Bankers rätt att ensidigt säga upp lån

Motion 2008/09:C225 av Lars Elinderson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om bankers och andra kreditinstituts rätt att ensidigt säga upp lån.

Motivering

Bankverksamhet skiljer sig på flera sätt från annan näringsverksamhet. Banker utgör en central del i betalningssystemet. För att inte yttre faktorer eller tillfälliga ekonomiska omständigheter skall riskera störningar i betalningssystemet eller systematisk obalans i det finansiella systemet måste därför särskilda villkor säkerställa bankernas förmåga att snabbt anpassa sin verksamhet. Staten ställer därför större krav i olika avseenden på banker, försäkringsbolag och andra finansiella institutioner.

En särskild prövning görs när en bank etableras, eller när banker, försäkringsbolag och andra finansiella institutioner förvärvas. Både banker och andra finansiella institutioner har bland annat också större krav på kapital, mer omfattande regler för kontroll och uppföljning, och inte minst större krav på insyn från kunder, motparter och allmänhet än annan näringsverksamhet.

Särskilda regler gäller också för konsumentskyddet. Samtidigt som banker utöver aktieägarnas rättigheter måste beakta de krav som de enligt lag åläggs gentemot staten, kunder, motparter och allmänhet finns mer generösa regler i vissa hänseenden. Bland annat skiljer sig kraven på ömsesidighet vid lån och krediter från avtalslagens normala regler. Således innehåller normala kredit- och låneavtal en ensidig rätt för långivaren att säga upp krediter, även om motparten levt upp till sina förpliktelser enligt avtalet. Syftet med denna ensidiga rätt är bland annat att en bank eller kreditgivare snabbt skall kunna rätta till sin låneportfölj om eller när till exempel lagens krav på minimikapital riskerar att underskridas eller när andra omständigheter gör att bankens ställning riskeras. Detta är naturligtvis rimligt med hänsyn till de särskilda krav som ställs på banker för att garantera den ekonomiska stabiliteten och minska risken för störningar i betalningssystemen.

Motsvarande rätt finns i de flesta länder. Den svenska lagstiftningen skiljer sig dock från flertalet andra länder – och avtalslagens regler – på så sätt att den i Sverige inte är kopplad till skadeståndsansvar i de fall en uppsägning av avtalet vållar skada för motparten.

Självklart skall en bank utan begränsningar i form av skadeståndsansvar eller motsvarande ha rätt att säga upp ett lån i de fall motparten inte uppfyllt sina skyldigheter enligt avtalet. Däremot är det stötande att banker och kreditinstitut har rätt att ensidigt också säga upp så kallat friska krediter. Det innebär inte sällan – utöver den rättsförlust som drabbar den enskilde låntagaren – en onödig och kostsam kapitalförstöring som också är till skada för samhällsekonomin i stort. Lagstiftningen bör därför i detta hänseende anpassas till de regler som gäller i avtalslagen.

Stockholm den 30 september 2008

Lars Elinderson (m)