Åtgärder mot markförsurningen i Västsverige

Motion 1988/89:Jo792 av Lars Svensson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Jo792

av Lars Svensson m.fl. (s)

Åtgärder mot markförsurningen i Västsverige

Miljösituationen i Västsverige är mycket allvarlig. Denna del av landet tillhör
de värst drabbade.

Tillsammans med föroreningarna i havet är luftföroreningarna det dominerande
problemet. En allvarlig följd av luftburna föroreningar i form av surt
nedfall är den fortgående markförsurningen.

I en annan motion har vi pekat på vikten av konkreta åtgärder när det
gäller trafikens miljöpåverkan.

I denna motion tar vi upp markförsurningens effekter på skogen och
enskilda vattentäkter. Undersökningar visar att halterna av vissa tungmetaller
och aluminium har ökat kraftigt i markvätskan. På sikt leder det till att
såväl trädens rötter som grundvattnet skadas.

Skogsmarken

I södra och sydvästra Sverige har en allvarlig försurning av skogsmarken
kunnat konstateras ända ner till ca 1 m djup. Det finns mätningar som visar
att pH-värdet sjunkit med 0,5-2 enheter, dvs. marken har blivit upp till 100
gånger surare, under de senaste 30-50 åren.

Forskarna har också kunnat konstatera att skogsmarkens lättillgängliga
förråd av för träden livsviktiga mineralnäringsämnen som kalium, kalcium
och magnesium har minskat med ca 50 % i södra Sverige under de senaste
30-50 åren. Detta medför även att markens förmåga att genom naturlig
vittring motstå ytterligare surt nedfall har minskat drastiskt.

Via skogsstyrelsens övervakningsprogram för skogsskador har den s.k.
ståndortskarteringen redovisat data om bl.a. skogsmarkens pH-värde i olika
delar av landet. Nya data visar exempelvis att den procentuella andelen av
skogsmarken med ett alarmerande lågt pH-värde i mineraljorden är väsentligt
högre i södra Sverige än i norra. 1 inre delarna av västra Götaland har inte
mindre än ca 38 % av den medelålders och äldre barrskogen pH-värden i
rostjorden som är lägre än 4,4. Detta värde anses av markforskarna vara en
kritisk nedre gräns när negativa effekter på såväl skogsproduktionen som
miljön i övrigt inträffar.

Området där markförsurningen gått längst sammanfaller väl med det
område i landet där det atmosfäriska nedfallet av svavel och kväve är som
störst.

Det är således numera helt klarlagt att, förutom allvarliga skador på våra
sjöar och vattendrag, har luftföroreningarna medfört en försurning av

skogsmarken. I södra och sydvästra Sverige har försurningen nått långt ner i
mineraljorden. Detta är en oroande utveckling, som leder till näringsobalans
i marken, skogsskador och tillväxtförluster, främst i samband med torrperioder.
På sikt utgör detta ett allvarligt hot mot det skogspolitiska målet - en hög
och uthållig skogsproduktion. Det ligger således såväl i den enskildes som i
samhällets intresse att förhindra att denna hotbild blir verklighet.

På sikt kan denna utveckling endast förhindras genom att minska
utsläppen av försurande ämnen till en nivå som naturen tål. Alla övriga
åtgärder är av typen uppehållande försvar. Dessa måste dock användas nu,
eftersom läget redan är allvarligt och det sannolikt kommer att ta lång tid
innan utsläppen kommer ner till en acceptabel nivå.

Den enda möjligheten att på ett effektivt sätt åtgärda de mycket allvarliga
störningarna i skogsmarken, som vi nu börjar få en bild av, är enligt vår
mening att kalka (eventuellt i kombination med s.k. vitaliseringsgödsling).

Skogsmarkskalkning är en effektiv åtgärd för att motverka försurningen av
mark och vatten. Markens struktur förbättras, pH-värde och basmättnadsgrad
höjs. Med ökat pH följer en minskning av mängden utbytbart
aluminium i marken, och därigenom minskar transporten till vattnen.
Kalkens nedträngning i marken är långsam, ca 1 cm per år. Å andra sidan är
den positiva effekten på markkemin långvarig (upp till 60 år).

Mot bakgrund av de oroande tecken på en tilltagande försurning i västra
Sverige, som vi här beskrivit, pekar tyvärr mycket på att en skogsmarkskalkning
i stor skala måste ske. I det läget måste vi bl.a. veta hur denna praktiskt
kan genomföras. Ingen tid får förspillas när det gäller att utveckla en
beredskap för kalkningsinsatser. Vi måste under de närmaste åren bygga upp
kunskaper och erfarenheter om bl.a. hur en kalkning/vitaliseringsgödsling
skall organiseras och genomföras för att bli så effektiv som möjligt samt
utveckla en beredskapsplan inför en eventuell storskalig sådan verksamhet.
Såväl skogsstyrelsen som naturvårdsverket har i olika sammanhang ingående
motiverat en utvidgad försöksverksamhet.

Enligt vår mening bör medel för en sådan försöksverksamhet avsättas av
regeringen inom ramen för det av miljöministern föreslagna beloppet (165
milj. kr) till Åtgärder mot luftföroreningar och försurning.

Enskilda vattentäkter

På grund av försurningsläget i västra Sverige har skadorna på enskilda
vattentäkter nått kritiska nivåer där t.o.m. grundvattnet skadats.

Statens naturvårdsverk bedriver sedan 1982 försöksverksamhet avseende
grundvattnets försurning. Denna inkluderar bl.a. utprovning av metoder för
att åtgärda surt grundvatten i vattentäkter. Under åren 1985-1988 har inom
ramen för försöksverksamheten statliga bidrag utgått för att vidta åtgärder
mot surt grundvatten i enskilda vattentäkter.

Naturvårdsverket har inte föreslagit en fortsatt statsbidragsgivning för
nämnda ändamål. Enligt vad vi erfarit skall en utvärdering av verksamheten
nu göras. Flera länsstyrelser har starkt kritiserat att statsbidrag inte längre
utgår. Dessa anser att bidragen haft en effekt och att dessa även fortsättningsvis
borde utgå parallellt med att utvärderingen äger rum.

Mot. 1988/89
Jo792

11

Vi anser att länsstyrelsernas synpunkter är värda att beaktas. Nämnda Mot. 1988/89
utvärdering bör därför påskyndas av regeringen och frågan om statsbidrag Jo792
ånyo prövas.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att medel för utvidgad försöksverksamhet med
skogsmarkskalkning avsätts inom ramen för anslag till Åtgärder mot
luftföroreningar och försurning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot surt grundvatten i enskilda
vattentäkter.

Stockholm den 24 januari 1989

Lars Svensson (s)

Ingvar Johnsson (s)

Anders Nilsson (s)

Lennart Nilsson (s)

Inga-Britt Johansson (s)
Arne Kjörnsberg (s)

12