Avskaffande av fribeloppet

Motion 2008/09:Ub604 av Christian Holm och Ulrika Karlsson i Uppsala (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att säkerställa ett avskaffande av fribeloppet för studiemedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa fribeloppet avseende lånedelen i studiemedlen.

Motivering

Tanken på en fribeloppsgräns är felaktig. Systemet får som konsekvens att om en student jobbar för mycket och därmed betalar skatt som bidrar till statens inkomster sänks studiemedlen för resten av terminen.

Den nuvarande politiken genomsyras av ett synsätt där studenter delas in i kategorier. En student är en student. En arbetare är en arbetare. Men alla vet ju att det inte är så, speciellt inte på en modern arbetsmarknad. Hela Sverige tjänar på ett modernt synsätt på arbetsmarknaden. Fribeloppet tillhör inte en modern utbildningspolitik på en modern arbetsmarknad.

Det är rimligt att göra en indelning mellan bidrag och lånedel, där fribeloppet måste avskaffas i vart fall för lånedelen av det studiestöd som erbjuds. Det är rimligt att lånedelen står opåverkad av extrainkomster från arbete eftersom det premierar flit. Däremot kan bidragsdelen av studiestödet trots detta fortfarande påverkas av extrainkomster.

Utan fribeloppsgräns kan fler betala mer av sin utbildning själva genom att minska lånedelen. Det nuvarande systemet med fribelopp försvårar studenters möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation. Flera studenter görs beroende av studiemedelssystemet, trots att de kan och vill arbeta mer.

Alla tjänar på ett avskaffande av fribeloppsgränsen. Fler studenter kan hel- eller delfinansiera sina studier, vilket är bra ur flera aspekter. Fler kan avsluta sina studier utan att vara maximalt belånade. Arbetslivserfarenhet från studietiden gör det lättare att få jobb. Svartjobben minskar eftersom studenter inte behöver dölja sin inkomst. Ökat samarbete mellan olika företag och institutioner när studenter skriver uppsats eller genomför projekt skulle komma till stånd. Staten kan spara pengar eftersom fler ges möjlighet att låna mindre.

Det kan ligga en viss logik i att begränsa studiestödet till den som ändå klarar att försörja sig. Men studielånen ska ändå betalas tillbaka, varför de inte alls borde påverkas av inkomst om studenten inte så önskar.

Vad gäller bidragsdelen kan det vara motiverat att den som inte har behov inte heller erhåller bidraget, varför fribeloppet även fortsättningsvis kan gälla i fråga om bidragsdelen av studiemedlet.

Staten ska uppmuntra flit – inte motarbeta det. Sverige behöver fler flitiga och arbetsamma människor, och fribeloppet motverkar det. Det är kontraproduktivt, och incitamentsstrukturen är negativ. Arbete ska löna sig – också för studenter. Därför måste fribeloppet avskaffas i varje fall vad gäller lånedelen.

Stockholm den 30 september 2008
Christian Holm (m)	Ulrika Karlsson i Uppsala (m)