Avgiftsskyldighet för TV-avgift

Motion 1989/90:Kr207 av Charlotte Cederschiöld (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Kr207

av Charlotte Cederschiöld (m)
Avgiftsskyldighet för TV-avgift

Den TV-avgift som tas ut för att finansiera SR-koncernens produktion bör
tas ut från konsumenter av densamma. Den som vill se TV, men inte SRkoncernens
produkter bör inte tvingas att finansiera de program han/hon ej
vill se.

Det är principiellt felaktigt att knyta en TV-avgift, som skall användas till
SR-koncernens produktion, till innehav av en mottagare som SR-koncernen
inte producerat. TV-mottagare köps på en fri, icke monopoliserad marknad,
helt fristående från SR-koncernen.

Den som har en TV-mottagare för markbundna sändningar, men som endast
vill se satellit-TV eller en eventuell framtida fri markbunden kanal, skall
inte behöva finansiera SR-koncernens program. Genom att endast se satellit-TV
skulle denne person för närvarande spara cirka 10 000 kronor på en
10-årsperiod. Kostnaden för plombering av TV-ingången för SR-kanalerna
har angetts ligga från ett par hundra till ett par tusen kronor. Om denna möjlighet
funnes skulle denne person, även om det dyraste alternativet mot förmodan
skulle vara riktigt, ha cirka 8 000 kronor över för till exempel tidningsprenumerationer
eller annat under perioden.

Om någon har en mottagare, som kan ta emot markbundna sändningar,
men inte SR-koncernens produktion bör denne behandlas på samma sätt,
som den som har en mottagare, som endast kan ta emot satellitsändningar,
det vill säga icke vara avgiftsskyldig.

Avgiften finansierar inte TV-mottagaren/apparaten utan programinnehållet.
Kostnad skall endast tas ut av den som kan konsumera SR:sTV-produktion.
Det är inte rimligt att koppla avgiften till innehavet av mottagare. I
den moderna massmediavärlden skall principen vara att avgiften kopplas till
möjligheten att ta emot program.

Principen om yttrande- och informationsfrihet kan i längden svårligen
upprätthållas om kostnader för eterproduktion åläggs andra än dess konsumenter.
Det ekonomiska utrymmet för alternativ riskerar då att krympa så
att yttrandefrihetsprincipen i praktiken kan komma att urholkas.

Det borde vara en viktig konsumentpolitisk åtgärd att skydda konsumenten
från avgifter för produkter denne ej erhållit eller som denne ej kan eller
vill ta emot.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att avgiftsskyldigheten för TV-avgift skall
gälla den som har en öppen TV-ingång för SR-koncernens produktion.

Stockholm den 11 januari 1990
Charlotte Cederschiöld (m)

Mot. 1989/90
Kr207

3