Avveckling av de kommunala bolagen

Motion 2001/02:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avveckling av de kommunala bolagen.1

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en lagändring som sätter stopp för kommunal skatteplanering genom koncernbildning.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en lagändring så att försäljning av kommunala bostadsbolag inte skall medföra sänkta statsbidrag.2

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det forsatta behovet av regler för kommunernas förmögenhet prövas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skälen till det ökade antalet minoritetsägda kommunala företag granskas.

1 Yrkande 1 hänvisat till KU.

2 Yrkande 3 hänvisat till BoU.

2 Sammanfattning

Folkpartiet är motståndare till kommunala bolag. Vi vill verka för att den kommunala bolagssektorn kraftigt minskar, på sikt i stort avvecklas. Det finns flera goda skäl till detta:

• Det kommunerna ägnar sig åt ska styras med full insyn och öppenhet. Det finns mycket som kommunerna inte ska ägna sig åt. I dag sker det ofta i bolagsform.

• Bolagen tar i anspråk kommunala resurser som borde ha använts till kärnverksamheter som vård och skola.

• Bolagen konkurrerar ofta ut små privata tjänsteföretag på redan fungerande marknader.

• Skattebetalarnas pengar riskeras i vidlyftiga affärer.

Vi vill därför att den kommunala bolagssektorn ska avvecklas genom att bolagen säljs ut till privata ägare, läggs ned eller att verksamheten återgår i förvaltningsform. En del av det kommunala bostadsbeståndet kan behöva finnas kvar, för att säkerställa att en god social bostadspolitik upprätthålls. Motsvarande gäller kommunal och landstingskommunal vårdverksamhet.

3 Några fakta

Det är en händelse som ser ut som en tanke att det har varit och fortfarande är svårt att få fram information om de kommunala bolagen. Enligt senast tillgängliga statistik fanns 1999 drygt 1 600 kommunala företag, de allra flesta drivna i aktiebolagsform. I genomsnitt hade de svenska kommunerna drygt sex företag vardera. Drygt en fjärdedel av den kommunala verksamheten, uttryckt som andel av omsättningen, bedrivs i företag.

Det har skett en viss minskning av antalet kommunala företag sedan 1995 varigenom den tidigare trenden mot alltfler kommunala bolag brutits. Detta är dock bara till viss del en följd av medvetna politiska strävanden. En del av förklaringen är sammanslagningar inom bolagssektorn. Det har skett försäljningar, delvis av ekonomiska skäl, av bl.a. energibolag och bostadsbolag. I viss mån är dock dessa försäljningar motiverade av ökad medvetenhet om problemen med kommunal bolagsverksamhet och politisk vilja. Det är glädjande att notera att antalet övriga företag minskat. Det är bland dessa man ofta funnit kommunala företag som konkurrerat med små privata tjänsteföretag. Men mycket återstår, den största delen av den kommunala bolagsverksamheten ska avvecklas, antingen genom att verksamheten återgår till förvaltningsform eller genom försäljning.

Samtidigt kan noteras att antalet företag där kommunen äger en minoritetsandel har ökat. Detta är i sig alarmerande eftersom det tyder på att kommunen försöker undgå kritik genom att liera sig med andra ägare. Det är viktigt att komma ihåg att kritiken mot kommunala bolag gäller även minoritetsägda bolag. För ett helt privat företag att konkurrera med ett bolag som har den kommunal skattebetalaren bakom sig kan vara omöjligt även om kommunen bara äger en mindre andel. Denna utveckling bör särskilt granskas.

Trots en viss minskning av antalet företag har både omsättning och balansomslutning ökat. Det risktagande som bolagen utgör för kommunen kan illustreras med att borgensåtaganden och andra förpliktelser gentemot de kommunala bolagen uppgick till nästan 150 miljarder kronor motsvarande ungefär 40 procent av moderkommunens tillgångar. Till riskbilden hör också att de kommunala bolagens soliditet bara är drygt 20 procent mot ungefär 35 procent i de privata bolagen.

Det brukar hävdas att bolagsverksamheten ger kommunen ett ekonomiskt tillskott. År 1999 uppgick utdelningen från bolagen till kommunerna 800 miljoner kronor. Men samtidigt gav moderkommunerna finansiella bidrag till bolagen om 2,1 miljarder kronor, således ett negativt flöde på 1,3 miljarder kronor för kommunerna, medel som kunnat användas bättre i den egentliga kommunala verksamheten.

4 Felet med de kommunala bolagen

Folkpartiets ståndpunkt är att kommuner inte annat än i undantagsfall ska bedriva verksamhet i bolagsform.

Det kommunerna ska ägna sig åt ska styras demokratiskt och med full öppenhet och insyn för medborgarna. Kommunerna har inte skapats för att driva affärer utan för att lösa medborgarnas gemensamma problem. Därför har de rätt att finansiera sin verksamhet med skatter.

Den kommunala verksamheten ska styras med mesta möjliga insyn från medborgarna. Med bolagsformen blir i praktiken allmänhetens insyn sämre. Ett aktiebolag är inte en offentlig förvaltning och det går inte att lagstifta bort skillnaderna även om vissa förbättringar skett.

Det är ingen slump att de skandaler som varit aktuella i kommunala sammanhang oftast haft en koppling till den kommunala bolagsverksamheten.

Folkpartiet anser dels att kommuner ska koncentrera sin verksamhet till det som kan anses vara kommunens kärnuppgifter, dels att kommunal verksamhet i allmänhet ska bedrivas i förvaltningsform och endast undantagsvis i bolagsform.

Det finns därutöver flera ytterligare skäl mot kommunala bolag.

Ett viktigt skäl är att privata och kommunala bolag inte konkurrerar på lika villkor. Kommuner ska inte ge sig in på områden där det privata näringslivet väl kan svara för de behov det handlar om. Ofta innebär den kommunala bolagsverksamheten att små privata tjänsteföretag på redan fungerande marknader konkurreras ut. Om kommunen ger sig in för att konkurrera med privata företag har det kommunala bolaget ett synnerligen ojämlikt övertag genom att ha kommunen och dess skattebetalare som garant. Det kan aldrig ett enskilt företag möta på jämbördig nivå. Beskattningsrätten tillåter offentliga bolag att ställa lägre krav på avkastning än vad privata aktörer kan göra. Ingen kan konkurrera med den som kan luta sig mot skattebetalarna!

Privat näringsverksamhet finansieras genom riskvilligt privat kapital. Det är kapital som kräver avkastning för att stanna i företaget. En långsiktigt dålig lönsamhet leder mer eller mindre automatiskt till att verksamheten avvecklas. Kommunala bolag har inte bara en stor tålighet mot förluster och låga krav på avkastning, de har också tillgång till vägar att finansiera i grunden olönsam verksamhet, något som är omöjligt för ett privat företag. Förutom ägartillskott från en ägare som inte kräver avkastning på sina pengar kan det till exempel handla om dolda subventioner genom samutnyttjande av kommunens övriga resurser.

Kommunala bolag har också andra unika fördelar av att de har offentliga medel bakom ryggen. Inte minst gäller detta de möjligheter till billiga krediter som kommunal borgen för med sig. Vid upphandlingar kan de också hålla sig med helt andra riskmarginaler än privata företag genom att eventuella förluster hela tiden kan övervältras bakåt på skattebetalarna.

Till de rent finansiella fördelarna kan också läggas de möjligheter som skapas av att ledningen för de kommunala bolagen ofta är intimt sammankopplad med den politiska ledningen i kommunen. Riskerna för fördelaktiga avtal av olika slag, jäv vid upphandlingar och sammanblandningar av bolag och politik är bara alltför uppenbara.

Ett annat skäl är omsorgen om medborgarnas tillgångar. Affärsverksamhet innefattar alltid risker. Den som satsar pengar i ett företag vet att dessa kan gå förlorade. Den som betalar skatt till en kommun förväntar sig däremot att pengarna förvaltas med omsorg, inte riskeras i affärer.

Kommunala bolag behöver inte hushålla effektivt med samhällets resurser. Privata bolag måste ge avkastning, annars tvingas de att lämna marknaden. Det är hårda villkor men samtidigt en garanti för att endast effektiva företag överlever. I offentliga bolag är villkoren annorlunda och i praktiken sätter de kommunala bolagen inte effektiv produktion främst.

Som huvudregel enligt kommunallagen ska en kommun begränsa sin näringsverksamhet till sådant som tillgodoser samhällsintressena. Folkpartiet anser att många av de kommunala bolagen inte uppfyller detta krav.

Kommunernas verksamhet begränsas också i kommunallagen till sitt geografiska område eftersom det strider mot invånarnas intresse att den egna kommunen bedriver verksamhet i andra landsting och kommuner. Folkpartiet anser att denna begränsning är mycket viktig, och vi är därför motståndare till att kommuner bedriver affärsverksamhet utanför sina gränser. I dag bedriver många kommuner och landsting, i praktiken i strid med kommunallagen, verksamhet utanför sina gränser.

Som den kommunala lagen är utformad kan en kommun inte låta sin förmögenhet minska. Detta innebär för vissa kommuner att de t.ex. tvingas göra avsättningar även när befintliga tillgångar väl svarar mot pensionsåtaganden. Det är rimligt att det finns regler som motverkar att kommuner på ett ansvarslöst sätt använder engångsintäkter för att finansiera permanenta åtaganden. Det finns ingen anledning att kommuner ska ha stora förmögenhetsmassor. Denna fråga bör bli föremål för utredning.

Folkpartiet vill avveckla den kommunala bolagssektorn. Regeringen går snarast motsatt väg. I stället för att begränsa den kommunala bolagssektorn tycks Socialdemokraterna ha ambitionen att utvidga eller bevara den. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer till riksdagen med en handlingsplan för avveckling av den kommunala bolagssektorn.

5 De kommunala bostadsföretagen

Socialdemokraternas ambition att genom lagstiftning i praktiken hindra kommunerna från att sälja de kommunala bostadsföretagen utgör ett tydligt exempel på bristande respekt för den lokala demokratin. Detta är ett allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Den kommun som vill och har möjlighet att sälja enstaka fastigheter kan gå vidare med en sådan försäljning, så länge överskottet från försäljningen kan användas till något annat i företaget eller överföras till ett annat kommunalt bostadsföretag. För kommuner där valmöjligheten står mellan att sälja hela företaget eller att inte sälja alls kan reglerna däremot få förödande effekter. Resultatet för kommunen kan i sådana fall bli att bostadsföretaget även fortsättningsvis kommer att anstränga den kommunala ekonomin, eller att försäljningen genomförs med minskade statsbidrag och därmed mindre resurser till skola och vård som följd. Den s.k. stopplagen, som nyligen förlängts, måste upphävas.

Att den socialdemokratiska omsorgen om de kommunala bolagen är större än omsorgen om de boende har visat sig i debatten om privatiseringen av bostadsbolagen i Stockholm. I samband med detta vill vi påminna om att privatiseringen leder till stora inkomster för kommunerna och inte alls kan betraktas som en förlust för medborgarna, eftersom de priser som sätts på fastigheter erbjudna till de boende ligger högre än de priser som kan krävas från andra ägare av hyresfastigheter. Det som socialdemokratins och Vänsterpartiets retorik hävdar att privatiseringen skulle innebära en förlust för skattebetalarna stämmer inte. Både kommunerna och de boende vinner när de kommunala bostadsbolagens ägande minskar, samtidigt som kommunernas verksamhet renodlas. Ett visst fortsatt offentligt bostadsägande kan dock av sociala skäl vara motiverat i vissa kommuner. Kommunala bostadsbolag kan därför accepteras om de syftar till att säkra sociala förturer och ett socialt anpassat boende för de människor som behöver det.

Folkpartiet liberalerna kan inte acceptera att lagstiftningsmakten tillgrips i situationer som denna för att hindra kommunerna från att sköta sina uppgifter på det sätt de finner för gott.

6 Bolag i vårdverksamhet

Många kommuner och landsting använder olika former av beställarstyrning för sin vårdverksamhet. Det är en utveckling som låter politikerna koncentrera sig på finansiering, prioriteringar och kvalitetsuppföljning. Vårdens inre dagliga organisation överlåts då till professionella ledningar och till vårdpersonalen. Ibland utnyttjas bolagsformen för att skapa klarare separering av den offentliga vårdproducentens ekonomi. Offentliga bolag inom vården får inte införas slentrianmässigt, men kan ibland ändå accepteras. Ett skäl är att bolagsformen kan öppna för ändrade ägarförhållanden i en framtid. Vårt mål är dock inte att kommuner och landsting gör sig av med all vårdproduktion i egen regi. Vården är ingen äkta marknad eftersom den inte är finansierad av patienterna direkt, utan är och ska förbli skattefinansierad. Exempelvis akademiska sjukhus har inte bara som verksamhetsmål att ge ekonomisk avkastning, utan också att vara en lärande, utbildande och forskande miljö. Samtidigt bör man motverka att offentligt ägda vårdproducenter begränsar möjligheterna för privata vårdföretag. Den strikta upphandling som den offentliga bolagsformen med nödvändighet medför, kan tydligt medverka till att skapa lika konkurrrensregler mellan offentliga och privata vårdproducenter.

7 Kommunal skatteplanering

För ett antal år sedan började kommunerna bilda koncerner. Kommunerna för samman alla sina bolag i en koncern. Det innebär att vinster i ett bolag kan överföras till förlustbolag och inte behöver beskattas. Det finns rimligen bara ett enda syfte med koncernbildningen: att undvika att betala statlig skatt. Koncernbildningen har spridit sig snabbt. Kommunförbundets siffror visar att 1999 hade åtminstone 100 av landets kommuner koncernbildningar som kan utnyttjas för skatteplanering.

Det pågår en rad skattetvister mellan kommuner och skatteförvaltningar. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att lägga fram förslag om lagändringar som omöjliggör kommunal skatteplanering genom koncernbildning.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 5 oktober 2001
Karin Pilsäter (fp)
Lars Leijonborg (fp)	Bo Könberg (fp)