Banklagstiftningen

Motion 1994/95:N206 av Ola Karlsson (m)

Utredningar efter bankkrisen har visat att gällande
banklagstiftning vad gäller styrelsearbete och VD-funktion
inte är avpassad efter den arbets- och ansvarsfördelning som
gäller i praktiken. Lagstiftningen bör ändras för att bli bättre
anpassad till verkligheten.

Den första mer genomarbetade lagstiftningen för såväl
enskilda banker som bankaktiebolag kom med 1911 års
banklag. Den ersattes senare med 1955 års banklag, vilken i
sin tur avlöstes av 1987 års bankrörelselag, BRL. Denna är
gemensam för sparbanker, affärsbanker och
föreningsbanker. Olika typer av specialförhållanden regleras
vidare i bankaktiebolagslagen, BAL, sparbankslagen, SBL,
och föreningsbankslagen, FBL.

Den nuvarande bankaktiebolagslagen har sin bakgrund i
bilden av en samling herrar som träffas en gång i veckan för
att diskutera hur man ska ta ställning till de låneansökningar
som kommit in. Efter hand fann man det praktiskt att en av
styrelseledamöterna tog på sig förberedande uppgifter. Det
här betyder att i BAL är inte, till skillnad från i
aktiebolagslagen, VD ett självständigt juridiskt organ med
i lagen specificerade rättigheter och skyldigheter. VD i ett
bankaktiebolag har endast den makt och myndighet som
styrelsen delegerar till honom eller henne. Eftersom han ska
vara en av styrelsens ledamöter betyder det i sin tur att han
har sitt uppdrag på lika lång tid som styrelsen i övrigt.

I början av 30-talet infördes det föreskrifter om att högst
en person för varje påbörjat femtal av styrelsen får vara
tjänsteman i banken. Det betyder att eftersom det måste vara
minst en VD och en ställföreträdare för denne som är
ledamöter i styrelsen så blir det minsta antalet i en
bankstyrelse sex personer. För en bank som Handelsbanken
med två företrädare för personalstiftelsen Oktogonen i
styrelsen innebär det att denna måste vara minst sexton
personer stor. Eftersom det är tillåtet för en bank, vilket
också inträffat, att ha flera verkställande direktörer kan
styrelsen komma att bli mycket stor. En alltför stor styrelse
kan inte sägas vara befrämjande för styrelsearbetet.

Bankrörelselagen utgår från bilden av att styrelsen fattar
de grundläggande besluten och därefter uppdrar åt VD att
genomföra dem. Dessutom får VD av praktiska skäl i
uppdrag att fatta beslut av mindre art. Aktiebolagslagen
däremot, som ger VD en särskild ställning med särskilda
funktioner och särskilt ansvar, har visat sig stämma bättre
med verklighetens bankarbete än vad BAL gör. BAL borde
därför ändras så att den stämmer bättre med ABL. Det skulle
också innebära att VD inte behöver vara ledamot i styrelsen.
Begränsningen av antalet anställda i styrelsen skulle då inte
behövas. Också möjligheten att ha mer än en VD kunde då
tas bort. Det är vidare viktigt att den speciella skyldighet VD
har att ge allsidig information och därigenom det stora
ansvar som faller på honom framgår i lagstiftningen.

Med dessa förändringar i banklagstiftningen skulle
bankerna ges en mer tidsenlig och verklighetsanpassad
lagreglering, allt i syfte att underlätta fattandet av kloka och
riktiga beslut.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändringar i banklagstiftningen.

Stockholm den 18 januari 1995

Ola Karlsson (m)