Åtgärder mot alkohol- och drogmissbruket

Motion 1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So226

av Carl Bildt m.fl. (m)

Åtgärder mot alkohol- och drogmissbruket

Innehåll

1. Sammanfattning 7

2. Inledning 7

3. Missbrukets sociala konsekvenser 8

4. Alkoholpolitiken 8

5. Förebyggande åtgärder 9

5.1 Stärk familjen 9

5.2 Skolans ansvar 9

5.3 Information 10

5.4 Förändrad LVU-lag 10

6. Åtgärder på kort sikt 11

6.1 Prisinstrumentet 11

6.2 Övergång till alkoholsvagare drycker 11

7. Vård av alkoholmissbrukare 7

8. Narkotikapolitiken 13

9. Preventiva åtgärder 14

10. Åtgärder mot narkotikamissbruket 14

11. Hjälp och stöd åt missbrukare 15

12. Stöd åt enskilda initiativ 15

13. Internationellt samarbete 16

14. Hemställan 16

1. Sammanfattning

Att på olika sätt minska alkohol- och drogmissbruk är en viktig politisk uppgift.
Det är frågan om arbete på flera nivåer och med flera olika utgångspunkter.

I motionen föreslår vi en lång rad åtgärder, vars mål är att minska alkoholkonsumtionen
för att uppnå Världshälsoorganisationens (WHO) mål om en
minskning av konsumtionen med 25 procent fram till år 2000. Vårt huvudsyfte
är dock att minska de grava alkoholskadorna.

Bl.a. framförs krav på en konsekventare alkoholbeskattning och regelbundna
prisjusteringar. Dessutom föreslår vi en komplettering av lagen om
vård av unga (LVU) och åtgärder för att stärka familjen och skolan.

När det gäller behandling och vård av alkohol- och narkotikamissbrukare
föreslår vi bl.a. en ny lag om vård av missbrukare (LVM) och uppmärksammar
de frivilliga organisationernas viktiga betydelse för rehabiliteringen av
missbrukare.

På narkotikaområdet uppmärksammar vi bl.a. de nya designade drogerna
och de speciella krav på agerande som dessa medför. Det är viktigt
att ansvariga myndigheter ligger steget före narkotikahandlare och missbrukare.

Slutligen föreslår vi att Sverige skall ta initiativ till ökade internationella
insatser för att komma till rätta med främst narkotikahandeln.

2. Inledning

Ett av vår tids största sociala gissel är alkohol- och drogmissbruket. Missbruk
av alkohol och narkotika har under ett flertal år ökat på ett ytterst oroväckande
sätt. Inte minst gäller det narkotikamissbruket som, trots omfattande
opinions- och upplysningsarbete, fortsätter att växa i omfattning.

Den förödande och snabba spridningen av HIV bland narkotikamissbrukare
gör missbruket än allvarligare. Även bruket och missbruket av alkohol
har stor betydelse för smittspridningen, något som hittills inte tillräckligt tydligt
framhållits.

Det paradoxala i sammanhanget är dock att ansvariga myndigheter inte
har någon exakt kunskap om hur stora problemen egentligen är. Det man
vet är missbrukets medicinska skador och omfattande kostnader. Siffror på
mellan 50 och 100 miljarder kronor per år brukar nämnas. Men även här är
osäkerheten i beräkningarna stor. Det brukar också sägas att antalet missbrukare
i Sverige uppgår till minst 300 000 personer, eller 3,5 procent av befolkningen.
Till detta kommer en ytterligare grupp överkonsumenter av alkohol,
som uppgår till ytterligare minst 300 000 personer. Av de män under
60 år som vårdas på sjukhus är ca hälften inlagda för vård beroende på alkoholrelaterade
sjukdomar.

Bristen på en heltäckande kartläggning av drogmissbruket i Sverige illustreras
av den nyligen publicerade undersökningen av narkotikamissbrukets
utbredning. Undersökningen, som var beställd av Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning, CAN, visar att minst en halv miljon
svenskar prövat narkotika. Däremot visar inte undersökningen hur många
som kontinuerligt missbrukar narkotika. I stället används fortfarande en

Mot. 1989/90

So226

7

över tio år gammal motsvarande undersökning, som visade att det fanns mellan
10 000 och 14 000 tunga narkotikamissbrukare i Sverige 1979.

Detta försvårar bedömningen av på vilket sätt resurser och insatser bäst
bör sättas in för att minska missbruket av såväl alkohol som narkotika.

3. Missbrukets sociala konsekvenser

Sorn tidigare nämnts beräknas antalet missbrukare i Sverige uppgå till minst
300 000 personer. Kring dessa missbrukare lever mer än en miljon människor
- hustrur, män och barn - för vilka allt tal om social välfärd närmast är
ett hån.

Mest allvarlig är situationen för de barn som växer upp i missbrukarmiljöer
- ett förhållande som, tragiskt nog, är mer vanligt än de flesta gärna vill
föreställa sig. Det finns delstudier som visar på en skrämmande omfattning
av fysiskt och psykiskt lidande för dessa barn.

Det finns i sammanhanget en ytterligare dimension på detta problem, och
det är de så kallade dolda missbrukarna. De återfinns ofta i familjer där
man utåt är socialt etablerade och där missbruket går att dölja bakom en
fasad.

1 dessa familjer är barnens situation särskilt utsatt. De känner pressen att
vara lojala mot föräldrarna, samtidigt som de för en ojämn kamp gentemot
kamraterna i sina försök att dölja förälderns eller föräldrarnas missbruk. Eftersom
de sociala konventionerna kräver att missbruket till varje pris skall
döljas har dessa familjer ingen att vända sig till. Detta drabbar främst barnen.
Det är därför av stor vikt att detta problem uppmärksammas.

Alkohol- och drogmissbruk har länge ansetts vara en typisk manlig företeelse.
Den ökning av kvinnors missbruk som ägt och äger rum är emellertid
ett växande problem som måste uppmärksammas. Åtgärder kan här ha verklig
effekt, om problemen upptäcks i tid. Dessa missbrukare har ofta både
arbete och intakt familj, som kan stötta och hjälpa.

Barn som växer upp i missbrukarhem drabbas inte bara av fysiska och psykiska
skador. De störs också i sin emotionella utveckling. De får aldrig uppleva
den så oerhört viktiga, normala, känslomässiga kopplingen och förtroendet
mellan sig själva och föräldrarna som ett barn har rätt till. Dessutom
vet man att dessa barn av såväl biokemiska som sociala skäl är utsatta för
mycket hög risk att själva utveckla alkoholberoende. Det är därför mycket
viktigt att dessa familjer ges det stöd de behöver. Vi återkommer längre fram
i denna motion till behovet av en förändrad lagstiftning för att möjliggöra
detta.

För att åtgärder skall vara verkningsfulla krävs först och främst ökade
kunskaper om barn och ungdomar som far illa. Vi anser det därför mycket
angeläget att regeringen tar initiativet till en sammanställning och värdering
av de uppgifter och den information som finns på området.

4. Alkoholpolitiken

Moderata samlingspartiet delar Världshälsoorganisationens (WHO) målsättning
om att alkoholkonsumtionen bör minska med 25 procent fram till år
2000.

Mot. 1989/90

So226

8

Den svenska alkoholpolitiken har länge varit koncentrerad till den så kallade
totalkonsumtionen. Målet har varit att få ner denna, utan att någon
större hänsyn har tagits till det verkliga problemet: den grupp som utgör tio
procent av befokningen, men som konsumerar hela femtio procent av all den
alkohol som säljs genom Systembolaget. Vi kommer aldrig till rätta med alkoholens
svåra medicinska och sociala skadeverkningar om vi inte finner effektiva
instrument som riktar sig till denna relativt sett lilla grupp av storkonsumenter.

Det är få som bestrider att det finns ett samband mellan totalkonsumtion
och alkoholskador. Men sambandet är varken enkelt eller entydigt. Hittills
har de åtgärder mot alkoholkonsumtion som vidtagits främst riktat in sig på
låg- och måttlighetskonsumentema. Även om dessa åtgärder i sig kan ge statistiska
effekter ger de inte samma resultat vad gäller de svåra alkoholskadorna.

5. Förebyggande åtgärder

Den allt större medvetenheten om alkoholproblemen innebär ett gynnsamt
klimat för att åstadkomma en önskvärd attitydförändring i hem, skola och
arbete.

Opinionsbildning måste ses som ett av de allra viktigaste instrumenten för
att minska missbruket och få fram ett ökat personligt ansvar och en vilja att
föregå med gott exempel.

Att skapa ett bättre klimat för personligt ansvar och att visa att man kan
umgås med alkohol med sans och måtta är mer verkningsfullt än att införa
nya förbud, som lätt kan kringgås eller möts med löje eller irritation hos en
bred allmänhet. Genom en en avdramatisering av attityden till alkohol blir
det lättare att verkningsfullt åtgärda de problem som alkoholmissbruket skapar.

5.1 Stark familjen

Familjens roll måste stärkas. Föräldrar måste ges möjlighet och förutsättningar
att till sina barn förmedla den kärlek, fasthet, stöd och ledning som
varje barn har rätt till, och som utvecklar barn till trygga och harmoniska
människor.

Bidrag, skatter och barnomsorg måste utformas så att de underlättar, inte
styr, valet mellan egen vård av barn och förvärvsarbete samt mellan olika
former av barnomsorg. Genom våra förslag om bl.a. vårdnadsbidrag, avdragsrätt
för styrkta barntillsynskostnader och grundavdrag för barnfamiljer
ges också ensamföräldrar och andra med begränsad ekonomi möjlighet att
ägna barnen tillräcklig tid och omsorg.

5.2 Skolans ansvar

En elev kan bara fungera socialt tillfredsställande om han eller hon får prestera
efter sina egna förutsättningar. Många elever har svårt att hänga med
under känsliga högstadieår, därför att de inte har tillräckliga baskunskaper
eller därför att de finner undervisningen alltför teoretisk. I stället försöker

Mot. 1989/90

So226

9

de hävda sig på annat vis, alltför ofta genom att missbruka alkohol eller narkotika.
Skolan måste garantera alla elever tillräckliga baskunskaper innan
de går vidare och undervisningen måste även i övrigt kunna utformas så att
den kan tillgodose olika elevers skilda förutsättningar, anlag och intressen.

Många av ungdomarnas problem, som de kommer till uttryck i skolan, har
sin rot i hemförhållanden. Detta får inte hindra skolan från att i samarbete
med hem och socialvård försöka kompensera sådana brister. Hem, skola och
socialvård måste också i samverkan bekämpa den normlöshet som tar sig uttryck
i skolk, mobbning, utstötning och bristande hänsyn till andra.

5.3 Information

Saklig information om alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar
är nödvändig bland såväl elever som vuxna.

Information måste i alla sammanhang utgå från konkreta kunskaper och
fakta. Detta innebär att en sammanställning av de kunskaper som finns om
speciellt alkoholens skadeverkningar både medicinskt och socialt måste
åstadkommas.

Den information som sprids till allmänheten får inte ha karaktären av förbudsmentalitet
och regleringsiver. Det har visat sig att sådan information oftast
inte ger den tilltänkta effekten utan i stället får människor att stänga ute
budskapet.

För att förändra attityderna till alkohol måste alkoholkonsumtionen avglorifieras.
De myter som finns kring alkoholen måste slås sönder. Unga
människor har ofta förebilder. Först och främst fungerar föräldrar som sådana.
Men det kan också vara idrottsstjärnor eller rockmusiker. Deras agerande
och uppträdande blir ofta en ledstjärna för unga människors sätt att
uppträda och agera. Därför är det viktigt att denna typ av förebilder används
på ett effektivt sätt i arbetet med att förändra attityderna till alkoholkonsumtion.

5.4 Förändrad LVU-lag

Barn i missbrukarhem kan, som tidigare nämnts, uppleva en alldeles speciell
utsatt situation. Det är därför viktigt att dessa barn redan på ett tidigt stadium
uppmärksammas och hjälps. Hjälpen bör sättas in i samarbete med familjen
för att dels hjälpa föräldrarna att komma ur sitt missbruk utan att familjen
splittras, dels skydda barnet irån den destruktiva miljö som missbruket
innebär och förhindra att de själva hamnar i en motsvarande situation.

I samband med propositionen ang vård i vissa fall av barn och ungdom
(1989/90:28) föreslog vi att den gamla barnavårdslagens 26 § skulle återinföras.
Denna paragraf gav de sociala myndigheterna en reell möjlighet att
reagera och agera om det var klart att ett barn for illa exempelvis i ett missbrukarhem.

De åtgärder som sattes in skedde efter samråd med hela familjen enligt
26 §. Om åtgärderna inte lyckades kunde de trappas upp successivt. Arbetet
från de sociala myndigheternas sida inleddes med att de i samarbete med
familjen lade upp planer för åtgärder i syfte att hjälpa och stötta familjen.
Det andra steget var förmaningar och varningar från nämndens sida. Gav

Mot. 1989/90

So226

10

inte heller detta ett positivt resultat beslutade de sociala myndigheterna om
föreskrifter om barnets levnadsförhållanden. Slutligen kunde nämnden begära
övervakning, för att på så sätt stötta och hjälpa det utsatta barnet. I sista
hand kom ett beslut om tvångsomhändertagande av barnet.

Både föräldrarna och barnet var medvetna om att åtgärderna skulle trappas
upp om ingen förändring till det bättre ägde rum. Dessutom lade de sociala
myndigheterna ett stort ansvar på föräldrarna, samtidigt som man visade
dessa respekt. Föräldrarna visste att någon ställde krav. Önskade de
behålla barnet ankom det på dem att förändra sin situation.

På detta sätt möjliggjordes att många barn klarade sig från att brytas ner
såväl fysiskt som psykiskt och från att kanske själva hamna i en missbrukssituation.

I dag kommer ofta socialnämndernas agerande överraskande. Med åtgärder
motsvarande barnavårdslagens 26 § skulle det vara möjligt att utnyttja
denna möjlighet. Regeringen bör därför snarast förelägga riksdagen förslag
med denna innebörd.

6. Åtgärder på kort sikt

Åtgärder som den stora majoritet som inte har några problem med sin alkoholkonsumtion
endast uppfattar som trakasserier och som endast marginellt
kan påverka den totala alkoholkonsumtionen skall självfallet inte vidtas.
Det gället t.ex. förslag om höjd utskänkningsålder och slopad taxfreeförsäljning.

Den alkoholpolitik som bedrivs måste också accepteras av en bred opinion.

Som ovan beskrivits är det förebyggande arbetet oerhört väsentligt. Det
ger emellertid inte omedelbara resultat. Därför krävs också åtgärder på kort
sikt.

6.1 Prisinstrumentet

Statistik visar en klar minskning av försäljningen efter varje skattehöjning
på vin och sprit och därefter en successiv ökning fram till nästa höjning.
Även om beskattningsåtgärderna alltid måste vägas mot riskerna för t.ex.
ökad hembränning och smuggling bör prissättningen på vin och sprit mer aktivt
användas som ett instrument för att begränsa konsumtionen. Skattejusteringar
på vin och sprit bör ske på ett sådant sätt att alkoholbeskattningen
inte släpar efter prisutvecklingen.

6.2 Övergång till alkoholsvagare drycker

Från nykterhetspolitisk synpunkt är det angeläget att konsumtionen förskjuts
från alkoholstarkare drycker till svagare. Alkoholbeskattningen bör
därför utformas så att den mer konsekvent än som nu sker utgår från alkoholhalt.
Ett lättvin i något högre prisklass, som knappast torde inhandlas i
berusningssyfte, belastas i dag med högre alkoholskatt per cl ren alkohol än
t.o.m. brännvin.

Vad som är oroande är den ökade konsumtionen av starköl. I detta sam

Mot. 1989/90

So226

11

manhang vill vi därför föreslå att det införs en ny skatteklass för svagare
starköl med en alkoholhalt på högst 3,6 procent. En motsvarande lägre alkoholbeskattning
på detta öl kan leda till en betydande minskning av alkoholkonsumtionen.

7. Vård av alkoholmissbrukare

Ju tidigare stöd-, vård- eller behandlingsinsatserna kan ske, desto bättre är
givetvis möjligheten att nå goda resultat. Det är viktigt att tidiga symptom
på alkoholskador upptäcks. Det kan ske vid läkarundersökningar och hälsokontroller.
Självfallet bör resultaten från dessa användas för att stödja patienten,
inte för att omgivningen skall rapportera risker för begynnande alkoholmissbruk.

Behandlingsresurserna är i dag främst koncentrerade till de hårdast drabbade,
trots att möjligheten att rehabilitera ofta är små. För många i denna
grupp krävs framför allt inackordering i skyddad miljö, sysselsättning och
gemenskap.

Bristen på goda vårderbjudanden är särskilt stor för dem som befinner sig
i tidiga skeden av missbrukskarriären, då det sociala raset och uppkomsten
av svåra kroppsskador alltjämt skulle kunna förhindras. Behandlingsinsatserna
måste därför inriktas på dem som fortfarande är rehabiliteringsbara
och kvar i samhällsgemenskapen i den meningen att de har arbete och familj
kvar.

Sammanslagningen av nykterhets-, barnavårds- och socialnämnderna har
lett till att insatser för missbrukarna ofta kommit i kläm i konkurrensen med
andra uppgifter. Socialtjänsten måste få mer tid över för sin hårda kärna,
för dem som inte kan ta för sig av egen kraft, som inte är så röststarka eller
som annars riskerar att bli socialt utslagna. Det är dessa människor som
främst behöver det kunnande och det engagemang som duktiga socialtjänstemän
besitter.

Våra förslag om valfrihet inom barnomsorg, äldrevård m.m. skulle frigöra
resurser för detta viktiga arbete.

Vi förordar också att LVM ersätts med en ny lag.

Vi har tidigare kritiserat det faktum att LVM-lagen inte ger några ordentliga
möjligheter för ett tidigt och effektivt ingripande från myndigheters
sida, varför åtgärder för det mesta inte leder till någon varaktig effekt. Dessutom
sker ingripanden enligt den nuvarande lagen på ett alldeles för sent
stadium.

Det primära i en ny lagstiftning måste vara frivilligheten i kombination
med insatser av upptrappande karaktär. Tvångsingripande bör utgöra undantag.
Familjens, vänners och arbetskamraters stöd är av grundläggande
betydelse för möjligheterna att komma ur missbruket.

Vi föreslår att ingripande och behandling sker på tre nivåer:

1) frivilliga åtgärder inom ramen för socialtjänstlagens bestämmelser, 2)
övervakning och andra föreskrifter som sociala nämnden ålägger missbrukaren,
och som sista alternativ 3) frihetsberövande. Dessutom är det viktigt att
en ny LVM-lag ger möjlighet till s.k. kontraktsvård och till längre sammanhängande
vårdperioder.

Mot. 1989/90

So226

12

Denna lag skall först och främst inrikta sig på de missbrukare som befinner
sig i initialskedet av sitt missbruk och därför är mer benägna att komma ur
det. För att dessa åtgärder skall ge ett gott resultat krävs ett fördjupat samarbete
mellan polisen och de sociala myndigheterna. Det gäller självfallet
också i fråga om återanpassning av före detta missbrukare till ett normalt liv.

Överhuvudtaget måste samarbetet mellan olika myndigheter intensifieras
för att på så sätt uppnå bästa resultat. Det gäller, som redan nämnts, polis
och sociala myndigheter, men också skola, kriminal- och narkotikavården
och domstolarna. Vi vill också understryka vikten av att administrativt och
byråkratiskt krångel i form av t.ex. gränsdragningar mellan myndigheter så
mycket som möjligt undanröjs.

8. Narkotikapolitiken

Nästan varje dag får vi i Sverige läsa eller höra nya alarmerande siffror om
det ökade narkotikamissbruket. Att den svenska narkotikapolitiken inte
hinner med i den explosionsartade utvecklingen är klart för de flesta. Ett
bevis för att narkotikalangare hela tiden är steget före är den nya innedrogen
Ecstasy.

Ecstasy (eller MDMA - 3,4 metylendioximetaamfetamin) är en syntetisk
drog som framställs i laboratorier. Från början användes den som ett aptitnedsättande
medel. Så sent som på 1970-talet var drogen populär i USA hos
psykoterapeuter. Det ansågs allmänt i dessa kretsar att MDMA var bra mot
det mesta. 1985 förbjöds den av amerikanska myndigheter. Problemet är
dock att man genom att modifiera molekylen kan behålla de narkotiska effekterna,
men komma runt förbudet genom att den kemiska sammansättningen
hela tiden kan förändras. Därför benämns denna och liknande droger
ofta "designed drugs ("designade droger). Tillverkarna och konsumenterna
av dessa droger ligger hela tiden många steg för politikerna och lagstiftarna.

Detta är självfallet oerhört allvarligt, speciellt med tanke på Ecstasys fruktansvärda
effekter. Dessa är många gånger värre än de som följer av heroinbruk.
Skadorna till följd av bruk av Ecstasy är illamående, förändringar i
blodtryck och hjärtfrekvens, kramp i ansiktsmusklerna och yrsel. Det allvarligaste
är dock att man har funnit att obotliga hjärnskador uppträder även
efter ett mycket kort missbruk.

Ecstasy sprids främst bland unga människor, ofta i kombination med besök
på Acid-klubbar, dvs. ställen, främst i storstäder, som byter lokal hela
tiden och där den speciella Acid-musiken spelas. Ungdomarna kommer ofta
från ordnade förhållanden och utan kriminell bakgrund. De ser inte sitt bruk
av Ecstasy, amfetamin eller kokain som ett missbruk, utan mer som ett sätt
att umgås och ha roligt. Detta faktum, i kombination med drogens kemiska
förändringsmöjligheter, gör att narkotikabekämpningen fått ytterligare en
dimension, som gör arbetet svårare.

Regeringen bör därför snarast ge socialstyrelsen i uppdrag att prioritera
den förteckning som fortlöpande förs över i Sverige förbjudna narkotiska
preparat. Syftet med detta skall bl.a. vara att snabbare täcka in de s.k. designade
drogerna.

Mot. 1989/90

So226

13

Ett annat stort problem är crack. Denna drog är bland de absolut mest
farliga och effekterna av missbruk är efter mycket kort tid oerhört allvarliga.
Crack ligger bakom en stor del av det omfattande grova våldet i USA:s
större städer. Crack finns redan i Sverige, även om missbruket än så länge är
begränsat. Ansvariga myndigheter måste emellertid stå väl förberedda och
dessutom ta lärdom av amerikanska erfarenheter.

Missbruket av narkotika skiljer sig på väsentliga punkter från alkoholmissbruk.
För det första är narkotikans skadeverkningar betydligt mer allvarliga
och svåra, ofta t.o.m. irreparabla. För det andra är det ofta omöjligt att hålla
missbruk av narkotika på en måttlig nivå. För det tredje följs nästan alltid
ett narkotikamissbruk av kriminalitet för att finansiera missbruket. En
fjärde orsak till narkotikans förödande effekter är den mycket stora och
snabba spridningen av HIV-smitta bland narkomanerna.

Ett problem som ofta kommer i skymundan är missbruket av benzodiazepiner
och andra lugnande preparat. Aven om dessa medel för de allra flesta
är en verkningsfull och viktig medicin finns det ett omfattande dolt missbruk.
Detta problem måste uppmärksammas.

9. Preventiva åtgärder

Åtgärder bör specifikt utformas för att minska rekryteringsunderlaget till
narkotikan. För att snabbt nå utsatta personer, främst ungdomar, krävs ett
omfattande uppsökande fältarbete. Skillnaden mellan missbruk av legala
rusmedel som alkohol och illegala narkotiska preparat måste tydligt anges
och definieras. När det gäller alkohol finns det en skillnad mellan bruk och
missbruk, där skillnaden beror på omfattningen och följderna av konsumtionen.
All icke-medicinsk användning av narkotika måste emellertid ovillkorligen
definieras som missbruk liksom innehav eller olaga befattning med
narkotika.

För att göra en tidig upptäckt möjlig krävs flera åtgärder. En av dessa är
att i varje kommun bilda arbetsgrupper, bestående av representanter för polis,
sociala myndigheter. Hem och Skola, elevföreningar och så många andra
aktiva föreningar som möjligt. Dessa grupper skall kontinuerligt följa narkotikafrågan
och därmed kunna slå tillbaka gemensamt, när det ännu finns tid
att göra något.

På länsnivå bör en motsvarande organisation byggas upp för att samordna
narkotikabekämpningen så att inga ärenden "faller mellan stolarna.

Sådana åtgärder på lokal respektive regional nivå som syftar till samordning
av insatserna är så viktiga att dessa bör prioriteras särskilt.

10. Åtgärder mot narkotikamissbruket

Några grundläggande krav på åtgärder överensstämmer självfallet med kampen
mot alkoholmissbruk. Det är fråga om vikten av information och upplysning,
inte minst bland ungdomar. Det är fråga om skydd för barn och ungdomar
i utsatta miljöer och det är fråga om attitydförändringar.

Ett av skälen till att vi i Sverige har ett omfattande missbruk - och som bl
a CAN:s senaste undersökning ger besked om - är det synsätt som kännetecknade
1960- och 1970-talen. Det var en flumtid, då vissa former av nar

Mot. 1989/90

So226

14

kotikamissbruk ansågs mindre farliga och därför delvis acceptabla. Även om
denna inställning har svängt under 1980-talet får vi under lång tid leva med
sviterna från denna tid.

Vi moderater var redan då kritiska till den förda narkotikapolitiken. Vi
kan konstatera att vi gjorde en korrekt bedömning.

Samhället får inte nu upprepa de misstag som då begicks. Åtgärder mot
narkotikamissbruket och narkotikahandeln måste ses ur två perspektiv. Den
ena är den rent kriminalpolitiska, dvs. lagar och bestämmelser som förhindrar
handel, missbruk o.dyl. Det andra är det rent sociala.

Vad gäller det förstnämnda perspektivet hänvisas till partimotionen En
ny narkotikapolitik.

Vad gäller det senare perspektivet är det främst två frågor som måste uppmärksammas.
Det är dels åtgärder för att hjälpa och behandla narkotikamissbrukare,
dels det preventiva arbetet.

11. Hjälp och stöd åt missbrukare

För de allra flesta tyngre narkotikamissbrukare är vård det enda sättet att
komma ifrån missbruket. I annan motion föreslår vi att även eget bruk och
innehav av narkotika skall kunna straffas med fängelse. Fängelsestraffet
skall kombineras med vård, om detta bedöms vara det mest effektiva sättet
att få den straffade att bryta sitt missbruk. För att denna strategi skall leda
till resultat, och vara möjlig, krävs bl.a. att de sociala lagarna förändras så
att myndigheterna åläggs att vidta nödvändiga åtgärder.

Vi har tidigare i denna motion föreslagit en ny LVM-lag. Denna lag och
dess möjligheter till vård och åtgärder gäller självfallet även narkotikamissbrukare.

12. Stöd åt enskilda initiativ

Ideell verksamhet och enskilda vårdinitiativ utgör ett mycket viktigt och
omistligt inslag i kampen mot alla former av drogmissbruk, alkohol- såväl
som narkotikamissbruk. All erfarenhet visar att alternativa behandlingsformer
och det engagemang som där kommer till uttryck bör stimuleras och
uppvärderas.

Bristen i dagens system med åtgärder från socialtjänstens sida är utan tvekan
de långa väntetiderna mellan beslut om åtgärder och till dess att åtgärderna
kan verkställas. Detta förhållande kan leda till att den som är föremål
för beslutade åtgärder kan mista motiveringen att bryta sitt missbruk.

Naturligtvis kan dessa fördröjningar i vårdkedjan bero på ineffektiv byråkrati,
men också på otillräckliga resurser vad gäller t.ex. vårdplatser.

Även av detta skäl måste stat och kommun använda sig av enskilda ideella
organisationer som med kort varsel kan erbjuda behandling.

Organisationer som LP-stiftelsen, Daytop, Narconon, Hassela, Länkrörelsen,
AA (Anonyma Alkoholister), Frälsningsarmén m.fl. har olika bakgrund
och skilda metoder. Men alla har gemensamt att de kan redovisa ett
gott rehabiliteringsresultat. Så kommer t.ex. hela 60 procent av dem som
behandlas enligt den s.k. Hazeldenmetoden (Minnesotametoden) ur sitt alkoholmissbruk.

Mot. 1989/90

So226

15

13. Internationellt samarbete

Drogmissbruket är i allra högsta grad ett internationellt problem. Moderata
samlingspartiet har därför inom ramen för bl.a. International Democrat
Union, där partier som innehar regeringsmakten i nyckelstater som Storbritannien,
Canada, USA och Västtyskland ingår, initierat ett internationellt
program för bekämpning av narkotikahandeln och -missbruket. Ett av kraven
från moderat sida har varit upprättande av en antinarkotikabas för
Europa, liknande den som redan finns i USA (den s.k EPIC).

Det är också angeläget att Sverige som nation initierar åtgärder i kampen
mot främst det växande narkotikamissbruket. Den situation som uppstått i
USA, där regelrätta gatustrider mellan rivaliserande narkotikalangare förekommer
i de större städerna, visar hur situationen lätt kan spåra ur om inte
kraftfulla åtgärder sätts in i tid. Inget talar för att Europa skulle undgå att
möta denna utveckling om inte åtgärder sätts in i rätt tid.

Ett problem är skillnaderna i lagstiftningshänseende mellan de nordiska
länderna. Inte minst är det bekymmersamt att Danmark intar en alltför positiv
inställning till narkotikamissbruket. Vi vet att många ungdomar i södra
Sverige prövar narkotika för första gången i Köpenhamn. Sverige bör därför
ånyo ta upp detta problem inom ramen för det nordiska samarbetet. Målet
måste vara en harmonisering av den nordiska lagstiftningen.

Inom ramen för Förenta Nationernas arbete bör Sverige arbeta för åtgärder
som prioriterar biståndsinsatser för att underlätta den sociala och ekonomiska
omställningen för personer som är beroende av narkotikahandeln,
t.ex. bönder som sysslar med odling av kokabuskar i Colombia.

14. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en sammanställning och värdering av alkohol-
och drogmissbrukets medicinska, ekonomiska och sociala skadeverkningar
med särskilt beaktande av barns och ungdomars situation
i missbrukarhem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stärka familjen,

3. att riksdagen som sin medning ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans ansvar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information och upplysning om drogmissbrukets
skadeverkningar,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny LVU-lag i
enlighet med vad i motionen anförts,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningen av alkoholhaltiga drycker,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om lägre skattesats för
svagare starköl i enlighet med vad i motionen anförts,1]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vården av alkoholmissbrukare,

Mot. 1989/90

So226

16

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning om
vård av missbrukare i enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtecknandet av förbjudna narkotiska preparat,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kombination av straff och vårdinsatser,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal och regional samordning av resurser för bekämpande
av narkotikamissbruket,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anlitande av ideella organisationer i vårdarbetet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete.

Stockholm den 19 januari 1990

Mot. 1989/90

So226

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m) Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Sonja Rembo (m)

1 1989/90; Sk617

17