Bandelen Sundsvall--Långsele

Motion 1992/93:T538 av Jan Jennehag (v)

Sedan bandelen Sundsvall--Långsele (Ådalsbanan) blev
länsjärnväg har dess tekniska standard försämrats genom
utebliven upprustning och bristande underhåll.

Redan 1990-02-09 i idéstudien till Bottniabanan
framhålls att Ådalsbanan har en mycket bristfällig geometri
och underhållsstandard. Den måste inte bara hållas i
acceptabel kondition, utan den måste förbättras avsevärt.

För Sollefteå kommun är det mycket viktigt att ha goda
tågförbindelser -- både långväga som sovvagnståg till och
från Stockholm -- liksom över dagen förbindelser med
Härnösand, Sundsvall och övriga städer längs ostkusten.
Det är djupt olyckligt att trafikmönstret har brutits sönder
som nu har skett med omstigning från tåg till buss. Den
försämring som har skett norr om Sundsvall mot Sollefteå
innebär ett stort steg tillbaka och har knappast någon
motsvarighet på andra håll i landet.

För dagtåg är restidens längd och därmed hastigheten
avgörande. Motorvagnståg med lutande vagnar finns i
kommersiell drift. Dess prestanda är sådana att restiden
mellan Härnösand och Sollefteå kan minskas till en timme,
mot för nu en timme och fyrtio minuter.

Ådalens trafikmässiga isolering måste hävas. Ådalen
måste få en väl fungerande tågtrafik. Ådalsbanan skall ingå
i ett framtidsinriktat trafikmönster.

Ådalsbanan måste återgå till stomjärnvägsnätet, inte
minst med tanke på att säkra en god standard inför
Bottniabanans byggande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad standard på
Ådalsbanan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Bottniabanan bör ingå i
stomjärnvägsnätet.

Stockholm den 26 januari 1993

Jan Jennehag (v)