Åtgärder mot tobaksbruket

Motion 1989/90:So473 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: So473

av Daniel Tarschys m.fl. (fp)
Åtgärder mot tobaksbruket

Bakgrund

Tobaksbruk, främst i form av cigarettrökning, är den största enskilda orsaken
till för tidiga och förebyggbara dödsfall i Sverige och ligger bakom en
stor del av sjukdomarna i andningsorganen och hjärtkärlsystemet samt sjukligheten
i cancer. Antalet tobaksrelaterade dödsfall i Sverige beräknas uppgå
till drygt 10 000 årligen. Situationen är densamma i övriga delar av den industrialiserade
världen och håller på att bli det också i ett antal utvecklingsländer
på grund av det ökande tobaksbruket.

Världshälsoorganisationen (WHO) har antagit ett handlingsprogram mot
tobaksbruk. Så sent som i november 1989 underströks vid ett möte i WHO
nödvändigheten av att prioritera åtgärder för att minska tobaksbruket såväl
i den industrialiserade världen som i utvecklingsländerna.

WHO:s Europakontor har utarbetat ett detaljerat handlingsprogram för
de europeiska länderna. Åtgärderna inrymmer följande punkter:

- skydd för icke-rökare och befrämjande av en miljö fri från tobaksrök,
särskilt i hälso- och sjukvårdslokaler, på arbetet och i andra offentliga lokaler;

- vidareutveckling av hälsoupplysningen och informationen till allmänheten;

- utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal och andra nyckelgrupper;

- praktisk rökslutarhjälp;

- en utvärderings- och utvecklingsprocess;

- en pris- (beskattnings-) politik för tobak;

- restriktioner beträffande produktion, distribution, marknadsföring och
reklam ifråga om tobak.

Tobaksbruket i Sverige

Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar (NTS) har
undersökt svenska folkets tobaksvanor sedan 1976. Nyligen publicerades
data avseende år 1988 baserade på ett representativt urval av ca 2 000 personer
ur den vuxna befolkningen.

Andelen dagligrökare bland män var 27 % och bland kvinnor 26 %. Bland
männen är det åldersgruppen 35-54 år som uppvisar den högsta andelen dag

ligrökare, 33 %. Bland kvinnorna är det 16-24-åringarna som har den högsta
andelen dagligrökare, 34 %. Lågutbildade uppvisar de högsta siffrorna. Det
gäller såväl män som kvinnor.

Andelen som slutar röka ökar sedan 1970-talet. Majoriteten svenska rökare
vill sluta med sitt bruk. I hela gruppen är det 70 % som vill sluta. Bland
kvinnorna i åldersgruppen 25-34 år är siffran högst, 83 %. Det är svårt att
sluta röka. Av dem som försökt sluta har 66 % misslyckats.

Snusning är vanligast bland män i åldersgruppen 16-24 år (29 %). En procent
av kvinnorna i samma åldersgrupp är dagligsnusare och 2 % tillfällighetssnusare.
Snusning är mer sällsynt ju högre upp i åldrarna man kommer.

Svenska åtgärder

Behovet av åtgärder mot tobaksbruk har aktualiserats i olika utredningar
under 80-talet (socialdepartementets tobakskommitté SOU 1981:18, cancerkommitténs
betänkande SOU 1984:67, regeringens proposition 1984/85:181
om Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården m.m., socialstyrelsens
folkhälsorapport i serien Socialstyrelsen redovisar 1987:15 och nu senast i
regeringens folkhälsogrupps rapport 1989:2 Åtgärder för att minska tobaksbruket
i Sverige samt i allergiutredningens betänkande SOU 1989:76).

Bland förslagen återfinns insatser för bättre information och utbildning
om vikten av minskat tobaksbruk, beskattnings- och avgiftspolitik inkl. kraftiga
och regelbundna prishöjningar av tobaksvaror, reklamförbud, lagstiftning
om tjärhaltsnivåer, upphörande av skattefri försäljning och införsel av
skattefria tobaksvaror i Sverige, förbud mot tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär.

Svensk tobakspolitik har präglats mer av utredande och rapportskrivande
och mindre av konkret handling. Just nu väntar vi på den senaste svenska
tobaksutredningen som tillsattes under sommaren 1988 och som beräknas
vara färdig i början av 1990. Den skall enligt direktiven överväga skärpta
insatser med förbud mot tobaksreklam och åtgärder för att tillförsäkra allmänheten
rökfri miljö i gemensamhetslokaler samt utreda prisinstrumentets
betydelse för tobakskonsumtionen. Utredningen bör också överväga vilka
ytterligare insatser som krävs för att nedbringa tobakskonsumtionen.

Mål och åtgärdsprogram

Folkpartiet anser att fastställande av klara mål för insatserna mot tobaksskadorna
skulle vare en sporre för det fortsatta arbetet. Vi anser att målet bör
överensstämma med WHO:s rekommendation och således innebära en halvering
av mängden rökt tobak till år 2000 (snus och annan s.k. rökfri tobak
existerar knappast i Europa i övrigt). Detta mål bör stadfästas av riksdagen.

Riksdagen har tidigare anfört att det råder stor enighet om inriktningen
av arbetet på tobaksområdet. Det kan emellertid noteras att alla samhällssektorer
uppenbarligen inte delar denna bedömning. I en tvist mellan konsumentverket,
socialstyrelsen och Svenska Tobaksbranschföreningen inför JO
hösten 1989 hävdade branschföreningen, där även Svenska Tobaks AB är
medlem, att "tobaksbruket är en laglig företeelse och att socialstyrelsen
har inget mandat att söka utplåna tobaksindustrin som sysslar med den lag

Mot. 1989/90

So473

11

liga verksamheten tobaksproduktion". Även om JO inte anslutit sig till branschens
argumentering på denna punkt, är det uppenbart att bristen på klart
angivna mål för tobaksinformationen har olyckliga konsekvenser.

Genom att delta i WHOs beslut har Sverige åtagit sig att under perioden
1987-1991 genomföra en flerårig informationskampanj mot tobaken samt
att satsa på utbildning av nyckelgrupper. I regeringens ovan nämnda proposition
1984/85:181 utlovades bl.a. en intensifierad informationsverksamhet
om tobakens skadeverkningar med huvudsyfte att hindra tobaksdebut bland
barn och ungdom. Bakgrunden härtill var cancerkommitténs förslag om ett
specialprogram med detta syfte som skulle förfoga över massiva resurser, garanterade
för lång tid. Kommittén nämnde "5-10 milj. kr. årligen under en
(första) period om åtminstone fem år. Regeringen valde att under en kortare
period förstärka anslaget till socialstyrelsens hälsoupplysning med 1
milj. kr. och att därutöver anslå 2 milj. kr. ur Allmänna arvsfonden för sådan
informationsverksamhet (per år fr.o.m 1986/87). De extra resurserna utgick
för sista gången under budgetåret 1988/89.

De anslagna resurserna har dock länge varit otillräckliga. Sedan rökningen
bland ungdomar minskat under nästan 20 år har det helt nyligen kommit
uppgifter som tyder på att ungdomsrökningen åter ökar. Också internationellt
har rökningen bland barn och ungdom uppmärksammats. WHO har
därför beslutat välja temat "Barndoms- och ungdomstid utan tobak som
tema för den tredje internationella tobaksfria dagen. Vi anser det viktigt att
motverka tobaksbruk bland barn och ungdom.

Folkpartiet anser att förstärkta resurser för att motverka tobaksbruk även
under kommande år bör utgå med minst lika stort och helst större belopp.
Finansiering bör ske över statsbudgeten. Enligt vår mening bör upplysningen
om tobakens skadeverkningar på snar sikt få ett väsentligt, permanent
resurstillskott. Ett minimikrav är att 3 milj. kr. extra utgår under
1990/91.

Folkpartiet anser att både barnomsorg och skola är miljöer där det är särskilt
angeläget att uppnå rökfrihet. Dels har barnomsorgs- och skolpersonal
ett ansvar som normbildare för barn och ungdom, dels är hälsoriskerna med
passiv rökning numera vetenskapligt belagda. Det är viktigt att skolan tillhandahåller
en miljö som motverkar tobaksdebut. Det bör vara självklart att
föräldrar som så begär alltid får plats för sina barn i familjedaghem där det
inte röks.

Trots att snuset inte fått något internationellt fäste tog en arbetsgrupp
inom WHO i juni 1987 upp frågan om snus i ett veckolångt möte. Där fastslogs
att det inte råder något tvivel om snusets skadlighet. Det är både hälsofarligt
och beroendeframkallande. Därför lyder gruppens rekommendation:
"Totalförbjud snuset i alla länder där det inte redan är vanligt förekommande!"

Snusning bland ungdomar m.fl. har blivit allt vanligare i Sverige. Denna
utveckling måste brytas. Folkpartiet anser att det är dags att genomföra en
kampanj mot snuset på samma sätt som under många år mot rökning.

Marknadsföringen av tobaksvaror tar sig olika former. Smygreklam och
märkesreklam har blivit ett problem. Vi föreslår därför en skärpning av rikt

Mot. 1989/90

So473

12

linjerna för tobakreklamen så att samma regler gäller för både tobaksvaror
och alkohol.

Prisnivån har betydelse för konsumtionsutvecklingen och avgörs huvudsakligen
av tobaksskattens storlek. Tobaksskatten har under 1980-talet höjts
så att cigarettpriset ökat i takt med konsumentprisindex. Så var emellertid
inte fallet under 1970-talet. År 1970 kostade ett paket cigaretter i skatteklass
II kr. 4:95. I dag skulle detta i fast penningvärde motsvara kr 22:50. Cirkapriset
för detta paket i tobakshandeln är för närvarande kr. 20:50 men kan till
följd av rabatterbjudanden o.d. ofta köpas till ett ännu lägre pris. Riksdagen
uttalade hösten 1989 vikten av återkommande skattehöjningar på tobaksvaror
som en hälsopolitisk åtgärd för att minska tobaksbruket. Vi anser det
viktigt att detta uttalande förverkligas och att eftersläpningen från 1970-talet
nu hämtas in. Ett beslut om en sådan höjning bör nu fattas.

Varor som är farliga för hälsa eller miljö är normalt underkastade särskild
lagstiftning, produktkontroll och säkerhet. Så är dock inte fallet med tobaksvaror.
S.k. rökfri tobak (snus och portionstobak) klassificeras visserligen
som livsmedel, men livsmedelslagen tillämpas inte på dessa varor. Ett livsmedel
med lika höga halter av nitrosaminer som snus skulle inte få försäljas
i handeln. Livsmedelsverket har dock inte bedömt det som realistiskt att på
denna grund förbjuda försäljningen av snus. För rökverk finns inte ens några
bestämmelser om produktkontroll, frånsett att rökens halter av vissa beståndsdelar
deklareras på cigarettpaket. Cancerkommittén föreslog i sitt betänkande
skärpt produktkontroll för tobaksvaror. Inom EG planeras t.ex.
införande av maximigränser för vissa skadliga ämnen i cigarettrök så att cigaretter
som ger mer än 15 mg tjära förbjuds fr.o.m 1993 och cigaretter med
mer än 12 mg tjära förbjuds fr.o.m 1998.

Undersökningar visar att de flesta rökare skulle vilja sluta med sitt missbruk
men de flesta misslyckas gång på gång. Stödet till rökavvänjningen
måste därför öka och forskningen om olika avvänjningsmetoder måste förbättras.

Folkpartiet anser att alla slags tobaksvaror bör underkastas produktkontroll.
Snus och tuggtobak bör inte klassas som livsmedel utan med hänsyn till
nikotinets och övriga ämnens farlighet föras in under lagstiftning som omfattar
hälsofarliga ämnen. Samhället bör ha möjligheter att ställa krav på produkternas
sammansättning och egenskaper, t.ex. i form av maximigränser
för skadliga ämnen och beståndsdelar.

Folkpartiet har i en annan motion (1989/90:So459) föreslagit inrättandet
av ett folkhälsoinstitut med ett övergripande ansvar för bl.a. tobaksfrågorna.
Genomförandet av en samlad, kraftfull tobakspolitik där samhällets alla sektorer
samverkar, skulle underlättas av en samordning och centralisering av
ansvaret för tobakspolitiken till en instans som förfogar över en samlad kompetens
för medicinsk och beteendevetenskaplig tobaksforskning och hälsoupplysning
om tobakens skadeverkningar.

I avvaktan på att detta förslag kan förverkligas bör socialstyrelsen ha i
uppdrag att initiera och samordna tobaksinformationen. Vi har i socialstyrelsens
senaste anslagsframställning inte - i motsats till föregående år - kunnat
finna tobak angivet som prioriterat område. Detta är oroande och understryker
vikten av att extra resurser ställs till styrelsens förfogande för tobaksin

Mot. 1989/90

So473

13

Mot. 1989/90

So473

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen fastställer mål för insatserna mot tobaksskadorna i
enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår ett extra bidrag om 3
milj.kr. för tobaksinformation,

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för rökfria familjedaghem
i enlighet med vad som föreslås i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär en kampanj mot snusning,

[att riksdagen beslutar höja tobaksskatten i enlighet med vad som

anförts i motionen,1]

5. att riksdagen hos regeringen begär att alla slags tobaksvaror upphör
att klassificeras som livsmedel,

6. att riksdagen hos regeringen begär att produktkontroll av tobaksvaror
genomförs i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tobaksutredningens
arbete bör slutföras under parlamentarisk medverkan,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot
tobaksreklam,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till rökavvänjning.

Stockholm den 24 januari 1990

Daniel Tarschys (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Barbro Westerholm (fp)

Ulla Orring (fp)

1 1989/90:Sk638

formation, i synnerhet nu när rökningen bland ungdomar visar tecken på att
öka.

I mars 1989 begärde riksdagen att tobaksutredningens arbete borde slutföras
under parlamentarisk medverkan. Ännu i januari 1990 har regeringen
inte vidtagit någon åtgärd med anledning av detta tillkännagivande. En sådan
nonchalans kan inte accepteras. Riksdagen bör upprepa sin framställning.

14