Avveckling av löntagarfonderna

Motion 1989/90:Fi712 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi712

av Carl Bildt m.fl. (m, fp, c)
Avveckling av löntagarfonderna

Sammanfattning

Det första steget och det väsentliga inslaget i avskaffandet av löntagarfonderna
är att fondskatterna upphävs och att fondbyråkratin i form av styrelser
och kanslier befrias från sina arbetsuppgifter. Vinstdelningsskatten för 1989
tas inte ut. Den särskilda löneskatten på 0,2 procentenheter försvinner

också.

Avvecklingen av löntagarfonderna görs under beaktande av vissa grundläggande
krav:

- Den skall vara definitiv.

- Den får inte utsätta aktiebörsen för kraftig kurspress.

- Den skall stärka möjligheterna att varaktigt uppnå en högre ekonomisk
tillväxt i den svenska ekonomin.

Fondernas tillgångar omvandlas från kollektivt ägande till individuellt
ägande på följande sätt:

- För alla som är berättigade att delta i allemanssparande!, drygt 6,5 miljoner
personer, framräknas en andel i fondtillgångarna. Det exakta beloppet
fastställs när fonderna skiftas ut. Värdet på varje andel maximeras
dock till 1 200 kronor.

- Fondandelen utgår i form av en sparpremie till de personer som efter beslutet
om fondavveckling deltar i allemansfondsparandet. För att erhålla
en fondandel krävs att minst 2 400 kronor sparas under en tvåårsperiod.

De medel som härigenom inte tas i anspråk används för att på andra sätt
stimulera tillväxten och sparandet i svensk ekonomi. Medel bör avsättas till
fristående stiftelser med syfte att finansiera forskning vid främst universitet
och högskolor. Medel bör därvid avsättas bl.a. till miljöstrategisk forskning.
De bör också användas för att stimulera ett långsiktigt bundet sparande till
egen bostad eller för pensionsåldern. Någon del av fondmedlen kan även
komma att överföras till det egentliga ATP-systemet.

Preciseringen av hur fondmedlen slutgiltigt skall skiftas bör bli föremål för
utredning och beslut senast våren 1992.

Genom att fondtillgångarna i första hand används för att stimulera till individuellt
riskvilligt sparande tas ett viktigt steg i riktning mot ett breddat
enskilt ägande i näringslivet.

Bakgrund

Den 21 december 1983 fattade den socialistiska majoriteten i riksdagen beslut
om att införa kollektiva löntagarfonder i Sverige. Detta skedde efter en
hård politisk debatt och mot folkmajoritetens vilja. Våra partier har i motioner
och utskottsutlåtanden redovisat varför vi är motståndare till löntagarfonderna.
Denna uppfattning har på intet sätt förändrats.

Många olika argument för kollektiva löntagarfonder har anförts under
årens lopp. Det uppgivna syftet med fonderna har skiftat åtskilliga gånger.
Motiv som anförts har bl.a. varit förbättrad riskkapitalförsörjning, stöd för
den solidariska lönepolitiken och dämpad lönekostnadsutveckling, jämnare
förmögenhetsfördelning, tryggare pensioner samt stärkt löntagarinflytande.

Alla dessa motiv har vid en närmare granskning visat sig ohållbara.

De stimulanser för aktiesparande som infördes av de icke-socialistiska regeringarna
visade att den svenska börsen kunde fungera som en effektiv
marknad för riskvilligt kapital. Nyemissioner och börsintroduktioner har under
senare år kunnat placeras utan problem.

Kapitalbildningen har inte förbättrats genom införandet av kollektiva löntagarfonder.
De finansieras framförallt med vinstmedel från företagen, vinster
som annars kunde användas till investeringar och framtidssatsningar.
Dessutom har över 90 procent av fondernas medel använts till att köpa aktier
från andra aktieägare. Effekten av fonderna har således blivit närmast motsatsen
till den önskade, i den meningen att näringslivet undandragits riskvilligt
kapital.

Vi anser inte att politiker eller fackliga företrädare kan använda företagens
vinstmedel mer effektivt än vad företagen klarar av. Erfarenheterna är

i allt väsentligt de motsatta.

Dessutom har löntagarfonderna bidragit till den regionala maktkoncentrationen.
Omfattande kapitalströmmar går från små och medelstora företag
ute i landet till börsföretagen med sina huvudkontor framförallt i storstadsregionerna.

Ett annat motiv som anförts är att fonderna skulle stödja den solidariska
lönepolitiken och bidra till löneåterhållsamhet. Det finns varken teoretiskt
eller empiriskt stöd för att en extra vinstskatt ger lägre lönekrav vare sig lokalt
eller centralt. Det är inte trovärdigt att medlemmarna i de fackliga organisationerna
skulle vara beredda att sänka sina löneanspråk för att facket
och politikerna skall få disponera över fondmedel för aktieköp. Att de enskilda
löntagarna skulle vilja sänka sina lönekrav och sin standard för att löntagarfonderna
skall kunna köpa aktier motsägs också av att flertalet löntagare
inte vill ha löntagarfonderna överhuvudtaget.

Senare års avtalsrörelser ger inte heller något belägg för att löntagarfonderna
skulle bidra till återhållsamhet i lönekraven eller lugna avtalsrörelser.
Tvärtom har lönestegringstakten i Sverige avvikit mer från konkurrentländernas
efter fondernas införande än före.

Det har vidare påståtts att löntagarfonderna skulle ge en jämnare förmögenhetsfördelning.
Men kollektiva löntagarfonder har i stället inneburit en
fortsatt koncentration av ägandet. Under de icke-socialistiska regeringarnas
tid visade vi att det var möjligt att åstadkomma en snabb spridning av aktie

Mot. 1989/90

Fi712

5

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Fi709-716

ägandet genom åtgärder som stimulerade en decentraliserad individuell förmögenhetsbildning.
Vårt förslag till fondavveckling inrymmer åtgärder för
att åstadkomma en ökad spridning av ägandet i näringslivet.

Fonderna tryggar inte pensionerna. Under fondernas fem första år har de
bidragit med endast 0,38 % av pensionsutbetalningarna. Inte ens när systemet
är fullt utbyggt blir fondernas bidrag 1 procent av pensionsutbetalningarna.
Fonderna hämmar tillväxten i ekonomin, och eftersom denna utgör
den reella grunden för pensionerna, medverkar fonderna i stället till att undergräva
pensionstryggheten.

Det avgörande motivet för att införa kollektiva löntagarfonder var strävan
att flytta makten och inflytandet över företagen från de nuvarande ägarna.
Regeringen hävdade att löntagarfonderna skulle komma att stärka löntagarnas
inflytande över produktionen. Detta var också det först uttalade målet
för de s.k. Meidner-fonderna, nämligen att överföra makten över produktionsmedlen
till de fackliga organisationerna.

Det är inte rimligt och önskvärt att de fackliga organisationerna skall få
ännu mera makt och inflytande över näringslivet. Fondernas införande ger
nämligen inte makt åt de enskilda anställda i företagen utan denna förbehålls
de fackliga organisationerna och deras företrädare. De kollektiva löntagarfonderna
kommer tillsammans med andra liknande ambitioner att medföra
en sådan makt- och ägarkoncentration till fackliga organisationer att grunden
för marknadsekonomin undermineras. Detta kan vi inte acceptera.

Riktlinjer

Fonderna måste avskaffas. Avvecklingen skall ske under beaktande av vissa
grundläggande krav:

1. Den skall vara definitiv.

2. Den får inte utsätta aktiebörsen för kraftig kurspress.

3. Den skall stärka möjligheterna att varaktigt uppnå en högre ekonomisk
tillväxt i den svenska ekonomin.

Den av oss valda metoden för avveckling beaktar dessa krav. Vi redovisar i
det följande hur avvecklingen bör göras. Löntagarfondsystemet består av en
finansieringssida, dvs. ett antal skatter, en administrativ apparat, dvs. styrelser
och kanslier, samt tillgångar i form av aktier, statspapper och likvida medel.

Avskaffa fondskatterna och fondbyråkratin

Det första steget och det väsentliga inslaget i avvecklingen är att fondskatterna
upphävs och att fondbyråkratin i form av styrelser och kanslier befrias
från sina arbetsuppgifter. Detta kan ske snabbt, och procedurerna är inte
särskilt komplicerade från vare sig juridisk eller administrativ synpunkt. En
något mera komplicerad uppgift är att hantera de tillgångar som vid avvecklingens
början finns i fondsystemet.

De belopp som kunde tillföras fonderna begränsades första året 1984 till

2 miljarder kronor. Summan har sedan räknats upp med index. Denna me

Mot. 1989/90

Fi712

6

delsram har praktisk betydelse om influtna fondskatter skulle överstiga medelsramen.

Medlen i fonderna har sitt ursprung i två olika källor.

1. Den permanenta vinstdelningsskatten uppgår till 20 % av vinstunderlaget,
vilket är företagets reala vinst över ett visst fribelopp. Detta belopp
betalas ut i två omgångar: först i juli, då 70 % av det preliminära utfallet
för föregående år delas ut samt i februari påföljande år, då det slutgiltiga
beloppet fastställs.

2. 0,2 procentenheter av tilläggspensionsavgiften på för närvarande 11,0 %
är den andra finansieringskällan. Denna summa blir tillgänglig varje månad.

Den permanenta vinstskatten bör avskaffas retroaktivt för verksamhetsåret

1989 genom beslut i riksdagen nu. Den kommer därmed inte att debiteras
under 1990.

Den särskilda löneskatten på 0,2 procentenheter bör avskaffas per den 1
juli 1990.

Fondstyrelserna skall upplösas och de anställda sägas upp. 1 och med att
verksamheten upphör den 1 juli 1990 utgör detta saklig grund för uppsägning.

Fondernas tillgångar

Enligt Affärsvärldens generalindex steg den allmänna kursnivån med ca
24 % under 1989. Det finns anledning att förmoda att fondernas tillgångar
ökat ungefär lika mycket. Under första halvåret 1990 antas ingen värdeökning
av fondernas tillgångar äga rum. Med hänsyn dels till detta antagande,
dels till antagande om influtna medel, kan det totala beloppet den 30 juni

1990 i fonderna ungefärligen uppskattas till 24 miljarder kronor.

Plan för avvecklingen

Det finns tre huvudalternativ för hur tillgångarna kan hanteras:

a) Återbetalning till inbetalarna,

b) sparstimulans till medborgarna,

c) ytterligare åtgärder för varaktig tillväxt.

Den lösning som vi förordar innehåller inslag från alla tre modellerna.
Återbetalning

En återbetalning av tidigare års vinstskatt skulle möta stora praktiska problem.
Ett stort antal företagsdeklarationer måste då göras om, eftersom
även bolagsskatten påverkas.

Vinstskatten för 1989 tas emellertid inte ut.

Man kan dock inte helt undgå att en del företag under 1990 (och i vissa
fall även 1991) till följd av det utdragna taxeringsförfarandet måste betala
fondskatter från tidigare år.

Man har från olika håll pekat på de orimligheter som främst vinstskatten

Mot. 1989/90

Fi712

7

leder till. Genom avvecklingen begränsas detta till att avse inkomståren
1984-88 (eller motsvarande verksamhetsår).

Skulle företag till följd av orimligheter i vinstskattens konstruktion
komma i stora svårigheter får särskilda åtgärder övervägas.

Det har riktats skarp och berättigad kritik mot tillvägagångssättet när löntagarfonderna
infördes. Myndigheter och organisationer fick inte möjlighet
att förutsättningslöst granska löntagarfondsförslaget på remisstadiet. Även
lagrådet har kritiserat handläggningen. Regeringen drev igenom löntagarfonderna
utan att på ett tillfredsställande sätt utreda de konstitutionella
grunderna. Vår uppfattning framgår av den avvikande meningen i KU
1983/84:2 y.

Frågan har förts inför internationell domstol i syfte att få klarlagt om löntagarfonderna
är förenliga med svensk grundlag och internationella konventioner
som vi har anslutit oss till.

När fonderna avskaffas, upphör det förfarande som är konstitutionellt
tveksamt: att ekonomiska tillgångar utan ersättning tas i anspråk för att
överföra ägarmakt till de fackliga organisationerna.

Sparstimulans och ägandespridning

Vi vill på nytt erinra om de mål vi satt upp för avvecklingen. Vi anser att
ett viktigt sätt att uppfylla dessa mål är att utnyttja löntagarfondsmedlen för
sparstimulans och ägandespridning. Härigenom förstärks det enskilda sparandet,
löntagarfonderna avvecklas definitivt och man undviker den påverkan
på aktiekurserna som en utförsäljning av aktier skulle kunna ge.

Utifrån våra principiella överväganden och med hänsyn till önskemålet att
nå en enkel och praktisk lösning föreslår vi att fondtillgångarna används för
en sparstimulans som riktas till alla dem som har rätt att delta i allemanssparande!.

Den prognos över de tillgångar som kan komma att stå till förfogande vid
utskiftningstillfället uppgår, enligt vad som tidigare sagts, till ungefär 24 miljarder
kronor. För alla som är berättigade att delta i allemanssparande!
framräknas en andel i fondtillgångarna. Storleken på varje andel kommer
således att bestämmas genom att det belopp som finns disponibelt divideras
med det antal individer som är berättigade att delta i allemanssparande!.
Detta antal uppgår till drygt 6,5 miljoner personer. Det exakta beloppet fastställs
vid utskiftningstillfället, men det får maximalt uppgå till 1 200 kronor.

Var och en som är kyrkobokförd i landet är berättigad att ansluta sig till
allemanssparande! fr.o.m. det år han/hon fyller 16 år. Vårt förslag innebär
att den som uppfyller de sparvillkor som anges i det följande får sin andel i
fondtillgångarna förd till det egna allemansfondkontot. Ett antal personer
kommer sannolikt inte att utnyttja denna möjlighet. Dessa personers fondandelar
får hanteras på särskilt sätt, vilket beskrivs närmare nedan. Detta
innebär att ingen får en större andel därför att andra avstår.

För att få fondandelen överförd till det egna kontot måste följande sparprestation
göras. På konto inom allemanssparande! skall ett regelbundet
sparande ske under andra halvåret 1990, 1991 och första halvåret 1992.
Detta skall sammantaget uppgå till minst 2 400 kr. och vara fördelat på minst

Mot. 1989/90

Fi712

8

tolv månadsinsättningar samt innebära att kontobehållningen vid utgången Mot. 1989/90

av denna period - exklusive värdeförändring och avkastning - ökat med Fi712

minst 2 400 kr.

Det är angeläget att aktieägandet ges en så vid spridning som möjligt liksom
att särskilt stimulera riskkapitalbildningen. Detta talar för att enbart
sparande på allemansfondkonto berättigar till sparpremien. Dessutom bör
såväl sparprestationen som sparpremien spärras för uttag under en period av
tre år räknat från utskiftningstillfället.

Eftersom sparandet skall kunna fullgöras under en tvåårsperiod, föreslår
vi att kretsen av sparberättigade bestäms så att den omfattar alla som är kyrkobokförda
i landet den 1 juli 1990 och som senast 1991 fyller 16 år.

Fondmedlen delas per den 1 juli 1992 i lika många andelar som antalet
berättigade. Tillgångarnas värde vid denna tidpunkt ligger till grund för att
bestämma varje andels storlek, dock högst 1 200 kr. Förmögenheten, som
består av aktier, statspapper och kontanter, överförs till respektive allemansfond
i proportion till antalet berättigade sparare i varje sådan fond. Den
överförda sparpremien skall i första hand bestå av aktier.

Ytterligare åtgärder för tillväxt och sparande

Vi räknar med att det ovan framförda förslaget kommer att medverka till en
kraftig breddning av enskilda människors riskvilliga sparande. En del av
dem som är berättigade till sparpremier ur löntagarfondernas tillgångar kan
antas inte vilja delta i det föreslagna sparandet. Dessutom kommer fondernas
samlade tillgångar att överstiga det belopp som maximalt avsatts för
sparpremier. De medel som härigenom inte tas i anspråk bör användas till
andra sparstimulerande eller på annat sätt tillväxtbefrämjande åtgärder. Det
är angeläget att vidta åtgärder som främjar en varaktig tillväxt och som därmed
kommer samtliga människor till del. Detta är också insatser som långsiktigt
tryggar pensionssystemet. Medel bör avsättas för att främja forskning
vid främst universitet och högskolor på områden som bidrar till en varaktig
tillväxt. Tillgångarna bör överföras till ett antal fristående stiftelser, vars avkastning
går till finansiering av sådan verksamhet. Medel bör därvid avsättas
bl.a. till miljöstrategisk forskning. Sådan forskning är av stor betydelse för
att skapa förutsättningar för en varaktig tillväxt. Medel bör även användas
för att stimulera ett långsiktigt bundet sparande till egen bostad eller för pensionsåldern.
Någon del av fondmedlen kan dessutom komma att överföras
till det egentliga ATP-systemet. Det är dock för tidigt att exakt fastslå vilka
insatser som kommer att vara mest angelägna då fondmedlen slutgiltigt skall
skiftas. Detta bör bli föremål för utredning och beslut senast våren 1992.

Interimistisk förvaltning

Vårt förslag innebär att löntagarfondernas tillgångar skall skiftas vid mitten
av 1992. Fram till dess måste en interimistisk förvaltning ordnas. Denna bör
handhas av särskilda avvecklingsnämnder.

Det torde ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig författningstext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar upphäva lagen om vinstdelningsskatt
fr.o.m. 1990 års taxering,

2. att riksdagen beslutar sänka tilläggspensionsavgiften med 0,2
procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1990,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avveckling av löntagarfonderna
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 22 januari 1990

Carl Bildt (m)

Bengt Westerberg (fp) Olof Johansson (c)

Mot. 1989/90

Fi712

10