Åtgärder mot videovåld

Motion 1989/90:Kr250 av Erling Bager m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Kr250

av Erling Bager m.fl. (fp)
Åtgärder mot videovåld

Videomarknaden har kraftigt ökat under 1980-talet. Allt fler människor,
vuxna som barn, kan idag titta på videofilmer i sitt eget hem. Många rapporter
visar att barn ser mycket på TV och video ensamma. Ingen vuxen är närvarande
och kan förklara det som är svårförståeligt och skräckinjagande för
ett barn. Läkare och forskare har påvisat att det myckna TV-tittandet påverkar
barnen negativt.

Vid en genomgång av utbudet visar det sig att mycket av innehållet är av
klart chockerande budskap. Det är vanligt med både bestialiska mord, sadistisk
våldspornografi och frosseri i ockultism. Hur kommer människosynen
hos barn och ungdomar att påverkas av de värderingar som de många videofilmer
ger uttryck för?

Reaktionerna har på många håll i vårt land varit häftiga mot den suspekta
delen av videomarknaden. Många barn sover dåligt och känner sig otrygga.
Ungdomar får ibland en förvrängd syn på rätt och orätt. Det råare våldet ute
i samhället anses av många ha samband med ett olämpligt videotittande. En
växande opinion ute i landet kan iakttas, inte minst från sociala och polisiära
myndigheter på lokal nivå. Men ofta har arbetsgrupper - som regel sammansatta
av kvinnor - tagit initiativ till aktiviteter och aktioner. Flera kommunfullmäktigeförsamlingar
i vårt land har reagerat genom att kräva åtgärder.
Långtgående studier har gjorts om effekterna av ensidigt TV-tittande på film
som kan anses olämplig och förråande.

I Malmö har en stor studie gjorts på ett stort antal barn och ungdom. Man
har konstaterat oro och labilitet som en direkt följd av vissa videoutbud. En
hög andel anses befinna sig i s.k. riskzon. Över 17 000 föräldrar krävde i ett
särskilt upprop särskilda åtgärder.

Kommunfullmäktige i Göteborg tillskrev 1988 utbildningsdepartementet
och regeringen med krav om särskilda åtgärder. Oskarshamns kommunfullmäktige
begärde direkt hos statsministern särskilda insatser och liknande
hemställan har kommit från kommunalt ansvariga i Kungälv.

Skövde kommun har sedan några år ett särskilt granskningsråd - utsett av
kommunen - för att försöka följa utvecklingen. Ett flertal anmälningar med
fällande påföljd har blivit resultatet. Denna grupp mot våld med parlamentarisk
förankring i kommunen har energiskt arbetat för en minskning av
våldsinslagen. Bl.a. har man medverkat till en motion till Skövde kommun

fullmäktige där man begär att kommunen skall hos regeringen aktualisera
särskilda insatser mot videovåldet.

Från många enskilda grupper och folkrörelser har videovåldets negativa
påverkan gett anledning till olika former av uttalanden, upprop och direkta
framstötar hos myndigheter och politiker. Det mycket tragiska trippelmordet
i Västerbotten 1988 utlöste en lokal stor aktion mot våld. Detta upprop
har fått många efterföljare. Tydligt är att allt fler känner sig oroade - och
ibland maktlösa - över en utveckling som uppenbart är negativ. Denna tvärpolitiska
och genomgående reaktion på situationen idag borde allvarligt besinnas
från lagstiftarnas sida. Vi menar att politiker och ansvariga samhällsorgan
måste ta ett större ansvar. De sociala mänskliga hänsynen måste vara
vägledande när gränser skall sättas vid utbudet av videofilmer på marknaden.

Ett problem är att alltför många unga människor inte förstår eller vet vilka
konsekvenser ett knytnävsslag eller sparkar kan få för en medmänniska. På
videofilmen reser sig hjälten och går, verkligheten är fruktansvärt mycket
annorlunda. På flera håll har uppföljning gjorts av polisen om våldsproblem
med svåra skador i flera fall där det kan spåras ha sin inspiration i den förråande
videofilmen. Klart är att en hel del av det videoutbud som kan visas
i hemmet är olämpligt att visas för barn och ungdom. Inte sällan visar det sig
att föräldrarna är omedvetna om att barnen tittar på olämpliga filmer. I
andra fall handlar det om bristande ork och kurage för att stänga av ett skadligt
videoutbud.

Det är angeläget att komma tillrätta med de problem som följer i ett förråande
videoutbud. Det finns ingen enkel lösning men det är nödvändigt att
söka nya vägar. Vi är beredda att acceptera en förhandsgranskning av film
som vänder sig till de yngsta grupperna. Visserligen är det förbjudet att saluföra
eller hyra ut film med skildringar av sexuellt våld eller tvång. Filmen får
inte heller innehålla nära och utdragna skildringar av grovt våld mot människor
och djur. En viss uppstramning har skett när det gäller att få videouthyrare
som bryter mot lagen fällda men det torde vara en alltför liten del av
det negativa utbudet som förhindras. Vidare kan sägas att videovåldslagen
inrymmer ett stort mått av osäkerhet. En förhandsprövning av videoutbudet
som gäller för t.ex. biograffilm skulle förenkla den ekvationen. Det skulle ge
en enhetlig bedömning och samtidigt hindra det extrema våldet att släppas ut
på marknaden. Vi är medvetna om både principiella och praktiska svårighe

Mot. 1989/90

Kr250

14

ter men det är angeläget att finna en eller flera framkomstvägar.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag som begränsar det förråande
videoutbudet.

Stockholm den 22 januari 1990

Erling Bager (fp)

Elver Jonsson (fp) Lars Ernestam (fp)

Mot. 1989/90

Kr250

15