Avregleringen av taxi

Motion 1991/92:T905 av Tom Heyman (m)

Taxinäringen är numera avreglerad. Omställningen har
inte varit problemfri, något som heller inte var att förvänta
eftersom taxiföretagen, efter generationer av statlig
detaljstyrning av verksamheten, saknade erfarenhet av
konkurrensutsatt verksamhet.

Vissa uppenbara missförhållanden har uppstått. Så har
till exempel konkurslönegarantin systematiskt utnyttjats
som konkurrensmedel av mindre seriösa företagare. Den
skärpta tillsyn från länsstyrelserna som framhålls i
propositionen, bilaga 14, är därför välkommen.

I propositionen framhålls att länsstyrelserna i
fortsättningen självständigt skall ansvara för
marknadsbevakning och konkurrensfrågor. En stor del av
taxinäringens inkomster kommer från den kommunala
upphandlingen och det är därför viktigt att kommunerna
inte genom olika administrativa åtgärder utestänger seriösa
taxiföretag och därigenom förhindrar en effektiv
konkurrens.

Taxameterkravet

Vid avregleringen framhölls mycket starkt att samtliga
taxibilar måste förses med kvittoskrivande taxametrar.
Kravet vidhölls även för limousiner och skolskjutsbilar
eftersom konkurrensen med andra företag i annat fall skulle
snedvridas. Det kan därför inte vara rimligt att kommuner
nu införskaffar egna taxibilar som inte uppfyller de krav på
taxiutrustning som krävs för andra åkare.
Regelutformningen måste vara lika för alla.

Uppställningsplatser

Uppställningsplatser anordnas av kommunerna på
gatumark och måste vara tillgängliga för samtliga fordon.
På vissa ställen har det dominerande företaget tilldelats
speciella förmåner med skyltning och turordning, något
som försvårar kundernas möjlighet att fritt välja bil.

Den kommunala markupplåtelsen måste vara neutral
mot samtliga taxiföretag och kunden skall ha rimlig
möjlighet att själv välja bil.

Färdtjänst

En stor del av taxis inkomster kommer från den
kommunala färdtjänsten. Kommuner och landsting måste
därför tillse att möjligheten till anbudslämning fungerar och
att omfattande krav på datoriserad utrustning, som ofta är
av begränsad nytta för kunderna, gör att mindre taxiföretag
utestängs från möjligheten att deltaga i färdtjänsten, även
om deras priser är förmånliga.

Det är heller inte tillfredsställande om landstingets
färdtjänstorganisation integreras med beställningscentralen
för endast ett taxiföretag och taximonopolet därigenom
återuppstår.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att länsstyrelserna i den skärpta
tillsynsverksamheten för taxinäringen även skall
kontrollera att kommunerna ger rimliga förutsättningar för
en sund konkurrens inom taxinäringen.

Stockholm den 20 januari 1992

Tom Heyman (m)