Åtgärder mot läkemedelsberoende

Motion 1989/90:So517 av Barbro Westerholm m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So517

av Barbro Westerholm m.fl. (fp)
Åtgärder mot läkemedelsberoende

Inledning

Det har angivits att en procent av Sveriges befolkning skulle vara beroende
av lugnande medel eller sömnmedel, vilket skulle motsvara 80 000 personer.
Uppgifter från Stockholmsområdet talar för att siffran skulle ligga lägre, någonstans
kring 0,15 procent, vilket motsvarar 12 000 individer om Stockholm
är representativt för hela Sverige. Också högre siffror som 200 000 har publicerats
men något underlag som stöder dessa siffror har inte gått att finna.
Som exempel på problemets omfattning kan också nämnas att ungefär 800
människor per år försökt få hjälp från det s.k. TUB-projektet i Stockholm
(TUB = Terapi och Utvärdering av Bensodiazepinberoende).

Läkemedelsberoende är ett vanligt och allvarligt hälsoproblem som det är
viktigt att förebygga. Av största vikt är också att ta hand om, behandla och
rehabilitera de människor som drabbas.

Vad är läkemedelsberoende

Läkemedelsberoende kan vara psykiskt och karakteristiskt är att patienten
känner en intensiv önskan och lust att få tillgång till det preparat det gäller
för att känna välbehag och undvika olust. Beroendet kan också vara fysiskt
och yttra sig i olika kroppsliga obehag som ångest, förvirring, sömnlöshet,
depression, illamående och svettningar när medlet inte längre tillförs. Varje
grupp av beroendeframkallande ämnen ger sina karakteristiska abstinenssymtom.

Läkemedelsberoende är ofta iatrogent, dvs beror på att en läkare skrivit
ut lugnande medel och sömnmedel i ett gott syfte men medlet har sedan
kommit att användas på fel sätt t.ex. för länge, i för hög dos eller tillsammans
med andra droger som alkohol.

Vilka läkemedel gäller det

Den största gruppen beroendeframkallande medel på marknaden är bensodiazepinerna.
Hit hör preparat som Valium, Sobril, Rohypnol och Haldon.
De olika bensodiazepinerna är variationer på samma tema. De skiljer sig åt
genom att de har olika snabb effekt och nedbrytning. Vissa av dem används
som sömnmedel medan andra huvudsakligen används för att dämpa oro och

ångest. Gemensamt för dem alla är att de är beroendeskapande hos vissa
människor.

Det finns också andra typer av beroendeskapande lugnande medel med
annan kemisk struktur (Ansopal, Heminevrin, Modirax, Noludar, Persedon,
Restenil). De används dock inte alls i samma utsträckning som bensodiazepinerna.

Användning av beroendeframkallande läkemedel

Av Apoteksbolagets statistik framgår att försäljningen av lugnande medel
1988 låg på 22 DDD/1000 invånare och dag (DDD = den förmodade genomsnittliga
dygnsdosen, då läkemedlet används av vuxen vid medlets huvudindikation).
Nittio procent av försäljningen utgjordes av bensodiazepiner. Försäljningen
av lugnande medel låg på 43 DDD/1000 invånare och dag. Bensodiazepinerna
dominerade också här. Variationerna är betydande mellan landets
olika delar. I Göteborg köpte man 1988 ut mer än dubbelt så mycket av
preparaten som i Norrbotten (67.3 resp 32.8 DDD/1 000 inv/dag).

Användningen är starkt relaterad till patientens kön och ålder. Till kvinnor
förskrivs ungefär en halv gång så många recept som till män enligt Apoteksbolagets
receptstatistik. I de yngsta åldersgrupperna är användningen liten.
Ökningen är till att börja med snabbast för lugnande medel som upp
till 70-årsåldern svarar för den största andelen av recepten. Bland de äldsta
patienterna är det sömnmedel som dominerar. Oro, ångest, psykoneuros
och sömnstörningar är de diagnoser som ligger bakom merparten av förskrivningarna.
Allmänläkare är ansvariga för omkring 40 procent av recepten
och psykiatriker för omkring 20 procent.

Åtgärder mot läkemedelsberoende

Trots avsaknaden av hårda data om omfattningen av läkemedelsberoende
kan man på basen av befintliga rapporter dra slutsatsen att det rör sig om ett
allvarligt problem som måste åtgärdas.

För att kunna sätta in rätt åtgärder för förebyggande och behandling av
läkemedelsberoende fordras dock en noggrannare kartläggning av omfattningen
av problemet: vilka läkemedel är aktuella, vilka grupper i samhället
är särskilt utsatta och varför skrevs läkemedlen från början ut.

Socialstyrelsen bör därför i sin egenskap av tillsynsmyndighet få i uppdrag
att initiera en rikstäckande undersökning av förekomsten av läkemedelsberoende
och vilka läkemedel som är aktuella. En sådan undersökning kan göras
anonymt.

Ett annat sätt att få information om förekomsten av läkemedelsberoende
är genom socialstyrelsens system för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Redan idag skall läkarkåren anmäla säkra eller misstänkta fall av läkemedelsberoende
till socialstyrelsens läkemedelsbiverkningsregister. Rapporteringen
fungerar dåligt och man kan idag inte få någon bild av vilka läkemedel
som förorsakar de största problemen.

Socialstyrelsen bör därför vidta åtgärder för att effektivisera rapporteringen
av läkemedelsberoende till styrelsens läkemedelsbiverkningsregister.

Nya läkemedel innehållande nya kemiska substanser mot oro, ångest och

Mot. 1989/90

So517

6

sömnrubbningar, där man kan misstänka beroendeframkallande egenskaper,
bör bli föremål för intensivregistrering av effekter och biverkningar i
enlighet med vad som föreslagits i motionen om rationell läkemedelsanvändning
m.m.

Information och utbildning

Läkarna har ett stort ansvar när det gäller att förebygga läkemedelsberoende
eftersom det i praktiskt taget alla fall är via läkarordination som människor
får tillgång till sömnmedel och lugnande medel. Därför är det viktigt att den
information till och fortbildning av läkarkåren som förekommer redan idag
om användningen av lugnande medel och sömnmedel fortsätter och intensifieras.
Särskilt viktigt är insatserna på det lokala planet där läkemedelskommittéerna
spelar en betydelsefull roll.

Det är viktigt att fortbildningen av läkarkåren vidgas till att omfatta inte
bara de offentligt anställda läkarna utan också privatpraktikerna. Dessa har
av ekonomiska skäl ofta svårt att delta i fortbildningsaktiviteter. Det bör utredas
om riksförsäkringsverket har möjlighet att ekonomiskt bidra till en sådan
utbildning eftersom läkemedelsförmånen ligger inom riksförsäkringsverkets
ansvarsområde.

Återföring av förskrivningsdata

Såväl svenska som utländska studier har visat att många läkare är ovetande
om i vilken omfattning de skriver ut lugnande medel och sömnmedel. En
åtgärd som visat sig påverka de egna förskrivningsvanorna är att förse läkarna
med statistik över den egna läkemedelsförskrivningen (se motion om
rationell läkemedelsanvändning). Genom Apoteksbolagets datoriserade
system över läkemedelsleveranser och icke individbaserade receptdata är
det möjligt att regelmässigt förse läkarna med dessa uppgifter. En återföring
och analys av sådant material borde i framtiden bli en obligatorisk uppgift
för vården.

Husläkare

Mångå läkare är helt ovetande om att de har patienter som går runt till olika
läkare och får recept på sömnmedel och lugnande medel. Ett sätt att motverka
detta är genomförandet av folkpartiets husläkarsystem som innebär
att varje medborgare inom försäkringssystemets ram knyts till en läkare som
han eller hon själv valt. Detta finns utvecklat närmare i folkpartiets sjukvårdsmotion.

Det är särskilt viktigt för patienter med läkemedelsberoende att ha en
egen läkare som kan lägga upp en behandlingsplan för avtrappningen av
medicineringen och som finns tillgänglig om abstinenssymtom uppträder.

Tillsyn

En annan väg att gå när det gäller att begränsa förekomsten av läkemedelsberoende
är tillskapandet av en effektiv tillsynsorganisation. Tillsyn av läke

Mot. 1989/90

So517

7

medelsförskrivningen blir en viktig uppgift för socialstyrelsens regionala tillsynsenheter
som riksdagen våren 1989 tog beslut om.

Ett problem är att nuvarande sekretesslag lägger hinder i vägen för upptäckt
av patienter med läkemedelsberoende som går runt till olika läkare för
att få sömnmedel och lugnande medel. Frågan är föremål för utredning i regeringskansliet
efter riksdagens beslut om översyn av sekretesslagen hösten
1988. Det är viktigt att förslag till ändring snarast kommer på riksdagens
bord.

Ett sådant förslag skulle kunna innehålla möjlighet men ej skyldighet för
apoteken att kontakta receptutfärdare för att uppmärksamma denne på t.ex.
att patienten anlitar flera läkare i samma ärende. Däremot bör apoteken inte
åläggas att föra patientregister vare sig dataförda eller manuella då apoteken
inte bör åläggas en polisiär roll. Det skulle allvarligt kunna skada förtroendet
mellan patient och apotek.

Information till allmänheten

För att förebygga läkemedelsberoende bör allmänheten fortlöpande informeras
om hur man behandlar ångest, oro och sömnsvårigheter med andra
medel än läkemedel. Ändrad livsstil, svalt sovrum m.m. kan vara effektivare
åtgärder än läkemedelsterapi. Apoteken har skriftlig information riktad till
allmänheten om detta men det gäller att se till att denna information också
får genomslag.

Apoteken bör därför tillsammans med primärvård och företagshälsovård
i större omfattning än hittills gå ut med detta informationsunderlag till olika
målgrupper t.ex. kvinnor i medelåldern och pensionärer och diskutera alternativ
till läkemedelsbehandling. Därmed skulle också patienternas förväntningar
på läkaren, att alltid skriva ut läkemedel, kunna ändras. En bidragande
orsak till förskrivning av sömnmedel och lugnande medel har visat sig
vara att läkaren vill motsvara patienternas förväntningar och för att inte
störa patientläkar-relationen skriver ut läkemedel mot bättre vetande.

Vård och behandling

De patienter som blivt beroende av läkemedel hamnar ofta mitt emellan narkomanvård,
psykiatrisk vård och alkoholistvård. Idag finna bara ett fåtal
platser inom vården avsedda för patienter med tablettberoende.

På varje sjukhus bör det därför finnas någon med speciell kompetens inom
området läkemedelsberoende. Antalet platser för sådana patienter måste
ökas. Det arbetssätt man infört på S:t Görans sjukhus, det ovan nämnda
TUB-projektet, vilket innebär att man skräddarsyr behandlingen för patienter
med tablettberoende och behandlar och följer dem under mycket lång tid
har givit lovande resultat och bör prövas på fler ställen.

Forskning

Endast en liten del av medlen för missbruksforskning avsätts för forskning
rörande läkemedelsberoende. Det är t.ex. viktigt att studera varför en del
människor blir läkemedelsberoende och andra inte för att i framtiden kunna

Mot. 1989/90

So517

8

identifiera riskpatienter och redan från början ge dem annan behandling.
Behandlingsforskning är ett annat viktigt område att satsa på. Sådan forskning
bör därför stimuleras och stödjas av de olika forskningsråden.

Läkemedelsindustrin

Läkemedelsindustrin har ett stort ansvar för att inte marknadsföra beroendeframkallande
läkemedel på ett otillbörligt sätt. Det är viktigt att industrin
här följer de etiska regler för marknadsföring som utarbetats och godtagits
både nationellt och internationellt. Socialstyrelsen har idag begränsade resurser
för en sådan forskning. Det är därför viktigt att det läkemedelsverk
som från 90 07 01 avses ta över socialstyrelsens läkemedelskontrollerande
uppgifter får tillräckliga resurser för reklamgranskning och granskning av industrins
övriga metoder för marknadsföring. Detta kan finansieras genom
påslag på den registreringsavgift industrin redan idag betalar.

Beroendeframkallande medel bör vidare säljas i mindre förpackningar.
Socialstyrelsen och industrin bör här arbeta mer aktivt för att dessa medel
skall tillhandahållas i småförpackningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kartläggning av förekomsten av läkemedelsberoende,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rapportering av läkemedelsberoende som läkemedelsbiverkan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning och information om läkemedelsberoende
till olika grupper i samhället,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återföring av förskrivningsdata till läkarkåren,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av husläkare,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sekretesslagen,1]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård och behandling av läkemedelsberoende,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkemedelsindustrin.

Mot. 1989/90

So517

9

Stockholm den 25 januari 1990
Barbro Westerholm (fp)
Charlotte Branting (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Margitta Edgren (fp)

Mot. 1989/90

So517

11989/90: K427