Avgifter i skolan

Motion 2004/05:Ub331 av Lennart Gustavsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till Skolverket att utarbeta en nationell policy för hur skolor och lärare skall hantera frågan om avgifter i skolan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att i skollagen förtydliga principen om avgiftsfrihet.

Bakgrund

Det svenska utbildningssystemet bygger på principen avgiftsfrihet. Detta fastslås för grundskolans del i skollagen i 4 kap. 4 §:

Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmaterial, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Syftet med lagen är att markera att offentlig och obligatorisk verksamhet ska finansieras med offentliga medel och att skolor varken skall känna sig tvungna eller ges möjlighet att överlåta en del av finansieringen av vardagliga skolaktiviteter till föräldrarna. Principen om avgiftsfrihet är bra genom att den både minskar skillnaderna i förutsättningar för barn och unga i skolor i olika delar av landet och minskar riskerna för att enskilda elever stigmatiseras om de ej kan medverka i skolaktivitet av ekonomiska skäl. Även en liten utgift som fika på föräldramöte eller en entrébiljett till ett museum kan vara betydande om man har svårt att få pengarna att räcka till boende och mat för dagen.

Att vara fattig i Sverige betyder inte att man svälter eller saknar bostad. I Sverige innebär fattigdom att barn inte kan vara med på t.ex. skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar, därför att föräldrarna inte har en ekonomi som gör det möjligt. Detta är exempel på oförutsedda utgifter som för en del familjer kan vara oöverstigliga.

Rapporten Ekonomiskt utsatta barn (Ds 2004:41) presenterar siffror som visar att det finns omkring 155 000 fattiga barn i Sverige. Måttet på fattigdom är då att familjen hör till de 20 % av samtliga hushåll som har lägst inkomst samt att man ej har några marginaler för oförutsedda utgifter. Varje gång läraren i deras klass ber dem ta med matsäck till utflykten (i stället för att få mat i matsalen) eller ta med pengar till bussresan eller entréavgift (i stället för att ordna finansiering på annat sätt) blir de påminda om sin utsatta situation. Så ska inte den obligatoriska skolan fungera.

Enligt en undersökning genomförd av Majblommans riksförening 2004 förekommer avgifter i drygt en tredjedel av landets grundskolor, och endast 11 % har en policy för kostnader i samband med skolverksamhet. Utflykter, studiebesök och skolresor är positiva inslag i skolans verksamhet. Men sker verksamheten inom skolans ram ska den också finansieras inom skolans ram.

Det viktigaste för att komma till rätta med problem för barn och unga som växer upp i fattiga familjer är naturligtvis att avskaffa fattigdomen i Sverige. Oavsett detta skall ingen hindras att fullt ut få del av den obligatoriska skolans verksamhet. Regeringen bör därför uppdra åt Skolverket att utarbeta en rikstäckande policy för vad som gäller angående avgifter i skolan, exempelvis definiera "enstaka inslag" och "obetydliga kostnader" och ge riktlinjer för hur skolorna och lärarna ska hantera frågor från barn, unga och föräldrar om avgifter i skolan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Regeringen bör också i arbetet med en ny skollag överväga hur principen om avgiftsfrihet kan bli tydligare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 29 September 2004
Lennart Gustavsson (v)
Britt-Marie Danestig (v)	Camilla Sköld Jansson (v)
Anders Wiklund (v)