Barn i världen

Motion 1992/93:U640 av Karin Pilsäter och Ingela Mårtensson (fp)

Den 20 november 1989 var en historisk dag. Då antog
Förenta Nationerna en konvention om barnets rättigheter.
För svenskt vidkommande trädde FN-konventionen om
barnets rättigheter i kraft den 2 september 1990.

Barnkonventionen är en viktig milstolpe i kampen för
alla barns rättigheter och kan ses som en bekräftelse för en
gemensam respekt för barnen som enskilda individer med
lika behov av social och ekonomisk trygghet.

Konventionen slår fast en rad grundläggande rättigheter
för jordens barn som i dag uppgår till ett antal av 2
miljarder. I stora drag regleras barnens rätt till liv och
utveckling, trygghet och skydd samt medbestämmande och
respekt. Vid årsskiftet hade nära hundra stater ratificerat
konventionen, vilket är ett rekord i FN-sammanhang. Men
i en internationell jämförelse är det endast en minoritet av
världens länder som i praktiken lever upp till dess innehåll.
Enligt Rädda Barnen utnyttjas 200 000 barn runt om i
världen som barnsoldater, 50 miljoner barn livnär sig på
gatan enbart i Latinamerika och av världens 15 miljoner
människor på flykt är varannan ett barn.

Svenskt bistånd måste alltid sätta barnen i centrum,
samtidigt som vi på andra sätt kan medverka till en
förbättrad situation för barnen genom att uppmärksamma
frågan i den allmänna utrikespolitiken.

Barn i krig

FN-konventionen är dock inte heltäckande. Fler
åtgärder måste vidtas bl.a. för att ge barn i väpnade
konflikter ett bättre skydd. Krig drabbar civila, även barn.

Enligt FN-konventionen ska varje land vidta alla
tänkbara åtgärder för att skydda och vårda barn som
drabbas av väpnade konflikter. Inte minst i krigets Bosnien
har vi sett att krigets verklighet är en helt annan, där direkt
våld mot barn förekommit. Barnens trygghet krossas på ett
ögonblick när hem och skolor utplånas och föräldrar rycks
från barnen.

I krig saknar grymheten gränser. Det är inte enbart i
kriget i det forna Jugoslavien unga flickor och kvinnor blir
våldtagna som ett led i krigsstrategin.

Resultatet av dessa våldtäkter kan bli oönskade
graviditeter och barn som föds till världen helt oskyldiga.
Situationen är mycket svår för mödrarna, men även för
barnen. Dessa barn har rätt till samma skydd, kärlek och
omtanke som andra, och bör särkilt uppmärksammas av
FNs barnkommission.

Barn med starka krigsupplevelser måste få möjlighet till
psykologiskt stöd för att åtminstone lindra effekterna av de
själsliga sår upplevelserna skapat.

Sexuellt utnyttjande

I barnkonventionens artikel 34 fastslås att ''alla barn har
rätt att skyddas mot sexuella övergrepp och mot att
utnyttjas i prostitution och pornografi''. Den bittra
sanningen är att fattigdomen driver minst 10 miljoner
gatubarn till prostitution för att tjäna sitt levebröd. Det
förekommer på flera håll i världen men framför allt i
Latinamerika och i Sydostasien. Sexturismen är väl utbredd
i många länder och bidrar på ett fasansfullt sätt till
förnedring och utnyttjande av miljontals fattiga barn i
världen. I Thailand och Filippinerna räknar man med att
det finns mellan 20 000 och 30 000 prostiturerade barn. Till
kunderna hör en även svenska medborgare. Inte minst
därför bör Sverige vidta åtgärder.

Svensk polis som i Thailand är placerad för
narkotikabekämpning bör också få i uppdrag att förmedla
information om svenskars eventuella sexuella utnyttjande
av minderåriga.

Det finns idag möjlighet att döma svenska medborgare
efter svensk lag och vid svensk domstol för brott som
begåtts utomlands i vissa fall. En förutsättning är att brottet
också är straffbart i det land det begåtts. Sexuellt
utnyttjande och övergrepp mot minderåriga är en sådan
handling som under alla omständigheter ska leda till dom
och straff enligt svensk lag.

Barnarbete

Åtskilliga barn i världen är tvungna att arbeta för att
försörja sig själva och ibland också familjen. När det gäller
barnarbete slår FN-konventionen fast att ''varje barn har
rätt att skyddas från ekonomisk exploatering och från
arbete som kan vara skadligt eller hindrar barnens
utbildning och allmänna utveckling''.

Konventionen ger alla barn rätt till gratis och
obligatorisk grundskola. Alla barn ska också ha rätt till
högre studier. För att åstadkomma utveckling i ett land är
utbildning helt avgörande faktor. Kvinnors läskunnighet
kan sättas i direkt relation till hur många barn de kommer
att föda, ändå är de utbildningssatsningar som görs i tredje
världen otillräckliga. En tredjedel av alla barn som
överhuvudtaget börjar skolan tvingas sluta innan de hunnit
gå ut fjärde klass. Ungefär 100 miljoner barn får inte ens
möjlighet att börja skolan, många av dem är flickor. I
Sydafrika har de svarta barnen inte lika stor möjlighet som
de vita barnen att få en god utbildning.

Det finns all anledning att upprepa Sveriges roll att
verka för att fler länder lever upp till de åtaganden
konventionen innebär.

Barn i öst

I samband med revolutionen i Rumänien öppnades nya
möjligheter för insyn i det kommunistiska samhället. De
stora förlorarna hade i årtionden varit barnen.
Handikappade, sjuka och föräldralösa barn hade placerats
på institutioner som präglas av allt annat än människovärde
och humanitet.

Efter den uppskakande insikten om barnens situation i
Rumänien har rapporter avlöst varandra om liknande
barnhem i det forna Sovjetunionen och i Östeuropa.

Det ekonomiska kaos som råder i dessa länder
medverkar till att förvärra situationen för barnen. Man talar
t.o.m. om att en ny generation gatubarn håller på att växa
upp i dessa länder. Tidigare har det i stort sett endast
förekommit i tredje världen.

Sverige har en viktigt uppgift att samverka och bistå
myndigheterna i våra östliga grannländer i fråga om barn.
Ett samarbete kan inkludera utbildning av barnskötare,
förmedling av kunskaper om handikappade barns behov,
handikapphjälpmedel etc. Frivilligorganisationerna gör
ovärderliga insatser genom sina insamlingar. Det är
samtidigt ytterst angeläget att integrera de östeuropeiska
länderna i det internationella samarbetet inom FN för
barnens rättigheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att barnen sätts i
centrum för svenskt bistånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att barn skyddas i krig,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppmärksamhet kring våldtäkter
mot unga flickor som ett led i krigsstrategin,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att döma svenska
medborgare för sexuellt utnyttjande oavsett i vilket land
brottet begås,1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetet mot sexuellt utnyttjande
av barn,1

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till barn i Östeuropa.

Stockholm den 26 januari 1993

Karin Pilsäter (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

1 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till JuU.