Åtgärder för skärgården

Motion 1991/92:A459 av Roland Larsson m.fl. (c)

Vår svenska skärgård är unik och är på många sätt en
värdefull nationell tillgång. Det rörliga friluftslivet ökar och
ställer allt större krav på områden och anläggningar för
rekreation. Anledningen till denna ökning är att
människorna har koncentrerats till tätorter. Trycket på våra
skärgårdsområden har då ökat.

För att hålla skärgården öppen och levande förutsätts en
bofast åretruntbefolkning och insatser från kommunerna.

Vi vill att människor även framgent skall kunna bo kvar
och verka i hela vårt land och därför får vi acceptera att
livsstilar och förutsättningar varierar. Problemlösningar och
samhällsinsatser måste vara flexibla och grundas på sunt
förnuft.

Omvandling av permanentboende till fritidsfastigheter i
attraktiva skärgårdsområden

En förutsättning för en levande skärgård är att
permanentboendet kan bevaras och utvecklas. I dag råder
uppenbara problem med detta.

Det är en stor efterfrågan på fastigheter i attraktiva
skärgårdsområden. Detta gör att priserna pressas upp och
de som vill köpa dem för att leva på de areella näringarna
kan inte hänga med i budgivningen. Resultatet blir att
många permanentbostäder omvandlas till fritidshus. Det
innebär att stora delar av ett skärgårdssamhälle blir tomt
och ödsligt under en stor del av året. Det bidrar till att
ytterligare isolera kvarvarande permanentboende
skärgårdsbor och ökar kostnaderna för berörd kommun att
upprätthålla servicen.

En annan faktor som belastar skärgårdskommunerna är
att den kommunala garantibeskattningen för fastigheter i
annan kommun än hemortskommunen är borttagen.

En skärgårdskommun, som oftast också är en fattig
glesbygdskommun, får genom denna förändring ett
förhållandevis stort antal fastigheter som inte ger några
skatteintäkter som betalning för den service som
kommunen har skyldighet att hålla. Den inkomsten tillfaller
i stället den fritidsboende fastighetsägarens hemkommun.

Ett sätt att ge kommunerna mer intäkter kan vara att ta
ut en kommunal fastighetsskatt på i kommunen belägna
fastigheter som ej bebos permanent och ägs av ej i
kommunen mantalsskrivna personer.

Taxering av permanentboende fastigheter i skärgården

Stor efterfrågan på skärgårdsfastigheter framtvingar
höga fastighetspriser som också ligger som grund för
taxeringen av fastigheterna i skärgårdsområden.

För den permanentboende skärgårdsbon, som äger sin
fastighet och inte har för avsikt att flytta eller avyttra sin
fastighet, innebär det en högre boendekostnad än
jämförbara fastigheter i andra glesbygdsområden än
skärgården.

Hög taxering med åtföljande reavinstbeskattning är
motiverad vid försäljning. Däremot är ett högt
taxeringsvärde som ovan anförts till men för den
permanentboende. För att främja permanentboendet i
skärgården och stimulera till en levande skärgård året runt
skulle taxeringsvärdena för permanentbebodda
skärgårdsfastigheter kunna reduceras med en särskilt
fastställd lägesfaktor.

Ersättning till yrkesfiskare

Beslutet år 1982 om det fria handredskapsfisket på
östkusten har skapat betydande problem för många
yrkesfiskare. Vissa ersättningsmöjligheter infördes i
samband med den nya lagstiftningen. Det gällde påvisbara
inkomstbortfall t.ex. för sålda fiskekort och fiskearrenden.
Andra typer av ekonomiska förluster ersätts däremot inte.

Den situationen har därmed uppstått att fastighetsägare,
som inte själv utnyttjat sina fiskevatten, kunnat få
ersättning. Yrkesfiskare, som använt sina fiskevatten för sitt
livsuppehälle har däremot inte fått någon ersättning.

Ersättningsregler som helt åsidosätter de aktiva
yrkesfiskarna är naturligtvis orimliga. Yrkesfiskarna har,
enligt mångstämmiga rapporter, fått vidkännas betydande
skador. När det gäller stationära fiskbestånd, t.ex. gädda,
har den ökade konkurrensen om fisket i vissa fall gett en
påtaglig negativ effekt. Att fritidsfolk i större utsträckning
rör sig i och omkring fiskevattnen innebär dessutom ibland
hinder i yrkesfiskarens arbete. Till det kommer ökningen av
tjuvvittjning av redskap och skadegörelse, som följt i det
fria fiskets spår.

Eftersom de nuvarande ersättningsreglerna inte
tillgodoser dessa behov, krävs särskilda insatser. Ett
lämpligt sätt kan vara att skapa en särskild fond för
ersättningar av det slag det här är fråga om. Denna fond
skulle således endast gälla personer som har fisket som en
viktig del av sitt uppehälle.

Skärgårdstrafik

Tidigare fanns ett anslag till skärgårdstrafik. Det är
tyvärr borttaget. I Finland, som är ett föregångsland när det
gäller skärgårdspolitik, ger staten stöd till en utbyggd,
regelbunden kollektivtrafik. Persontransporter i
skärgården upprätthålls i Sverige genom
kompletteringstrafik med båt och hydrokopter och i vissa
fall med större båtar i regelbunden trafik.

Tillräckligt utbyggd är detta en dyr verksamhet i
synnerhet som det nästan över hela Sverige är de små,
fattiga kommunerna som har de stora skärgårdarna. Det är
dock hos dessa kommuner kunskapen finns om hur man på
bästa sätt organiserar sin skärgårdstrafik.

Posten

Postverkets lantbrevbärare är en fin tillgång. Det borde
finnas ytterligare möjligheter att nyttja dem för
skärgårdsbefolkningen. Exempel finns där man har funnit
samverkansformer mellan postdistribution/service, gods-
och varutransporter, social tillsyn av äldre o.s.v.

För att nå fram till denna samverkansform har vägen
ofta varit svår att finna. Från samhällets sida behövs klarare
besked och regler och krav på samordning så att dessa
frågor går att lösa. Det krävs nytänkande för att skapa
bättre regelsystem.

Transporter

Transporter till och från öar som saknar bro eller
färjeförbindelse är svåra och kostsamma. Tidigare har visst
transportstöd utgått vilket gjorde att kostnaderna för den
enskilde kunde begränsas till en rimlig nivå. Nuvarande
förhållanden är till stort men för de åretruntboende, för
olika upprustningsinsatser och för etablering av nya
arbeten/företag i skärgårdarna. Ett väl utformat
transportstöd skulle vara en viktig del i strävandena att även
ge skärgårdarna utvecklingsmöjligheter.

Byggande

Att bygga i skärgården kan ofta vara komplicerat.
Bestämmelser om strandskydd och VA omöjliggör inte
sällan både byggande för enskilt bruk och för
näringsverksamhet, t.ex. stugor för uthyrning.

Något förenklade bestämmelser för byggnation skulle
många gånger, utan att inkräkta på miljökraven, kunna
bidra till en positiv utveckling av skärgården.

Vattenförsörjning

Vattenförsörjningen kan på många öar vara ett stort
problem. Emellanåt kan detta klaras med s.k.
gemensamhetsbrunnar. På sådana ställs dock samma krav
som på kommunala vattentäkter trots att de fungerar på
samma sätt som enskilda. Detta borde vara möjligt att
ändra.

Stödformer

Det finns ett antal olika stödformer som genom bättre
samordning skulle kunna komma skärgården till bättre
nytta. På vad sätt är dock utan en kartläggning svårt att
överblicka. Här behövs en översyn.

Skärgårdsutredning

Det finns, som framgår, en rad olika hinder och problem
för utvecklingen av en levande skärgård. Somliga är av den
arten att de kräver ingående belysning. I vissa fall kan det
vara fråga om att samordna eller effektivare utnyttja redan
befintliga system. I andra fall kan det behövas
resursförstärkningar.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en särskild
skärgårdsutredning med uppgift att bl.a. belysa de i
motionen redovisade problemställningarna.

Stockholm den 24 januari 1992

Roland Larsson (c)

Agne Hansson (c)

Larz Johansson (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Elving Andersson (c)

Pär Granstedt (c)