Åtgärder rörande taxitrafiken

Motion 1992/93:T906 av Anita Johansson m.fl. (s)

Taxinäringen i Stockholmsregionen är en bransch i kaos.

Föräldrar som förr uppmanade sina ungdomar att ta en
taxi för att tryggt komma hem, vågar inte längre lita på att
taxi är säkert. Allt fler kvinnor rapporterar om övergrepp
och sexuella trakasserier i taxibilar. Kunder blir vägrade
körning om de inte skall åka tillräckligt långt för att det skall
bli lönsamt för taxiföraren. Andra kunder berättar om att
de blivit uppskörtade med flera hundra kronor för högst
normala resor. Kunder råkar också allt oftare ut för att den
förare som de sätter sig hos inte har en aning om vart han
skall köra när kunden lämnar en adress.

För den seriösa taxinäringen i Stockholm har situationen
blivit ohållbar. Antalet oseriösa företag, som inte följer
några som helst regler varken vad gäller skatter och sociala
avgifter eller håller rimliga arbetstidsregler, ökar lavinartat.
Olika former av manipulering av taxametrar och
tillverkning av remsor som syftar till att minska inkomster
har också uppdagats. Konkurser har blivit legio. År 1991
delade 25 taxiföretag eller i andra termer 3 000
förare i Stockholm på 37 mkr i lönegaranti.

Alla skattebetalare i Stockholmsområdet gör numera en
mycket dålig affär på taxi. Genom den omfattande
ekonomiska brottsligheten förlorar samhället, dvs. vi alla,
oerhörda summor genom obetalda skatter, moms,
arbetsgivaravgifter, konkurser m.m.

När taxi avreglerades ökade antalet taxibilar i
Stockholmsområdet från ungefär 3 000
till 6 000.
Det skall jämföras med New York, som har 11 000
på 11 miljoner invånare!

Men i stället för att, som man hade trott, ett antal större
taxiföretag skulle etablera sig, fick vi ett stort antal mycket
små taxiföretag. Många av dem som kör taxi i dag saknar
elementära kunskaper om gatunätet i Stockholm och
dessutom har alltför många stora svårigheter att förstå och
tala svenska.

Ingen hade kunnat vänta sig denna utveckling -- även om
det kom varningsröster bl.a. från
Transportarbetarförbundet -- före avregleringen, vilket
medfört att beredskapen hos olika myndigheter varit nästan
obefintlig. Det har ändå visat sig att mellan 5 och 10 %
av tillståndshavarna drabbas av varning eller
återkallelse av tillståndet varje år.

Riksdagen framhöll så sent som i november 1992 att en
sanering av taxinäringen är nödvändig. Bl a uttalade
riksdagen att tillsynsmyndigheten dvs länsstyrelsen måste få
de redskap som är nödvändiga. Dessutom uttalades att ett
trafiktillstånd bara skall gälla en bil, att rutinerna för
taxameterhanteringen bör förbättras.

I sin proposition 1992/93:106 har regeringen lämnat en
reaktion på riksdagbeslutet i november. Man föreslår ett
mindre antal förändringar vad gäller krav på utbildning och
legitimering av förare samt en skärpning av
taxameterhanteringen, förbättringar som i och för sig är bra
men som inte räcker för att få den sanering till stånd som
riksdagen krävde i november.

Detta är särskilt tydligt i Stockholmsregionen, eftersom
problemen är allra störst här. Trafikpolisen i Stockholm har
bl.a. tillsammans med EKO-brottsroteln och branschens
seriösa företrädare startat ett samlat tvåårigt projekt för att
komma tillrätta med de stora problemen. Det är av största
vikt att detta projekt får allt det stöd som behövs.

För att säkra stockholmarnas tillgång till trygga och
prisvänliga taxiresor krävs en rad olika åtgärder.

Problemen inte minst ute på Arlanda flygplats, men
också på andra ställen i regionen, har visat att
trafikeringsplikt måste återinföras åtminstone i Stockholms
trafikområde.

Ett fordon per tillstånd skulle göra det svårare för den
oseriöse. En sökande måste för att få utökning av sin
fordonsflotta visa att hans företag klarar denna utökning.

För att få utrusta ett fordon som taxi bör det krävas ett
man har yrkestrafiktillstånd. Vem som helst får skaffa en
taxameter och utrusta en privatbil som taxi, men inte
använda den för transporter mot betalning, vilket innebär
att det i dag krävs stora spaningsinsatser från polisen för att
bevisa att transport mot betalning har utförts.

Taxibilarna måste märkas ut bättre så att det på skylten
lätt går att läsa ut från vilket trafikområde bilen kommer.
Exempelvis bör det stå ABxxxx på Stockholmbilarna.

Det bör vara obligatoriskt för alla taxiföretag att tillhöra
en beställningscentral.

Det bör vara möjligt att återkalla olika behörigheter på
en persons körkort. Personer som exempelvis har varit
straffade för grova vålds- och sexbrott är olämpliga som
taxiförare men deras taxibehörighet kan inte dras in utan att
hela körkortet dras in.

För att länsstyrelsen skall kunna leva upp till sin roll som
tillstånds- och tillsynsmyndighet krävs en vassare
organisation och bättre samordning mellan olika
myndigheter. Därför bör möjligheten att inrätta en
Yrkestrafiknämnd i Länsstyrelsen i Stockholms län prövas.

Även om det inte löser problemet att få fram uppgifter
om ekonomisk brottslighet som går ut på en krympning av
verksamheten bör det tillfälliga tillståndet för samkörning
mellan länsstyrelsens och Riksskatteverkets register
permanentas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av sanering av
taxibranschen i Stockholm.

Stockholm den 25 januari 1993

Anita Johansson (s)

Maj Britt Theorin (s)

Pierre Schori (s)

Sylvia Lindgren (s)

Sören Lekberg (s)

Thage G Peterson (s)

Björn Ericson (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)

Hans Göran Franck (s)

Lars Ulander (s)

Ines Uusmann (s)