Åtgärder mot läkemedelsmissbruk

Motion 1989/90:So433 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So433

av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt
(båda s)

Åtgärder mot läkemedelsmissbruk

Mer än 200 000 svenskar är beroende av lugnande och sömngivande medel.
År 1987 skrevs det ut ca. 3,5 miljoner recept på beroendeframkallande psykofarmaka
på de svenska apoteken. Mest utbrett är detta läkemedelsberoende
bland kvinnor och människor över 60 år. Den vanligast föreskrivna psykofarmakan
är s k bensodiazepiner, som ordineras vid t ex oro, ångest, neuroser
och sömnsvårigheter.

Av tillgänglig statistik framgår att förbrukningen av lugnande medel ligger
över riksgenomsnittet i Göteborg och Malmö, något under i Stockholm och
betydligt under i Norrbotten. Undersökningar visar också att beträffande
just förskrivningen av bensodiazepiner ligger främst Helsingborg, men även
andra orter i Skåne över riksgenomsnittet.

Hittills har den förhärskande uppfattningen varit att missbruket av läkemedel
såsom Valium, Stesolid, Rohypnol, Sobril m fl bensodiazepiner, varit
av ringa omfattning och framförallt varit så kallat biandmissbruk, d.v.s.
kombinerat missbruk av alkohol och läkemedel.

Erfarenheterna visar att ett starkt ökande antal människor inte i första
hand intar sömnmedel och lugnande mediciner av terapeutiska/medicinska
skäl, utan därför att de har blivit beroende och inte kan sluta med sina mediciner
utan hjälp med nedtrappning och avgiftning. Dessa människor är inte
missbrukare i vanlig bemärkelse. De har blivit beroende trots att de bara har
följt läkares ordinationer. Än mer uppseendeväckande är denna uppgift med
tanke på att den medicinska expertisen inte kan visa att bensodiazepinerna
har någon terapeutisk/medicinsk verkan längre än 1-2 månader vid regelbundet
intag.

Till de kända sociala skadeverkningarna av en för hög förskrivning av bensodiazepiner,
kan nu även läggas de nya medicinska rönen om fosterskador
hos nyfödda barn. Som första läkarlag i världen har ett Göteborgsteam kunnat
påvisa allvarliga missbildningar hos barn till mödrar som är storkonsumenter
av bensodiazepiner. Fosterskadorna påminner om de som hög alkoholkonsumtion
under graviditet kan ge upphov till.

På samma sätt som den totala konsumtionen av alkohol har betydelse för
alkoholskadornas omfattning, finns det grund för misstanken om att missbruk
av sömnmedel och lugnande mediciner är relaterat till totalkonsumtionen
av bensodiazepiner. Genom att få ner förskrivningen av dessa preparat,
skulle mycket lidande kunna elimineras.

Undersökningar pekar också på att förskrivningen av bensodiazepiner i
viss grad hänger samman med det synsätt, som den enskilde läkaren har på
människors problem och krisreaktioner. I detta sammanhang kan man även
hitta kopplingar till den lokala terapitraditionen bland läkarna.

För att minska förskrivningen av bensodiazepiner är det nödvändigt med
en rad åtgärder. Förskrivning efter enbart telefonkontakt ska inte få ske. Enbart
minsta förpackning bör skrivas ut vid varje tillfälle. Socialstyrelsen och
industrin måste arbeta mera aktivt för att beroendeframkallande läkemedel
tillhandahålles i mindre förpackningar.

Läkemedelsbranschens marknadsföring måste granskas betydligt hårdare
än hittills. Detta gäller inte minst granskningen av den marknadsföring av
produkterna som äger rum på symposier och konferenser där medlen säljs
muntligt och direkt.

Patienten har rätt till en ordentlig information om preparatets verkningar
och biverkningar. Fantasinamnen på läkemedel måste elimineras och ersättas
med beteckningar som ger information om innehållet, s.k. generisk förskrivning.

Förebyggande insatser mot läkemedelsberoende saknas. De avgiftningsavdelningar
som finns för alkoholmissbrukare och narkomaner, motverkar
ofta sitt eget syfte när det gäller avgiftning av läkemedelsberoende. Detta
beror främst på de korta vårdtiderna. Karakteristiskt för abstinensen vid läkemedelsberoende
är att symptomen ofta kulminerar först efter flera
veckor. Svåra symptom kan till och med fortsätta under månader innan de
börjar klinga av. Dessutom kan abstinenssymptomen återkomma i nya toppar
under en längre tidsrymd. Abstinensen är överlag mycket långvarigare
än vid annat beroende.

Såväl internationella som nationella iakttagelser visar att läkarna ofta har
mycket dålig kunskap om i vilken omfattning de skriver ut lugnande medel
och sömnmedel. Ett sätt att lösa detta problem är att låta apoteken registrera
vilka mediciner som varje läkare eller vårdcentral skriver ut. Metoden har
prövats i sydvästra sjukvårdsområdet i Stockholm och den borde kunna bli
en rutinuppgift genom Apoteksbolagets datoriserade system över läkemedelsleveranser
och icke individbaserade receptdata.

Socialstyrelsen måste snarast utarbete dels ett vårdprogram, dels rekommendationer
till landsting och kommuner för deras arbete med psykofarmakaberoende
personer. Inom sjukvårdens grundutbildning och vårdpersonalens
vidareutbildning bör undervisning om psykofarmaka, bruk, beroende
och missbruk införas.

Forskning om hjälpmedelsbehovets omfattning och metoder för vård av
missbrukare måste intensifieras. Det är viktigt att denna forskning står fri
och obunden i sitt förhållande till läkemedelsindustrin.

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning måste ta ett ökat ansvar för att klara
sina uppgifter att k foliera läkemedelshanteringen, bolagens marknadsföring
samt att sköta informationen till allmänhet, vårdpersonal och massmedia.

Redan 1983 tillsattes en läkemedelsutredning som bl a skulle behandla åtgärder
mot läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk. Utredningen
skulle arbeta snabbt men redovisade först 1987 sina förslag. Dessa förslag

Mot. 1989/90

So433

16

har remissbehandlats men någon proposition har ännu inte lagts fram. Det
är under alla förhållanden angeläget att riksdagen skyndsamt gör ett klart
uttalande beträffande behovet av insatser för att förebygga missbruk av
sömnmedel och lugnande mediciner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för att förebygga missbruk av
sömnmedel och lugnande mediciner.

Stockholm den 22 januari 1990

Bengt Silfverstrand (s) Birthe Sörestedt (s)

Mot. 1989/90

So433

17