avOlofJohansonm.fi. Vårdnadsbidrag m.m.

Motion 1988/89:So613

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:So613

&

avOlofJohansonm.fi.
Vårdnadsbidrag m.m.

Mot.

1988/89

So613-616

Familjepolitiken skall göra det lättare för föräldrarna att bära sitt ansvar för
barnens uppfostran och utveckling.

Barn har olika behov. Föräldrar har olika önskemål. Familjepolitiken
måste därför ge alla familjer möjligheter att ordna den barnomsorg som
passar dem bäst men inte föreskriva hur möjligheterna skall utnyttjas. Båda
föräldrarna måste ha reella möjligheter att kombinera förvärvsarbete och
föräldraskap och också i praktiken dela sitt gemensamma ansvar för barnen.
Familjepolitiken skall främja både valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor
och män.

Under de borgerliga regeringsåren togs en rad viktiga initiativ i detta

syfte:

- Föräldraförsäkringen byggdes ut från sju till tolv månader (varav de tre
sista med lika ersättning för alla)

- Män fick rätt till 10 dagars ledighet i samband med barnets födelse

- Småbarnsföräldrar fick rätt att förkorta sin arbetstid

- Rätt till ATP-poäng infördes för vård av barn upp till tre års ålder

- Barnbidraget förstärktes

- Flerbarnsstödet infördes som komplement till barnbidraget

- Antalet daghemsplatser fördubblades

Bakgrund

Valfriheten för småbarnsfamiljerna är i dag starkt begränsad. För flertalet
familjer är det svårt att klara sig på en lön. Möjligheten för den som så önskar
att stanna hemma och själv ta hand om sina barn är därmed liten. I de fall
båda föräldrarna eller en ensamförälder förvärvsarbetar krävs att någon
form av barnomsorg ordnas. Den nuvarande politiken går ut på att detta i
första hand skall ordnas inom ramen för kommunala daghem eller familjedaghem.
Reglerna för statsbidrag till barnomsorgen är så utformade att vissa
alternativ i praktiken är uteslutna. Statsbidragen prioriterar dessutom de
kommunala daghemmen framför andra bidragsberättigade omsorgsformer.

Samtidigt som således vissa föräldrar tvingas anlita sådana barnomsorgsformer
som de inte själva skulle valt, får andra föräldrar stå i kö därför att
daghems- och familjedaghemsplatserna inte räcker till. Få har ekonomisk
möjlighet att själva ordna någon alternativ omsorgsform. Kostnaden för icke
subventionerade daghem eller icke subventionerade familjedaghem blir för
de flesta oöverstiglig. Valfrihet har främst de verkligt förmögna föräldrarna.

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. NrSo6I3-616

Familjernas situation och förutsättningar varierar starkt. Många barn
växer upp i splittrade familjer och med endast en vuxen. De sociala
strukturerna har de senaste decennierna starkt förändrats dels som följd av
höjd förvärvsfrekvens, dels på grund av stor rörlighet på arbetsmarknaden.

Den socialdemokratiska familjepolitiken bygger på en ensidig föreställning
om familjernas situation och prioriteringar. Detta har kommit att
innebära att för ca 40 procent av alla förskolebarn över 1 år utgår inget
ekonomiskt stöd till barnomsorgen. Skillnaderna mellan olika kommuner
och landsdelar är dramatiska. Särskilt missgynnad är den utpräglade
glesbygden.

Det är därför följdriktigt att det offentliga stöd som i dag utgår inte ger
föräldrarna någon egentlig frihet att välja mellan olika alternativ. De flesta
föräldrar är helt hänvisade till det alternativ kommunen erbjuder, om något
sådant alls finns.

I åldrarna 17 år (efter föräldraförsäkringens tolv månader och före
skolstart) finns i dag ca 585 000 barn (årskullarna 8287). För ca 323 000
ordnades 31 december 1987 enligt SCB barnomsorgen genom kommunala
daghem eller familjedaghem. Ca 70 000 barn har sin omsorg utanför hemmet
ordnad på annat sätt (privat dagmamma, släkting osv). Övriga finns hemma
hos föräldrarna.

Förvärvsfrekvensen för småbarnsföräldrar är hög. Av fäderna förvärvsarbetar
eller studerar 96 %. Motsvarande siffra för mödrarna är 86 %, varav ca
hälften arbetar deltid.

Stora resurser anvisas till den kommunala barnomsorgen. Statsbidragen
var 1987 enligt socialstyrelsen 9 046 milj kr (bidrag till fritidshem oräknat).
Kommunerna bidrog med ett ungefär lika stort belopp. Ändå är bristerna i
många fall påtagliga. De tar sig uttryck bl a i köer och hög personalomsättning.

Målsättningar

Barnens situation skall stå i centrum för familjepolitiken. Våra förslag syftar
till en förändring av familjepolitiken så att den bättre kan tillgodose
barnfamiljernas önskemål. Även efter en reform av det slag som här föreslås
kvarstår angelägna behov. De får tillgodoses i den takt den ekonomiska
utvecklingen medger. Förslaget omfattar inte skolbarnsomsorgen.

Våra förslag syftar till att tillgodose högt ställda mål för barnen,
föräldrarna och för familjerna som helhet. Vi vill främja följande delmål:

- Ökad valfrihet

De förslag vi här framlägger är inriktade i första hand på att skapa ökad
valfrihet för småbarnsföräldrar.

Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen på det sätt den
själv önskar skapas större trygghet. Därför bör en större del av de resurser
som ställs till förfogande för barnomsorg disponeras av föräldrarna själva.
Det förutsätter också att olika alternativ finns tillgängliga. Målet om full
behovstäckning inom barnomsorgen senast 1991 står fast. Det innebär att
den som vill ha barnomsorg utanför hemmet skall kunna få det senast detta
år.

Mot. 1988/89

So613

2

- Mer tid för barnen

Barn och föräldrar behöver mer tid för varandra. Inte minst gäller detta i
områden där föräldrarnas arbetsresor är långa och tidskrävande. Den egna
familjen måste vara det centrala i barnets liv. Föräldrarna måste ha inte bara
lagstöd utan också ekonomiskt utrymmeför att kunna korta sin arbetstid så
att förvärvsarbete kan förenas med ett gott föräldraskap. Särskilt utsatta i
detta sammanhang är de ensamstående föräldrarna och deras barn.

- Rättvisa villkor för alla delar av landet

Familjepolitiken måste utformas så att de offentliga resursinsatserna för
barnomsorgen fördelas rättvist mellan alla delar av vårt land. Dagens
bidragssystem, som missgynnar kommuner i glesbygd och kommuner med
låg skattekraft och gynnar storstadskommuner med hög skattekraft, måste
förändras.

Förslag

En politik i linje med de angivna målsättningarna förutsätter att insatserna
sker på flera olika områden.

- Ett beskattningsbart vårdnadsbidrag om 15 000 kr per barn och år införs
för alla barn mellan 1 och 7 år.

I princip utgår bidraget under den tid föräldraförsäkring för vederbörande
barn inte utgår och fram till skolstart. Den tekniska samordningen mellan
vårdnadsbidrag och vissa särskilda fall inom t ex föräldraförsäkringen får
lösas vid utformningen av detaljbestämmelserna. Det gäller t ex situationen
efter den 9:e månaden då föräldraförsäkringen ersätter enligt garantibelopp.
En tänkbar lösning för denna period är att vårdnadsbidrag utbetalas fr o m
tionde månaden, varvid garantibeloppet i föräldraförsäkringen reduceras.

Vårdnadsbidraget påverkar inte bostadsbidragen och inte heller sjukförsäkringsgrundande
eller pensionsgrundande inkomst.

Vårdnadsbidrag utgår samtidigt med vårdbidrag för handikappat barn.

- Avdragsrätt införs för styrkta barnomsorgskostnader upp till 15 000 kr per
barn och år.

Avdragsrätten tillkommer den som uppbär vårdnadsbidrag. Avdrag medges
för kostnader oberoende av omsorgens tid och form. Den som p g a
kostnader för barnomsorg räknar med att kunna utnyttja avdragsrätten kan
genom anmälan slippa preliminärskatteavdrag på motsvarande belopp.

- Statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen minskas med motsvarande
12 000 kr per heltidsplats.

- Pensionsår inom ATP räknas för arbete med egna barn i hemmet fram till
och med året för barnets skolstart.

Regeringen föreslår i proposition 1988/89:69 att ersättningen enligt föräldraförsäkringen
i en första omgång skall förlängas med 3 månader. Efter en
stegvis utbyggnad är det regeringens ambition att ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen
skall kunna utgå i 18 månader.

Mot. 1988/89

So613

3

1* Riksdagen 1988189.3sami. NrSo613-616

Enligt vår mening är detta helt otillräckligt när det gäller att utveckla en
politik som ger familjerna valfrihet i barnomsorgen, eftersom regeringspolitiken
omfattar enbart barnens första år. De stora skillnaderna i förmåner
mellan olika familjer förstärks. Förslaget till vårdnadsbidrag är ett bättre
alternativ då det ökar valfriheten under hela förskoleperiodenoch utgår lika
för alla barn.

Måluppfyllelse

Valfriheten förstärks genom att föräldrarna själva disponerar 15 000 kr per
barn för att ekonomiskt klara behovet av barnomsorg. Vårdnadsbidraget kan
antingen användas för att betala nuvarande barnomsorgsplats, vilken i
princip blir 12 000 kr dyrare, eller för att utveckla föräldradrivna kooperativ
eller andra privata lösningar etc. Det ger också ökade möjligheter, särskilt
för flerbarnsföräldrarna, att ägna mer tid åt omvårdnaden av de egna
barnen.

En ökad valfrihet ger förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande inom
barnomsorgen. Detta skapar utrymme för fler platser och kvalitetsförbättringar.

Vårdnadsbidraget ger småbarnsfamiljerna större möjligheter att utnyttja
den lagstadgade rätten till arbetstidsförkortning och ger därmed mer tid för
barnen. Vi förutsätter att kommunerna - i den utsträckning det efterfrågas ställer
halvtids- eller deltidsplatser till förfogande och differentierar avgifterna
med hänsyn till detta. I många kommuner innebär det ett behov av fler
sådana platser.

Genom avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader ges familjerna
ökad ekonomisk möjlighet att lösa barnomsorgen genom t ex privata
familjedaghem eller anställd barnvårdare. När deras inkomster tas upp till
beskattning och påförs sociala avgifter tillförsäkras de samma sociala skydd
och trygghet som andra inkomsttagare. Härigenom skapas förutsättningar
för att eliminera en svart sektor i ekonomin.

Genomförande

Förslaget genomförs, vid beslut våren 1989, i ett steg fr o m den 1 januari
1990.

Kostnader

Kostnaderna (brutto) för vårdnadsbidrag enligt vårt förslag är 9 000 milj kr
om antalet barn i aktuell ålder är 600 000. När hänsyn tagits till de minskade
statsbidrag till barnomsorgen som följer av vårt förslag och skatteintäkten
från vårdnadsbidraget (även kommunalskattedelen överförs till staten) blir
nettokostnaden 3 500 milj kr. För budgetåret 1989/90 blir kostnaden
1 750 milj kr. Detta skall jämföras med regeringens förslag som redan för
budgetåret 1989/90 innebär ökade kostnader på ca 2 300 milj kr brutto.

Mot. 1988/89

So613

4

Statsbidraget till barnomsorgen

Det statsbidragssystem vad gäller barnomsorgen som gäller sedan den 1
januari 1988 innebär genomsnittligt att den kommunala nettokostnaden
utgör ca 43 procent av totalkostnaden för en daghemsplats, medan andelen
för en familjedagshemsplats är 57 procent. Egenavgifterna, dvs den avgift
föräldrarna erlägger för barnomsorgen utgör ca 10 procent av de totala
omsorgskostnaderna för daghem och ca 15 procent av kostnaderna för
familjedaghem.

Statsbidrag skall enligt vårt förslag utgå så att kommunerna får samma
resurser som i dag till verksamheten. Statsbidraget minskas med 12 000
kronor per förskolebarn som nu är statsbidragsgrundande, dock högst det
belopp som utgår i dag. Samtidigt förutsätts att kommunerna höjer
avgifterna i motsvarande utsträckning. Vi utgår från att kommunerna även
fortsättningsvis tillämpar syskonrabatter. Kommunerna bör dessutom åläggas
att utbetala statsbidrag till de icke-kommunala daghem som uppfyller
grundläggande kvalitetskrav.

Det är vidare rimligt att anta att det ökade föräldrainflytandet, som följer
av att familjerna själva disponerar en stor del av nuvarande statsbidrag,
kommer att leda till kvalitetsförbättringar också inom den nu statsbidragsberättigade
barnomsorgen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:69 vad avser
föräldraförsäkringen,1 ]

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag till vårdnadsbidrag
och följdändringar i annan lagstiftning samt därav följande
förändringar av statsbidraget till barnomsorgen under våren 1989 i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag innebärande
att kommunerna åläggs utbetala statsbidrag till icke-kommunala
daghem som uppfyller grundläggande kvalitetskrav.

Stockholm den 20 januari 1989

Olof Johansson (c)

Carl Bildt (m) Bengt Westerberg (fp)

Mot. 1988/89

So613

1 1988/89:Sf9

5