Bankkrisen och småföretagen

Motion 2001/02:Fi275 av Per Landgren (kd) och Kenth Skårvik (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en kommission som skall utreda bankkrisens effekter för småföretagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utreda hur småföretagens ställning skall kunna stärkas mot kreditgivarna.

Bankkrisen

Det är nu ungefär tio år sedan den s k bankkrisen drabbade svensk ekonomi. Krisen har hanterats och det finansiella systemet fungerar återigen normalt. Det räcker dock inte med att vara nöjd över uppnådda resultat. Det gäller att lära sig att i framtiden undvika liknande kriser och reda ut vilka som i onödan kom i kläm. Bland annat drabbades många småföretagare av bankkrisen och det finns goda skäl att därför se närmare på vad som egentligen hände.

Bankkrisen var ett resultat av en större ekonomisk kris i Sverige och i andra industriländer under de första åren på 1990-talet, en kris som drabbade inte bara banker och andra finansiella institut utan hela samhällsekonomin. Men krisen blev djupare i vårt land än i många andra jämförbara länder. Detta berodde till stor del på politiska beslut. Under den andra halvan av 1980-talet avreglerades kreditmarknaderna och skattesystemet reformerades. Även om dessa båda reformer var högst önskvärda, så förstärkte de den ekonomiska nedgången, inte minst inom fastighetsmarknaden.

Utvecklingen därefter är väl känd. Kreditförlusterna för vissa stora bankkoncerner var sådana att hela det finansiella systemet hotades. Detta hängde självfallet samman med att fastigheter minskade i värde. Det fanns också en allmän svårighet att sätta ett rättvisande värde på fastigheter under de år då fastighetsmarknaden var i kris, eftersom omsättningen på fastigheter var låg. I efterhand kan man se att den djupa nedgången på fastighetspriser var tillfällig och att marknaden återhämtade sig. Krisen inom bankväsendet, behovet av att omstrukturera denna och de osäkra värdena på fastigheter i kombination med nya rekommendationer från Finansinspektionen om fastighetsvärdering var de faktorer som tillsammans blev en fälla för många småföretagare.

En situation som förekom i flera fall var att den långivande banken sade upp kreditavtalet med det låntagande småföretaget därför att den fastighet som var pantsatt för lånet hade minskat i värde. Banken hänvisade då ofta till skrivningar i kreditavtalet som medgav uppsägning vid försämring av pantens värde. Detta värde påverkades av de ovan nämnda rekommendationer som Finansinspektionen utfärdade 1991. Dessa förändrade värderingen av kommersiella fastigheter mitt under den löpande kreditperioden och mitt under en lågkonjunktur. Detta förändrade villkoren för redan givna krediter och försatte småföretagarna, som var utan skuld till det inträffade, i ett nytt och försämrat förhållande till sina kreditgivare. Bankernas hållning mot kredittagarna genomgick stora förändringar under denna tid. Under högkonjunkturen på 1980-talet var de generösa i beviljandet av krediter medan de under lågkonjunkturen på 1990-talet var hårda i indragningen av krediter. Det säger sig självt att låntagare här kom i kläm.

De hårda villkoren för småföretag under de första åren på 1990-talet framgår bland annat av att antalet konkurser för juridiska personer fördubblades under ett par år, från drygt 8 000 för 1990 till nästan 17 000 för 1993. Till detta kommer de konkurser som drabbade enskilda firmor, som i statistiken finns redovisade som fysiska personer. Självfallet drabbades även andra grupper under denna tid. Många människor förlorade sina arbeten och tvingades klara sitt uppehälle genom a-kassa och sociala skyddsnät. Men småföretagarna förlorade inte bara sina inkomstkällor, företagen, de förlorade också många års investeringar och stod sedan med skulder som de i många fall tvingas leva med resten av sina liv.

Bankkrisen ledde förstås till ett antal rättsprocesser mellan företagare och banker. Flera sådana pågår än idag. En process förutsätter emellertid ekonomiska resurser, på den punkten finns det en kraftig obalans mellan småföretaget och banken. Man kan lugnt anta att många småföretag har avstått från att driva sina krav i domstol redan av detta skäl, även om de ansett att de haft berättigade anspråk.

Det är därför viktigt att reda ut vad som hände småföretagen under bankkrisen. Ett skäl för detta är att lära sig av det inträffade för att kunna undvika missgrepp i framtiden. Ett annat skäl är att de som har kommit i kläm har ett berättigat intresse av att få förhållandena utredda och att få svar på om de kan gå vidare och begära ersättning. Det är viktigt att hålla i minnet att det handlar om grupper som utan egen skuld gjort stora ekonomiska förluster och vidare att beslut av de politiska instanserna och myndigheterna spelade en stor roll i den situation som uppkom.

Utredningen av bankkrisen och dess effekter bör ske av en oberoende kommission. Denna bör självfallet ha rätt att få tillgång till all den information som krävs för att klarlägga frågorna.

Det är också viktigt att överväga hur småföretagens ställning mot kreditgivarna kan stärkas. För konsumenternas del finns ett särskilt statligt verk, Konsumentverket, som ska se till deras intressen bland annat i relationen till kreditgivare. För dem finns en möjlighet att få sin sak prövad i den allmänna reklamationsnämnden. Småföretagarna har liksom konsumenterna en svag ställning i förhållande till kreditgivarna, vilket framgick med all önskvärd tydlighet under bankkrisen. Det bör därför övervägas om deras position bör förbättras genom att det öppnas en möjlighet för Konsumentverket eller någon annan myndighet att ta tillvara också småföretagens intressen och även att pröva tvister mellan dem och kreditgivare.

Motioner om granskning av bankkrisen har lagts tidigare, se motion 2000/01:Fi709, Siw Persson och Kenth Skårvik samt motion 2000/01:Fi712 av Johan Lönnroth m fl, vilka har beretts av finansutskottet med beslut om att överflytta dem till innevarande riksmöte.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 5 oktober 2001
Per Landgren (kd)	Kenth Skårvik (fp)