Åtgärder mot kvinnlig omskärelse

Motion 1992/93:So217 av Barbro Westerholm (fp)

Kvinnlig omskärelse är en tradition som man uppskattar
berör 80 miljoner kvinnor runt om i världen. Seden är
utbredd i Afria där den förekommer i 28 länder.
Omskärelse praktiseras också bland grupper i
Mellanöstern, Fjärran Östern och bland ättlingar bland
västafrikaner i Brasilien. Det finns olika typer av
omskärelse, alltifrån den mest omfattande, där stora delar
av könsorganen skärs bort och slidöppningen sys ihop till
prickning av klitoris med ett vasst eller spetsigt föremål.

De omedelbara komplikationerna efter omskärelse är
bl.a. chock, blodförlust, stelkramp, svårigheter att urinera,
infektioner i urinvägarna. Nerver och stora blodkärl, de
angränsande vävnaderna och ändtarmen samt urinröret kan
skadas. Många dör i samband med stympningen.

På sikt uppstår andra komplikationer som cystor, fistlar
och ständiga infektioner i omgivande vävnad, svårigheter
att hålla urin och avföring, smärtsamma menstruationer,
smärtsamma samlag och motstånd mot sex samt
komplikationer under graviditet och förlossning. Både mor
och barn kan avlida i samband med förlossningen på grund
av de skador omskärelsen förorsakat.

Åtskilliga invandrargrupper i Sverige kommer från
länder där kvinnlig omskärelse genomförs (Eritrea,
Somalia, Gambia, Etiopien m.fl.). För många
invandrargrupper är det viktigt att bevara sina kulturella
traditioner och det finns risk för att seden med omskärelse
också slår rot i Sverige trots att kvinnlig omskärelse är
förbjuden enligt lag sedan 1982 (1982:316).

Socialstyrelsen har tagit fram utbildnings- och
informationsmaterial om omskärelse och i samband med
Invandrarverket genomfört utbildningsdagar i olika delar
av landet. Det är bra men det får inte stanna vid detta.
Informationen måste fortsätta att spridas och opinion
väckas mot omskärelse.

Personal vid flyktingmottagningarna och inom hälso-
och sjukvård samt socialtjänst måste fortlöpande
informeras och stödjas i sin opinions- och
attitydpåverkande verksamhet för att förhindra att
omskärelse utförs i vårt land.

Sverige bör också verka internationellt för att bryta
denna sedvänja som skördat och skördar många kvinnors liv
och förstör deras hälsa under resten av livet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information till berörda om
kvinnlig omskärelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska insatser mot kvinnlig
omskärelse internationellt.1

Stockholm den 18 januari 1993

Barbro Westerholm (fp)

1 Yrkande 2 hänvisat till UU