Barn i världen

Motion 2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Alltsedan barnkonventionen antogs vid barntoppmötet 1990 har en rad förbättringar för barnen i världen kommit till. Det finns dock ingen anledning att pusta ut. Samtidigt som alltfler barn går i skolan, vaccinationer mot barnsjukdomar ökar och kunskapen om barns rättigheter sprids, har vissa regioner stått och stampat eller till och med förvärrats. Spädbarnsdödligheten som har halverats globalt, är dock betydligt sämre i Afrika. Hiv/aids har fått katastrofala följder för barnen. Barn med särskilda behov fortsätter att diskrimineras och negligeras i Öst- och Centraleuropa, de forna Sovjetrepublikerna, utvecklingsländerna och även i Europa. Hundratusentals barnsoldater behöver omedelbar hjälp och den kommersiella sexuella exploateringen av barn finner nya vägar att fortsätta. Flickor diskrimineras och utsätts för övergrepp med föräldrarnas goda minne. Vuxenvärlden har all anledning att med oförminskad kraft verka för att stärka barnens rättigheter i alla länder.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 18

2 Innehållsförteckning 19

3 Förslag till riksdagsbeslut 20

4 Barn i världen 21

5 Kommersiell sexuell exploatering av barn 21

5.1 Sverige 21

5.2 Övriga världen 22

6 Handel och barnarbete 22

7 Barn med funktionshinder 23

8 Barn på institutioner 23

9 Utbildning 24

10 Barn i aids skugga 24

11 Samhällets barn 25

12 Flickor 26

13 Barnsoldater 27

14 Barn och miljö 28

15 Vuxenvärldens ansvar 29

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att revidera handlingsplanen från 1998 mot kommersiell sexuell exploatering av barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen aktivt bör driva på det internationella samfundet och genom frivilligorganisationer som ECPAT fortsätter arbetet mot sexturismen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att EU och ILO bör verka för att handel med barn i arbetskraftssyfte stoppas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att särskilda ansträngningar görs för att möta de särskilda behov som barn med funktionshinder har och så tillse att deras rättigheter uppfylls.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verka för att barn får växa upp i familjemiljöer så långt detta är möjligt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen på lämpligt sätt skall verka för att flickor och pojkar i utvecklingsländer, Öst- och Centraleuropa och forna Sovjetrepublikerna skall få tillgång till en kostnadsfri grundutbildning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av extraordinära insatser för att upprätta handlingsplaner för omhändertagande av barn drabbade av aids.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i internationella sammanhang skall verka för att fysisk och psykisk hjälp ges till gatubarnen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom vårt land och i övriga världen fortsätter att arbeta för att stärka flickornas ställning och motverka diskriminering.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnäktenskap skall förbjudas i Sverige även för utländska medborgare.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU och FN skall arbeta mot kvinnlig könsstympning i vårt eget land och i övriga världen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom det internationella samfundet skall agera för att konventionen om barnets rättigheter efterföljs och att en nolltolerans mot barnsoldater införs.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av adekvat hjälp genom Unicef till traumatiserade barnsoldater för att hjälpa dem tillbaka in i samhället.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör verka för att ländernas rapportering till FN avseende barnkonventionen kompletteras med redovisning av miljön och barns utsatthet i detta avseende.

4 Barn i världen

FN-staterna har förrått barnen. (Carol Bellamy, chefen för Unicef)

Förpliktelserna från 1990 års toppmöte om barnen har inte uppfyllts. Det konstateras i en rapport som skrevs inför det barntoppmöte som skulle ha hållits i New York i september. Tio år har passerat sedan förra toppmötet och framsteg har gjorts på en rad områden. Barnadödligheten har minskat, både i spädbarnsstadiet och under uppväxten, en allt större del av världens barn går i skolan och fler barn skyddas genom vaccinationer mot sjukdomar som tidigare orsakat lidande och dödsfall. Det är dock viktigt att uppmärksamma att utvecklingen varit ojämn och att klyftan mellan barn i fattiga och rika länder har ökat.

5 Kommersiell sexuell exploatering av barn

Sexuell exploatering av barn är ett av de grövsta brotten mot det okränkbara människovärdet. Den fortsatt växande sexhandeln med barn och kvinnor, barnpornografin som genom nya tekniker finner nya vägar att spridas, ett tunnelseende vad gäller prostitutionens aktörer och rika turister på besök i utvecklingsländerna som utnyttjar lokalbefolkningens ekonomiska beroendeställning. Dessa är alla exempel på hur handeln med barns kroppar hänsynslöst fortgår.

5.1 Sverige

Det är skamligt att den svenska regeringen fem år efter det att första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn hölls i Stockholm 1996 fortfarande inte har presenterat en tillfredsställande nationell handlingsplan för hur kommersiell sexuell exploatering av barn ska bekämpas. Den handlingsplan som regeringen presenterade 1998 hade visserligen goda målsättningar. Den kritiserades dock för att vara dåligt underbyggd och allmänt hållen, samt för att sakna tydliga tidsramar och konkreta förslag. Kunskapen om den svenska situationen brast också i och med att man inte ansåg att ytterligare åtgärder krävdes för svensk del, detta trots att vi saknar systematiserad information om denna typ av brott begångna av svenskar i andra länder. De signaler detta ger till barnen som utsätts för dessa övergrepp kan inte beskrivas som annat än ett svek. Vi uppmanade regeringen i både 1999 och 2000 års motioner att revidera handlingsplanen för hur kommersiell exploatering av barn ska bekämpas i vårt eget land.

En rapport som nyligen har tagits fram av ECPAT, End Child Prostitution, Child Pornography and Trafficking in Children for Sexual Purposes, behandlar förekomsten av minderåriga som är involverade i prostitution, pornografi och trafficking i vårt eget land. Rapporten visar tyvärr att situationen är långt ifrån tillfredsställande i detta avseende. Desto mer allvarligt är det då att regeringen fortfarande inte har kunnat presentera den utlovade handlingsplanen.

5.2 Övriga världen

Kommersiell sexuell exploatering av barn är ett internationellt fenomen. Det är viktigt att Sverige kan bidra till ett internationellt samarbete. Det har inte förrän på senare tid blivit allmänt känt vilken skrämmande omfattning den internationella barnsexhandeln har. Enligt uppgifter från CIA för något år sedan köps och säljs mellan 700.000 och två miljoner barn och kvinnor årligen i världen. Största delen av dessa ingår i sexhandeln. De köps eller lockas med falska löften från sina ofta fattigare hemförhållanden till väst, och Europa och USA är de största marknaderna. Man får dock inte blunda för de marknader som finns på annat håll i världen. Många prostituerade minderåriga i Thailand kommer exempelvis från omkringliggande länder och ingår också i den världsomspännande sexhandeln.

Barnsexturismen i världen ökar, framförallt i asiatiska länder. Européer, amerikaner, men även asiater reser till platser för att köpa tjänster som inte går att få – åtminstone inte lika enkelt – hemmavid. Även i Latinamerika och Östeuropa sker en ökning. Man tror att ökningen beror på den ökande turismfrekvensen, men också rädslan att smittas av hiv från vuxna prostituerade. ECPAT:s informationsarbete gentemot charterbolagspersonal är ett bra exempel på åtgärder som kan hjälpa till i kampen mot barnsexturism.

6 Handel och barnarbete

Handel med barn som arbetskraft ökar i Afrika, enligt en rapport som presenteras av FN:s arbetsorganisation ILO. ILO har genomfört studien i nio västafrikanska länder. Den främsta orsaken är fattigdomen, som tvingar många föräldrar att lämna sina barn till mellanhänder som säljer dem vidare. Man har inte lyckats få fram exakta siffror på hur många barn som berörs, men att det är barn ner till femårsåldern som på detta sätt tas från sin hemmiljö. Mellanhänderna utlovar arbete åt barnen och föräldrarna får ibland en summa i förskott. Flickor som lämnas bort blir ofta tjänare eller gatuförsäljare medan pojkarna hamnar i gruvor, på plantage eller inom industrin. Flickor och pojkar säljs också till prostitution. Barnen är rättslösa, traumatiseras av usla arbetsförhållanden och behandling och förlorar sin mänskliga värdighet. Utan sina föräldrar och kanske t.o.m. utomlands med främmande språk står de utan skyddsnät och blir helt beroende av sina arbetsgivare.

ILO uppskattar att ungefär 250 miljoner mellan fem och fjorton år arbetar. Av dessa har mellan 50 och 60 miljoner barn tvingats in i slaveri, prostitution och pornografi. Detta är ett oerhört svek mot dessa barn. Sverige måste inom EU och i samverkan med ILO ta krafttag för att få stopp på handeln med barn i arbetskraftssyfte.

7 Barn med funktionshinder

Det finns 140 miljoner barn med funktionshinder i världen. Av dessa 100 miljoner i utvecklingsländerna. Orsakerna till funktionshindren kan exempelvis vara näringsbrist, skador av minor eller andra vapenslag, följder av annat våld, skador under fosterlivet, vid förlossningar eller sjukdom. Barn med funktionshinder i utvecklingsländer, i Öst- och Centraleuropa och i de forna Sovjetrepublikerna diskrimineras och hålls ibland gömda. Det är endast en bråkdel som får gå i skolan.

I Öst- och Centraleuropa och de forna Sovjetrepublikerna har inte mycket förbättrats för barn med funktionshinder. Föråldrade attityder som håller dessa barn på undantag i samhället och den ökning av antalet barn med funktionshinder som skett är en oroande kombination. Den försämrade barn- och mödrahälsovården i länderna, samt den ständigt ökande miljöförstöringen tros vara några orsaker till ökningen av funktionshindrade barn i regionen. De generella falska beteckningar av vissa minoriteter – särskilt av romer – som mentalt funktionshindrade, har resulterat i att ett stort antal romska barn har segregerats i samhället. En oroväckande stor andel av dessa barn växer upp på institutioner och kommer aldrig in i samhället.

Barn med funktionshinder ska behandlas med respekt och som jämlika medborgare i samhället. Särskilda ansträngningar ska göras för att möta dessa barns särskilda behov så att barnens rättigheter tillgodoses.

8 Barn på institutioner

Förvånande att notera är att de allra flesta barn som växer upp på institution har minst en förälder i livet. Huvudorsaker till att barnen hamnar på institution är fattigdom, splittrade familjer eller dödsfall i familjen. Det är också vanligt att barn med fysiska eller psykiska funktionshinder av föräldrarna lämnas till institution. Ibland sker detta därför att föräldrarna helt enkelt tror att institutionerna bättre kan ta hand om dem. Rapporten Generation in Jeopardy, som Unicef har gjort och som behandlar barnen i Östeuropa och de forna Sovjetrepublikerna, visar att barn alltid mår bäst av att växa upp i familjemiljö och att det alltid ska eftersträvas i möjligaste mån. Det är vanligt att barn som växer upp på institution senare, eller mellan vistelserna på institutionen, hamnar i ett liv på gatan.

Vi anser att Sverige och det internationella samfundet bör ta initiativ till strategier för att öka möjligheter för barn att växa upp i familjemiljöer.

9 Utbildning

Nyckeln till en god utveckling för alla länder är utbildning för alla barn. En grundläggande, god utbildning är en mänsklig rättighet. Trots det är de idag mer än 130 miljoner barn i utvecklingsländerna som inte går i skolan. 60 % av dessa är flickor, som förväntas hjälpa till i hushållet eller där flickor tillmäts så lågt värde att familjen vägrar stå för deras skolkostnader. Både flickor och pojkar tvingas alltför ofta sluta skolan när väpnade konflikter eller andra katastrofer drabbar dem och deras familjer. När hiv/aids-epidemin drar fram, konflikter härjar, fattigdomen urholkar samhällen och flickor diskrimineras hjälper det inte hur många skolor vi har om inte andra problem attackeras samtidigt. Dock är det viktigt att i alla situationer göra det möjligt för alla barn att få gå i skolan – de är världens framtid.

Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna ska undervisningen vara kostnadsfri, åtminstone på de grundläggande och elementära stadierna. Detta mål bör Sverige och det internationella samfundet tillsammans arbeta mot.

10 Barn i aids skugga

Hiv/aids drabbar barn på många sätt. De omges av syskon, släktingar, vänner och grannar som lever med smittan och som blir sjuka och dör. De kan själva smittas och idag tror man att minst fyra miljoner barn har drabbats. Nästan en halv miljon barn dog i aids 1999.

Föräldralösa barn har alltid funnits i samhället. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har dock antalet föräldralösa barn varit så stort som det vi ser nu i spåren av hiv/aids-epidemin. Värst är situationen i Afrika söder om Sahara. Av världens 13,5 miljoner barn som blivit föräldralösa p.g.a. hiv/aids finns 12 miljoner där. Dessa 12 miljoner beräknas vara uppe i 40 miljoner år 2010. Miljontals barn står utan föräldrar, familjer, grundläggande hjälp och försörjning för sin överlevnad. Sådana extrema förluster i ett tidigt skede av livet påverkar barnens fysiska och psykiska hälsa och påverkar slutligen hela samhället. De traditionella storfamiljerna klarar inte av att hjälpa alla behövande, släktingar och barn finner sig helt övergivna, sjuka, ensamma och får klara sig bäst de kan själva. Mor- och farföräldrar får på ålderns höst alltför stora försörjningsbördor och när de själva inte finns längre står barnbarnen utan försörjare igen. I de fall då ingen vuxen släkting kan ta hand om barnen hamnar ansvaret hos äldre syskon, ofta en flicka, som naturligtvis inte kan sköta sin skolgång. Inte sällan blir det omöjligt för övriga syskon att gå i skolan p.g.a. ekonomiska förutsättningar. Dagarna fylls av en enda kamp för att överleva. Det finns inte längre någon förebild för dem att ta efter, någon som kan lära dem odla jorden, laga mat, föra vidare traditioner och andra viktiga delar av livet. Jordbruksredskapen, som är tillverkade för vuxna är svårhanterliga för barnen och grödorna väljs efter hur lätta de är att sköta istället för näringsvärden. Många av dessa barn hamnar på gatan i någon stad.

Majoriteten av dem som nu smittas är unga människor och tonårsflickorna ligger sämst till. I en studie gjord i Kenya visade det sig att 25 % av alla flickor mellan 15–19 år är hivpositiva. Det kan jämföras med pojkarna i samma åldersgrupp där endast 4 % är smittade. En studie i Kenya visade att en majoritet av tonårsflickorna hade varit gravida. De flesta gravida flickor slutar i skolan och flyttar in till städerna som en följd av att ha blivit utstötta. Antalet gifta minderåriga flickor har gått ned, men är fortfarande alltför högt.

Initiativ måste tas från hela det internationella samfundet och regionala organisationer för att se till de barn som på olika sätt drabbats av hiv/aids.

11 Samhällets barn

I de flesta afrikanska länder är majoriteten av befolkningen under 18 år. Bland dessa sämst ställda finner man de s.k. gatubarnen. Dessa barn kallas ibland community children, d.v.s. samhällets barn, för att betona samhällets ansvar för deras välfärd. Det är dags att samhället globalt sett tar sitt ansvar för dessa barn. Under de senaste trettio åren har klyftan mellan rika och fattiga vidgats. Många länder i Afrika har stora skulder till banker och finansinstitut i industriländer vilket innebär en stor ansträngning på de nationella ekonomierna. Detta har direkt resulterat i nedskärningar i offentliga sektorn vilket har fått konsekvenser i bl.a. skolväsende och hälsovård. En fortsatt flykt till städerna av familjer eller barn utan medföljande vuxna orsakas av svårigheterna att försörja sig på landsbygden, naturkatastrofer eller väpnade konflikter. Barn beger sig också till städernas gator för att bidra till hushållsinkomster. Ofta blir livet i städerna inte som man har tänkt sig. Försörjningsmöjligheterna är få, man tvingas bosätta sig i slumområden. Många av barnen som lever på gatan kommer från denna bakgrund.

Definitionen av gatubarn innebär både barn som arbetar på gatan men har ett hem och barn som är hemlösa. Det är inte ovanligt att barnen på gatan har både föräldrar och hem. Många barn lever också i en slags mellansituation. Dagar och nätter tillbringas på gatan, men man har kontakt med familjen och bidrar till deras försörjning. Barn som lever på gatan är oerhört utlämnade och sårbara. Risk att arresteras av polis, för fysisk misshandel, våldtäkter och stor risk att drabbas av olika sjukdomar sätter sin prägel på livet. I Kenya uppskattas antalet gatubarn till 135.000, varav 80 % är det till följd av aids. Här sker summariska arresteringar av gatubarnen, då polisen blockerar gator för att fånga in så många man kan inför kommande statsbesök eller under turistsäsongen för att gatorna ska se prydliga ut. Barnen, som kan vara så små som i treårsåldern hålls sedan instängda i stora salar utan några som helst bekvämligheter och utan att få mat i upp till flera veckor. På många andra håll, exempelvis Brasilien och Mexiko sker regelrätta avrättningar av barn på gatan i polisräder. Gatubarnen, som är helt rättslösa, har inga möjligheter att protestera eller någonstans att fly. Drogmissbruk, som exempelvis sniffning av lim, är mycket vanligt.

För flickor som lever på gatan är riskerna mycket stora att man förr eller senare – tyvärr ofta förr – hamnar i prostitution. Flickor och kvinnor i många delar av Afrika är utsatta vad gäller bristande makt över sin egen kropp redan innan, och livet på gatan reducerar detta till noll och intet. Naturligtvis är risken överhängande att smittas av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Risken för annan fysisk misshandel än de sexuella övergreppen är överhängande.

Den blygsamma verksamhet som finns för att hjälpa gatubarnen tillbaka till ett värdigt liv är av alltför liten omfattning. Dessutom krävs på många ställen en utökad hjälp i form av krishantering och samtal då dessa barn både i bakgrunden till att ha hamnat på gatan och för upplevelser sedan dess bär på mycket svåra fysiska och psykiska minnen.

12 Flickor

Många flickor och unga kvinnor i vår värld upplever att de inte har makt över sin egen kropp. Även om Sverige på många områden har kommit långt i jämställdhetsarbetet sker fortfarande en diskriminering av flickor, ofta undermedveten. I många länder är förutsättningarna för flickors rättigheter närmast obefintliga och det börjar redan vid födelsen, där det på sina ställen hålls fest vid en pojkes födelse och beklagas om en flicka föds. Resten av livet fortsätts diskrimineringen på olika sätt vad gäller mathållning, hushållsarbete, skolgång, tillgång till sjukvård o.s.v. Ett skräckexempel utgör flickors och kvinnors situation i Afghanistan där flickor förnekas ens basal skolgång, har svårigheter att få sjukvård och hela livet präglas av oacceptabla kränkningar av deras mänskliga rättigheter. Flickornas utsatthet förstärks ytterligare i de många samhällen där de gifts bort och sönerna stannar kvar hemma som gifta. Föräldrarna vill inte satsa på döttrarna eftersom dessa ändå flyttar till framtida makars familjer, medan sönerna är en investering för framtida omhändertagande för föräldrarnas egen del. Dottern, ofta bara en tonåring, får flytta till sin makes familj och förväntas ofta att underdånigt åtlyda den nya familjens önskemål vilket lämnar henne i en mycket utsatt situation. Något som sällan uppmärksammas är att flickor som är utländska medborgare får gifta sig i Sverige från 15 års ålder, om det är tillåtet i hemlandet. Många gifts bort i hemlandet och trots att det är olagligt för svenska medborgare är det sällan eller aldrig som föräldrarna ställs till svars. I många samhällen i Asien är livet som svärdotter mycket utsatt och många övergrepp sker i det tysta. Medan det i Asien är vanligt med hemgift, d.v.s. flickans familj betalar hennes makes familj för att de tar hand om henne, är det i många afrikanska samhällen vanligare att brudgummen får betala flickans familj. Detta har förbjudits på många ställen eller så har maximibelopp införts vilket på sina ställen har fått till följd att polygami har ökat.

Flickor är utsatta för våld på många sätt och oftast sker det i det tysta: Mord på nyfödda flickor, sexuella övergrepp, hedersmord, illegala aborter och miljontals flickor som könsstympas. Dessa är alla oförsvarbara kränkningar mot flickans rätt till sin egen kropp och ger henne fysiska och psykiska skador för livet.

13 Barnsoldater

Krig slår alltid hårdast mot barnen. Under de senaste tio åren har, enligt FN:s generalsekreterares särskilde representant för barn i väpnade konflikter, två miljoner barn dödats i väpnade konflikter. Mer än sex miljoner barn har skadats allvarligt eller blivit permanent funktionshindrade och en miljon har förlorat sina föräldrar. Man beräknar att upp emot 40 miljoner människor, vilka utgörs av en majoritet av kvinnor och barn har tvingats till ett liv som flyktingar. Det är statistik som i realiteten får tragiska konsekvenser för hela samhällen.

En grupp barn som förtjänar extraordinära insatser är barnsoldaterna. Under året kom en rapport från Samarbetsorganisationen mot bruk av barnsoldater. Det är skrämmande läsning. Rapporten innehåller beskrivningar av ofattbart våld, död, stympningar, sexuella övergrepp, psykisk och fysisk terror utfört av barn som tvångsrekryterats. Barn är lätta att tvinga till lojalitet och kan på grund av sin psykiska och fysiska omogenhet med lätthet manipuleras till deltagande i våld som de inte kan ta in eller förstå. De blir lämpliga ämnen för de rebellgrupper eller regeringsarméer som är i behov av soldater som lyder order utan att ställa frågor.

I Afrika återfinns en tredjedel av alla barnsoldater. 120.000 barn strider för olika rebellrörelser och regeringsstyrkor främst i Angola, Burundi, Etiopien, Kongo-Kinshasa, Liberia, Rwanda, Sierra Leone, Sudan och Uganda. I norra Uganda befinner sig tusentals barn fångade i en ond våldsspiral där regeringsstyrkor och rebellgruppen Lords Resistance Army (LRA) strider mot varandra. Rebellgruppens officiella mål är att störta regeringen, men större delen av tiden går till att terrorisera civilbefolkningen. Under räder i affärer, hem, skolor där man bränner ner hus, lemlästar och mördar människor släpar man med sig lämpliga ämnen till barnsoldater. Barnen tvingas att lämna sina döda föräldrar och släktingar och får bära byten som stulits från hembyn. Barn som vägrar, inte orkar eller irriterar rebellerna dödas. Flickor ges som fruar till rebelledarna. Barnen tvingas med på räder i norra Uganda och i Sudan, där de slåss mot Sudan Peoples Liberation Army (SPLA) vilka kämpar för att störta Sudans regering.

I Sierra Leone är barnsoldater ingen ny företeelse i det över sju år långa inbördeskriget. Man tror att upp till 30 % av soldaterna i det av staten stödda medborgarförsvaret (CDF), är barn mellan 7 och 14 år. Även AFRC/RUF, som kämpar mot president Kabbah och Ecomog rövar bort barn. Grupperna indoktrinerar dem och utnyttjar det faktum att barn inte har en utvecklad känsla för vad som är moraliskt rätt eller fel. Barnen förses med droger och vapen och tvingas begå fruktansvärda grymheter. Sexuella övergrepp begås mot barnen. Barnens rättigheter har sakta men säkert suddats ut.

De psykiska men som barnsoldater bär med sig kommer att kräva massiva insatser från frivilligorganisationer, regeringar inblandade i konflikter och det internationella samfundet för att återföra dem till ett normalt liv – om detta alls är möjligt. De fasansfulla upplevelser som barnsoldaterna bär på kommer aldrig att försvinna ur minnet. Ofta har de tvingats utföra ofattbara grymheter mot sina medmänniskor och ibland mot egna familjer och grannar – ett sätt för de militära grupperna att förhindra barnen att återvända hem. Barnen lever under konstant hot att bli dödade av fienden eller den egna gruppen. Särskilda insatser krävs för att dessa barn ska accepteras av samhället och inte, som i exempelvis Kongo-Kinshasa, där f.d. barnsoldater riskerar dödsstraff. Ett gott exempel är ett projekt i Sierra Leone där en frivilligorganisation arbetar med att operera bort de intatuerade bokstäverna RUF som barnen försetts med under sin tid i rebellrörelsen.

Den svenska regeringen måste verka för att det internationella samfundet agerar för att konventionen om barnets rättigheter, vilken har undertecknats av alla länder förutom USA och Somalia, efterföljs. Regeringarna i de konflikthärjade länderna i Afrika måste vidta åtgärder så att barn inte tvångsrekryteras till regeringsarméer och andra militära fraktioner. Minimigränsen för frivillig rekrytering bör också höjas från 15 till 18 år. Den svenska regeringen måste verka för att Unicef inrättar center där barn som hållits som barnsoldater eller på annat sätt varit i militär fångenskap kan få hjälp att bearbeta sina upplevelser och trauman, samt om möjligt får kontakt med överlevande släktingar.

14 Barn och miljö

Att miljö- och naturresursfrågor är viktiga för barns och ungdomars rättigheter har inte varit föremål för särskilda diskussioner i FN-kommittén för barns rättigheter. Begreppet hållbar utveckling som ska genomsyra regeringen, liksom FN-organen, har inte synbart påverkat granskningen av barnkonventionen. En förklaring kan vara att barn och unga inte kommer till tals. Barn och unga saknar politiskt inflytande och medbestämmanderätt i sina länder. Skolan är också viktig och har möjlighet att väcka och utveckla barns intresse och engagemang för sin miljö. En God man skulle kunna inrättas nationellt eller internationellt, vars uppgift skulle vara att bevaka barnens rättigheter och se till att deras åsikter blir hörda, vad gäller miljö och natur.

Miljöförstöringen i Öst- och Centraleuropa och i de forna Sovjetrepublikerna är mycket allvarlig. Långvarigt missbruk av naturresurser och miljö har lett till allvarliga konsekvenser för människa och natur. Människors hälsa har blivit allvarligt lidande och eftersom barnen utvecklas är de extra mottagliga för påverkan. I Ukraina, Vitryssland och delar av Ryssland är förekomsten av infektioner, blodsjukdomar, luftvägssjukdomar och cirkulationssjukdomar bland barn mycket höga. Förekomsten av tumörer har i Vitryssland tre- eller fyrdubblats. Detta som en direkt konsekvens av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. De hemliga kärnvapentest som pågick under sovjettiden resulterade i radioaktivt nedfall över stora områden och har haft katastrofala resultat för barnens hälsa. Sverige bör inom Unicef och WHO verka för att de barn som drabbats av den dåliga miljön i form av sjukdomar och funktionsnedsättningar får adekvat sjukvård.

Barnkonventionen kan och bör vara ett viktigt verktyg i arbetet för en hållbar utveckling, trots att miljöfrågan inte är framträdande i konventionsskrivningarna. Ländernas rapportering bör därför alltid ge en redovisning av miljösituationen och barnens utsatthet i detta avseende.

15 Vuxenvärldens ansvar

Det är många utmaningar kvar att anta. Trots att många problem återstår och det ibland kan verka hopplöst får vuxenvärlden aldrig ge upp. Det vore att svika barnen. Det finns mycket att glädjas åt och de framsteg som har gjorts sedan förra barntoppmötet visar på att det lönar sig att uppmärksamma och kämpa för barnens rättigheter.

Stockholm den 5 oktober 2001
Rosita Runegrund (kd)
Jan Erik Ågren (kd)	Margareta Viklund (kd)
Åke Carnerö (kd)	Holger Gustafsson (kd)
Fanny Rizell (kd)	Amanda Agestav (kd)
Erling Wälivaara (kd)	Mats Odell (kd)
Inger Strömbom (kd)	Ulf Björklund (kd)
Ingvar Svensson (kd)