Åtgärder mot olaga fiske m.m.

Motion 1994/95:Jo401 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

Olaga fiske med trål har förekommit i Öresund och
Skälderviken i drygt tjugo år. Under de senaste två åren har
detta olaga fiske periodvis bedrivits med särskild intensitet.
Tjuvfisket har genom såväl fiskares som myndigheters, och
då främst Kustbevakningens, iakttagelser kunnat härledas till
ett tiotal danska silltrålare, i huvudsak med bas i Gilleleje,
vilka av allt att döma satt denna olagliga verksamhet i
system.

Detta organiserade tjuvfiske har fått allvarliga ekonomiska
konsekvenser för de lokala kustnära fiskarna dels genom att
fiskbeståndet kraftigt decimeras och dels genom att
garnfiskeredskap utsätts för en omfattande förstörelse av
trålarna. Dessa har en mycket avancerad utrustning och kan
vid s.k. partrålning bärga fångster på upp till 100 ton sill per
fiskelag vid en nattlig räd.

Nämnda missförhållanden har tillsammans med minskad
tillgång på fisk och dåliga priser skapat stor förstämning
bland fiskare i nordvästra Skåne. Kustbevakning och andra
myndigheter har upprepade gånger uppmärksammats på
problemen och som en följd härav också intensifierat sina
spaningsinsatser. Möjligheterna att ingripa begränsas dock
såväl av tillgängliga resurser som gällande lagstiftning och
de sanktioner denna lagstiftning för närvarande medger. När
t.ex. kustbevakningen under senare tid fått ägna allt större
del av sin patrullering i området till ren bevakning av
fiskereglerna så går detta ut över annan viktig övervakning
som t.ex. sjösäkerhet, bevakning av transporter av farligt
gods och narkotikahantering. Eftersom den nya fiskelagen
dessutom kräver ökad övervakning och därmed kommer att
ta ytterligare resurser i anspråk är det yttterst angeläget att
den olagliga trålningen i Öresund och Skälderviken kan
bringas att upphöra.

1. Mellanstatligt problem

Sedan problemen uppmärksammats i en riksdagsfråga till
jordbruksministern 93-10-19 och efter en överläggning med
representanter för fiskare och myndigheter i Höganäs 93-10-
28 har företrädare för de danska och svenska
utrikesdepartementen diskuterat åtgärder för att råda bot på
det olagliga danska trålfisket på svenskt vatten.
Förhandlingarna har till syfte att modernisera 1932 års
konvention om rätten för statsfartyg att gå in på annat lands
territorialvatten. Kravet från svensk sida är att den s.k. 24-
timmarsregeln, som innebär att det krävs en anmälan 24
timmar i förväg när ett kustbevakningsfartyg vill passera
gränsen till det andra landets territorialvatten, skall slopas.
Förutsättningen för att en sådan regeländring skall bli
verkningsfull är dock att enbart enkel
rapporteringsskyldighet skall gälla vid gränspassering.
Jordbruksutskottet hänvisar i bet. 1993/94:JoU24
beträffande yrkande i motion Jo402 till dessa förhandlingar,
vilka trots att de nu pågått i mer än ett års tid emellertid
förvånansvärt nog ännu inte lett till något konkret resultat.
Eftersom en eliminering av 24-timmarsregeln är en
grundförutsättning för att Kustbevakningens
övervakningsinsatser skall kunna bli effektiva, krävs nu ett
ökat tryck på den danska regeringen från svensk sida.

Ett slopande av 24-timmarsregeln är en viktig men
långtifrån tillräcklig åtgärd för att komma till rätta med det
olaga fisket i Öresund och Skälderviken. Vi vill härutöver
förorda följande åtgärder:

2. Totalförbud för trål- och snurrevadsfiske i hela
Öresundsområdet inkl. Skälderviken

I syfte att främja biologisk mångfald och säkra olika
fiskarters reproduktionsmöjligheter är fisket i Östersjön
kvotreglerat. Förbud mot trålfiske gäller 4 distansminuter
från den svenska kusten och 3 distansminuter från den
danska. Innebörden av denna reglering är förvisso att
Öresundsområdet och Skälderviken omfattas av
kvotreglering och att trålfiske i större delen av området är
förbjudet med undantag av en ''kil'' i norra Öresund. I
praktiken har det dock visat sig att denna reglering, i ett
område där fångsterna torde röra sig om tusentals ton, inte
efterlevs, vilket innebär att ingen har någon egentlig kontroll
över fisket och konsekvenserna av gällande
fiskebestämmelser i detta viktiga område.

Trålfiske är en produkt av det ekonomiska och tekniska
tänkande som präglade industrialismens barndom. Bara man
skaffade större och starkare maskiner, så skulle allting lösa
sig. Resurserna ansågs outtömliga. Med sviktande resurser
och en alltmer ansträngd havsmiljö är trålfisket nu ett direkt
hot mot reproduktion och biologisk mångfald. Investeringar
och driftskostnader i trålfisket är så höga att man måste ägna
sig åt rovdrift på bestånden för att få ekonomisk lönsamhet.
Det omfattande tjuvfisket i Öresundsområdet ger klart
belägg för denna karakteristik. Till detta kan konstateras att
nära halva svenska fångstvolymen -- i nuläget betydligt mer
än 100 000
ton -- är skrapfisk som med statsstöd fiskas av ett fåtal
svenska jättetrålare. Trålfiske innebär sammanfattningsvis:
stor bränsleförbrukning per kilo fisk, förstörda bottnar,
förstörda lek- och uppväxtmiljöer, skador på andra redskap,
överfiske, stora kapitalkostnader och få arbetstillfällen.

Mot denna bakgrund föreslår vi att trålfiske totalförbjuds
inom hela Öresunds- och Skälderviksområdet. Detta innebär
att trålgränsen fastställes till en nautisk mil utanför en linje
mellan Kullens fyr och Nakkehoveds fyr på Själland utan de
undantag söder därom som finns i nuvarande föreskrifter,
FIFS 1989:2. Vi föreslår därutöver en allmän översyn av
nuvarande gränser för trålfisket i syfte att gynna det kustnära
garnfisket. Samtidigt föreslår vi att riksdagen gör ett
uttalande innebärande att ansvariga myndigheter ålägges en
hårdare kontroll över att Östersjökonventionens fiskeregler
tillämpas fullt ut inom Öresunds- och Skälderviksområdet.
Detta innebär att trålredskap på fartyg som passerar genom
det förbjudna trålfiskeområdet skall vara antingen stuvade
under däck eller surrade (kedjade) på däck.

Motsvarande bestämmelser och samma geografiska
trålgräns föreslås gälla för s.k. snurrevadsfiske.
Snurrevadsredskapen åstadkommer i stort sett samma
bottenskador som trålar och har en räckvidd som i praktiken
innebär att en snurrevadsbåt som t.ex. ligger intill nu
gällande fiskegräns vid Skälderviken kan göra en flera km
lång cirkel in i viken innan cirkeln fullbordas och jättevaden
dras tillbaka. Halva yttre delen av Skälderviken är f.n. tillåten
för snurrevadsfiske, vilket utgör ett allvarligt biologiskt hot
eftersom området bl.a. är en viktig lekplats för vintertorsken.

3. Anmälningsplikt

Främmande fartyg som har för avsikt att bedriva fiske i den
svenska fiskezonen i Östersjön har enligt gällande regler
anmälningsplikt och är skyldiga att ange position samt hur
mycket fisk som finns i lasten. Vi föreslår att samma
anmälningsplikt, last- och avsiktsdeklaration skall gälla för
fiskefartyg som passerar genom Öresund.

4. Sanktioner/straffpåföljd

Såväl övervakningsmyndigheternas som domstolarnas
erfarenheter talar för att nu gällande sanktionsmöjligheter är
alltför begränsade för att verka tillräckligt avskräckande på
förekommande olaga fiske. Det är för det första svårt att
ingripa mot en misstänkt tjuvfiskare, eftersom denne vid
upptäckt ofta snabbt kapar sin omärkta trål för att undanröja
bevis. För det andra är det uppenbart att de som ägnar sig åt
denna organiserade olaga verksamhet gör rent
företagsmässiga kalkyler vid bedömningen av såväl riskerna
för upptäckt som tillämpade straffbestämmelser. De mycket
låga straffen vid tjuvfiske torde inbjuda till de
förekommande upprepade lagöverträdelserna. För att
komma till rätta med just dessa problem föreslår vi att den
svenska kustbevakningen ges möjligheter att använda sig av
samma sanktioner mot olovligt fiske inom svensk fiskezon
som Norge med framgång tillämpat mot isländska
fiskefartyg som bedrivit olagligt fiske inom norsk fiskezon.
Detta innebär bl.a. att beslagtagna trålar skall kunna
förverkas, så yatt de inte kan återköpas till lågt pris genom
bulvaner, vilket i inte ringa utsträckning förekommit i
Öresundsområdet. Vi hemställer samtidigt att riksdagen gör
ett uttalande om att ansvariga myndigheter strikt tillämpar
möjligheten att dra in fiskelicenser, vilket hittills praktiskt
taget aldrig förekommit. Samtidigt föreslår vi att nuvarande 41

§
i fiskelagen (1993:787) får följande lydelse:

Den som begår brott enligt 37 eller 40

§ genom att bedriva otillåtet trålfiske, döms till böter, lägst
ett krontal som motsvarar hundra gånger antalet hästkrafter
(DIN) i motorn på det fiskefartyg som använts för bogsering
av trålen eller om brottet är att betrakta som grovt1 till
fängelse i högst ett år.

5. Åtgärder för att gynna det kustnära fisket

Den kraftiga minskningen av torskbeståndet har
framtvingat en stark begränsning av fiskekvoterna med
periodvisa totalstopp för torskfiske. Reglerna har utformats
så att tillstånd att dra upp torsk begränsas till tre dagar per
vecka (måndag--onsdag). Dessa regler missgynnar
uppenbarligen det kustnära garnfisket, medan trålfiskare
som är mindre beroende av väder och vind ofta har klara
komparativa fördelar. Vi föreslår att nuvarande regler blir
föremål för översyn i syfte att skapa bättre förutsättningar för
det kustnära garnfisket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den s.k. 24-timmarsregeln bör
ersättas med enkel anmälningsplikt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot fiske med trål och
snurrevad inom hela Öresundsområdet och Skälderviken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anmälningsplikt bör införas för
fiskefartyg som passerar Öresundsområdet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändring av 41

§ fiskelagen (1993:787),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att
Östersjökonventionens fiskeregler konsekvent och fullt ut
tillämpas inom Öresunds- och Skälderviksområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de ansvariga myndigheternas
tillämpning av indragning av fiskelicenser,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av nuvarande
begränsningsregler för torskfiske.

Stockholm den 12 januari 1995

Bengt Silfverstrand (s)

Bo Nilsson (s)

Annika Nilsson (s)

1 Som grovt är ett brott mot fiskelagen att betrakta om
det är uppenbart organiserat samt om det är fråga om
upprepad lagöverträdelse.