Åtgärder mot missbruk av alkohol

Motion 1997/98:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp)

1 Inledning

Drogmissbruket är ett av vårt samhälles största problem. Missbruket leder till sociala problem både för missbrukaren och för dennes omgivning. Det orsakar dessutom mycket stora kostnader. Miljöpartiet ser kampen mot drogerna som en del av kampen för ett bättre samhälle. Till detta hör också åtgärder för att komma till rätta med det läkemedelsmissbruk som breder ut sig. Det är inte drogens eventuella laglighet som är relevant i sammanhanget, utan huruvida den är skadlig för individen och dessutom beroendeframkallande.

Solidaritet måste prägla samhällets alkohol- och narkotikapolitik. Till alkohol- och narkotikapolitiken måste överföras det synsätt som på så många andra områden utmärker samhällets handlande. Vi har i solidaritet med varandra accepterat att avstå från en betydande del av våra inkomster för att därigenom förbättra allas materiella villkor. Vi accepterar på en rad av livets områden begränsningar av vår egen frihet, allt för att vi värdesätter det gemensammas bästa högre än enskilda människors.

I den här motionen vill Miljöpartiet lägga fram förslag till åtgärder för att minska de skador som orsakas av droganvändning för att på det sättet skapa ett bättre samhälle.

2 Alkohol

Det övergripande målet för den svenska alkoholpolitiken är att mellan åren 1980 och 2000 minska totalkonsumtionen med minst 25 procent. 1980 motsvarade försäljningen per invånare från 15 år och däröver 6,74 liter 100-procentig alkohol. Det betyder att målet är att komma ner i en genomsnittlig konsumtion år 2000 som motsvarar cirka 5,0 liter.

Eftersom konsumtionen 1994 fortfarande låg på 6,33 liter 100-procentig alkohol per invånare från 15 år och däröver är det inte särskilt troligt att målet kommer att kunna uppnås till år 2000. Den nationella ledningsgruppen för alkohol- och drogförebyggande arbete som lade fram sitt förslag till nationell handlingsplan i juni 1995 föreslog ändå att målet ska ligga fast men att tiden för att uppnå det utsträcks.

Den nationella ledningsgruppen föreslår att målet under de närmaste åren ska vara att alkoholkonsumtionen bibehålls på oförändrad nivå. Detta vill man uppnå genom opinionsbildning i syfte att åstadkomma återhållsamma alkoholvanor, ökade insatser för att göra uppväxtåren alkoholfria, samt en satsning på punktnykterhet i särskilt riskfyllda situationer som t ex i trafiken och under graviditeten. Ledningsgruppen vill också rikta särskild uppmärksamhet mot de grupper som förenar en omfattande alkoholkonsumtion med en socialt utsatt situation.

Till dessa mål lägger den nationella ledningsgruppen tre etiska principer som bör vara vägledande för det alkohol- och drogförebyggande arbetet:

• Alla människor har rätt till ett liv i hemmet, på arbetsplatsen och i samhället i övrigt som är skyddat från alkoholrelaterade olyckor och alkoholrelaterat våld.

• Alla barn och ungdomar har rätt till en uppväxtmiljö, som är fri från alkoholens negativa konsekvenser, fri från öppen eller förtäckt alkoholreklam och andra drogromantiserande budskap.

• Alla människor som inte vill eller kan dricka alkohol har rätt till stöd för ett sådant beteende, och rätt till skydd mot påverkan att dricka mer alkohol än de vill.

Regeringen har ännu inte tagit ställning till de förslag som den nationella ledningsgruppen lagt fram. Regeringen har aviserat en proposition, men den har ännu inte kommit. Miljöpartiet anser att det är förvånande att regeringen i det allvarliga läge som alkoholpolitiken nu befinner sig i inte lägger fram ett heltäckande förslag om insatser för att minska alkoholkonsumtionen.

3 Alkohol ett allvarligt samhällsproblem

Alkoholbruket åsamkar det svenska samhället årliga skador i storleksordningen 100 miljarder kronor. De fördelar sig på bl.a. socialvårds-, sjukvårds-, rätts- och kriminalvårdskostnader, sjukfrånvaro, trafikskador och olycksfall, misshandel och andra våldsbrott. Minskad alkoholkonsumtion leder till minskade kostnader och minskat lidande.

Totalkonsumtionen i en befolkning bestämmer i hög grad hur många högkonsumenter det finns, vilket i sin tur i hög grad bestämmer skadornas omfattning. För att alkoholskadorna ska minska måste den totala alkoholkonsumtionen minska.

Enligt en forskningsöversikt från CAN finns det en mängd undersökningar och data som visar att vissa alkoholskador ökar med ökande totalkonsumtion och minskar med minskande totalkonsumtion. Det finns alltså många undersökningsresultat som stöder antagandet att totalkonsumtionen har betydelse för förekomsten av vissa skador och att en förändring av totalkonsumtionen i en befolkning med stor sannolikhet leder till en förändring av sådana alkoholskador. Även om gränserna är lite flytande är det viktigt att skilja på bruk, missbruk och beroende av alkohol. För de allra flesta som dricker alkohol medför konsumtionen trots allt inte några större problem, i varje fall inte under normala omständigheter. Den som dricker utan att få några skador kan vi kalla alkoholbrukare.

Så fort oönskade konsekvenser av drickandet uppstår kan man börja prata om missbruk (missbruk, att man använt på fel sätt). Den som dricker och tappar kontrollen kan t ex hamna i oavsiktliga gräl under berusningen, det kan ske olyckor p g a att omdömet eller förmågan är nedsatt, eller så kan det handla om magproblem eller sömnstörningar till följd av för hög alkoholkonsumtion under en längre tid. Missbruk är inget statiskt tillstånd, de allra flesta kan utan vidare återgå till att vara alkoholbrukare igen, och kanske inte ens tänker på problemen som alkoholrelaterade.

Det är inte endast mängden alkohol som avgör om det är ett missbruk. Missbruk är relaterat bland annat till situationen och åldern på den som dricker. Samma mängd alkohol har olika konsekvenser för vuxna på en middag och för en femtonåring eller en person som kör bil berusad. Om missbruket varar under längre tid kan ett beroende uppstå. Personen tappar då kontrollen över drickandet, och alkoholen blir det viktigaste i livet. De allra flesta som blir alkoholberoende kan inte återgå till att dricka normalt, dvs vara alkoholbrukare igen. De behöver vara nyktra resten av livet för att undvika återfall. Det finns också psykiatriska definitioner av missbruk och beroende som ger läkare möjlighet att diagnosticera patienter med alkoholrelaterade problem tydligare.

4 Alkoholen ett allvarligt samhällsproblem

Tillsammans med tobaksbruket och dåliga matvanor är alkoholen ett av de största hoten mot vår hälsa. En stor del av sjukvården är upptagen med att ta hand om alkoholrelaterade sjukdomar och skador. I princip kan alla delar av kroppen ta skada. Här är några exempel på sjukdomar som kan vara alkoholrelaterade:

• Leversjukdomar

• Magkatarr och andra matsmältningsproblem

• Inflammation i bukspottkörteln

• Diabetes

• Hjärt- och kärlsjukdomar

• Anemi

• Muskelskador

• Urkalkning av benstommen

• Blödning i matstrupen

• Försämrat infektionsförsvar

• Hormonella störningar

• Vissa cancerformer

• Psykiska besvär

Behandling av alla dessa skador upptar en stor del av resurserna inom hälso- och sjukvården. I olika undersökningar har man funnit att de alkoholorsakade vårddagarna inom akutsjukvården i åldrarna 15 till 70 år uppgår till mellan 5 och 11 procent. 25–30 procent av alla vårdtillfällen inom psykiatrin orsakas av akuta komplikationer av drickande. Sammantaget betyder det att alkoholskador står för mellan 5 och 7 procent av de totala sjukvårdskostnaderna, vilket innebär cirka 10 miljarder kronor. Alkoholen har också omfattande sociala skador i form av utslagning, beroende och alla de konsekvenser detta får för missbrukaren och hans eller hennes anhöriga.

Alkoholen spelar också en avgörande roll vid många brott. En undersökning av 2 513 våldsbrottsdomar 1992 visade att tre av fyra våldsbrott var alkoholrelaterade. Det är tydligt att den som vill göra något åt våldsbrottsligheten inte kan undvika att beakta sambandet med alkoholkonsumtionen. I den beräkning av effekterna av ett slopande av Systembolaget och sänkningar av de svenska alkoholpriserna som ett internationellt forskarlag gjort på uppdrag av Systembolaget framgår också på ett tydligt sätt alkoholens betydelse för våldsbrotten. Om alkoholkonsumtionen i Sverige skulle öka med 1,5 liter ren alkohol per år skulle vi få räkna med ytterligare 5 000 misshandelsfall per år.

Hälso- och sjukvården har stora möjligheter att tidigt upptäcka personer med hög alkoholkonsumtion eller missbruk. Primärvården är ofta den del av samhället som först möter personer med alkoholproblem, när de söker hjälp för besvär som t ex högt blodtryck, sömnsvårigheter eller depressioner. Personal inom hälso- och sjukvården bör då ta upp och diskutera alkoholkonsumtionen och dess eventuella betydelse för de aktuella besvären.

Ungdomsmottagningar och tonårsbyråer är till stor nytta och ska stödjas. Resurser ska enligt Miljöpartiets uppfattning finnas för uppföljning och eftervårdskontakter efter vistelser på behandlings- och inackorderingshem, då det är en viktig del i att förebygga återfall i missbruk.

5 Inte bara missbrukare skadas

Hälsoproblemen drabbar inte bara de med mycket hög alkoholkonsumtion. Även personer med ganska måttfulla alkoholvanor kan ådra sig alkoholrelaterade sjukdomar eller skador. Så fort man dricker sig berusad löper man en kraftigt förhöjd risk att råka ut för en olycka i trafiken eller på annat sätt. I själva verket är det måttlighetskonsumenterna som totalt sett står för den större delen av de alkoholrelaterade skadorna. Risken för en missbrukare att drabbas av sådana skador är förstås större än för en måttlighetskonsument, men sett ur ett samhällsperspektiv är ändå skadorna bland de måttliga alkoholkonsumenterna så stora att de utgör ett större problem för samhället än missbrukarna. Om man vill minska de alkoholrelaterade sjukdomarna och skadorna är det därför mest effektivt att rikta sig till den stora gruppen människor som inte utvecklat ett alkoholmissbruk.

6 Ökad satsning på information och ANT-undervisning

Miljöpartiet vill se en ökad satsning på information i skolor och stöd till frivilligorganisationer för att motverka glorifieringen av missbruket. All upplysning och information måste ha till syfte att påverka människors attityder och beteende. En allmänt hållen kunskapsförmedling är inte tillräcklig. All undervisning och upplysning skall bidra till att minska den totala alkoholkonsumtionen och framhålla en personlig helnykter livsstil som ett alternativ. För att informationen ska bli effektiv krävs en kontinuerlig verksamhet. Det går inte att tro att korta informationskampanjer skulle vaccinera den svenska befolkningen mot effekterna av billigare och mer lättillgänglig alkohol. Det går inte heller att tro att det är möjligt att göra en kampanj och tro att man når alla.

Ett led i upplysningsarbetet är att varningstexter, liknande dem för cigaretter, placeras på alla alkoholförpackningar. När det gäller att förebygga alkoholrelaterade problem bland ungdomar visar det sig att den kommunala strategin har stor betydelse. Barnläkarförbundets ungdomsmedicinska grupp genomförde läsåret 1990–91 en enkät i sju kommuner i Sverige i syfte att kartlägga ungdomars beslut och beteenden inom hälsoområdet. Sammanlagt 4 516 elever i årskurs 7, 9 och 2 på gymnasiet deltog i undersökningen. En jämförelse mellan tre av kommunerna visar att den kommun som haft en aktiv ungdomsinriktad samrådsgrupp har de bästa värdena på ungdomars drogvanor. I batteriet av insatser ingår bl a brev till föräldrar, lägerskolor i årskurs 6, integrerad ANT-undervisning, insatser mot langning, föräldravandringar, varierat drogfritt nöjesliv och uppsökande verksamhet av fältassistenter. Den aktiva kommunens högstadieelever rökte, drack alkohol och hade provat narkotika i betydligt mindre omfattning än de båda andra kommunernas. Forskarna tolkar detta som ett resultat av att ungdomarna mötts av samma budskap i livsstilsfrågorna i skolan, av polisen, av socialtjänsten, på fritiden, och av kulturrepresentanter i kommunen. Man har även engagerat föräldrarna och systematiskt skaffat sig kunskaper om ungdomars behov och uppväxtvillkor. Insatserna har lett till minskat riskbeteende, bättre hälsobeteende och bättre hälsa bland ungdomarna.

7 ANT-undervisning

Det skolans ANT-information (alkohol, narkotika, tobak) behöver nu är att återupprätta det förebyggande perspektivet. Insatserna ska sättas in så tidigt som möjligt, innan det är för sent. Det är ingen idé att förneka att det kräver en rejäl arbetsinsats att förebygga missbruk. Men den är långt ifrån så mödosam som att behöva handskas med elever som missbrukar. Rektor har, enligt både läroplanen för det obligatoriska skolväsendet och läroplanen för det frivilliga skolväsendet, ansvar för att eleverna får ANT-undervisning. Trots detta uppger var fjärde elev som gått igenom högstadiet att de inte fått någon ANT-undervisning. Ytterligare två fjärdedelar säger att de fått enstaka eller några timmar. I kommuner där resurser ställs till förfogande och där skolpersonal prioriterar ANT-undervisningen, ofta med hjälp av frivilliga organisationer, kan man visa upp positiva avvikelser vad gäller elevernas drogvanor. Skolverket bör därför ges i uppdrag att utvärdera ANT-undervisningen i grundskola och gymnasium med avseende på omfattning och inriktning.

8 Stöd till frivilligorganisationer

Samhället måste sätta sin tillit till frivilligorganisationernas möjlighet att från sina utgångspunkter, men med syftet att minska totalkonsumtionen, bedriva upplysning i alkoholfrågan. Miljöpartiet verkar för att de frivilliga organisationer som arbetar för ett alkohol- och drogfritt samhälle ska få ett ökat moraliskt och ekonomiskt stöd. De alkoholfria miljöernas antal måste ökas. Detta kan ske bl a genom att samhället ekonomiskt stöder, av folkrörelser bedriven, verksamhet i alkoholfria miljöer.

9 ANT i yrkesutbildningar

Det är av största vikt att de grupper som har ansvar för att arbeta med ANT-information får kunskap och metoder redan som en del av sin yrkesutbildning. Vid en hearing som riksdagens utbildningsutskott arrangerade 18 september framkom att det endast är 3 av 16 landets lärarhögskolor som har obligatorisk ANT-undervisning i kursplanen. Hälften av högskolorna har inte ämnet ens omnämnt i kursplanen. Övriga har det med i vissa ämnen. Utbildningen bör inte endast omfatta fakta och metoder för ANT-undervisning. Alla lärare och all annan personal inom skola och barnomsorg möter elever som kommer från hem där alkohol eller andra droger är en stor och skrämmande del av barnets vardag. Det är också nödvändigt att alkohol- och narkotikafrågor ges ett större utrymme än vad som sker idag i socionomutbildning, läkar- och sjuksköterskeutbildningarna.

10 Information till föräldrar

Föräldrar påverkar sina barn när det gäller alkohol. Deras attityder och bjudvanor, deras inställning till langning och deras roll som föredömen betyder mycket för en ung människas förhållande till alkohol. De tonåringar vars föräldrar låter bli att bjuda på alkohol i hemmet, dricker t ex mindre tillsammans med sina kamrater. Föräldrar måste ges information och stöd i sin roll som fostrare och föredömen, och inte utlämnas till att söka stöd i myter.

11 Särskilda insatser för punktnykterhet

Särskilda insatser görs för att bevara vissa samhällssektorer och livssituationer helt fria från alkohol. Det gäller såväl trafik och arbetsliv, som ungdomsåren och graviditetstiden. I körkortsutbildningen skall en omfattande information om alkoholens skadeverkningar i trafiken ges. I samband med graviditeten skall de blivande föräldrarna upplysas om farorna med bruk av droger som alkohol, tobak och narkotika under graviditeten.

12 Alkoholbeskattning

Sedan länge har vi i samhället accepterat principen att den som smutsar ned ska betala kostnaderna för att reparera de skador som nedsmutsningen förorsakar. Det är dags att överföra denna tanke till andra områden i samhället. Sjukvårdskostnader som orsakats av alkoholbruket bekostas i dag av alla skattebetalare. Miljöpartiet vill genomföra en reform som möjliggör direkta skatter på användarna som fullt ut kan bekosta sjukvården. Den sänkning av ölskatten som regeringen föreslagit bör därför avvisas av riksdagen. Även förslaget att höja den alkoholhalt som undantas för beskattning bör avvisas. Istället bör den maximala alkoholhalten i folköl sänkas till 2,8 volymprocent och ett sådant öl bör beskattas.

Regeringen föreslår en kraftig sänkning av skatten på starköl, en måttlig höjning av skatten på folköl och dessutom en höjning av nollskattegränsen för öl från nuvarande 2,25 volymprocent alkohol till 2,8 volymprocent. Samtidigt konstaterar regeringen i en annan del av propositionen att det idag finns oroande tendenser som visar att alkoholen är på väg tillbaka som berusningsmedel för ungdomar långt ner i åldrarna och att det framför allt är de lättillgängliga dryckerna folköl och starköl som är på frammarsch. För vissa grupper närmar sig ölkonsumtionen 70-talets nivå.

Öl är idag den stora berusningsdrycken för tonåringar. Av pojkarna i åk 9 uppger var tredje att de dricker fem eller fler burkar per gång. En sex-pack folköl innehåller lika mycket alkohol som 25 cl starksprit. Redan i åk 6 har 35 procent av pojkarna druckit folköl. Att i det läget sänka skatten ytterligare på öl är en åtgärd i fel riktning. Att dessutom i praktiken konkurrera ut lättölet genom att ge samma förmånliga nollbeskattning till en alkoholdryck är inte heller det ett steg mot minskad totalkonsumtion av alkohol. Det är förvånande att regeringen går ifrån principen om att alkoholdrycker, d v s drycker med en högre alkoholhalt än 2,25 volymprocent, skall beskattas. Den föreslagna höjningen av beskattningen av sprit genomförs och används fullt ut för att finansiera extra insatser för att bekämpa alkoholmissbruk och för att bidra till finansieringen av landstingens kostnader för alkoholskador.

13 Alkoholfri representation

Arbetslivet och arbetsplatser är områden som bör vara alkoholfria. Även om staten inte kan tvinga privata arbetsgivare till att hålla arbetslivet fritt från alkohol, finns det åtminstone ingen anledning att tillåta avdrag för alkohol vid representation. Den möjlighet som idag finns för att göra avdrag för representation med starköl, vin och sprit bör därför tas bort. När det gäller den offentliga representationen finns det större möjligheter att agera. Det finns säkert en bred uppslutning från allmänheten att statliga och kommunala medel inte skall användas för alkoholinköp, något som inte minst reaktionerna på den senaste tidens s k affärer visar. Detta är naturligtvis ett viktigt skäl för en alkoholfri offentlig representation, det viktigaste är dock att det är ett konkret sätt för stat, landsting och kommun att visa solidaritet med dem som har eller riskerar att få alkoholproblem.

Som ett första steg och som föredöme för övrig offentlig verksamhet bör all representation i riksdagen och den statliga förvaltningen vara alkoholfri.

14 Serveringsbestämmelser

Samhället måste skärpa sin kontroll av den alkoholservering som förekommer på restauranger, pubar, diskotek och pizzerior och visa stor restriktivitet med beviljandet av tillstånd till servering av alkoholdrycker. Kommunernas riktlinjer för serveringstillstånd måste ges ökad tyngd. Det finns idag mycket som tyder på att kommunerna, tvärtemot intentionerna i den nya alkohollagen, har små möjligheter att driva en aktiv alkoholpolitik med hjälp av serveringstillstånden. I allt för många fall där kommunen vägrat tillstånd, ges detta sedan av länsrätten. En ändrad politisk syn hos kommunerna på serveringsfrågor måste kunna få genomslag i antalet serveringstillstånd. Kommunerna bör ges rätten att begränsa antalet permanenta serveringstillstånd inom kommunen i sina riktlinjer. Serveringstillstånden skall ges på en tid av tre år, varefter de på nytt prövas så som ett nytt tillstånd. Idag är det i praktiken bara den sökande och i undantagsfall närboende som får rätt att överklaga kommunens beslut om serveringstillstånd. Om kommunen inte tar tillräckliga alkoholpolitiska hänsyn i sina beslut, eller om kommunen ger tillstånd i strid med sina egna riktlinjer bör det finnas möjlighet för någon att överklaga. Möjlighet att överklaga serveringstillstånd bör därför beredas länsstyrelsen och alla innevånare i aktuell kommun.

I samband med överlämnandet av beslutanderätten om serveringstillstånd till kommunerna förutsattes att alkoholpolitiska överväganden skulle ges företräde framför näringspolitiska hänsyn. Regeringen bör utvärdera i vilken utsträckning dessa intentioner uppfyllts.

15 Försäljning av folköl till minderåriga

Folkölet är en av de viktigaste källorna för ungdomars drickande. Folkölet är dessutom lättillgängligt. I samband med den nya alkohollagen slopades kravet på tillstånd för försäljning av öl klass II. Resultatet har blivit att folkölet har blivit än mer lättillgängligt för framför allt ungdomar, redan i årskurs 6 har 35 procent av pojkarna druckit folköl.

Åldersgränsen för att få köpa folköl är 18 år. Handelns egna undersökningar, så väl som undersökningar genomförda av Ungdomens Nykterhetsförbund och olika media, har visat att efterlevnaden av 18-årsgränsen är väldigt dålig. Det krävs alltså ökade insatser för att motverka försäljningen av folköl till minderåriga. Förutom den sänkning av alkoholhalten i folköl som tidigare nämnts bör det för att få sälja öl klass II krävas tillstånd. Kommunerna ska dessutom ges möjlighet att ta ut tillstånds- och tillsynsavgifter En kartläggning av kommunernas tillsynsinsatser bör göras. Den som är handlar bör också tydligare bli ansvarig för att försäljningen sker enligt alkohollagens regler. I dag kan enskilda kassörskor bli fällda, medan den som är ägare av butiken helt slipper ifrån sitt ansvar.

16 Insatser mot olaglig alkoholhantering

Olika former av illegal hantering av alkohol t ex hembränning, langning och smuggling utgör hot mot den svenska alkoholpolitiken och mot folkhälsan. Ökade insatser från polisens sida, för att nå en bättre efterlevnad av gällande lagstiftning, är i högsta grad motiverade. Samhället får inte falla undan för hot om kriminell verksamhet. I stället måste i en sådan situation informationsverksamheten intensifieras och erforderliga polisiära resurser sättas in i samhällets kamp mot lagöverträdelser. Regeringens initiativ att ge ett uppdrag till Rikspolisstyrelsen att tillsammans med Alkoholinspektionen, Folkhälsoinstitutet och Läkemedelsverket kartlägga omfattningen av och karaktären på den olagliga alkoholhanteringen och att dessutom begära förslag till åtgärder för att minska denna är lovvärt. Regeringen bör snarast efter det att uppdraget redovisats återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.

I Norge har man sedan några år tillbaka försökt att bromsa efterfrågan på illegal alkohol för att på det sättet komma tillrätta med problemen. Utvärderingar av den aktion som genomfördes under åren 1993–95 visar preliminärt mycket positiva resultat. Även om regeringen vidtagit vissa åtgärder mot framför allt hembränning finns mycket att lära av Norge. Kampanjen som gick under namnet Aksjon mot ulovlig spritomsetning, var en gemensam insats från flera departement, Rusmiddelsdirektoratet, Vinmonopolet och SIFA, Statens institutt for alkohol- og narkotikaforskning. De första resultaten visar att både attityder och beteenden i förhållande till olaglig alkohol ändrats betydligt i Norge mellan 1993 och 1994, det verkar
t ex som om aktionen minskat andelen vuxna norrmän som druckit illegal alkohol med cirka fem procentenheter. Inställningen till att köpa illegal alkohol har också blivit mer restriktiv. Ett liknande projekt mot olaglig alkoholhantering bör genomföras i Sverige.

17 Alkoholreklam

Alkoholreklamen verkar ha störst effekt på barn som ännu inte börjat dricka. En studie i USA påvisade att de barn (10–14 år) som rätt kunde identifiera fler ölannonser hade mer positiva uppfattningar om att dricka alkohol och uppgav att de tänkte dricka oftare som vuxna. En långtidsstudie i Nya Zeeland visade att ölkonsumtionen hos sådana barn är högre när de sedan kommer upp i 18-årsåldern. Reklam för alkoholdrycker står i strid med de mål samhället sagt sig vilja verka för. Därför måste sådan reklam i alla former upphöra. Detta betyder att Systembolaget skall omfattas av förbudet liksom att det skall vara förbjudet att göra smygreklam för alkohol med hjälp av kläder, prylar m.m.

Erfarenheter visar att bryggerinäringen utnyttjar reklam för lättöl att gälla öl klass II och klass III. Vissa tendenser till liknade smygreklam har också noterats för andra alkoholdrycker.

En ändring bör därför göras av lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (SFS 1978:763) så att all reklam för alkoholdrycker stoppas. Detta kan t ex ske genom att all reklam för drycker som omfattas av EG:s punktskattedirektiv förbjuds, d v s reklam för öl med högre alkoholhalt än 0,5 volymprocent, och övriga alkoholdrycker med högre alkoholhalt än 1,2 volymprocent. Genom satellitsända TV-program kringgås lagen om reklamförbud för alkohol i vissa länder. Sverige bör inom EU agera för att varje land skall ha rätt att reglera kommersiella budskap i TV-sändningar riktade till den egna befolkningen. Detta berör inte bara alkoholreklam, utan också det svenska förbudet mot reklam riktad till barn.

18 Anhöriga till missbruksfamiljer

Det är inte bara den som dricker som kan drabbas av alkoholskador. Enligt uppföljningar av dem som sökt hjälp för sitt alkoholberoende vet man att det runt varje missbrukare finns minst 4–5 personer som direkt påverkas av hans/hennes drickande: barn, partner, föräldrar, arbetskamrater och nära vänner. Socialstyrelsen uppskattar att det finns 300 000–500 000 personer som har allvarliga problem av drickandet. Om det stämmer skulle det i så fall innebära att det i nuläget finns mellan 1,2 och 2,5 miljoner människor i Sverige som har någon i sin omedelbara närhet som har mer eller mindre omfattande missbruksproblem. Sett ur ett livslångt perspektiv är det ännu fler som drabbas någon gång i livet. Alkoholen är på detta sätt en fråga som angår alla.

Alltför ofta hamnar partnern till en person med alkoholproblem i en situation där de försöker dölja att problemet finns. De skäms kanske för sin partners beteende, och vill inte se att mannen eller kvinnan de älskar riskerar att bli alkoholist. Därför hjälper de ofta den som missbrukar genom att förse honom eller henne med undanflykter och bortförklaringar, och genom att städa upp efter missbrukarens misstag och försummelser. Partnern har då blivit en möjliggörare, en som gör att missbruket kan fortsätta genom att de negativa konsekvenserna av missbruket inte blir tydliga för missbrukaren.

Vid uppföljningar av missbrukare som fått behandling har man funnit ett samband mellan missbrukarens typ av problem och depressioner hos partnern. Om det är svårt att ta upp problemet och prata öppet om det i familjen och om det ofta är konflikter i familjen ökar risken att partnern utvecklar en depression.

De mest utsatta av de anhöriga är naturligtvis barnen. Det finns uppskattningsvis minst 100 000 alkoholmissbrukare som lever med sina barn. Det innebär att cirka 175–200 000 barn under 18 år lever i en familj med missbruk. Det blir i genomsnitt ett barn av tio, eller 2–3 barn i varje klass.

Barn i missbrukarfamiljer får ta vuxenansvar för tidigt och blir berövade sin egen barndom. De visar upp en rad symtom på att de inte mår bra, och beroende på situationen väljer de olika strategier för att klara sig. Det finns flera bra material som handlar om hur man uppmärksammar de här barnen och vilka stödåtgärder som kan behöva sättas in. Att växa upp i en familj med missbruk är en riskfaktor för en rad problem senare i livet. Många har dåligt självförtroende, känner självförakt och har tappat tilltron till andra. Det är också betydligt fler som utvecklar eget missbruk, gifter sig med en missbrukare, blir utsatta för incest och våld i hemmet eller blir kriminella och sexuellt utnyttjade.

Det är viktigt att poängtera att det rör sig om en ökad risk och inte en ödesbestämd väg. Många barn till missbrukare lever ett bra liv som vuxna. Om barnet får en bra kontakt med en vuxen i omgivningen som lyssnar och stödjer kan riskerna för problem senare i livet minska. En viktig del i det förebyggande arbetet är alltså att se till att det finns beredskap att upptäcka och ta hand om barnen från familjer med missbruk. Alla tillgängliga resurser bör sättas in för att stödja och hjälpa dessa barn.

19 Narkotika

Målsättningen för den svenska narkotikapolitiken skall vara att skapa ett narkotikafritt samhälle. Narkotikaproblemet kan inte varaktigt lösas utan en stark samverkan mellan världens länder, myndigheter, frivilliga organisationer och människor.

Narkotikahandeln är internationell. Det är viktigt att FN och WHO tillåts spela en aktivare roll i samordningen mellan olika länder. Detta leder till en bättre förståelse och bättre förutsättningar för samarbete mellan klassiska producent- och konsumentländer. Det är också av största vikt att de tendenser till legalisering som finns i vår omvärld motarbetas. Mycket av propagandan för legalisering bedrivs inom EU-systemets ramar, framför allt inne från parlamentet. Det skulle vara i Sveriges intresse att hjälpa de svenska frivilliga organisationer som bekämpar en narkotikaliberalisering att få ökade möjligheter att beskriva de svenska erfarenheterna. Detta skulle kunna ske genom att regeringen erbjuder ekonomiskt stöd till organisationernas internationella arbete. Motsvarande stöd skulle också kunna ges till frivilliga organisationer som arbetar för en restriktiv alkoholpolitik. Eftersom narkotikahanteringen är internationell är det samtidigt viktigt att det skydd mot införsel av narkotika som finns vid gränsen inte monteras ned.

För att åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruk skall fungera måste de vara förankrade hos majoriteten av befolkningen. För att uppnå detta måste det opinions- och folkbildande arbetet förstärkas. Målsättningen måste vara att förstärka den starka folkopinion mot narkotika som redan finns.

Polisens och socialtjänstens arbete på gatunivå måste ha stor intensitet. Att störa gatuhanteringen är viktigt för att minska tillgången och möjligheterna att missbruka. Det har visat sig vara en av de nödvändiga åtgärderna för tidig upptäckt, tidiga ingripanden och påföljder i form av behandling, böter eller fängelse.

20 Barn och ungdomar skall skyddas

20.1 Alkoläsk

Den s.k. alkoläsken är en alkoholdryck som marknadsförs specifikt till unga tjejer. Genom EU-inträdet har regeringen hävdat att vi inte har möjlighet att stoppa försäljningen av alkoläsken. Regeringen har också accepterat att Kopparbergs bryggeri fått statligt stöd för att starta tillverkning av alkoläsk. Vi anser att riskerna med en alkoholprodukt som riktar sig till unga människor är alltför stora och att regeringen därför bör förbjuda försäljning av denna i Sverige.

20.2 Alkogodis

Att skydda våra barn från olika faror och risker är en av samhällets mest angelägna uppgifter. Nu finns ett nytt hot på marknaden, nämligen godissprit. I Danmark saluförs denna godis innehållande alkohol under namn som Little Bamse Shooter. Godiset innehåller 4 centiliter sprit med 19 % alkohol, dvs lika starkt som portvin. Om EU:s regelverk skall tillämpas även på denna produkt kommer ännu en alkoholprodukt riktad till barn och ungdomar ut på marknaden.

21 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett heltäckande förslag om insatser för att minska alkoholkonsumtionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utvärdering av ANT-undervisningen i grundskola och gymnasium,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat stöd till frivilliga organisationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ANT-utbildning i yrkesutbildningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utökad information till föräldrar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda insatser för punktnykterhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om punktskatterna på alkohol,2

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholfri representation i statlig förvaltning och riksdagen,3

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad tyngd för kommunernas riktlinjer för serveringstillstånd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av hur kommunerna uppfyllt sitt alkoholpolitiska ansvar i samband med övertagandet av beslutanderätten om serveringstillstånd,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att förhindra försäljning av folköl till minderåriga,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser mot illegal alkoholhantering,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av alkoholdrycker,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till anhöriga till missbrukare,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till svenska frivilligorganisationers arbete inom EU,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikapolitiken,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen driver en aktiv socialpolitik gentemot EU med krav på att slippa alkoholprodukter som specifikt vänder sig till ungdomar.

Stockholm den 5 oktober 1997
Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)	Marianne Samuelsson (mp)
Gunnar Goude (mp)

1 Yrkande 2 hänvisat till UbU.

2 Yrkande 7 hänvisat till SkU.

3 Yrkande 8 hänvisat till KU.

Gotab, Stockholm 2002