Åtgärder mot läkemedelsberoende

Motion 1988/89:So503 av Rolf L Nilson m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So503

av Rolf L Nilson m. fl. (vpk)
Åtgärder mot läkemedelsberoende

Det är ganska vanligt att man träffar på människor, som för att klara sina
vardagliga sysslor är beroende av psykofarmaka. Det rör sig ofta om i
övrigt välanpassade personer. De sköter sitt arbete och forsöker i övrigt att
inte vara till besvär. De kan i vissa fall äta dygnsdoser som är extremt höga
men inte för att uppnå berusningseffekter utan för att överhuvudtaget
klara vardagssysslorna.

Enligt offentlig statistik är det ca 1,2 miljoner människor i Sverige, som
bedöms vara i behov av lugnande eller sömngivande medel. Mer än
hälften av dessa är över 65 år och det rör sig om dubbelt så många kvinnor
som män.

Kontakten med beroendeframkallande psykofarmaka har ofta skett i
samband med någon livskris, som gett upphov till oro, ångest och sömnsvårigheter.
Det rör sig om reaktioner på skilsmässa, dödsfall, graviditet,
missfall, flyttning, ensamhet, kvinnomisshandel, pubertetsproblem, pressande
arbetsförhållanden m. m. Man har vänt sig till vården med sina
problem och symptom och som svar på dem i huvudsak fått mediciner.
Tabletter har fått ersätta det mänskliga stöd och intresse som man egentligen
varit i behov av. Detta skapar i många fall ett mycket komplicerat
psykologiskt beroende. Svårigheten att leva och ångesten inför tabletterna
tycks inte i första hand vara kopplad till konsumtionens storlek eller till
hur länge man tagit tabletter utan snarast till upplevelsen av att inte ha
kontroll över sina läkemedel utan att själv vara kontrollerad av dem. Det
är ett beroende som innehåller starka skuld- och skamkänslor.

Det är svårt att med säkerhet fastställa hur många, som är läkemedelsberoende.
Etablerade experter uppger mycket låga siffror och drar slutsatsen
att problemet är av så liten omfattning att det inte finns behov av särskilda
åtgärder. Mot detta står uppgifter från klientorganisationer, t. ex. RFHL,
om att beroendet av läkemedel (bensodiazepiner) är av samma storleksordning
som alkoholmissbruket. De räknar med 200000 300000 personer.

Beroende och missbruk av legal narkotika, Valium, Stesolid, Sobril,
Rohypnol m.fl. är problem som skapas av och vidmakthålls av hälso- och
sjukvården. Det är läkare som skriver ut recepten och det är i de flesta fall
genom att följa läkares ordinationer som man blir läkemedelsberoende.
Det är också inom hälso- och sjukvården som förändringar måste ske om
antalet människor, som far illa av läkemedelsberoende drastiskt skall
kunna minska.

Samhället måste ta sitt ansvar för att hjälpa de beroende genom förebyggande
och behandlande åtgärder.

Socialstyrelsen måste utarbeta ett underlag för vårdprogram och rekommendationer
till kommuner och landsting om arbete med psykofarmakaberoende.

Det måste införas undervisning om psykofarmaka, bruk, missbruk, beroende
och abstinens inom sjukvårdens grund- och vidareutbildningar.

Läkemedelsberoende och abstinens måste bli godkänt som grund för
sjukskrivning.

Det måste komma till stånd forskning som är oberoende av läkemedelsindustrin
och som bl. a. belyser hjälpbehovets storlek, beroendets medicinska
och pykologiska särdrag, behovet av och effekter av olika behandlingsmetoder
och som utvecklar säkrare och mera nyanserade kriterier för
dosering.

Det behövs också insatser riktade till de behandlande läkarna.

Åtgärder mot läkemedelsindustrin krävs också.

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning måste få förstärkta resurser och
utökade befogenheter för tillsyn inom området.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av åtgärder mot läkemedelsberoende.

Stockholm i januari 1989

RolfL Nilson (vpk)

Gudrun Schyman (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Karl-Erik Persson (vpk)

Mot. 1988/89
So503

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

16