Åtgärder mot miljöskadlig verksamhet

Motion 1990/91:Jo816 av Krister Skånberg m.fl. (mp)

Effektivare åtgärder mot miljöskadlig verksamhet

Statistik och erfarenhet visar att miljöskadlig
verksamhet ofta tillåts fortsätta utan kraftfulla ingripanden
från samhällets sida. Det räcker inte med att förebygga
miljöskadlig verksamhet genom bättre information och
rådgivning om varför det är viktigt att skydda miljön och
hur man kan göra det. Det kan vara svårt att få människor
att förstå att de måste göra sitt bästa för att vara solidariska
med naturen och kommande generationer så länge det i
princip är tillåtet att driva verksamhet som skadar miljön --
bara inte för mycket! Därför krävs det effektivare
övervakning, fler och kraftfullare ingripanden, snabbare
och hårdare sanktioner för att förmå fler människor att
anstränga sig mer för att följa de lagar och regler för
miljöskydd som gäller och att söka hindra misstag och
tillfälliga övertramp.

Nu tycks åtgärderna mot miljöskadlig verksamhet
fungera så att företag som är lätta att kontrollera och
arbetar med väl kända metoder kan straffas om de bryter
mot lagen. Däremot kan företag, vars verksamhet utvecklas
och därför är mindre väl känd och kan vara svårare att
kontrollera, få fortsätta med miljöskadlig verksamhet under
lång tid utan att de ens på allvar försöker bättra sig.

Ett företag kan dömas att betala en miljöskyddsavgift
när man bryter mot miljöskyddslagen även om man inte vet
vem i företaget som är skyldig. Men den möjligheten har
domstolarna bara använt i 4 fall sedan 1981 -- bl a därför att
man måste kunna visa att företaget hade ekonomiska
fördelar av att bryta mot lagen. Man kan inte döma
företaget att betala miljöskyddsavgift för att företaget eller
personalen slarvar eller är vårdslösa i miljöskyddet.
Därmed godkänner man i praktiken att de inte på rimligt
sätt försöker förhindra allvarliga följder av mänskliga
misstag och att de inte med lämpliga försiktighetsåtgärder
förebygger tillfälliga övertramp, t ex stora utsläpp vid
driftstörningar.

Det kan finnas många orsaker till att miljöskyddslagen
inte har kunnat skydda miljön bättre än den har gjort, till
att miljöskadlig verksamhet inte har stoppats och till att så
få har fällts för miljöbrott. Kritikerna talar om resursbrist,
brist på kompetens, felaktiga prioriteringar, passivitet,
svårigheter att bevisa vem som har ansvaret och att klara
myndigheternas dubbla roller som rådgivare och
övervakare. Vi vet ännu inte hur stor roll dessa orsaker
spelar, ibland kan det finnas flera orsaker som samverkar.
Vi påpekar bara att detta inte kan få fortsätta, kräver snabb
bättring och vill öka anslagen till personal och utbildning för
att resurserna vid behov ska kunna förstärkas och
förbättras.

De som bedriver verksamhet som kan påverka naturen
måste bli mer medvetna om vilka lagar och regler för
miljöskydd som gäller och följa dessa och samhället måste
reagera snabbare och effektivare när någon bryter mot
dem.

Vi föreslår därför:Utbildningsinsatser för att vid
behov höja kompetensen hos övervakande myndigheter,
utredare och domare och dessutom utökning av antalet
tjänster för att vid behov bredda och komplettera
kunskaper och erfarenheter och öka arbetskapaciteten hos
dessa myndigheter. Till denna utbildning och
resursförstärkning reserverar vi i vår budgetmotion 10 milj
kr för budgetåret 1991/92, varav 4 milj genom minskning av
anslaget till statsrådsberedningen med samma belopp och
resterande 6 milj som utökat anslag. På sikt kommer de
ökade personalkostnaderna naturligtvis att mer än väl
kompenseras av att samhällets kostnader för miljöskador
kommer att minska i takt med att brotten mot
miljöskyddslagen minskar.Skärpta och snabbare
ekonomiska sanktioner mot företag eller organisationer
som bryter mot gällande lagar, regler och gränsvärden.
Höga sanktionsavgifter som företagen skall betala vid
miljöskadliga utsläpp -- avskräckande höga, för att förmå
företagen att verkligen anstränga sig att inte överskrida
tillåtna gränsvärde. Dessa sanktionsavgifter skall inte
förväxlas med de miljöavgifter och -skatter som företagen
betalar för tillåtna utsläpp.Att miljöskyddslagen skärps
så att det kriminaliseras -- betraktas som brott -- att inte
följa förelägganden om försiktighetsmått eller förbud enligt
lagens 40:de paragraf, första stycket som gäller fall där
någon utan tillstånd driver verksamhet som kan skada
miljön.Att det blir möjligt att både utdöma vite och
väcka åtal för samma miljöbrott.Att en miljöombudsman
tillsätts, med uppgift att föra miljöns talan, verka för att
miljöskyddet förbättras, att beslutade åtgärder genomförs
med önskat resultat och att lagstiftning tillämpas enligt
lagstiftarnas avsikter. I en annan motion yrkar en av
motionärerna att de fackliga organisationerna skall ha rätt
att utse ombud för den yttre miljön.Att
miljöorganisationer ges rätt att uppträda som sakägare i mål
och ärenden om miljöbrott.Att enskilda personer och
organisationer kan få tillgång till någon form av rättshjälp
av miljöskyddsexperter och jurister för att kunna skydda sig
mot hälsovådliga miljöskador som de drabbas av och som
orsakas av utsläpp som förorenar marken, vattnet eller
luften omkring dem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det behövs utökad lagstiftning och effektivare åtgärder
mot miljöbrott, bl a snabbare ingripanden och kraftigare
sanktioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det behövs utbildning och kan behövas
personalförstärkning för att bredda och höja kompetensen
hos övervakande, utredande och dömande myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en sanktionsavgift bör införas, som kan utdömas när ett
företags utsläpp överskrider tillåtna gränsvärden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en miljöombudsman bör tillsättas,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utvidgning av sakägarbegreppet i mål och ärenden om
miljöskydd till att även omfatta miljöorganisationer,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det behövs någon form av rättshjälp för att enskilda
personer och organisationer bättre skall kunna stoppa
miljöförstöring som drabbar marken, luften och vattnet
omkring dem,1]

6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
miljöskyddslagen att det kriminaliseras att inte följa
förelägganden om försiktighetsmått eller förbud enligt
lagens 40:de paragraf, första stycket,

7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
miljöskyddslagen att det blir möjligt att både utdöma vite
och väcka åtal för samma miljöbrott,

[att riksdagen beslutar att till åklagarmyndigheterna,
anslag C 2 under andra huvudtiteln, anvisa ett
reservationsanslag på 2

000

000 kr. för personalförstärkning och utbildningsinsatser
för att bredda och höja kompetensen hos dem som utreder
och för talan i miljöskyddsmål.1]

[att riksdagen beslutar att till domstolarna, anslag D 2
under andra huvudtiteln, anvisa ett reservationsanslag på 2

000

000 kr. för personalförstärkning och utbildningsinsatser
för att bredda och höja kompetensen hos dem som dömer
och handlägger miljöskyddsmål,1]

[att riksdagen beslutar att anslag A 1 under andra
huvudtiteln, till statsrådsberedningen, minskas med 4

000

000 kr.1]

8. att riksdagen beslutar att till de miljöövervakande
myndigheterna anvisa ett reservationsanslag på 6

000

000

kr. för personalförstärkning och utbildningsinsatser för
att bredda och höja kompetensen hos dem som handlägger
miljöskyddsmål.

Stockholm den 25 januari 1991

Krister Skånberg (mp)

Carl Frick (mp)

Inger Schörling (mp)

1 1990/91:Ju842