Åtgärder mot försurning i Östergötlands sjöar

Motion 1990/91:Jo771 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (s)

Försurningen av mark och vatten är ett av de största
miljöproblemen. Dessbättre vet vi en hel del om såväl
källorna till försurningen som hur vi skall åtgärda den.

För att få försurningsläget under kontroll har viktiga
beslut fattats om minskningar i trafikens, jordbrukets och
industrins försurande utsläpp och internationella avtal om
gränsöverskridande försurande utsläpp har träffats.
Effekten av dessa kommer emellertid inte att visa sig på
ganska lång tid så tills vidare måste mark och sjöar kalkas
för att stå emot försurningen.

I Östergötlands norra länsdelar finns det mycket
försurningskänsliga områden med svårvittrade, kalkfattiga
jordar och berg. Länsstyrelsen bedömer att mellan 30 och
50 %
av länets sjöar är försurade eller försurningshotade
och kräver omedelbara åtgärder.

För att komma till rätta med situationen har berörda
kommuner och länsförvaltning tillsammans igångsatt ett
omfattande räddningsarbete. Samtliga kalkade sjöar
kontrolleras två gånger per år. Dessutom finns sex
referenssjöar som kontrolleras tre gånger per år.
Provtagningarna visar att många tidigare kalkade sjöar på
nytt börjar nå kritiska pH-alkalinitetsvärden och nu måste
omkalkas. Samtidigt har många nya kalkningsobjekt
tillkommit. Situationen är akut och utvecklingen måste
brytas. Behovet av statliga medel för att fullfölja
kalkningsprogrammet beräknas för innevarande budgetår
till 2,4 milj.kr. Tyvärr beviljades bara 0,5 milj.kr.
Framför allt för att inte redan gjorda
kalkningsinsatser i Östergötland skall gå om intet, men
också för att bryta försurningstakten, bör Östergötland
tilldelas större andel av kalkningsanslaget.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kalkning av försurade sjöar i
Östergötland.

Stockholm den 24 januari 1991

Viola Furubjelke (s)

Maj-Inger Klingvall (s)