Balkan

Motion 2001/02:U350 av Margareta Viklund m.fl. (kd)

Sammanfattning

På grund av de sönderslitande konflikterna och krigen på Balkan efter kalla krigets slut fick länderna i det forna Jugoslavien aldrig möjligheten att genomföra övergången från ett kommunistiskt system till ett marknadsekonomiskt och demokratiskt system. Det forna Jugoslavien ligger, med undantag för Slovenien och i viss mån Kroatien, tio år efter andra före detta kommunistiska länder i Central- och Östeuropa när det gäller samhälls- och statsreformering.

Vi kristdemokrater anser att EU:s medlemsländer kan bistå Jugoslaviens efterföljarstater i arbetet att bygga upp en fungerande statlig förvaltningsapparat och demokratiska strukturer. Vi tror att ett mycket viktigt led i återuppbyggnaden är utbildning, stöd och rådgivning. Vi anser att EU bör initiera och bistå utbildningsansträngningar och rådgivningsprogram riktade till akademiker, tjänstemän, poliser med flera. Vi anser också att Sverige dels skall ta initiativ till ett internationellt toppmöte, dels anordna en internationell konferens om transnationell organiserad brottslighet på Balkan.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 27

Innehållsförteckning 28

Förslag till riksdagsbeslut 29

1 Inledning 30

2 Vad kan man göra och vilken är målgruppen? 31

2.1 Inrätta ett EU-lett tvärvetenskapligt program för Balkanstudier 31

2.2 Inrätta ett EU-lett tvärvetenskapligt förvaltningsprogram på Balkan 32

2.3 Inrätta ett EU-finansierat mentorprogram för departement och centrala myndigheter i det forna Jugoslavien 33

2.4 Inrätta ett EU-finansierat program för utbildning av poliser 34

2.5 Motverka korruption och organiserad brottslighet 35

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att EU erbjuder inrättandet av ett särskilt program för tvärvetenskapliga Balkanstudier.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att EU erbjuder inrättandet av ett särskilt program för förvaltningsutbildning på Balkan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att EU erbjuder inrättandet av ett särskilt rådgivar- eller mentorprogram inriktat mot departement och central förvaltning på Balkan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att EU erbjuder inrättandet av ett särskilt program för kompletteringsutbildning av poliser på Balkan.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att EU erbjuder inrättandet av ett särskilt program för nyrekrytering av poliser på Balkan.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige, på uppdrag av EU, tar initiativet till ett internationellt toppmöte om transnationell organiserad brottslighet på Balkan.1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige, på uppdrag av EU, genomför en internationell konferens om transnationell organiserad brottslighet på Balkan.1

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige, på uppdrag av EU, är samordnare för en väl sammanhållen studie kring samt lägger fram ett förslag till ett konkret åtgärdsprogram för bekämpning av transnationell organiserad brottslighet som emanerar från Balkan.1

1 Yrkandena 4–8 hänvisade till JuU.

1 Inledning

Efter Berlinmurens fall 1989 och Sovjetimperiets slutliga sammanbrott vintern 1991 hade det forna Jugoslavien möjlighet att träda in i gruppen av europeiska demokratier i vardande, tillsammans med bland annat Polen, Tjeckien och Ungern. Istället valde cyniska politiker och höga militära ledare en annan väg. Genom att skickligt spela ut olikheter och orättvisor, verkliga och imaginära, mellan de delrepubliker som utgjorde Jugoslavien, utlöstes istället en serie väpnade konflikter inom och mellan delrepublikerna.

Skicklig retorik kombinerades med ett flitigt användande av olika etniska markörer, såsom historia, språk och religion. Inte sällan blandades myter och faktiska händelser samman till en för den egna politiken gynnsam mix. Hatet växte och tog sig bland annat uttryck i grymheter som förmedlades till oss via massmedierna: systematiska våldtäkter, plundring och annan ödeläggelse och folkmord. De folkrättsliga regler som gäller i krig sattes ur spel och respekten för de mänskliga rättigheterna upphörde att existera.

I Bosnien-Hercegovina, som är den förutvarande delrepublik som drabbades hårdast, torde det knappast finnas någon enskild person som inte på något vis har drabbats av de oerhörda grymheterna, men även de övriga folken i det forna Jugoslavien är drabbade. I 1990-talets Balkankrig finns det inga vinnare, bara förlorare. Hatet är fortfarande djupt och en försoning mellan olika etniska grupper förefaller ännu vara avlägsen. De historiska myterna har nu fått ny näring av händelser i vår egen tid, händelser som bara understryker hur riktigt innehållet i de historiska myterna faktiskt visat sig vara.

Fortfarande pyr konflikthärdarna på Balkan. Den olösta frågan om Kosovos ställning, händelseutvecklingen i Makedonien och de ständiga spänningarna mellan Serbien och Montenegro är några exempel på konflikthärdar som snabbt kan ta ny fart och ännu en gång sätta Balkan i brand.

Allt är dock inte nattsvart. De nya regeringarna i Kroatien och Serbien har valt att samarbeta med den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Detta har bland annat fått till resultat att den förre serbiske presidenten Slobodan Milosevic nu kan ställas inför rätta för de brutala folkmord som initierades av honom. Också en lång rad höga militärer från hela Balkan väntar på att ställas till svars för sina insatser under 1990-talets krig.

Vidare visar världssamfundets ingripande i konflikten mellan Serbien och Kosovo på ett nytänkande inom folkrätten. Staters gränser är inte längre alltid okränkbara och det går inte längre att rättfärdiga sina politiska handlingar med åberopande av statens inre angelägenheter. Om detta är ett undantag från regeln eller om detta kan bli ny praxis inom internationell rätt återstår dock att se.

För människorna som lever på Balkan är det viktigt att få signaler från övriga världen som visar att vi bryr oss om deras situation och att vi är intresserade av att hjälpa dem till en dräglig livssituation. Balkan är i högsta grad EU:s problem och det minsta vi kan göra är att ge hjälp och stöd till de krafter på Balkan som eftersträvar försoning, verklig demokrati och som verkar för respekt för de mänskliga rättigheterna.

2 Vad kan man göra och vilken är målgruppen?

Ett viktigt led i återuppbyggnaden av det konfliktförödda Balkan är utbildningssatsningar inom för respektive land viktiga områden. Det är utbildning av samhällsadministratörer och jurister, men också av poliser och lärare. För att skapa förståelse och kanske till och med försoning krävs att all utbildningsverksamhet präglas av respekten för de mänskliga rättigheterna, men också av likhet inför lagen och bekämpning av korruption och nepotism.

Valet av målgrupp är komplicerat när det gäller Balkan. När Sovjetunionen föll samman för tio år sedan valde många av efterföljarstaterna, däribland Estland, Lettland och Litauen, att satsa på ungdomen, som ansågs vara oförstörd av sovjetsystemet. Personer över 30, förstörda som de ansågs vara av sovjetsystemet, fick det plötsligt mycket svårare på arbetsmarknaden.

På Balkan är situationen delvis annorlunda. Här är det minnena från krigen som utgör de ungas normalbild. De känner i många fall inte till någon verklighet där man umgås och arbetar oberoende av etnisk eller religiös tillhörighet. För många unga är det uppdelningen i vi och dom som är normalbilden. Här är det istället de över 25 år som har viktiga erfarenheter av samhällen där etnicitet och religion spelar en underordnad roll.

Förslagen nedan, som innebär en massiv satsning på samhällsnyttiga utbildningar, bygger därför på premissen om en väl avvägd mix av kvinnor och män, ungdomar och medelålders (med yrkeserfarenhet inom de prioriterade områdena) utan hänsynstagande till etnisk eller religiös tillhörighet. De som är bäst lämpade att verka för demokrati och marknadsekonomi i respektive land bör ges utbildning.

2.1 Inrätta ett EU-lett tvärvetenskapligt program för Balkanstudier

Inför och under 1990-talets konflikter på Balkan använde de politiska ledarna bland annat olika etniska markörer, historien, språken, religionerna, som delar i en mobilisering för den saken – det egna folkets eller den egna gruppens rätt gentemot andra grupper. Detta har bland annat inneburit en mytifiering av vissa historiska händelser för politiska syften. Det tydligaste exemplet erbjuder Slobodan Milosevic, som med stor skicklighet har utnyttjat serbernas nederlag mot det osmanska väldet vid Trastfälten, Kosovo Polje, år 1389 i sin mobilisering mot befolkningen i Kosovo.

Ett annat exempel är motsättningarna mellan Grekland och Makedonien dels om den makedonska statens namn i internationella sammanhang, dels om den makedonska statens rätt att använda den sextonuddiga så kallade Vergina-stjärnan. Såväl Vergina-stjärnan som namnet Makedonien kan återknytas till 300-talet f Kr och Filip II och hans son Alexander samt den riksbildning som då omfattade nuvarande Makedonien, men också delar av Grekland. Till följd av detta är Makedonien inte erkänt som Republiken Makedonien, utan som Former Yugoslav Republic of Macedonia (FYROM).

En viktig del i återuppbyggnadsarbetet på Balkan är att avmytifiera historien, språken och religionerna. Sverige bör därför ta initiativ i EU till inrättandet av ett europeiskt utbildnings- och forskningsprogram på akademisk nivå kring historia, språk och religion på Balkan. Programmet bör rikta sig dels till forskare verksamma på Balkan, dels till forskare med intresse av förhållandena på Balkan, verksamma vid akademiska institutioner i EU:s medlemsländer.

Vidare bör det inom programmet ges en tvärvetenskaplig grundutbildning, öppen för studenter från länderna i det forna Jugoslavien och Kosovo samt för studenter från EU:s medlemsländer. Utbildningen skall resultera i en internationellt erkänd magisterexamen i tvärvetenskapliga Balkanstudier. Programmet skall också innehålla möjligheter att genomgå forskarutbildning.

Programmet bör ha en tydlig tvärvetenskaplig prägel och vända sig till humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnesföreträdare, till exempel historiker, statsvetare, sociologer, språkvetare och religionsvetare. Särskilda institutioner för tvärvetenskapliga Balkanstudier i EU:s regi bör inrättas på de större lärosätena i samtliga länder i det forna Jugoslavien samt i Kosovo. Inom ramen för programmet bör internationellt erkända Balkankännare ges möjlighet att undervisa och forska.

En bärande tanke är att programmet skall leda till förståelse mellan de olika folken på Balkan. Ett viktigt element i grundutbildning, forskarutbildning och i forskningsverksamheten är växeltjänstgöring. Studenter, doktorander och forskare från Balkan skall ha möjlighet att genomföra en del av sin verksamhet vid något av programmets enheter i ett annat land på Balkan, men också beredas möjlighet till studier eller forskning vid något lärosäte i något av EU:s medlemsländer. Att bygga gränsöverskridande nätverk är således en viktig ingrediens i förslaget.

Den direkta samhällsnyttan av utbildningsprogrammet torde vara utbildningen av kompetenta lärare i historia, religion och språk för grundskolans och gymnasieskolans behov i respektive land.

2.2 Inrätta ett EU-lett tvärvetenskapligt förvaltningsprogram på Balkan

Länderna i det forna Jugoslavien fick aldrig någon möjlighet att genomföra övergången från ett kommunistiskt centralplanerat system till ett marknadsekonomiskt, demokratiskt system. Det forna Jugoslavien ligger, med undantag av Slovenien och – i viss mån – Kroatien ett helt decennium efter de andra forna kommunistländerna i Central- och Östeuropa när det gäller en reformering av hela samhället, inklusive statsapparaten.

Det krävs kraftfulla åtgärder för att skapa en fungerande statlig förvaltningsapparat, inte minst när det gäller att få till stånd ett fungerande rättsväsende. EU:s medlemsländer kan i detta avseende bistå Jugoslaviens efterföljarstater genom att ställa resurser till förfogande för att bygga upp utbildnings- och forskningsresurser kring hur det ekonomiska och juridiska systemet fungerar i en marknadsekonomisk demokrati.

Sverige bör ta initiativet till att EU inrättar ett särskilt utbildnings- och forskningsprogram, inriktat mot att utbilda administratörer och jurister till den statliga förvaltningen i respektive land. Detta kan ske genom att det inrättas särskilda EU-ledda institutioner med utbildning i förvaltningsstudier (motsvarande den svenska förvaltningslinjen) och juridik vid de större lärosätena i vart och ett av länderna i det forna Jugoslavien samt i Kosovo.

Det bör eftersträvas att studenterna utgör ett tvärsnitt av befolkningen i respektive land – köns- och åldersmässigt (med en övre gräns i 45-årsåldern), etniskt och geografiskt. Studenterna i åldersspannet över 30 år bör utgöras av tidigare statstjänstemän som kan få kompletterande utbildning.

Utbildningen bör genomsyras av nätverksbyggande över de etniska och religiösa gränserna. Därför bör det vara obligatoriskt att genomföra en del av utbildningen vid den EU-ledda förvaltningsinstitutionen i ett annat Balkanland. Det bör vidare vara obligatoriskt att genomföra en termins studier vid en juridisk eller samhällsvetenskaplig institution i något av EU:s medlemsländer. I samband med utlandsvistelsen bör också praktik vid någon eller några myndigheter kunna erbjudas studenterna.

I utbildningen bör särskild tyngdpunkt läggas vid respekten för de mänskliga rättigheterna, likhet inför lagen, betydelsen av en rättvis och korruptionsfri handläggning av den enskildes ärenden i den offentliga förvaltningen och i rättsväsendet.

Den direkta samhällsnyttan av utbildningsprogrammet torde vara utbildningen av kompetenta förvaltningstjänstemän för statens, regionernas och kommunernas respektive behov samt domstolsjurister och åklagare på olika nivåer för respektive lands behov.

2.3 Inrätta ett EU-finansierat mentorprogram för departement och centrala myndigheter i det forna Jugoslavien

Sverige har, tillsammans med flera andra länder, under en följd av år skickat rådgivare till Estland, Lettland och Litauen. Rådgivarna har placerats i departement och centrala myndigheter, bland annat inom försvar och rättsväsende, med det uttalade syftet att ge handfast vägledning i den dagliga ärendehanteringen i respektive verksamhet men också vara behjälpliga vid arbetet med respektive verksamhets långsiktiga utveckling. Rådgivarverksamheten har, såvitt känt, varit framgångsrik.

Ett motsvarande rådgivarprogram bör inrättas i EU:s eller OSSE:s regi för att underlätta uppbyggnaden av fungerande departement och centrala myndigheter i det forna Jugoslavien inklusive Kosovo. Sverige, som har en lång förvaltningstradition att falla tillbaka på, bör vara koordinerande för ett sådant program, där seniora rådgivare under en begränsad tid arbetar som mentorer/skuggkanslichefer i de fem viktigaste departementen respektive de fem viktigaste centrala myndigheterna i respektive land.

Rådgivarprogrammet bör även kombineras med en eller flera kortare praktikperioder i departement och centrala myndigheter i något av de länder som svarar för rådgivar- eller mentorinsatsen.

Rådgivarprogrammet bör särskilt betona värden som respekt för de mänskliga rättigheterna och den enskildes rätt till en ärendehandläggning som baseras på opartiskhet, rättssäkerhet och allas lika rätt inför lagen. Rådgivarprogrammet bör därför ha ett nära samarbete/utbyte med de övriga program som föreslås i denna motion.

Vid valet av länder som skall bidra med rådgivare bör särskild hänsyn tas till olikheter i förvaltningstradition. För att skapa en relativ likhet i processerna i de olika länderna kan till exempel de nordiska länderna, Tyskland och Storbritannien svara för de konkreta insatserna. Det bör även övervägas om inte icke EU-länder, till exempel Norge, kan erbjudas möjlighet att medverka med rådgivare.

Rådgivarprogrammet kompletterar väl det i motionen föreslagna EU-finansierade och EU-ledda program som syftar till att grundutbilda respektive kompletteringsutbilda förvaltningspersonal till respektive lands förvaltning på olika nivåer.

En fungerande central administration är av vital betydelse för regionens återuppbyggnad, stabilisering och demokratisering. Sverige bör, mot bakgrund av erfarenheterna från rådgivarinsatserna i Baltikum, snarast ta upp frågan om inrättandet av ett rådgivarprogram i relevanta EU-organ.

2.4 Inrätta ett EU-finansierat program för utbildning av poliser

Respekten för lag och ordning är ett bärande element i ett fungerande samhälle. Medborgarna måste kunna lita på polisen. Korruption, gynnandet av den egna etniska gruppen eller släkten urholkar snabbt medborgarnas tilltro till poliskåren och rättsväsendet.

Sverige bör därför föreslå att EU finansierar och driver ett tidsbegränsat projekt, ett till två år, som syftar till att ge redan utbildade och yrkesverksamma poliser nödvändig kompletteringsutbildning för att kunna verka under de nya förutsättningar som råder efter det centralplanerade, kommunistiska Jugoslaviens sammanbrott. Vidare bör EU finansiera och driva ett tidsbegränsat projekt, tre till fem år, som syftar till att nyrekrytera och utbilda nya poliser. Rekryteringen till utbildningen bör tillgodose kraven på åldersspridning, rimlig fördelning mellan kvinnor och män samt etnisk och religiös tillhörighet. Rekryteringen i respektive land bör ske i nära samverkan med den EU-partner som givits utbildningsansvar.

De nordiska EU-länderna bör av EU gemensamt ges ansvaret för understöd till polisutbildningen i respektive land i det forna Jugoslavien samt i Kosovo. Utbildningen bör bedrivas enligt de utbildningsplaner som används i de nordiska länderna. Ett led i utbildningen bör vara praktiktjänstgöring i något nordiskt land under en period av utbildningen. De juridiska teknikaliteter som är förknippade med en sådan praktiktjänstgöring bör lösas i samverkan mellan utbildningsanordnarna och regeringarna i respektive länder.

I utbildningen bör särskild tyngdpunkt läggas vid respekten för de mänskliga rättigheterna, likhet inför lagen samt betydelsen av en rättvis och korruptionsfri handläggning av den enskildes ärenden.

2.5 Motverka korruption och organiserad brottslighet

Nepotism, korruption och organiserad brottslighet är företeelser som är väl etablerade på Balkan, och som har fått ytterligare näring under det senaste decenniet. På Balkan bedrivs en omfattande prostitution och vi har med jämna mellanrum fått rapporterat via tidningar, radio och tv om hur soldater, även svenska, som deltar i de olika krishanteringsoperationerna på Balkan har utnyttjat prostituerade.

Det finns uppgifter som talar om Balkan som ett nav för stora delar av prostitutionen i Västeuropa. I juni i år rapporterade den ansedda tidskriften The Economist att närmare 70 procent av Londons prostituerade kommer från Centraleuropa och Balkan och att verksamheten i stora delar kontrolleras av albaner eller kosovoalbaner. Det finns åtskilliga andra exempel.

Balkan är också ett nav i narkotikasmugglingen och smugglingen av cigaretter till Västeuropa. I en tv-dokumentär som visades för något år sedan pekades till exempel den förre serbiske ledare Slobodan Milosevic och hans familj ut som direkt ansvariga för den här trafiken.

Prostitution, människohandel och smuggling som bedrivs inom ramen för en transnationell organiserad brottslighet utgör ett allvarligt säkerhetshot mot öppna, demokratiska samhällen. Det utgör också, som i fallet Balkan, ett allvarligt hot mot de insatser som görs för att bygga upp fungerande samhällen. Exemplen ovan är inte ägnade att ringakta vare sig albaner, kosovoalbaner eller serber som kollektiv, men det är viktigt att peka på att det i hela det forna Jugoslavien, inklusive Kosovo, finns grupper och enskilda individer som för egen vinning hänsynslöst utnyttjar andra människor, samtidigt som de äventyrar den regionala stabiliteten.

Det råder idag stor samstämmighet om att ekonomiska intressen av den typ som angivits ovan har varit en mycket viktig drivkraft i de senaste årens många konflikter på Balkan. En viktig del i återuppbyggnadsarbetet på Balkan måste därför vara att, så långt det bara låter sig göras, vidta åtgärder mot de individer och grupper som äventyrar regionens säkerhet. Om så inte sker kan de kriminella nätverken, som redan har förgreningar i hela Europa, växa sig starka och på sikt hota vårt öppna och demokratiska samhälle.

Vid sidan av de åtgärder som föreslagits ovan för att skapa öppna och demokratiska samhällen på Balkan, måste en medvetenhet om nepotism, korruption och transnationell organiserad brottslighet på Balkan skapas utanför de respektive europeiska polis- och åklagarmyndigheternas begränsade krets. Sverige bör därför, med stöd av EU, ta initiativet till ett toppmöte med fokus på transnationell brottslighet som emanerar från Balkan. Konferensen bör vända sig till stats- och regeringschefer samt företrädare för internationella organisationer, såsom EU, OSSE och FN, med det uttalade syftet att presentera ett relativt detaljerat gemensamt åtgärdsprogram för bekämpning av transnationell organiserad brottslighet som emanerar från Balkan.

Parallellt med ett toppmöte bör Sverige även stå som värd för en internationell konferens kring transnationell brottslighet, till vilken företrädare för polisväsende, åklagar- och domstolsväsende, underrättelse- och säkerhetsorganisationer, företrädare för den akademiska världen samt journalister bjuds in. Ett viktigt syfte med en sådan konferens bör vara att, med utgångspunkt i en toppmötesdeklaration, utarbeta konkreta riktlinjer för hur det praktiska arbetet skall genomföras och samordnas.

Den internationella konferensen bör föregås av genomförandet av en brett upplagd studie som syftar till att kartlägga den organiserade brottsligheten på Balkan och dess förgreningar i Europa och i världen samt komma med förslag till konkreta åtgärder för brottsbekämpning och samordning av denna. En sådan studie kan lämpligen genomföras under huvudmannaskap av någon av de svenska underrättelse- och säkerhetsorganisationerna, men med deltagande av motsvarande organisationer från övriga EU-länder.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 2 oktober 2001
Margareta Viklund (kd)
Jan Erik Ågren (kd)	Åke Carnerö (kd)
Holger Gustafsson (kd)	Fanny Rizell (kd)
Amanda Agestav (kd)	Erling Wälivaara (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Mats Odell (kd)
Inger Strömbom (kd)	Ulf Björklund (kd)
Ingvar Svensson (kd)