Åtgärder mot fängelsestraff för barn och ungdomar

Motion 1989/90:Ju612 av Maja Bäckström och Bengt Silfverstrand

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju612

av Maja Bäckström och Bengt Silfverstrand
(båda s)

Åtgärder mot fängelsestraff för barn och
ungdomar

Man har länge haft klart för sig att fängelsestraffet har övervägande negativa
verkningar för dem som straffas. Man har därför på olika sätt försökt att begränsa
användningen av fängelsestraff. Att skapa andra och bättre alternativ
än fängelsestraff har framstått och framstår alltjämt som särskilt angeläget
när det gäller unga lagöverträdare.

Den nuvarande regleringen bygger på principen att åtgärder mot ungdomskriminaliteten
skall ske inom socialtjänsten (tidigare barnavården) och
inte inom kriminalvården. De restriktioner som brottsbalken uppställer för
straffrättsliga ingripanden och som är aktuella i detta sammanhang är - förutom
att straffmyndighetsåldern inträder vid 15 år - bestämmelsen att den
som är under 18 år inte får dömas till fängelse med mindre synnerliga skäl
föreligger. Och ungdomar mellan 18 och 21 år får dömas till fängelse bara
när det av hänsyn till allmän laglydnad föreligger särskilda skäl för frihetsberövande
(26 kap. 4 § BrB). Vidare föreskrivs i BrB att vård inom socialtjänsten
kan komma i fråga för den som inte fyllt 21 år (31 kap. 1 § BrB). En
förutsättning för detta är att han får vård enligt lagen om vård av unga eller
socialtjänstlagen.

Den avsedda restriktiviteten med fängelse för ungdomar iakttas av domstolarna.
Av statistiken kan utläsas att det genom åren är ett förhållandevis
konstant och begränsat antal unga som har tagits in i kriminalvårdsanstalt
för att avtjäna fängelse. Det rör sig årligen om cirka ett 20-tal barn och ungdomar
i 15-17-årsåldern och kring ett 1000-tal ungdomar i åldern 18-21 år.
Hur långa tider som dessa unga har dömts till att hållas i fängelse kan inte
utläsas av statistiken.

Det är visserligen en relativt begränsad grupp barn och unga människor
som det är fråga om, men det gör inte att den nuvarande ordningen bör accepteras.
I de allra flesta fall handlar det här om svåra sociala problem och
om ungdomar som genom lämpliga och i tid insatta behandlingsåtgärder
inom socialtjänsten borde ha kunnat besparas fängelsestraff. Barn i åldrarna
15-17 år hör överhuvudtaget inte hemma i kriminalvårdsanstalterna, och
även för de något äldre ungdomarna saknar kriminalvården de särskilda resurser
som fordras för att komma till rätta med problemen.

När det gäller barn i åldrarna 15-17 år är det skäl att erinra om att det
redan under förarbetena till brottsbalken - för gott och väl 30 år sedan lades
fram förslag om att utmönstra fängelse ur påföljdssystemet för deras

del. Sedan de nuvarande restriktionerna infördes har man vid olika tillfällen
fått anledning att återvända till frågan. Socialberedningen föreslog (DsS
1984:15) ytterligare begränsningar i möjligheterna att döma till fängelse.
Förslaget genomfördes inte av olika skäl, men i proposition om särskilda insatser
inom socialtjänsten för ungdomar i samband med missbruk och kriminalitet
m.m. (prop. 1984/85:17) sade föredragande statsrådet att man borde
allvarligt överväga att helst utmönstra fängelse för ungdomar under 18 år.
Fängelsestraffkommittén (SOU 1986:14) har återigen aktualiserat frågan.
Kommittén har inte lagt något förslag, eftersom det skulle ha gått ut över
direktiven, men har sagt att det är mycket angeläget att frågan om och i vilken
utsträckning fängelse bör kunna ådömas dessa ungdomar övervägs ytterligare.
Den ändring som främst bör övervägas är enligt kommittén att helt
förbjuda fängelse som påföljd för denna åldersgrupp. För förslag om en sådan
ändring krävs dock närmare överväganden i olika avsenden.

Tiden får nu anses vara mogen för en översyn av det slag som fängelsestraffkommittén
har efterlyst. Översynen bör syfta inte bara till att fängelse
avskaffas för de yngsta lagöverträdarna utan också till att det inom ramen
för socialtjänsten skapas sådana särskilda resurser att även de något äldre
ungdomarna besparas fängelsestraff i väsentligt större utsträckning än för
närvarande. Enligt vår mening bör en utredning om detta tillsättas omedelbart.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn angående möjligheterna att undvika fängelsestraff
för barn och ungdomar.

Stockholm den 18 januari 1990

Maja Bäckström (s) Bengt Silfverstrand (s)

Mot. 1989/90
Ju612

4