avOlofJohanssonm.fi. Regionalpolitik
Motion 1988/89:A435
Motion till riksdagen
1988/89 :A435
avOlofJohanssonm.fi.
Regionalpolitik
Mot.
1988/89
A435
Sammanfattning
De senaste åren har präglats av regional obalans. Situationen under
1980-talet liknar på ett skrämmande sätt situationen på 1960-talet. Hela
landsändar har drabbats av avfolkningen samtidigt som koncentrationens
avigsidor i storstadsområdena blir allt besvärligare för människorna, med
bostadsbrist, vårdkris och försämrad stadsmiljö.
Här sammanfattas centerns syn på regionalpolitiken och lämnas förslag
som radikalt skulle vända utvecklingen i Sverige till glädje för både
storstadens människor och landsbygdens folk. Våra viktigaste förslag är
följande:
- Regeringen bör snarast lägga ett förslag med särskilda insatser för
sydöstra Sverige, Norrlands inland och mellanbygder och delar av
Bergslagen.
- En decentraliserad gymnasieutbildning som underlättar samverkan med
det lokala näringslivet och en utbyggnad av den yrkesinriktade gymnasieutbildningen.
Vidareutbildning på mellannivå baserad på gymnasier och
regionala högskolor.
- Förstärkning och utbyggnad av de små högskolorna. De små högskolorna
skall utvecklas till regionala utvecklingscentra. Vid de mindre högskolorna
skall forskning kunna bedrivas inom bl a teknologiska spetsområden.
Genom ambulerande utbildning kan högskoleutbildningen ytterligare
spridas. Till breddning och utbyggnad av de mindre högskolorna föreslås
anvisade 50 milj kr och till fasta forskartjänster vid de mindre högskolorna
20 milj kr.
- Småföretagande och nyföretagande skall stödjas. Socialförsäkringsavgifterna
för småföretag bör reduceras med fem procentenheter upp till en
lönesumma på 500 000. Detta ger en avgiftsnedsättning på 25 000 kr. Ett
fribelopp motsvarande ett basbelopp bör införas vid beräkningen av
arbetsgivaravgifter för egenföretagare, d. v.s. en avgiftsminskningpå över
10 000 kr.
- En utredning bör tillsättas med direktiv att ta fram ett beslutsunderlag för
differentiering av socialförsäkringsavgifter mellan regioner.
- Kraftfulla åtgärder bör vidtas för att dämpa expansionen av arbetsplatser
i de överhettade delarna av främst Storstockholmsområdet. I stället
måste en prioritering ske av bostäder och miljöinsatser. En investerings
avgift på 25 procent bör omgående belasta nyproduktionen av lokalytor 1
1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr A 435
för kontor och industrier i dessa områden. Intäkterna från en sådan avgift Mot. 1988/89
bör återföras till regionen för satsningar på bl a bostäder och miljöförbätt- A435
ringar.
- Landsbygdens näringsliv måste differentieras, t ex genom satsningar på
småindustri, hantverk, hemslöjd och turism. Jordbrukets produktion
måste delvis ställas om till odling av energigrödor och fibergrödor. En
marknad för inhemsk drivmedelsetanol måste skapas. Ett särskilt utvecklingsprogram
för landsbygden bör utarbetas. Insatser för att utveckla
landsbygden tas upp i en särskild motion, där det bl a föreslås att ett
särskilt anslag för landsbygdsutveckling på 200 milj kr.
- Länsvägnätet måste rustas upp. Ett tioårsprogram för upprustning och
beläggning av länsvägar bör, med hänsyn till bl a EG:s bärighetskrav,
arbetas fram.
- En del av elkraftens vinster måste återföras till de regioner där elkraften
produceras och fördelas på vattenkraftskommuner och kommuner med
stora behov av regional utveckling. Vinstandelen som dras in för detta
ändamål bör vara 1 öre/kWh, vilket ger 600-700 milj kr årligen.
- En decentralisering bör ske av funktioner från den centrala statsförvaltningen
till läns- och kommunnivå. De centrala statliga verken bör
minskas både till storlek och inflytande. Länsstyrelserna bör få i uppdrag
att utarbeta planer för inomregional decentralisering av statlig verksamhet
inom varje län.
- De pågående skatteutredningarna bör beakta hur skatteinstrumentet
effektivt kan utnyttjas för att främja regional balans. Kommunalskatten
skall utjämnas i förhållande till den servicenivå kommunen har.
- En decentraliserad och effektiviserad beslutsprocess av det regionalpolitiska
stödet.
- Lokaliseringsbidrag skall kunna utgå utan särskild prövning för investeringar
i kommunala och privata industrihus i stödområde A och B (50 %)
samt i landsbygdsdelar av stödområde C (40 %). ”Industrihus” skall
kunna vara en kombination av industrilokaler och lokaler för tjänste- och
serviceföretag.
- Statligt flyttningsstöd förbehålls dem som flyttar till utsatta regioner.
- Avgiftsbefrielse för studielån skall medges för personer som väljer att bo
och arbeta inom Norrlands inland.
- Det regionalpolitiska stödet i form av länsanslag och lokaliseringsbidrag
förstärks med drygt 400 milj kr och sammanförs till ett anslag om totalt
1 350 milj kr som fördelas ut till länen.
- 200 milj kr satsas på utvecklingsinsatser för landbygden.
Inledning
Koncentrationpolitiken har inneburit en allt starkare centralisering av
befolkning, bebyggelse och näringsstruktur. Storskalighet och arbetskraftens
geografiska rörlighet har av en politisk majoritet, mot centerns
bestämda uppfattning, setts som nödvändiga förutsättningar för ökad
ekonomisk tillväxt. Skillnaderna i levnadsförhållanden mellan olika delar av
landet har ökat. Den politiska inriktningen och marknadens drivkrafter har
förstärkt koncentrationen inom näringslivet, både vad avser produktionsstruktur
och maktfunktioner. Den offentliga sektorn har också kraftigt
bidragit till koncentrationen. Inte minst har kommunsammanläggningarna
verkat i den riktningen. En grundläggande orsak till utvecklingen har varit
politiska beslut fattade i regering och riksdag.
Särskilt under 1960- och 1980-talen har klyftorna snabbt ökat såväl mellan
som inom olika regioner i landet. Framför allt landsbygden och de små och
medelstora orterna drabbats av en snabb avfolkning. Befolkningsomflyttningen
har vidare medfört att ålderstrukturen blivit alltmer snedvriden
mellan in- och utflyttningskommuner.
Det är främst unga människor som flyttat till storstadsregionerna, där
möjligheter till arbete och utbildning erbjuds. Samtidigt skapar befolkningskoncentrationer
svåra köproblem med brist på bostäder, vårdkris, bristfällig
barnomsorg och en försämrad social miljö. Analyser av befolkningsomflyttningens
struktur i övrigt visar vidare att det är den välutbildade arbetskraften
som erbjuds arbete i storstads- och högskoleregioner. Den pågående
utvecklingen innebär således även en kompetensförsvagning i utflyttningsregionerna.
Befolkningskoncentrationen har också lett till en alltmer ensidig könsfördelning
i glesbygdskommunerna. Ensidig näringsstruktur och svårigheter för
kvinnorna att få arbete har inneburit att allt fler kvinnor tvingats söka sig till
mer expansiva regioner både för att få utbildning och arbete. Detta leder till
en bristfällig social miljö i avfolkningsbygder. Dynamiken i utflyttningsområdena
minskar, de sociala problemen ökar och bygden utarmas.
Socialdemokratisk närings- och regionalpolitik efter 1982
Den socialdemokratiska regeringspolitiken efter regeringsskiftet 1982 har
allvarligt försämrat den regionala och inomregionala balansen. Orsaken är
främst den ekonomiska politiken och näringspolitiken. Den har stimulerat
och prioriterat storföretagen och de mest expansiva regionerna. Bl a innebar
devalveringen 1982 en kraftig stimulans till de stora exportföretagen.
Regeringspolitiken har vidare huvudsakligen gynnat storföretagen på småföretagens
bekostnad. Regeringen har på skilda sätt visat stor generositet mot
solida och vinstgivande företag som t ex Volvo och SAAB. Två av Sveriges
mest solida företag har för satsningar i Göteborgs- respektive Malmöregionerna
erhållit ett stöd som är mångdubbelt större, ca 4 milj kr per
arbetstillfälle, än vad som kommit de regioner till del som har betydligt större
och långsiktiga balansproblem.
Den förda politiken har drabbat regioner som Bergslagen, huvuddelen av
Norrland och sydöstra Sverige mycket hårt. Uttalanden från regeringsföreträdare
om vikten av att motverka de ökande obalanserna i samhället har
visat sig vara enbart ”uttalanden”. Regeringens konkreta politik har varit
starkt koncentrationsdrivande.
Regeringens konservativa och koncentrationsinriktade syn på regionalpolitikens
utformning medförde att riksdagen våren 1987 riktade en betydande
kritik mot de föreliggande förslagen. Riksdagen beslöt bl a att öka länsanslagen
med 200 milj kr i förhållande till regeringens förslag. Riksdagen begärde
Mot.
A435
1* Riksdagen 1988189.3 sami. NrA435
också en ny regionalpolitisk utredning. Riksdagens beslut om ökade Mot. 1988/89
länsanslag mottogs mycket positivt av de regionalt utsatta länen. De A435
förstärkningar av medel för regionala utvecklingsinsatser som dessa län nu
fått, försökte socialdemokraterna förhindra. [ det regionalpolitiska beslutet
underströks vidare angelägenheten i att riksdagen får ta ställning till viktiga
infrastrukturella satsningar.
Riksdagen underströk starkt behovet av insatser för att förbättra infrastrukturen
och konstaterade att en allmän förstärkning av näringslivets
förutsättningar i regionalpolitisk! prioriterade regioner är helt nödvändig.
Centerpartiet poängterade att det behövs mångmiljardbelopp under de
närmaste åren.
Koncentration och bristande politisk samordning framtvingar "paketpolitik"
Kritiken från såväl riksdagen som allmänheten, ökande skillnader i levnadstandard
mellan landets olika delar, allt större klyftor mellan och inom länen
m m framtvingade förslag från regeringen i form av de s k "paketen" för
Bergslagen och Norrbotten. Paketen kännetecknades främst av satsningar
till gagn för främst storföretag i några få kommuner medan de ca 50 sämst
ställda kommunerna inte alls fick del av stödet.
Enligt vår mening är propositioner med särskilda "paket" att betrakta som
"brandkårsutryckningar", betingade av nödvändigheten av att i efterhand
försöka "reparera" de skador en felaktigt förd politik orsakat. Koncentrationsproblemen
kan aldrig varaktigt lösas med selektivt inriktade "åtgärdspaket"
för en viss ort eller region.
Det krävs i stället en decentralistisk syn och en annorlunda politik än den
regeringen fört. Vidare behövs en politik för social rättvisa och likvärdiga
levnadsförhållanden över hela landet. Det krävs omfattande förutsättningsskapande
generella insatser på många olika områden om de regionala
obalansproblemen varaktigt skall kunna utjämnas.
Budgetpropositionen
I årets budgetproposition väljer regeringen att inte vidta annat än marginella
förändringar i det regionalpolitiska stödet med hänvisning till den regionalpolitiska
utredningen. Den förda koncentrationspolitiken har försämrat och
försämrar fortlöpande - förutsättningarna i län och kommuner inom alla
landsdelar. Det är därför enligt vår mening oförsvarligt att "lägga regionalpolitiken
på is” och urholka insatserna genom oförändrade eller t o m
minskade anslag. Regeringens redovisade inställning i budgetpropositionen
innebär att en "död hand” läggs över de regionalt utsatta delarna av vårt land
och koncentrationen får fortsätta.
Från centerpartiets sida anser vi att utvecklingen är sådan att åtgärder
måste vidtas omgående. De konkreta insatserna på regionalpolitikens
område kan inte uppskjutas tills utredningen blivit färdig med sitt arbete, om
utvecklingen skall kunna vändas för de nu mest utsatta delarna av landet. Vi
redovisar därför nedan och i en särskild kommittémotion våra förslag för att
skapa en bättre regional balans.
4
Centerpolitik för samhälle i balans
Utveckla hela landet
Det krävs enligt vår mening, för att hela landet skall kunna utvecklas, ett
decentralistiskt synsätt med nytänkande, okonventionella lösningar och mer
generella insatser på olika politikområden från samhällets sida för att vi skall
nå detta mål.
Den negativa befolkningsutveckling som pågår på olika håll i landet måste
hejdas och vändas. Det krävs inte bara ett stopp för utflyttningen från dessa
områden, utan även en inflyttning till de stora områden som länge haft ett
vikande befolkningsunderlag om de skall kunna överleva och utvecklas
långsiktigt. Detta förutsätter ett breddat näringsliv och fler jobb.
En sådan politisk inriktning är livsviktig för utflyttningsområden men är
samtidigt lika nödvändig för snabbt växande koncentrationsorter. Den är en
förutsättning för att dessa orter skall kunna behålla och utveckla en bra och
levande stadsmiljö. En levande landsbygd och en fungerande storstadsmiljö
ger tillsammans förutsättningar för en positiv utveckling av hela landet.
I den politiska debatten ställs ofta åtgärder för att skapa ett Sverige i bättre
balans i motsats till storstäderna och då framför allt till Stockholms intressen.
Såväl företrädare för regeringen som andra politiska partier odlar den
debatten. Enligt vår mening är den förda koncentrationspolitiken enbart till
fördel för ett litet fåtal personer som sysslar med den spekulation som bygger
på de värdestegringar den ökande koncentrationen medför. Merparten av de
boende i Stockholmsregionen förlorar på regeringens koncentrationspolitik.
På bostadsmarknaden har den pågående koncentrationen medfört att
bostadsbristen under senare år blivit allt större med kraftigt stigande priser
som följd.
Genom koncentrationen försätts många människor oförskyllt i en ohållbar
social situation genom den överhettning som har skapats i storstadsregionerna.
Den offentliga sektorns problem med att kunna tillgodse barnomsorg,
vårdbehov, trygghet etc i storstaden, är en logisk följd av de samhällsekonomiska
fördyringar som koncentrationen medför.
Kraftiga bestående balansförskjutningar mellan olika län, regioner och
kommuner måste motverkas om storstäderna skall kunna utvecklas på ett bra
och miljöriktigt sätt. Ökande obalanser leder till serviceproblem, kapitalförstöring
och mänsklig utarmning.
Ett väsentligt mål för de regionala satsningarna är således att bevara en bra
livsmiljö i storstaden. Befolkningstillväxten i storstäderna måste därför
begränsas och storstädernas andel av befolkningen bör långsiktigt inte öka.
Detta bör ges regeringen till känna.
Befolkningskoncentration hotar naturmiljön
Vetenskapliga undersökningar om trafikmiljön både på landsbygden och i
tätorter visar bl a att luftföroreningarna ökar kraftigt ju större en ort är. Den
främsta orsaken till luftföroreningarna är utsläppen av avgaser.
En fortsatt ökad befolkningskoncentration med ökande utsläpp från 5
Mot. 1988/89
A435
industrier, energianläggningar, trafiken m m försämrar successivt naturmil- Mot. 1988/89
jon. Därmed ökar en rad miljöbetingade sjukdomar till stort men för den A435
enskildes livskvalitet.
Under senare tid har vi fått allt tydligare exempel på att föroreningarna i
storstadsregionerna är betydande. T ex vittrar genom luftföroreningarna
oersättliga kulturskatter sönder. Skadorna på granbeståndet inom Stockholms
kommun är större än i Stenungsund. Vi redovisar i vår partimotion om
miljöpolitiken våra förslag till åtgärder för att rädda miljön.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära en kartläggning av befolkningskoncentrationens
negativa miljöeffekter och därefter återkomma till
riksdagen med förslag om ett åtgärdsprogram för en förbättrad storstadsmiljö.
Bevara och utveckla landsbygden
En central del i en politik för en decentralistisk utveckling och en bra miljö är
insatserna för att utveckla landsbygden och dess tätorter. En levande
landsbygd har stor betydelse för långt fler än dem som bor på landsbygden.
Det krävs därför också att landsbygden får sin rättmätiga del av de statliga
insatser som satsas på utveckling och infrastruktur.
Statsmakterna och de statliga myndigheterna har hittills tagit liten eller
ingen hänsyn till de speciella förhållanden som råder på landsbygden. 11 ex
den närings-, bostads- ochutbildningspolitiska planeringen negligeras nästan
helt behovet av en positiv utveckling på landsbygden. De statliga verken har
ej tagit hänsyn till landsbygden i sitt beslutsfattande utan försämrar servicen
för landsbygdens folk. Försäkringskassan har t ex dragit in ca 50 lokalkontor.
Ett annat exempel på en åtgärd som framför allt drabbar landsbygden är
riksdagens på regeringens förslag fattade beslut att folkbokföringen skall
flyttas från församlingarna till de lokala skattemyndigheterna. Denna
försämring av servicen till enskilda människorna genomförs till en merkostnad
på en kvarts miljard. Beslutet innebär att ca 2 200 arbetstillfällen
försvinner från församlingarna. Detta drabbar främst kvinnor på landsbygden.
Centerpartiet anser att detta beslut måste omprövas och ett nytt beslut
fattas, där det fastslås att församlingarna skall ha ansvaret för folkbokföringen.
Detta bör ges regeringen till känna.
I övrigt utvecklar vi våra förslag om åtgärder för att främja landsbygdens
utveckling i en särskild motion.
Centerprogram för regional utveckling och regional balans
Regional balans övergripande politiskt mål
Regional balans förutsätter att statsmakterna vid beslut inom alla samhällssektorer
tar hänsyn till vad målet regional balans kräver. Samhällets insatser
måste samordnas så att en positiv regional utveckling främjas.
Det är med denna utgångspunkt nödvändigt med en helhetssyn på och
samordning av bl a näringspolitiken, sysselsättningspolitiken, trafikpolitiken,
bostadspolitiken, skattepolitiken och utbildningspolitiken. Åtgärder
6
inom dessa områden är avgörande för möjligheterna att få till stånd en positiv
regional utveckling och en balanserad storstadsutveckling.
Regional balans en viktig del av den ekonomiska politiken
En bättre regional balans innebär att landets samlade produktionsresurser
kan utnyttjas på ett bättre sätt. Den mest positiva utvecklingen av samhällsekonomin
erhålls om mänskligt kunnande, samhällsinvesteringar och råvarutillgångar
över hela landet tas till vara.
I koncentrationsområdena är löneglidningen stor. Bristyrkesgrupper inom
främst det privata näringslivet får löner avsevärt över slutna avtal medan
motsvarande grupper inom den offentliga sektorn står stilla på avtalad nivå. I
ej överhettade regioner är löneglidningen liten. Detta förhållande skapar
spänningar både mellan regioner och inom regioner och mellan människor
med olika yrken. Sammantagna riskerar löneglidning och lönerörelse leda till
en sådan kostnadssutveckling att Sveriges konkurrenskraft gentemot andra
länder försämras med en allt sämre bytesbalans som följd.
Det är, enligt vår mening, förståeligt att människor med fasta avtal i
överhettade regioner blir missnöjda med utvecklingen. Det inflationstryck
som den starka löneglidningen skapar leder till att många grupper drabbas av
kostnadsfördyringar. Steg för steg halkar de efter i löneutvecklingen.
Detsamma gäller människor i ej överhettade regioner som också successivt
halkar efter genom de ökande löneklyftorna.
Det krävs enligt vår mening en ny ekonomisk politik om målet regional
balans och en balanserad befolkningsutveckling skall kunna uppnås. Detta
bör ges regeringen till känna.
Utbildning för regional utveckling
Kunskapens betydelse för samhällsutvecklingen kan inte överskattas. Det är
de mest kunskapsintensiva verksamheterna som är mest expansiva. En hög
utbildningsnivå är en förutsättning för att Sverige skall kunna hävda sig i den
internationella konkurrensen. Utbildningsväsendets struktur och lokalisering
har stor betydelse för möjligheterna att uppnå en balanserad regional
utveckling. Vi tar upp dessa frågor nedan och i särskilda motioner på
forsknings- och utbildningspolitikens område.
Goda kommunikationer
En grundläggande förutsättning för ett decentraliserat samhälle är bra och
fungerande kommunikationer i alla delar av landet. Det är nödvändigt att
hela landet får en rimlig del av statens insatser på kommunikationsområdet.
Länsvägnätet måste få en större andel av de totala resurserna. Järnvägstrafiken
måste moderniseras och anpassas till de förändrade förutsättningar och
krav som samhällsutvecklingen leder till.
Vi behöver i framtiden kommunikationer, där olika typer av transportmedel
stödjer och kompletterar varandra, om en positiv regional utveckling och
god miljö skall kunna uppnås. Det förutsätter i sin tur att de framtida
investeringarna i vägnät, flygplatser, järnvägar, hamnar m m får en inriktning
som utgår från de krav miljön och målet regional balans ställer. I
Mot.
A435
föreliggande motion tar vi upp vissa förslag som syfter till en upprustning av Mot. 1988/89
länsvägsnätet. Vår allmänna syn på trafikpolitiken tas upp i vår partimotion A435
om trafikpolitiken.
Avancerad teknik för hela landet
Den tekniska utvecklingen och den ”nya” tekniken inom t ex data- och
elektroteknik rymmer inom sig utomordentliga förutsättningar för att vara
ett verksamt medel för decentralisering och regional balans. Hela landet
måste få tillgång till avancerad teknik och avancerat tekniskt kunnande. Den
hittillsvarande utvecklingen innebär emellertid en koncentration till framför
allt Storstockholms norra delar. Även universitetsorter har en god utveckling.
Det är enligt vår mening nödvändigt att ny teknik skall komma hela
landet till del. Det är inte acceptabelt som genomförda undersökningar visar
att kunskap och ny teknik inom t ex teleområdet som finns i de mest
expansiva regionerna oftast inte kommer utsatta delar av landet till del förrän
efter lång tid. Kraftiga insatser måste därför göras så att likartad teknik finns i
hela landet. Detta bör ges regeringen till känna.
Kapitalmarknadens regionalpolitiska ansvar
Grundläggande för möjligheterna att skapa regional balans är att det finns
god tillgång på kapital. Koncentrationen och etableringen av företag i några
få orter dränerar utsatta regioner på ekonomiska resurser. Erfarenheterna
visar att kapitalströmmarna går från utsatta regioner till expansionsområden.
Löntagarfondernaär ett sådant exempel. Införandet av fonderna innebär bl a
att ekonomiska resurser tas från småföretag och utsatta regioner och
kanaliseras till storföretag och koncentrationsorter. Införandet av löntagarfonderna
går stick i stäv med centerpartiets strävanden att skapa ett
decentraliserat och differentierat näringsliv. Fonderna bör därför omedelbart
avskaffas.
Enligt vår mening måste bankväsendet och andra finansieringsinstitut ta
ett regionalt ansvar för att minska koncentrationen både av sin verksamhet
och av kapital till expansionsorterna, främst Stockholm. Vi anser att en
utredning bör få i uppdrag att belysa omfattningen av kapitalströmmarna. En
sådan utredning bör även ta upp formerna för hur banker och andra
finansieringsinstitut skall medverka i en uppbyggnad av en kapitalmarknad
som gynnar en utveckling mot regional balans. Utredningen bör i detta
sammanhang ta upp frågan om de regionalpolitiska effekterna av de
affärsdrivande verkens investeringsverksamhet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Förnyelse av energiförsörjningen
Effekti visering, hushållning, sparande och utnyttjande av inhemsk, förnybar
och miljövänlig energi gynnar en regional utveckling. Satsningar på framtidsinriktade
energiinvesteringar i stället för på avvecklingsalternativ som olja,
kol och kärnkraft, kan få en avsevärd betydelse för utvecklingen i större
delen av landet. En sådan politik kan ge betydande stimulanser till
ekonomisk utveckling. Samtidigt skapas arbeten där de bäst behövs.
En ökad användning av inhemska bränslen, energiskog, odling av energi
för ”näringslivet”, etc skulle bl a avsevärt förbättra möjligheterna till arbete i
många av de orter/regioner som har drabbats av den nu pågående befolkningsomflyttningen.
En omställning och förnyelse av energisystemet enligt
vår modell kommer också att medföra ett mycket mindre sårbart samhälle.
Detta bör ges regeringen till känna.
Ett starkt totalförsvar
Ett decentraliserat samhälle med balans mellan och inom regioner minskar
samhällets sårbarhet. En utarmning av stora delar av vårt land försvårar
kraftigt möjligheterna att vid krig eller avspärrning upprätthålla en tillfredsställande
beredskap av livsviktiga förnödenheter och försvarsförmågan. Den
pågående centraliseringen och satsningen på storskaliga lösningar - tex det
nuvarande energiförsörjningssystemet - skapar ett mycket utsatt och sårbart
samhälle.
En medveten politik för regional utveckling är grunden för ett starkt
försvar. Trovärdigheten i Sveriges möjligheter att stå utanför militära
allianser och vara neutralt i händelse av krig förutsätter ett samhälle som går
att försvara. Ett koncentrerat samhälle är ett mycket sårbart samhälle. Det
krävs en samhällsplanering för minskad sårbarhet i fredstid för att få ett
mindre sårbart samhälle i krigstid. Enligt vår mening bör dessa förhållanden
beaktas i den framtida utformningen av försvaret. Detta bör ges regeringen
till känna.
Kultur
Befolkningsomflyttningen innebär bl a att den sociala miljön utarmas.
Förutsättningar för kulturliv, idrott, folkbildningsverksamhet etc blir allt
sämre. Centerpartiet behandlar de kulturpolitiska frågorna i särskilda
motioner och har där bl a föreslagit förstärkningar för den regionala
kulturverksamheten.
I en partimotion har vi även tagit frågan om Sveriges Radios organisation
och finansiering. I denna betonades att de regionala TV-distrikten måste
förstärkas. Inriktningen bör enligt vår mening vara att av de medel som
tilldelas televisionen skall 60 % slussas till TV 2, vars verksamhet bygger på
distrikten. Vi återkommer til) dessa frågor när den aviserade propositionen
om Radio/TV presenteras.
Ny regionalpolitik
De nuvarande regionalpolitiska stödformerna är främst inriktade på företagen
och har visat sig vara otillräckliga. De är även till sin konstruktion
huvudsakligen inriktade på enbart den tillverkande industrin.
Den framtida sysselsättningen kommer till en del att ske inom andra
områden. Skall den omfattande avfolkningen i stora delar av landet kunna
vändas och en inflyttning ske, måste stödsystemet förändras och vidgas. Det
kräver ett system som bygger på att alla verksamheter underordnas de
regionala målen och innefattar infrastrukturella, företagsstimulerande och
individinriktade åtgärder.
Mot.
A435
Det är därför enligt vår mening nödvändigt att åtgärderna för att främja Mot. 1988/89
regional utveckling även byggs upp kring den enskilda människans idéer, A435
initiativkraft, kunskap och arbetsinsats. Samhället skall skapa förutsättningarna.
Det pågående utredningsarbetet får inte förhindra att nödvändiga åtgärder
för att främja en utveckling mot regional balans avstannar. Vi kommer därför
nedan och i andra motioner att lägga förslag som enligt vår mening bör
genomföras omgående.
Anslagsfrågor m m i anledning av budgetpropositionen behandlas i en
särskild motion.
Centerförslag för regional balans och regional utveckling
Reformera den politiska beslutsprocessen
Hela det politiska samarbetet måste medvetet inriktas på att främja en
utveckling mot regional balans. En sektorsövergripande, konsekvent och
långsiktig politik för regional utveckling bör föras på alla nivåer i den
politiska beslutsprocessen. Det är särskilt viktigt att den parlamentariska
beslutsprocessen anpassas efter detta synsätt. Vi tar upp denna fråga i en
särskild motion.
Länspolitik för inomregional balans
I flertalet län finns kommuner, vanligen "utkantskommuner" som är utsatta.
I viss utsträckning kan en regionalpolitisk! medveten länspolitik lösa många
inomregionala problem. Det kan emellertid också krävas att regering och
riksdag beslutar om riktade åtgärder.
Det krävs därför en regionalpolitisk! medveten länspolitik i alla län. För
närvarande sker centraliseringar i regel till residensstäderna och andra stora
orter. Särskilt statliga organ centraliserar ofta sin verksamhet på ett onödigt
och dyrbart sätt.
Vi anser att alla förslag till planerade centraliseringar av statliga verk och
myndigheter måste föreläggas länsstyrelsernas styrelse. Förändringar måste
ske med beaktande av uppsatta regionala mål. Riksdagen bör uttala att
länsstyrelserna i sina beslut skall prioritera den inomregionala utvecklingen.
Länsstyrelserna bör även få i uppdrag att utarbeta en plan för en inomregional
decentralisering av all statlig verksamhet inom respektive län. Detta bör
ges regeringen till känna.
Utvecklingsprogram för sydöstra Sverige, Bergslagen samt Norrlands inland
och mellanbygder
I dagsläget varierar omfattningen av investeringarna i infrastrukturen starkt
över landet. Den pågående koncentrationsutvecklingen har medfört starkt
ökande krav på nyinvesteringar i redan överhettade regioner. I ett läge med
begränsade ekonomiska resurser får redan utsatta orter och regioner en allt
mindre del av de infrastrukturella insatserna.
De mest utsatta delarna av Sverige är sydöstra Sverige, Bergslagen och
Norrlands inland och mellanbygder. I dessa fall rör det sig om stora
sammanhängande geografiska områden som hårt drabbats av den koncentra- Mot. 1988/89
tionsinriktade politiken. Läget är så allvarligt att speciella insatser är A435
nödvändiga för dessa områden och riksdagens begäran om förslag till
infrastrukturella insatser våren 1987 hade sin utgångspunkt i detta förhållande.
Enligt prognoser som presenterats kommer med nuvarande utveckling
även stora delar av Syd- och Mellansverige att få en negativ utveckling.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om infrastrukturella
insatser i utsatta regioner och att förslagen snarast föreläggs riksdagen. Detta
bör innefatta åtgärder för Norrlands inland och mellanbygder, sydöstra
Sverige och delar av Bergslagen. Sådana insatser är nödvändiga för att lindra
de sociala verkningarna av den ”tredje vägens” ekonomiska politik - en
politik som varit starkt koncentrationsdrivande och därigenom drabbat en
stor del av landets kommuner hårt.
Forskning och utbildning för regional utveckling
Närhet till utbildning
För små orter och glesbygd kan skolan vara av avgörande betydelse för ortens
överlevnad. En fortsatt avfolkning leder till en omfattande nedläggning av
skolor.
De ökande kraven på kunskap och kompetens förutsätter närhet till
gymnasieutbildning och underlättar en samverkan med det lokala näringslivet.
Det är viktigt att satsa på lärlingsutbildning, företagsförlagd utbildning,
fort- och vidareutbildning etc. Samverkan mellan skola och arbetsliv kan
också öppna möjligheter till gymnasieutbildning för orter som saknar egen
gymnasieskola.
Hög kompetens har stor betydelse för att tekniska landvinningar skall få
genomslag. En väg att förbättra tillgången på mer kvalificerade tekniker,
ingenjörer och ekonomer är att öka dessa gruppers möjligheter till vidareutbildning.
En sådan utbildning skulle underlätta för företagen att få kvalificerad
personal. Vi anser därför att en vidareutbildning på mellannivå, baserad
på gymnasier och regionala högskolor, bör skapas. Detta bör ges regeringen
till känna.
Regionala högskolor-en resurs i regionalpolitiken
Det är av stor betydelse för en utvecklad infrastruktur över landet att de små
högskolorna stärks. De små högskolornas fördelar - en liten obyråkratisk
organisation och möjligheter till lokala kontakter- måste tas till vara. De har
också betydelsefulla uppgifter för kompetens- och kunskapsspridning i
samarbete med näringslivet i de regioner där de verkar.
Många små och medelstora företag har behov av personal med teknisk
utbildning. Införandet av den förordade vidareutbildningen på mellannivå
bör kunna tillgodose en del av detta behov. Inriktningen av högskolornas
verksamhet bör anpassas efter de lokala förhållandena och stimulera till
utveckling av ny teknik och öka den tekniska och ekonomiska kompetensen i
en region. De regionala högskolorna bör även omfatta samhällsorienterande
och humanistiska ämnen. Vi anser mot denna bakgrund att utbudet av
ämnen vid flertalet av de mindre högskolorna måste breddas och föreslår att
50 milj kr avsätts för satsningar i regionalpolitiskt utsatta områden.
Staten måste samtidigt göra insatser för att med bl a offertstöd och Mot. 1988/89
utlokalisering av statliga funktioner komplettera den utbildning och närings- A435
livsmiljö som skall byggas upp. Vidare måste en högskoleutbildning komma
till stånd, där man utnyttjar de små högskolornas möjligheter att i samarbete
med tekniska högskolor och universitet befrämja utvecklingen i sin region.
Universitet och högskolor skall kunna göra tidsbegränsade insatser på
andra orter inom respektive upptagningsområde. En högskola skall t ex
under en tidsperiod kunna etablera en kurs, med teknisk eller ekonomisk
inriktning, på en ort och sedan flytta verksamheten till en annan ort - d v s
ambulerande högskoleutbildning.
Forskning vid mindre högskolor
De små högskolorna blir med en sådan inriktning en av ”motorerna” i en mer
balanserad regional utveckling. Högskolorna för med sig bl a nyetablering
och förnyelse av befintliga verksamheter i respektive region. Centerpartiet
anser att de små högskolorna skall utvecklas till regionala utvecklingscentra.
Vid de mindre högskolorna bör avancerad forskning kunna bedrivas inom
teknologiska ”spetsområden”. Detta skulle betyda mycket för en regions
utveckling. Viss forskning bör även kunna bedrivas inom ”stödjande”
ämnesområden. Vi föreslår i annat sammanhang att fasta forskartjänster
skall inrättas vid de små högskolorna för att möjliggöra en sådan utveckling
och 50 milj kr anvisas för detta ändamål.
Satsning på småföretag
De mindre företagens utveckling och nyföretagandet har en avgörande
betydelse för möjligheterna att skapa en mer balanserad närings- och
bebyggelsestruktur över landet och därmed för möjligheterna att skapa
regional balans. Det krävs omfattande åtgärder för att nå detta mål. De
generella åtgärderna för att utveckla infrastrukturen måste dock kompletteras
med att stimulera nyetablering och utveckling av befintlig företagsamhet i
utsatta regioner. Det är särskilt viktigt att skapa gynnsamma villkor för
nyföretagande och utveckling i de små företagen. De mindre och medelstora
företagen har en avgörande betydelse för möjligheterna att bredda näringsstrukturen
i regionalt utsatta regioner. Vi utvecklar dessa frågor
närmare i vår partimotion om näringspolitiken.
Kvinnor som företagare
Utvecklingsfonderna har ett ansvar för att stärka småföretagsamheten och då
särskilt nyföretagandet. En viktig resurs för att utveckla utsatta områden är
satsningar på kvinnligt företagande. En breddning av kvinnors arbetsmarknad
genom ett ökat nyföretagande skulle få stor betydelse för möjligheterna
att skapa en positiv utveckling och möjlighet till sysselsättning i utsatta
regioner. Det har också klart dokumenterats att det finns ett stort intresse
bland kvinnor att starta och driva ett eget företag. I vår motion om ökad
jämställdhet har vi föreslagit att utvecklingsfonderna skall få möjlighet att ge
stöd till kvinnor som driver företag inom tjänste- och servicenäringarna. Vi
anser också att det är viktigt att utvecklingsfonder, länsstyrelser och andra
länsorgan i sin rekrytering beaktar behovet av kvinnliga handläggare och Mot. 1988/89
kontaktpersoner. Detta bör ges regeringen till känna. A435
Differentiera uttaget av socialavgifterna efter regioner
Gällande regler för uttag av socialförsäkringsavgifter innebär bl a att
avgiftsuttaget sätts ned med tio procentenheter för verksamheter inom vissa
näringsgrenar inom Norrbottens län. Från centerpartiets sida har vi vidare
föreslagit att den s k löneavgiften slopas helt utanför storstadsregionerna i
syfte att stärka konkurrenskraften i regionalt utsatta landsdelar.
Enligt vår mening skulle en ytterligare differentiering av uttaget av
socialavgifter efter regioner och kommuner innebära en betydande lokaliseringsstimulans
och därmed främja en utveckling mot regional balans, vilket
bl a det system med differentierade avgiftsuttag som finns i Norge tyder på.
Systemet skulle kunna utformas så att ett företag, lokaliserat i en
överhettad region, får ett visst tillägg medan företag lokaliserade i en utsatt
region får en viss rabatt på den totalsumma avgifter som skall tas ut. Avsikten
är att omfördelningen av avgiftsuttaget skall ske på ett sådant sätt att
reformen ej belastar statsbudgeten.
Enligt vår mening bör riksdagen hos regeringen hemställa att ett underlag
för beslut om differentiering av socialavgifterna över landet tas fram utifrån
dessa riktlinjer.
Frigör resurser för bostadsbyggande i Stockholmsregionen
Den främsta drivkraften bakom den pågående koncentrationen är arbetsmarknadens
utseende och lokaliseringen av attraktiva utbildningar till de
stora koncentrationsorterna. Näringslivets efterfrågan på arbetskraft skapar
i de expansiva orterna ett ökat behov av investeringar i infrastruktur, service,
bostäder m.m. Den geografiska rörligheten riskerar därmed att bli mycket
dyrbar för samhället. Kraven på bl a nyproduktion av bostäder och insatser
för att angripa de miljöproblem som koncentrationen medför, kommer att
öka kraftigt.
Den pågående koncentrationen har samtidigt medfört att priserna på
bostäder i koncentrationsorterna under de senaste åren har stigit snabbt.
Priserna har stigit särskilt kraftigt i Stockholm. Detta drabbar främst de
ungdomar som vuxit upp i Stockholm, inflyttande ungdomar och unga
familjer. Dessa tvingas betala mycket höga priser för att få en bostad eller blir
beroende av en osäker och ofta mycket dyr andrahandslägenhet.
Vi har i en partimotion om bostadspolitikens inriktning redovisat våra
förslag till åtgärder för att komma till rätta med kostnadsutvecklingen och
den akuta bostadsbristen på bostadsområdet. I denna motion har vi bl a
betonat vikten av åtgärder att öka bostadsbyggandet och framför allt
tillgången på mindre lägenheter. Vi konstaterade i motionen att det i ett läge
med begränsade ekonomiska resurser för samhället är rimligt att de som
främst både orsakar och drar fördel av koncentrationen även svarar för en del
av kostnaderna för denna.
Vi föreslår därför att en investeringsavgift på 25 % tills vidare skall belasta
nyproduktion av lokalytor för kontor och industrier inom överhettade 13
regioner eller delar av regioner. Mindre tillbyggnader bör undantas från Mot. 1988/89
avgiften. Vi bedömer att avgiften måste tas ut under en längre tid med hänsyn A435
till att byggandet måste inriktas på bostäder medan annat byggande dras ned.
Enligt vår mening är detta nödvändigt för att kunna tillgodose bl a
ungdomars berättigade krav på att få en bostad till en rimlig kostnad.
Enligt vår mening skulle en sådan ”överhettningsavgift” verka dämpande
på t ex expansionen i de norra delarna av Stockholmsregionen. Tillkomsten
av nya områden typ ”Arlanda stad” leder till ett ännu större tryck på
bostadsmarknaden med en än mer snabbt stigande bostadsbrist och ökande
boendekostnader i en redan överhettad region. Erfarenheten visar att
lokalbyggnationen fortsatt att öka ensidigt koncentrerad till stora projekt i
den byggreglerade Stockholmsregionen. Den geografiska avgränsningen
skall göras så att avgiften kommer att belasta de mest byggexpansiva
områdena i vårt land. Det är dessutom en fördel att använda marknaden i
stället för stelbenta regleringar för att komma åt samhällets och medborgarnas
merkostnader.
De resurser som frigörs genom avgiften bör också kunna återföras till
regionen för investeringar i bl a nyproduktion av bostäder, miljöförbättringar
och infrastruktur som en kompensation till de boende i berörd region för
de ökade kostnader och miljöproblem som följer av koncentrationen.
De företag som drabbas av investeringsavgiften bör erbjudas möjlighet till
särskilt stöd om man väljer att förlägga den planerade byggnationen i de
regionalpolitisk! prioriterade områdena. I detta sammanhang bör t ex nya
former av offertstöd kunna prövas, t ex i form av skattelättnader.
Regeringen bör enligt vår mening snarast förelägga riksdagen förslag om
en investeringsavgift på 25 % för nyproduktion av lokalytor för kontor och
industrier i de mest expansiva delarna av Stockholms- och Uppsalaregionen i
enlighet med de riktlinjer som skisserats ovan. Regeringen bör senast i
samband med kompletteringspropositionen förelägga riksdagen ett sådant
förslag. Riksdagen bör vidare uppdra till regeringen att besluta om vilka
områden som skall beläggas med en investeringsavgift på 25 %.
Program för förstärkning och beläggning av länsvägnätet
En grundläggande förutsättning för en positiv utveckling av regionalt utsatta
delar i allmänhet och landsbygden i synnerhet är ett bra och fungerande
vägnät. Det är enligt vår mening nödvändigt att länsvägnätet får en ökad
andel av de ekonomiska resurser som avdelas för investeringar.
För stora delar av vårt land är bilen ofta det enda transportalternativet.
Möjligheterna att utnyttja kollektiva transportmedel är små. Samtidigt får
människor och företag i dessa regioner via skatten solidariskt svara för en
subventionering av kollektivtrafiken. En normalinkomsttagare i dessa
bygder kan få betala ca 2 000 kr i skatt per år till kollektivtrafiken utan att ha
någon möjlighet att utnyttja denna.
Enligt vår mening måste investeringarna i länsvägnätet få en klar
regionalpolitisk profil för att bl a ge de bygder som saknar kollektivtrafik
rättvisare och rimligare förhållanden. Vägverket måste av regionalpolitiska
skäl leva upp till ambitionen i 1979 års trafikpolitiska beslut, innebärande att
cirka hälften av investeringsmedlen fördelas till länsvägarna. Under senare Mot. 1988/89
år har riksvägarna fått en allt större andel av de ekonomiska resurserna inom A435
ramen för en totalt minskande volym för väginvesteringar. Tillgängliga
medel har i allt större utsträckning satsats i stora och dyra vägprojekt.
Ett bra vägnät över hela landet är av vital betydelse för näringslivets
transporter, särskilt skogsindustrins. Sverige exporterar i dag skogsprodukter
för drygt 50 miljarder kronor. Avverkningen uppgår till över 65 miljoner
m\ Detta betyder att skogstransporterna årligen kostar närmare 3 miljarder
kronor. Ett bra vägnät gynnar över huvud taget den befintliga företagsamheten
och förbättrar t ex möjligheterna för turistnäringen.
Mot denna bakgrund anser vi att en omfördelning av ekonomiska resurser
för investeringar i vägnätet måste ske. En större del måste komma
länsvägnätet till godo. En upprustning av detta vägnät har stor betydelse för
att förbättra infrastrukturen i regionalt utsatta landsdelar. Riksdagen bör
därför begära att ett tioårigt program tas fram för förstärkning och
beläggning av återstående grusvägar i länsvägnätet. En sådan satsning skulle
samtidigt visa en vilja från samhällets sida att förbättra förhållandena i
utsatta regioner. Den skulle bidra till att skapa optimism och framtidstro och
vara till nytta för hela landet.
Vattenkraften - en regional resurs
Vinsterna från vattenkraften skulle kunna få stor betydelse för utvecklingen
av närings- och samhällsliv, framför allt i norrlandslänen. Öppnande av
möjligheterna att använda vinsterna från vattenkraften i produktiva regionalpolitisk!
motiverade investeringar i stället för att täcka investeringar och
förluster i kärnenergiproduktionen är desto mer motiverade med hänsyn till
att den kommunala beskattningen av juridiska personer tagits bort.
Centerpartiet har tidigare föreslagit att en del av vattenkraftsvinsterna
skall återföras till vattenkraftkommunerna för bl a utveckling av näringslivet.
Vi har vidare föreslagit - som ett led i strävandena att stärka Norrbottens
näringsliv - att ett särskilt norrbottniskt energiföretag bildas. Den regionalpolitiska
utredningen har fått i uppdrag att pröva formerna för hur en del av
vattenkraftvinsterna skall kunna återföras till de områden där vattenkraften
produceras. Vi anser att beslut omgående skall fattas så att berörda regioner
får del av vinsterna från vattenkraften.
Enligt vår mening bör en del av vattenkraftens vinster återföras redan
fr o m den 1 juli 1989. En vinstandel på 1 öre/kWh bör avsättas för detta
ändamål. Den årliga genomsnittliga intäkten av en sådan avgift blir ca 630
mkr.
Med vattenkraftproduktionen 1988 som utgångspunkt blir intäkterna över
700 mkr.
Från avgiftsskyldighet bör små vattenkraftverk med en effekt understigande
1 500 kW undantas.
Intäkterna från avgiften skall återföras till kommuner i de län där
vattenkraften produceras. Det bör ankomma på länsstyrelsen att fördela
medlen till kommunerna med beaktande av utbyggda vattenkrafttillgångar
och behov av regionalpolitisk! stöd inom en viss kommun. Tilldelade medel
skall handhas av kommunala företrädare och användas till uppbyggnad av Mot. 1988/89
infrastrukturen och näringslivet. A435
Regeringen bör senast i samband med att kompletteringspropositionen
presenteras återkomma till riksdagen med förslag av ovan redovisad
innebörd.
Vi har i annat sammanhang föreslagit en uppdelning av Vattenfall i fem
självständiga regionala bolag. En uppdelning i fem regionala bolag av
Vattenfall skulle på flera sätt kunna medverka till en positiv regional
utveckling för hela landet. Förslaget innebär också bl a att ett särskilt
energiföretag för Norrbotten bildas. Detta skulle underlätta möjligheterna
att ge regionen del av den framtida avkastningen från vattenkraften.
Lokalisering av statlig verksamhet
Centerpartiet kräver att riksdagens beslut om förutsättningar och prioriteringsordning
för omlokalisering av statliga myndigheter skall tigga fast och
fullföljas. Detta bör ges regeringen till känna.
Minska den centrala förvaltningen, decentralisera funktioner - motverka
byråkratin!
Enligt vår mening är en betydelsfull del i utvecklingen mot ett decentraliserat
samhälle att beslut och befogenheter läggs så nära dem det berör som
möjligt. En decentralisering av funktioner från den centrala nivån till länsoch
kommunnivå bör ske. En reducering av centrala uppgifter medför att
ansvar och kompetens flyttas över till den regionala nivån.
Utvecklingen under efterkrigstiden har emellertid i Sverige bl a inneburit
att den statliga centrala myndighetsorganisationen kraftigt har expanderat
både vad avser antal myndigheter och storlek. Många av dessa myndigheter
har fått en onaturlig storlek och tillskansat sig en betydande makt.
Myndigheterna har medverkat i byråkratiseringen av samhällslivet och har
genom tunga regelsystem fördyrat verksamheter.
Enligt vår mening måste nu ett aktivt och systematiskt arbete komma till
stånd för att minska de centrala myndigheterna både vad avser storlek och
inflytande. Otidsenliga uppgifter måste utmönstras. En medveten decentralisering
av uppgifter måste ske till kommuner och län. Den kunnighet och
erfarenhet som idag präglar kommun- och länsförvaltningar talar entydigt för
en radikal minskning av den centrala förvaltningen.
Vi föreslår därför att de statliga verkens centrala administration minskas,
och uppgifter och funktioner förs över till län och kommuner. Målsättningen
bör vara att antalet tjänster på central nivå halveras på sikt genom successiv
decentralisering av funktioner. Omfattningen kan dock variera beroende på
hur stor central administration myndigheterna har och det decentraliseringsarbete
som tidigare bedrivits. Ett förslag med denna inriktning bör snabbt tas
fram. Förslaget skall främst ses som en avbyråkratisering som ger förutsättningar
för en bättre och effektivare verksamhet inom viktiga samhällsområden.
Det har emellertid även stor betydelse för strävandena att åstadkomma
en positiv regional utveckling.
Betydelsen av att i större utsträckning lägga ut arbetsuppgifter från den
Mot. 1988/89
A435
Beskattningen sorn ett instrument för regional utveckling
Den kommunala skatteutjämningen har mycket stor betydelse för många
regionalt utsatta kommuner i olika delar av landet. I avvaktan på en mer
genomgripande skatteutjämningsreform föreslås i en särskild motion förbättringar
av det gällande skatteutjämningssystemet. Vårt förslag innebär att
de mest utsatta kommunerna får ett ökat ekonomiskt stöd -1,7 miljarder kr
och därmed en förstärkt ekonomisk situation.
Det har i debatten framförts olika förslag till förändringar av beskattningen
för att stimulera en inflyttning till inlandskommunerna. Vid sidan av
förstärkta bidrag till den kommunala skatteutjämningen och ökat kommunalt
grundavdrag har även förslag om minskad statlig beskattning grundade
på regionalpolitiska skäl framförts.
Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att i det pågående utredningsarbetet
beakta i vilka former skatteinstrumentet kan utnyttjas som ett medel
för att nå en bättre regional balans. Detta bör ges regeringen till känna.
Avdragsrätten för arbetsresor
Socialdemokraterna har föreslagit att avdragsrätten för arbetsresor kraftigt
skall försämras. Enligt centerpartiets uppfattning är detta oacceptabelt. Vi
anser tvärtom att reseavdragen måste bli rättvisare. Vi utvecklar detta i en
särskild kommittémotion.
Hemställan
Med anledning till det ovan anförda hemställes
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nödvändigheten av en decentralistisk inriktning
av regionalpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
politiken på alla samhällsområden bör utformas så att storstädernas
andel av befolkningen långsiktigt hålls oförändrad,
3. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av befolkningskoncentrationens
negativa miljöeffekter för storstadsmiljön och
att regeringen därefter återkommer till riksdagen med förslag om ett
åtgärdsprogram för att förbättra storstadsmiljön i enlighet med vad
som i motionen anförts,
centrala nivån till kommun- och länsnivå understryks av att expansionen
inom den offentliga sektorn i Stockholmregionen varit mycket kraftig under
de senaste åren. Inom länen bör en liknande process ske genom en
decentralisering av olika länsfunktioner till både kommuner och kommundelar.
Sammantaget innebär en omlokalisering av offentliga centrala enheter och
funktioner till läns- och kommunnivå att kompetens och kunnande förstärks.
Besluten kommer närmare den de berör och därigenom minskar byråkratin.
Betydande positiva regionala sysselsättningseffekter nås.
17
4. att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i Mot. 1988/89
motionen anförts om vikten av att insatserna på alla politikområden A435
underordnas de regionala målen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om de negativa effekterna av överflyttningen av
ansvaret för folkbokföringen från svenska kyrkan till de lokala
skattemyndigheterna,1 ]
[att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den ekonomiska politikens inriktning och
betydelse för möjligheterna att nå målet regional balans,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utbildningsväsendets utformning och inriktning
för den regionala utvecklingen,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om betydelsen av goda kommunikationer för den
regionala utvecklingen,4]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om betydelsen av ny teknik, teknikspridning,
spridning av företag inom framtidsinriktade branscher, tekniskt
kunnande och teknisk utveckling för den regionala utvecklingen,5]
[att riksdagen hos regeringen hemställer att den regionalpolitiska
utredningen får i uppdrag att utreda omfattning och inriktning av
kapitalströmmarna från avfolkningsbygder till koncentrationsorter i
enlighet med vad som anförts i motionen,5]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sambandet mellan förnyelsen av energiförsörjningen
och regional utveckling,5]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sambandet mellan regional balans och ett starkt
totalförsvar,6]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fördelningen av finansieringen av TV-produktionen
centralt/lokalt,7]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ansvar och former för länsstyrelsernas regionalpolitiska
arbete,
6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till utvecklingsprogram
för sydöstra Sverige, Norrlands inland och mellanbygder
samt hela Bergslagen i enlighet med vad som i motionen anförts,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av vidareutbildning på mellannivå av
ingenjörer, tekniker och ekonomer för den regionala utvecklingen,3]
[att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om de små högskolornas uppbyggnad, utformning och inriktning
med avseende på den regionala utvecklingen,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om forskningens inriktning vid de mindre
högskolorna,3]
[att riksdagen för budgetåret 1989/90 beslutar att anvisa ett Mot. 1988/89
reservationsanslag om 50 000 000 kr för breddning och utbyggnad av A435
mindre högskolor i regionalt utsatta regioner i enlighet med vad som
anförts i motionen (nytt anslag),3]
[att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om småföretagsamhetens betydelse för den regionala
utvecklingen,5]
7. att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om länsorganens ansvar för att stärka det kvinnliga
företagandet,
8. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna att differentiera
uttaget av socialavgifter efter regioner utreds i enlighet med vad
som i motionen anförts,
[att riksdagen beslutar att en investeringsavgift för nyproduktion
av lokaler för kontor och industrier inom överhettade regioner, i syfte
att frigöra resurser för bostadsbyggande m m och avlänka expansionen
inom de privata tjänstenäringarna i berörd region till utsatta delar
av landet, införs enligt de riktlinjer som anges i motionen,8]
[att riksdagen hos regeringen begär att riksdagen föreläggs ett
tioårigt program för förstärkning och beläggning av grusvägar inom
länsvägnätet i enlighet med vad som anförts i motionen,4]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om återförande av en
vinstandel motsvarande 1 öre/kWh producerad vattenkrafts-el till de
kommuner och län där vattenkraften produceras för regionalpoltitiskt
motiverade investeringar enligt de riktlinjer som anförts i
motionen,5]
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att riksdagens beslut om förutsättningar
och prioriteringsordning för lokalisering av statliga myndigheter
skall ligga fast och fullföljas,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående omlokalisering av statlig verksamhet och
decentralisering av funktioner inom den statliga verksamheten till
läns- och kommunnivå,
[att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om beskattningen som ett
instrument för regional utveckling1].
19
Stockholm den 23 januari 1989
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)
Mot. 1988/89
A435
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
1 1988/89:Sk904
2 1988/89:Fi207
3 1988/89:Ub621
4 1988/89:T221
5 1988/89: N278
6 1988/89:Fö504
7 1988/89:Kr268
8 1988/89:Bo241
gotab 16799, Stockholm 1989