning. Vad här anförts om handikappades tillgång till arbetsmarknaden
bör ges regeringen till känna.

Mot. 1989/90

So296

7

Kommunikationer

Att kunna förflytta sig mellan olika platser kräver goda kommunikationer.
Många handikappade är direkt beroende av särskilda insatser för att klara
arbets- och andra resor. Färdtjänst, servicelinjer och bilstöd är nödvändiga
komplement till de allmänna färdmedlen.

Många kollektiva färdmedel är alltjämnt utformade så att de utestänger
handikappade från möjligheter att bruka dem. Svårigheter finns både vad
gäller att komma av och på färdmedlen samt att komma till färdmedlen. Lagen
om handikappanpassad kollektivtrafik antogs 1979. Av den framgår att
den som har tillsyn över kollektivtrafiken och den som utövar sådan trafik
skall se till att trafiken anpassas med hänsyn till handikappade. Transportrådet
har fått i uppdrag att initiera, planera och följa upp dessa krav. Vi kan
dock konstatera att rådets föreskrifter inte mer än marginellt påverkar tillgängligheten.
Som exempel kan nämnas att de mer anpassade personvagnarna
på SJ inte ger möjligheter för rullstolsbundna att själva kunna nyttja
tåg. Rådet har vidare föreskrivit att bussarna skall förberedas för lyftplatta.
Arbetet måste bedrivas med skyndsamhet.

Inom kollektivtrafiken finns en mängd förbättringar som behöver vidtas.
Hissar behöver byggas i tunnelbanor, spärrarna till stationerna måste göras
rullstolstillgängliga mm.

Vi anser att handikappades kostnader för resor inte får överstiga andra
gruppers. Merkostnaderna bör betalas av samhället. Detta gäller alla transportmedel.
Vad här anförts om förbättringar av kommunikationerna bör
ges regeringen till känna.

De nya reglerna om bilstöd trädde i kraft den 1 oktober 1988. Enligt dessa
regler skall det föreligga väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand
eller anlita allmänna kommunikationer för att komma i åtnjutande av bilstöd.
Det nya bilstödet innebär förbättringar för de handikappade men reglerna
är ännu inte till fyllest. Stödet bör enligt vår mening utvidgas till att
omfatta alla upp till 65 års ålder som har väsentliga svårigheter att förflytta
sig på egen hand eller anlita allmänna kommunikationsmedel. Vad som här
anförts om bilstödets utvidgning upp till 65 år bör ges regeringen till känna.

Rehabilitering och vård

Frågan om hjälpmedelsförsörjningen är så central att den kräver en bättre
organisationsform för att fungera tillfredsställande. Det finns idag en uppenbar
risk att frågan om hjälpmedel helt integreras i sjukvården. I och med
detta försvinner helhetsynen på individen. Äldreberedningen har alltför
knapphändigt behandlat handikappfrågorna. Detta har medfört att några
nya idéer inte redovisats beträffande hjälpmedlen. Vi anser att frågorna
måste beredas ytterligare utifrån de förutsättningar som gäller för de handikappade.
Vad här anförts om ytterligare beredning av huvudmannaskapsfrågan
för hjälpmedel bör ges regeringen till känna.

Tillgången till hjälpmedel bidrar i hög grad till att den handikappade kan
delta i de olika samhälleliga aktiviteterna. Hjälpmedlen innebär en vinst för
såväl den enskilde som för samhället.

Landstingens kostnader för handikapphjälpmedlen har ökat kraftigt på

Mot. 1989/90

So296

8

senare år. Detta beror inte enbart på att hjälpmedlen blivit dyrare utan även
på att man idag definierar hjälpmedlen på ett annat sätt än tidigare. Det man
för exempelvis 10 år sedan kallade behandlingsåtgärd kallas idag hjälpmedel.

Vi anser att handikapphjälpmedlen bör vara kostnadsfria och att staten
skall betala dem. På så sätt skulle man komma till rätta med den ojämlikhet
som visat sig råda mellan olika landsting och inom ett och samma landsting.
Vad här anförts om behovet av fria hjälpmedel för handikappade bör ges
regeringen till känna.

I hälso- och sjukvårdslagens 8 § stadgas att landstingskommunen skall, i
planering och utveckling av hälso- och sjukvården, samverka med samhällsorgan,
organisationer och enskilda. Paragrafen ger således möjlighet till ett
brukarinflytande. Verkligheten visar dock att detta inflytande är begränsat.
Rättigheten måste enligt vår mening utvecklas och finna sin form i praktiken.
Stora utbildningsinsatser krävs för detta. Vad här anförts om utvecklande
av brukarinflytande! bör ges regeringen till känna.

Frågan om sjukresor är under utredning. Vi anser att sjukresor bör få räknas
in i högkostnadsskyddet för sjukvård och läkemedel.

Centerpartiet anser att det finns anledning att beakta alla handikappgruppers
situation. Redan när omsorgslagen antogs framfördes oro för att andra
grupper av handikappade skulle kunna eftersättas. Riksdagen uttalade hösten
1989 som sin mening att det finns anledning att se över personkretsen i
dessa sammanhang. Vi finner det anmärkningsvärt att något förslag ej ännu
lagts fram. Vad här anförts om utvidgning av personkretsen bör ges regeringen
till känna.

Handikappade i den psykiatriska vården

Människor med svåra funktionsnedsättningar inom den psykiatriska vården
är bland de mest eftersatta inom sjukvården. Det återstår mycket att göra
för att förbättra deras boendemiljö, behandling m.m. Erfarenheterna från
den psykiatriska vården har samlats i det så kallade Borgholmsdokumentet.
Dokumentet visar att många av de som undersökts inte fått sjukgymnastik
eller annan förebyggande nödvändig behandling.

De problem som gör sig gällande är i mångt och mycket en utbildningsfråga.
Personalen måste få bättre kunskap om dessa personers utsatthet.
Etiska frågor uppkommer också; bl.a. i synen på de äldre och svaga med
dubbla handikapp. Vad här anförts om förbättringar för de handikappade i
den psykiatriska vården bör ges regeringen till känna.

Forskning och utveckling

Forskning, metodutveckling och utbildning inom handikappområdet är av
mycket stor vikt för att minska hindren. Ämnesområdets karaktär gör att
forskningen griper över många områden; medicinska, tekniska, ekonomiska,
juridiska etc. Detta medför risk för splittring som kan göra handikappforskningen
ineffektiv.

Av avgörande betydelse är att forskarna håller nära kontakt med enskilda
handikappade och deras organisationer liksom med näringslivet. Informa

Mot. 1989/90

So296

9

tion om forskning och metodutveckling måste därför finnas samlad och lätttillgänglig.
Vid högskolan i Borlänge pågår forskning i nära samarbete med
näringslivet och handikapporganisationerna. Tvärvetenskapliga projekt
måste stödjas och resulataten från dessa komma de handikappade till del.
Vad här anförts om forskning och utveckling bör ges regeringen till känna.

Handikapporganisationernas betydelse

De handikappades egna organisationer utför ett betydelsefullt arbete. De
initiativ som tagits i dessa grupper har spelat en viktig roll i arbetet med att
finna förbättringar för de handikappade. Organisationerna upptäcker och
formulerar de problem som finns och pekar samtidigt på möjligheterna till
utveckling.

Arbetet kan dock inte utföras med alltför knappa resurser. Handikapporganisationerna
behöver ett tillskott på 10 milj. kr. för fortsatt framgångsrikt
arbete. Detta bör riksdagen besluta om.

Etik inom handikappområdet

Inte minst inom handikappområdet gör sig etikfrågorna gällande. Vi tänker
framför allt på de svåra ställningstaganden som uppkommer vad gäller t.ex.
fosterdiagnostik och abort. Det finns all anledning att vara uppmärksam på
dessa frågor. Denna urvalsprocess kan i felaktiga händer leda till diskriminering
av framför allt de som är svaga och utsatta i samhället. Vi motsätter oss
ett sådant urvalssystem. Vad här anförts bör ges regeringen till känna.

EG och socialpolitiken

Inom EG diskuteras nu den sociala dimensionen inom ramen för den inre
marknaden. Inför Sveriges förhandlingar med EG är det viktigt att konsekvenserna
för svensk socialpoltik ges en mer framskjuten roll än i dag. I den
sociala akten som ligger till grund för förhandlingarna i denna del behandlas
handikappfrågorna på bara några få rader.

Sett i ett europeiskt perspektiv har Sverige kommit relativt långt när det
gäller stödet till människor med handikapp. I Sverige har samhället ett ansvar
och de handikappade är inte hänvisade till frivillig- och välgörenhetsorganisationer
för att klara sitt dagliga liv. Samhällets ansvar för handikappade
får inte uttunnas vid ett närmande till EG.

Ett närmande till EG får inte heller försvaga de insatser som beslutats och
delvis genomförts när det gäller handikappanpassad kollektivtrafik.

Inom arbetsmarknadspolitiken finns olika stödsystem. Samhall är unikt
med sin verksamhet för handikappade. Dessa olika åtgärder måste finnas
kvar även efter ett närmande till EG. Detta bör ges regeringen till känna och
beaktas vid förhandlingar med EG.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90

So296

10

tionen anförts om handikappades möjligheter att påverka
samhällsplaneringen, ]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappades medbestämmande vad gäller
boende,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklande av nya boendeformer för handikappade,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av bidrag för hissar,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidrag till allmänna lokaler,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anpassning av läromedel/studiematerial och undervisning
för handikappade,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till studieförbundens handikappverksamhet,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsning på resurscentra med utåtriktad
verksamhet,2]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gymnasieplatser för rörelsehindrade ungdomar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ökad satsning på fritids- och kulturverksamhet
för handikappade,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av inventering av befintliga lokaler och anläggningar
för fritids- och kulturverksamheter i kommunerna,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om startandet av idrottsgymnasier för handikappade,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappades tillgång till arbetsmarknaden,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättringar av kommunikationer,4]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bilstödets utvidgning upp till 65 år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare beredning av huvudmannaskapsfrågan
för hjälpmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av fria hjälpmedel för handikappade,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om brukarinflytande!,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av personkretsen enligt omsorgslagen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättringar för de handikappade i den psykiatriska
vården,

Mot. 1989/90

So296

11

Mot. 1989/90

So296

Stockholm den 24 januari 1990
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och utveckling,

11. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 10 milj. kr. utöver
vad som föreslagits i regeringens proposition till handikapporganisationerna,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etik inom handikappområdet,

fatt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappfrågornas betydelse i Sveriges förhandlingar
med EG.5]

1 1989/90:Bo232

2 1989/90: Ub309

3 1989/90:A273

4 1989/90:T926

5 1989/90: U530